Krabbes sjukdom

Sjukdom/tillstånd

Krabbes sjukdom är en fortskridande hjärnsjukdom som ingår i gruppen lysosomala sjukdomar. Lysosomer är små enheter som finns i alla celler i kroppen, utom i röda blodkroppar. De har till uppgift att ta hand om och bryta ned olika ämnen. Gemensamt för lysosomala sjukdomar är en störning i lysosomernas funktion. Det leder till ansamling av skadliga ämnen i lysosomerna, vilket med tiden orsakar nedsatt funktion hos cellen. Krabbes sjukdom är den vanligaste lysosomala sjukdomen i Sverige. Sjukdomen kallas också globoidcellsleukodystrofi (GLD). Leuko betyder vit, dystrofi betyder förtvining och globoid syftar på de klotformade fettceller som bildas vid sjukdomen.

Sjukdomen finns i flera olika former, varav spädbarnsformen (infantil form) är den allvarligaste formen. Vid den infantila formen visar sig symtomen före 12 månaders ålder. Sjukdomen är då snabbt fortskridande. Former som uppkommer vid senare ålder (sendebuterande form) är mer varierande i symtom och förlopp.

Bromsande behandling i form av stamcellstransplantation kan ges till barn med infantil form som ännu inte har fått några symtom. Denna behandling kan också ges till personer med en form av sjukdomen som debuterar senare, förutsatt att transplantationen görs tidigt i sjukdomsförloppet. För barn med den infantila formen som har symtom inriktas behandlingen på att lindra symtomen och ge god omvårdnad. Familjen har ett stort behov av tidiga habiliterings­insatser, ett nära samarbete med sjukvården samt socialt och psykologiskt stöd.

Den infantila formen av sjukdomen beskrevs första gången år 1916 av Knud Krabbe, professor i neurologi i Köpenhamn. I början av 1970-talet identifierades den enzymbrist som orsakar sjukdomen och år 1994 kartlades den genetiska orsaken till enzymbristen.

Sjukdomen ingår inte i den allmänna screeningen av nyfödda i Sverige (PKU-provet).

I dag känner man till ett 70-tal olika lysosomala sjukdomar. I Socialstyrelsens kunskapsdatabas om sällsynta hälsotillstånd finns separata informationstexter om följande lysosomala sjukdomar:

• Alfa-mannosidos
• Fabrys sjukdom
• Gauchers sjukdom
• Glykogenos typ II
• GM2-gangliosidos
• Metakromatisk leukodystrofi
• Mukopolysackaridos typ I
• Mukopolysackaridos typ II
• Mukopolysackaridos typ III
• Mukopolysackaridos typ IV
• Mukopolysackaridos typ VI
• Mukopolysackaridos typ VII
• Sallas sjukdom.

Förekomst

I Sverige insjuknar varje år 3–4 barn under spädbarnsperioden i den infantila formen av Krabbes sjukdom, vilket motsvarar 3–4 barn per 100 000. Denna form av sjukdomen är vanligare i Sverige än i andra länder. I USA insjuknar varje år runt 1 barn per 250 000 nyfödda och i Europa runt 1 barn av 100 000 i den infantila formen, men det kan i hög grad variera mellan olika länder.

Den infantila formen har tidigare ansetts vara den vanligaste formen av Krabbes sjukdom, cirka 85–90 procent av alla fall. Sedan nyföddhetsscreening för Krabbes sjukdom infördes i staten New York i USA år 2006 har man dock sett att majoriteten av de barn som hittas via screeningen inte har den infantila formen. Man tror därför numera att andelen personer med den form av Krabbes sjukdom som debuterar senare är fler än vad man tidigare uppskattat.

Orsak

Krabbes sjukdom är en lysosomal sjukdom. Lysosomer är små enheter som finns i alla celler i kroppen, utom i röda blodkroppar. De har till uppgift att med hjälp av enzymer ta hand om och bryta ned olika ämnen. Enzymer är proteiner som påverkar kemiska reaktioner utan att själva förbrukas. Nedbrytningen innebär att ämnenas byggstenar frigörs och kan återanvändas. Exempelvis bryts på så vis olika proteiner ner till aminosyror. Byggstenarna transporteras efter nedbrytningen ut ur lysosomerna och blir tillgängliga för cellen för produktion av nya ämnen.

