Fråga alla om könsstympning

Rekommendation

Nödvändiga förutsättningar på arbetsplatsen

Det är din arbetsgivares ansvar att skapa förutsättningar för att du ska få tid och möjlighet att ta till dig den kunskap som krävs. Ta reda på hur rutinerna ser ut i din verksamhet. Du behöver återkommande kompetensutveckling och möjlighet att diskutera könsstympning på arbetsplatsen.

Kompetens hos dig som ska samtala om könsstympning

Utöver grundläggande kunskaper om ämnet behöver du kompetens i

• att ta en anamnes och undersöka för att identifiera vårdbehov
• att samtala om könsstympning i förebyggande och hälsofrämjande syfte
• hur traumatiska upplevelser kan påverka en person
• hur du dokumenterar uppgifter om könsstympning och behov av vård.

Läs mer i Kvinnlig könsstympning – ett stöd för hälso- och sjukvårdens arbete (pdf). 

Arbeta så här

Frågan om könsstympning behöver avdramatiseras, men utan att den bagatelliseras. Det kan vara svårt att prata om könsstympning, inte bara för patienten och familjen, utan även för yrkesverksamma. Men om vi ska kunna hjälpa fler är det nödvändigt att prata om detta på ett respektfullt sätt.

Skapa ett tryggt samtalsklimat som gör det lättare för den gravida att prata om sina erfarenheter och formulera sina egna önskemål och behov.

Berätta varför du frågar

Könsstympning kan ha kommit upp under tidigare möten i vården. Upprepade frågor kan leda till att patienten upplever sig stigmatiserad. Förklara varför du behöver ställa frågorna:

• Klargör att mödrahälsovården frågar alla gravida om könsstympning, eftersom det kan vara ett hinder för en vaginal förlossning.
• Berätta om negativa hälsokonsekvenser och risker med könsstympning.
• Förklara att det finns vård att få.

Observera: Säkerställ att de blivande föräldrarna känner till att könsstympning är förbjudet enligt svensk lag. Det är ett brott även om det genomförs utomlands. Så kallad reinfibulation – att sy igen efter förlossningen – är också en form av könsstympning, och därmed inte tillåtet.

Ställ frågor och lyssna uppmärksamt utan att döma

Använd frågor för att identifiera behov av vård och stöd, för att identifiera risker och för att öppna upp för samtal. Här är några exempel på frågor som du får anpassa till den du träffar och situationen:

• Skulle det kännas okej om jag gör en gynekologisk undersökning för att ta reda på om det finns några hinder för förlossningen?
• Vet du vad en öppningsoperation är och varför man ibland behöver göra en sådan? Om det behövs kan du få en öppningsoperation före förlossningen.

Lyft även frågan om de blivande föräldrarnas inställning till att deras egen dotter kan utsättas för könsstympning:

• Har du funderat på hur du vill göra om du får en dotter?
• Ibland kan det vara svårt att stå emot starka åsikter om traditioner och liknande. Hur ser din familj på detta? Finns det en risk att personer i familjens närhet, eller i ett tidigare hemland, skulle vilja att din dotter går igenom ett sådant ingrepp?

Läs mer i Kvinnlig könsstympning – ett samtalsstöd för hälso- och sjukvården (pdf). 

Informera om öppningsoperation

Gör så här om du möter gravida som har utsatts för könsstympning av typ 3:

• Informera om vad en öppningsoperation är.
• Erbjud en gynekologisk undersökning.
• Bedöm behovet.

Vid behov, och om den gravida önskar, remittera till öppningsoperation och förklara vad det innebär:

• Alternativet är att öppna under förlossningen när barnet ska födas fram, med lokalbedövning.
• Könsstympning av typ 3 kan försvåra eller påverka möjligheten att ge bästa möjliga vård vid förlossningen.

Ta reda på vilka rutiner som finns i din verksamhet för att

• remittera för öppningsoperation under graviditeten
• överlämna information till förlossningsavdelningen
• hantera eventuell förlossningsrädsla enligt lokala riktlinjer, med hänsyn till könsstympningen – om den är anledningen till rädslan. Läs mer på sidan Uppmärksamma förlossningsrädsla. 

Dokumentera och uppmärksamma oro

Dokumentera samtalet, undersökningsfynd och behov av insatser. Dokumentera även normala fynd. Uppmärksamma om det finns oro för att någon annan kan komma åt journalen. Använd i så fall dolda sökord.

Arbeta hälsofrämjande och förebyggande

Genom att lyfta frågor om könsstympning tidigt kan du hantera de direkta vårdbehoven. Men du kan även arbeta förebyggande och hälsofrämjande, eftersom du får tillfälle att fånga upp andra besvär:

• Informera om könsstympningens negativa hälsokonsekvenser och berätta att det finns vård att få.
• Ta upp att könsstympning är ett allvarligt brott.
• Klargör att de kan få stöd om anhöriga trycker på för att en dotter ska könsstympas.

Observera: Om det finns anledning till oro för ett barn ska du som hälso- och sjukvårdsanställd göra en orosanmälan till socialtjänsten.

Erbjud vidare utredning, vård och stöd

För att du ska kunna erbjuda vård och stöd kan du behöva följa upp efter förlossningen:

• Ta reda på din verksamhets rutiner för att lotsa den gravida vidare i vården, och var tydlig med att det finns hjälp att få för könsstympningens eventuella konsekvenser.
• Var medveten om att könsstympning kan vara en indikation på hedersrelaterat våld och arbeta utifrån det.

Läs mer