Vissa framsteg i arbetet med god och nära vård - men längre kvar till andra mål

Varje år följer Socialstyrelsen upp omställningen till en god och nära vård för att se hur långt regioner och kommuner har kommit i arbetet. I årets uppföljning har myndigheten utgått från redovisningar och intervjuer med regioner och kommuner samt ett urval nationella indikatorer.

Resultaten, visar att samverkan mellan kommuner och regioner har utvecklats. Det syns bland annat i indikatorerna men också genom att man inrättat team och roller som ansvarar för samordningen mellan vårdgivare. Uppföljningen visar dock att samverkan mellan primärvården och specialistvården behöver förbättras. Inom andra centrala områden har utvecklingen inte gått framåt, eller till och med försämrats.

– En god och nära vård innebär att primärvården ska erbjuda en trygg och kontinuerlig kontakt och att vården organiseras utifrån patientens behov. Men det ser ännu väldigt olika ut i både regioner och kommuner, och resultaten når för få. Omställningen behöver gå snabbare och gå från spridda projekt till generellt införda arbetssätt och tjänster, säger Maria Hilberth.

– För att omställningen ska bli mer genomgripande och få effekt för invånare och patienter behövs strategiska beslut på ledningsnivå i kommuner och regioner. Man behöver jobba mer enhetligt och långsiktigt med de insatser som har visat sig ha bäst effekt.

Patienter behöver bli mer delaktiga i sin vård

En viktig del av omställningen är patientens möjlighet att vara delaktig. Här syns utvecklingsbehov, till exempel när det gäller dokumenterade överenskommelser mellan patient och vårdgivare om hur vården ska planeras – något som flertalet regioner inte infört brett. Patienterna upplever heller ingen förbättring i när det gäller deras delaktighet i vården.

– Som patient är det viktigt att få vara med i den egna vårdplaneringen. Vården behöver också stärka förutsättningarna för att patienter ska kunna ta hand om sin hälsa, till exempel genom att kunna följa provresultat och få stöd kring levnadsvanor, säger Iréne Nilsson Carlsson, folkhälsoråd på Socialstyrelsen.

Omställningen till god och nära vård ska också ge bättre kontinuitet i vården, och det arbetet går framåt enligt regioner och kommuner. Exempelvis uppger regioner i enkätsvar att i snitt 59 procent av befolkningen har en fast namngiven läkarkontakt. Samtidigt visar andra mätningar att många patienter inte känner till att de har en fast läkarkontakt.

– Vår bild är att det behövs åtgärder för att förbättra informationen från regionen till invånarna om hur de kan få kännedom om sin fasta läkarkontakt. Det återstår också arbete innan Socialstyrelsens riktvärde om 1 100 patienter per specialist i primärvården uppnås, säger Maria Hilberth.

Ökning av överbeläggningar och utlokaliseringar

När det gäller tillgänglighet till vården pekar indikatorerna åt olika håll. Andelen patienter som fått en medicinsk bedömning i primärvården inom tre dagar har ökat, men andelen på särskilt boende som fått möjlighet att träffa läkare har minskat jämfört med 2013. Dessutom har antalet överbeläggningar och utlokaliseringar per 100 disponibla vårdplatser mer än fördubblats det senaste decenniet.

– Tillgänglighet är en grundläggande förutsättning för en nära vård. Fler behöver en fast läkarkontakt, som också har förutsättningar att arbeta som en fast läkarkontakt. Patienterna behöver kunna få vård på rätt vårdnivå, så att de exempelvis inte tvingas söka akutvård för att de inte kommer fram till primärvården, säger Maria Hilberth.

Socialstyrelsen arbetar på flera olika sätt för att följa upp och främja omställningen, och det arbetet fortsätter nu. Bland annat kommer en indikatorportal publiceras i mitten av september med visualiseringar av ett 20-tal indikatorer och mått där man kan gå in och jämföra data mellan regioner och kommuner, som ger en bild av utvecklingen till en god och nära vård över tid.

– Som nationell myndighet vill vi fortsätta ge mer stöd för att arbetet med omställningen ska bli mer jämlik och samordnad i landet. Lösningarna behöver inte bli lika överallt, men effekten ska bli densamma för patienten och invånarna, säger Mattias Fredricson, avdelningschef på Socialstyrelsen.