Gemensamt för lysosomala sjukdomar är en störning i lysosomernas funktion. Funktionen hos något av lysosomernas enzymer eller hos de transportproteiner som transporterar ämnen in eller ut ur lysosomerna kan vara nedsatt. Det leder till ansamling av skadliga ämnen i lysosomerna, vilket orsakar nedsatt funktion hos kroppens celler.

Krabbes sjukdom orsakas av sjukdomsorsakande varianter (mutationer) i genen GALC, som finns på kromosom 14 (14q31.3). Genen är en mall för tillverkningen av (kodar för) det lysosomala enzymet galaktocerebrosidas (GALC). Enzymet har betydelse för nedbrytningen av den sammansatta fettprodukten galaktosylceramid i de celler som producerar myelin.

Myelin är den vita substans som omger, stödjer och isolerar de nervtrådar (axoner) som utgår från nervcellerna i hjärnan och ryggmärgen, det centrala nervsystemet. Det är en dynamisk vävnad som bildas, bryts ned och återbildas. Galaktosylceramid finns rikligt i myelin och ansvarar för att stabilisera myelinet. Myelinet i centrala nervsystemet bildas av särskilda celler som kallas oligodendrocyter och myelinet runt de perifera nervtrådarna utanför hjärnan och ryggmärgen bildas i de Schwannska cellerna.

De sjukdomsorsakande genvarianterna i genen GALC leder till nedsatt funktion hos eller brist på enzymet galaktocerebrosidas. Enzymbristen gör att fettprodukten galaktosylceramid inte bryts ner på normalt sätt, utan i stället ansamlas i stora klotformade (globoida) celler. Såväl oligodendrocyterna som de Schwannska cellerna bryts ned och mindre myelin bildas. Förlust av myelin runt nervtrådarna kallas för demyelinisering, och störningar i myelinet påverkar nervsystemets funktion. Myelinförändringarna vid Krabbes sjukdom sker främst i nervbansystemen i de inre delarna av storhjärnan och runt de perifera nerverna.

Den vanligaste sjukdomsorsakande genvarianten i Sverige är en förlust av en bit av genen (deletion). Det ger upphov till den infantila formen om genvarianten finns i dubbel uppsättning eller i kombination med en annan genvariant som man vet orsakar denna sjukdomsform. Andra genvarianter leder till former av sjukdomen som ger symtom senare i livet.

Ärftlighet

Krabbes sjukdom nedärvs autosomalt recessivt, vilket innebär att båda föräldrarna är friska bärare av en sjukdomsorsakande variant av en gen. Vid varje graviditet med samma föräldrar är sannolikheten 25 procent att barnet får genvarianterna i dubbel uppsättning (en från varje förälder). Barnet får då sjukdomen. Sannolikheten att barnet får en sjukdoms­orsakande genvariant i enkel uppsättning är 50 procent. Då blir barnet, liksom föräldrarna, frisk bärare av en genvariant. Sannolikheten att barnet varken får sjukdomen eller blir bärare av den av en sjukdomsorsakande genvariant är 25 procent.

Autosomal recessiv nedärvning.

Symtom

Krabbes sjukdom delades tidigare in i fyra former: spädbarnsformen (klassisk infantil form), småbarnsformen (seninfantil form), barn- och ungdomsformen (juvenil form) och vuxenformen (adult form). Med ökad kunskap om sjukdomen har man på senare år börjat dela in den i två former: den infantila och den sendebuterande formen.

Infantil form

Den infantila formen visar sig innan 12 månaders ålder, vanligen vid 3 till 6 månaders ålder. Sjukdomens symtom begränsar sig till nervsystemet. Det finns inga beskrivningar av förstorade organ (organomegali), något som annars är vanligt vid lysosomala sjukdomar. Huvudet kan vara större eller mindre än förväntat. En del barn har hydrocefalus. Det innebär att hjärnans vätske­fyllda hålrum är vidgade och trycket i hjärnan förhöjt.

Sjukdomens förlopp delas in i fyra stadier:

Stadium I

Barnet utvecklas normalt de första månaderna i livet, men blir sedan mer irritabelt och skriker mycket till synes utan anledning. En del har sömnsvårigheter. Matningssvårigheter och gastroesofageal reflux gör ofta att barnet går ned i vikt eller att viktuppgången avstannar. Gastroesofageal reflux innebär att magsäckens innehåll kommer tillbaka upp i matstrupen, och ger problem med kräkningar och smärta.

Hos en del barn är påverkan på de perifera nerverna (perifer neuropati) det första tecknet på sjukdomen, utan andra tecken på neurologisk påverkan under flera månader. Vid perifer neuropati är känseln i armar och ben nedsatt och senreflexerna är nedsatta eller saknas. Nervsmärta tillkommer.

Stadium II

Snabb och allvarlig tillbakagång i den neurologiska utvecklingen med ökad muskelspänning (hypertonus), sträckta och korsade ben, böjda armar och bakåtböjt kroppsläge (opistotonus). Senreflexer saknas. Det tillkommer ryckningar i kroppen, armarna och benen (myoklonus). En förtvining av synnerven (optikusatrofi) och trög reaktion hos ögonpupillerna då de utsätts för ljus är vanligt förekommande.

Stadium III

Barnet har svårt att reglera sin temperatur och hjärtrytm, förlorar synen och hörseln samt kan få epileptiska anfall. Det är vanligt att andningen blir påverkad, med rosslighet och mycket slem i luftvägarna som följd.

Barnet antas ha en mycket begränsad förmåga att uppleva sin egen situation och har begränsad kontakt med omgivningen. Endast de basala hjärnfunktionerna finns kvar.

Stadium IV

Barnet har mycket låg muskelspänning (hypotonus) och inga viljemässiga rörelser.

Sjukdomen leder till döden, vanligen vid runt två års ålder. Orsaken är då vanligen en infektion. Det finns barn som har levt upp till nio års ålder.

Sendebuterande form

Den sendebuterande formen av sjukdomen uppkommer efter 12 månaders ålder. Även om det inte är lika vanligt som vid den infantila formen så får cirka hälften av barnen med sendebuterande form perifer neuropati.

Till en början utvecklas barnet normalt. Vid 1–2 års ålder uppkommer gångsvårigheter, ensidig eller dubbelsidig förlamning (hemiplegi respektive diplegi), synnedsättning och/eller skakighet. Barnet kan få epileptiska anfall vid feber. Sjukdomen fortskrider mycket snabbt eftersom myeliniseringen av hjärnan normalt är mycket aktiv hos barn i den här åldern.

Om symtomen uppkommer senare, vid 2–4 års ålder, förlorar barnet oftast förvärvade motoriska och kognitiva förmågor samt även synen. Det är vanligt med gångsvårigheter och epileptiska anfall. Sjukdomsförloppet är varierande, men kan vara snabbt fortskridande. Vanligen leder sjukdomen till döden 4–6 år efter att symtomen har uppkommit.

Vid insjuknande efter 6 års ålder brukar beteendeavvikelser vara ett framträdande symtom, exempelvis hyperaktivitet, koncentrationssvårigheter och humörsvängningar. Gångsvårigheter och andra rörelserubbningar kommer senare. Livslängden är förkortad, men förloppet varierar i hög grad mellan olika personer.

Personer som insjuknar under tonåren eller i vuxen ålder har mycket varierande symtom. De kan ha koordinationssvårigheter eller en upplevelse av annorlunda känsel (parestesier). Svaghet i benen förekommer, vilket kan leda till att personen förlorar gångförmågan. En del har fortskridande kognitiv påverkan. Förloppet är långsammare om sjukdomen uppkommer i vuxen ålder. Livslängden behöver inte påverkas.

Diagnostik

Sjukdomen bör misstänkas hos ett barn under 12 månader som plötsligt blir mer irritabelt och skriker utan synbar anledning, tappar färdigheter eller har nedsatta senreflexer samt svaghet i ben och armar (perifer neuropati). Sjukdomen bör även misstänkas hos barn över 12 månaders ålder om de plötsligt får gång­svårigheter, nedsatt syn eller skakighet. Hos äldre barn ska man misstänka sjukdomen vid nytillkomna beteendeavvikelser, framförallt i kombination med rörelserubbningar.

Brist på enzymet galaktocerebrosidas påvisas genom blodprov

Undersökning med datortomografi (DT) eller magnetkameraundersökning (MR) av hjärnan kan tidigt i förloppet visa normalt resultat. Senare ses en fortskridande diffus förtvining av storhjärnan (cerebral atrofi). Atrofin påverkar både den grå och vita substansen, med förlust av myelin i den vita substansen.

Ledningshastigheten i perifera nerver är vanligen sänkt. Undersökning av ryggvätskan (cerebrospinalvätskan) visar en förhöjd proteinnivå, vilket är ett tecken på att det finns en skada på barriären mellan blod och ryggvätska.

I Sverige har 95 procent av de barn som diagnostiseras med sjukdomen den infantila formen. Sjukdomsutvecklingen är så typisk och dramatisk att diagnosen oftast kan ställas snabbt med ledning av symtomen och bekräftas med blodprov för DNA-analys. DT och/eller MR av hjärnan, liksom undersökning av ryggvätskan, behöver då oftast inte göras. Dessa undersökningar är främst aktuella vid de mer sällsynta formerna av sjukdomen.

Det finns en viss överensstämmelse mellan sjukdomsorsakande genvariant och form av sjukdomen, men det är svårt att förutsäga sjukdomsförloppet.

I samband med att diagnosen ställs är det viktigt att erbjuda genetisk vägledning. Det innebär information om sjukdomen och hur den ärvs, samt en bedömning av sannolikheten för olika familjemedlemmar att få barn med samma sjukdom.

Vid ärftliga sjukdomar där den genetiska avvikelsen är påvisad i familjen är det möjligt att utföra anlagsbärardiagnostik och fosterdiagnostik, samt i vissa fall preimplantatorisk genetisk testning (PGT).

Behandling/stöd

Det finns ingen behandling som botar Krabbes sjukdom. Behandlingen inriktas på att lindra symtomen, förebygga medicinska komplikationer och kompensera för de funktionsnedsättningar som sjukdomen leder till. Hematopoetisk stamcellstransplantation kan bromsa sjukdomsförloppet förutsatt att behandlingen ges tidigt i sjukdomsförloppet.

Nutrition

Barn som inte kan få i sig tillräckligt med näring genom munnen kan få mat genom en sond via näsan. En del behöver sond under en längre tid. Då kan sonden i stället läggas genom bukväggen in till magsäcken (gastrostomi). Sonden ersätts ofta med en så kallad knapp (gastrostomiport).

Eftersom gastroesofageal reflux är vanligt bör man tänka på att hålla barnet upprätt under och efter matning. Barnet kan också ges protonpumphämmare, ett läkemedel som minskar produktionen av magsyra i magsäcken.

Andning

Vid påverkad andning ökar risken för infektioner. En fysioterapeut kan ge råd om andnings­gymnastik. Ibland kan hjälpmedel, till exempel sug, syrgas och inhalationsapparat för koksalt, och luftrörsvidgande läkemedel vara till stor hjälp.

Läkemedel

Ryckningar, muskelspänningar och sömnsvårigheter kan ibland lindras med läkemedel. Det är viktigt att föräldrarna tidigt får information om den irritabilitet som de flesta av barnen har, eftersom detta ofta upplevs som mycket pressande och frustrerande. Ibland kan skrikigheten minskas med läkemedel. Det finns visst stöd för att det handlar mer om reflexer än om reaktioner på upplevelser, eftersom hjärnan är så påverkad av sjukdomen.

Epilepsi behandlas med anfallsförebyggande läkemedel. Gabapentin kan hjälpa mot både nervsmärta och epileptiska anfall.

Förstoppning behandlas med läkemedel.

Hydrocefalus

Barn med hydrocefalus kan behöva behandlas med en shunt. Det är en tunn slang som opereras in för att minska trycket i hjärnan genom att leda vätska från hjärnans hålrum, under huden till bukhålan.

Hematopoetisk stamcellstransplantation

Hematopoetisk stamcellstransplantation kan bromsa sjukdomsförloppet vid den infantila formen om behandlingen ges innan individen börjar att få symtom (senast vid 4 veckors ålder). Det gäller även vid de former av sjukdomen som börjar i senare ålder, förutsatt att stamcellstransplantationen görs tidigt i sjukdomsförloppet. Eftersom behandlingen vid den infantila formen behöver ges så tidigt är detta bara möjligt om man känner till diagnosen när barnet föds, till följd av ett tidigare sjukt syskon eller genom nyföddhetsscreening i länder där detta finns. Krabbes sjukdom ingår inte i den allmänna screeningen av nyfödda i Sverige (PKU-provet).

Transplantationen innebär att barnets blodstamceller ersätts med blodstamceller från en person utan Krabbes sjukdom. Blodstamcellerna finns i benmärgen i kroppens ben. Därifrån utvecklas stamcellerna till röda blodkroppar (erytrocyter), vita blodkroppar (leukocyter) och blodplättar (trombocyter).

Den som ska ta emot blodstamceller måste vara så fri från infektioner som möjligt, och vara i så god kondition som möjligt. Det är därför viktigt att transplantationen genomförs snart efter att diagnosen ställts. Själva ingreppet är ganska okomplicerat, men förberedelserna, eftervården och de stora risker som behandlingen innebär gör transplantationen till en mycket krävande procedur.

För att transplantationen ska kunna genomföras måste det också finnas en givare (donator) vars vävnadstyp (HLA) passar väl ihop med mottagarens. Helst ska vävnadstyperna vara identiska.

En stamcellstransplantation måste förberedas, dels för att de nya stamcellerna ska kunna få fäste, dels för att de inte ska starta en avstötningsreaktion. Förberedelserna innebär att den som ska ta emot de transplanterade cellerna behandlas med cytostatika för att de egna, sjuka cellerna inte ska stöta bort de nya stamcellerna.

Blodstamcellerna överförs till mottagaren som en intravenös infusion (dropp i ett blodkärl). När blodstamcellerna har transplanterats till mottagarens blod söker de själva upp benmärgen i kroppens olika ben. Där växer de till och bildar successivt ett nytt immunsystem.

Det tar sedan cirka två år innan det nya immunsystemet fungerar normalt. För att förhindra infektioner och undvika en avstötningsreaktion från de nya cellerna ges antibiotika och immunmodulerande läkemedel under många månader efter transplantationen.

Palliativ vård

För barn och ungdomar med Krabbes sjukdom kan det bli aktuellt med palliativ vård. Palliativ vård kan introduceras tidigt efter att diagnosen fastställts. Palliativ betyder lindrande, och målet med den palliativa vården är att se till att barnet får så bra livskvalitet som möjligt och att sista tiden blir så trygg och smärtfri som möjligt. Det innebär ett nära och intensivt samarbete mellan föräldrar, andra anhöriga och personal med olika kompetens.

Många föräldrar vill så långt det är möjligt vårda det sjuka barnet hemma med hjälp av sjukvårds­personal. Ofta vårdas barnet växelvis i hemmet och på sjukhuset. Det är viktigt att föräldrar och syskon får det psykologiska och sociala stöd som behövs i detta skede och även senare.

Habilitering

För de barn med senare symtomdebut eller som fått tidig behandling kan det bli aktuellt med habiliterande insatser Habilitering är en tvärprofessionell specialistenhet för personer med medfödda eller tidigt förvärvade funktionsnedsättningar. De habiliterande insatserna ges inom det medicinska, pedagogiska, psykologiska, sociala och tekniska området, och kan omfatta utredning, behandling och utprovning av hjälpmedel. Insatserna planeras utifrån barnets behov och förutsättningar, varierar över tid och sker i nära samverkan med närstående och andra i barnets nätverk. En viktig del av habiliteringen är att förmedla information och kunskap till föräldrar och andra i nätverket för att de ska kunna ge stöd till barnet utifrån barnets funktionsförmåga.

Olika hjälpmedel och anpassningar kan underlätta vardagslivet. Föräldrar till barn med funktionsnedsättningar får genom habiliteringen information om möjligheterna att anpassa bostaden och andra miljöer som barnet vistas i.

Barn, föräldrar, syskon och andra närstående kan behöva psykologiskt stöd när diagnosen ställs och även senare. Kontakt med andra familjer i liknande situation kan vara värdefullt.

Vuxna

Äldre tonåringar och vuxna med sjukdomen behöver regelbunden medicinsk uppföljning och individuellt utformade habiliteringsinsatser. De som har en form av sjukdomen som ger symtom senare bör ha nära kontakt med en neurologisk klinik.

I kombination med andra funktionsnedsättningar påverkar den intellektuella funktionsnedsättningen vilket stöd en person behöver för att klara det dagliga livet som vuxen. Det kan till exempel vara boendestöd, stöd och omvårdnad i en bostad med särskild service samt daglig verksamhet. Personer med lindrig intellektuell funktionsnedsättning kan leva ett relativt självständigt liv med visst stöd. Är den intellektuella funktionsnedsättningen medelsvår behövs mer stöd, men de flesta klarar enklare uppgifter i vardagen. Vid svår intellektuell funktionsnedsättning behövs omfattande stöd och hjälp av omgivningen för att klara vardagliga aktiviteter. En del har ingen intellektuell funktionsnedsättning utan svårigheterna är framförallt motoriska.

Personer med rörelsenedsättning behöver stöd att träna sin rörelseförmåga. Olika hjälpmedel och anpassningar kan underlätta vardagslivet.

Samhällsstöd

Kommunen kan erbjuda stöd i olika former för att underlätta vardagslivet för personer med funktionsnedsättningar och deras närstående. Exempel på insatser är avlösarservice i hemmet, korttidsboende, kontaktfamilj, boende med särskild service, daglig verksamhet, boendestöd, hemtjänst, färdtjänst och i vissa fall personlig assistans.

Forskning

Krabbes sjukdom kartlades på 1960- och 1970-talen i Sverige. I dag sker forskningen främst i USA. Främst handlar studierna om att utveckla effektivare behandlingsmetoder och utvärdera långtidseffekten av stamcellstransplantation. Forskning om genterapi pågår också.

• Den europeiska databasen Orphanet samlar information om forskning som rör sällsynta hälsotillstånd, se orpha.net, sökord: Krabbe disease
• Databasen EU Clinical Trials Register drivs av EU:s läkemedelsmyndighet EMA som samlar information om europeiska kliniska studier, se Clinical trials, sökord: Krabbe disease
• Den amerikanska databasen ClinicalTrials.gov samlar information om kliniska studier, se clinicaltrials.gov, sökord: Krabbe disease.

Resurser

Vårdresurser

Den biokemiska analysen görs vid Neurokemiska laboratoriet, Sahlgrenska universitets­sjukhuset/Mölndal och Centrum för medfödda metabola sjukdomar (CMMS), Karolinska universitetssjukhuset, Solna.

• Viss vård vid medfödd metabol sjukdom utförs vid Karolinska universitetssjukhuset i Stockholm, Sahlgrenska universitetssjukhuset i Göteborg och Skånes universitetssjukhus i Malmö/Lund, se tillstånd Medfödd metabol sjukdom, inklusive nyföddhetsscreening.

Krabbes sjukdom ingår i nätverket MetabERN för sällsynta medfödda metabola sjukdomar, metab.ern-net.eu.

Resurspersoner

Resurspersonerna kan svara på frågor om Krabbes sjukdom:

Intresseorganisationer

Det finns för närvarande ingen specifik intresseorganisation för familjer som har barn med Krabbes sjukdom. Det finns ingen specifik intresseorganisation för personer med Krabbes sjukdom i Sverige, men generell kunskap finns hos följande organisationer:

Hunter’s hope är ett amerikanskt nätverk för familjer med barn som har leukodystrofier, e-post info@huntershope.org, huntershope.org.

Databas

Orphanet samlar information om intresseorganisationer, framför allt i Europa, se orpha.net, sökord: Krabbe disease.

Kurser, erfarenhetsutbyte

Ytterligare information

Kvalitetsregister

Övrigt

Metabolic Support UK har också information på engelska på sin webbplats, se metabolicsupportuk.org.

• OMIM, Online Mendelian Inheritance in Man, omim.org, sökord: Krabbe disease
• GeneReviews (University of Washington), GeneReviews, sökord: Krabbe disease
• Orphanet, europeisk databas, orpha.net, sökord: Krabbe disease.

Litteratur

Barczykowski AL, Foss AH, Duffner PK, Yan L, Carter RL. Death rates in the U.S. due to Krabbe disease and related leukodystrophy and lysosomal storage diseases. Am J Med Genet A 2012; 158: 2835–2842. https://doi.org/10.1002/ajmg.a.35624

Bradbury AM, Bongarzone ER, Sands MS. Krabbe disease: New hope for an old disease. Neurosci Lett 2021; 752: 135841. https://doi.org/10.1016/j.neulet.2021.135841

Duffner PK, Caviness VS Jr, Erbe RW, Patterson MC, Schultz KR, Wenger DA et al. The long-term outcomes of presymptomatic infants transplanted for Krabbe disease: report of the workshop held on July 11 and 12, 2008, Holiday Valley, New York. Genet Med 2009; 11: 450–454. https://doi.org/10.1097/gim.0b013e3181a16e04

Escolar ML, Poe MD, Provenzale JM, Richards KC, Allison J, Wood S et al. Transplantation of umbilical-cord blood in babies with infantile Krabbe’s disease. N Engl J Med 2005; 352: 2069–2081. https://doi.org/10.1056/nejmoa042604

Escolar ML, West T, Dallavecchia A, Poe MD, LaPoint K. Clinical management of Krabbe disease. J Neurosci Res 2016; 94: 1118–11125. https://doi.org/10.1002/jnr.23891

Ghabash G, Wilkes J, Bonkowsky J L. National U.S. patient and transplant data for Krabbe disease. Front Pediatr, 2021; 9. https://doi.org/10.3389/fped.2021.764626

Ghabash G, Wilkes J, Barney BJ, Bonkowsky JL. Hospitalization burden and incidence of Krabbe disease. J Child Neurol 2022; 37: 12–19. https://doi.org/10.1177/08830738211027717

Hult M, Darin N, von Döbeln U, Månsson JE. Epidemiology of lysosomal storage diseases in Sweden. Acta Paediatrica 2014; 103: 1258–1263. https://doi.org/10.1111/apa.12807

Krieg SI, Krägeloh-Mann I, Groeschel S, Beck-Wödl S, Husain RA, Schöls L, Kehrer C. Natural history of Krabbe disease - a nationwide study in Germany using clinical and MRI data. Orphanet J Rare Dis 2020; 15: 243. https://doi.org/10.1186/s13023-020-01489-3

Kwon JM, Matern D, Kurtzberg J, Wrabetz L, Gelb MH, Wenger DA et al. Consensus guidelines for newborn screening, diagnosis and treatment of infantile Krabbe disease. Orphanet journal of rare diseases 2018; 13: 30. https://doi.org/10.1186/s13023-018-0766-x

Lim ZY, Ho AYL, Abrahams S, Fensom A, Aldouri M, Pagliuca A et al. Sustained neurological improvement following reduced-intensity conditioning allogeneic haematopoietic stem cell transplantation for late-onset Krabbe disease. Bone Marrow Transplant 2008; 41: 831–832. https://doi.org/10.1038/sj.bmt.1705984

Platt FM, d'Azzo A, Davidson BL, Neufeld EF, Tifft CJ. Lysosomal storage diseases. Nat Rev Dis Primers 2018; 4: 27. https://doi.org/10.1038/s41572-018-0025-4

Suzuki, K, Suzuki, Y. Globoid cell leukodystrophy (Krabbe's disease): deficiency of galactocerebroside β-galactosidase. Proc Natl Acad Sci USA. 1970; 66, 302–309. https://doi.org/10.1073%2Fpnas.66.2.302

Suzuki Y, Suzuki K. Globoid cell leukodystrophy (Krabbe’s disease): deficiency of galactocerebrosidase in serum, leukocytes, and fibroblasts. Science 1971; 171:73–75. https://doi.org/10.1126/science.171.3966.73

Suzuki K. Globoid cell leukodystrophy (Krabbe’s disease). Update. J Child Neurol 2003; 18: 595–603. https://doi.org/10.1177/08830738030180090201

Wasserstein MP, Andriola M, Arnold G, Aron A, Duffner P, Erbe RW et al. Clinical outcomes of children with abnormal newborn screening results for Krabbe disease in New York State. Genet Med 2016; 18: 1235–1243. https://doi.org/10.1038/gim.2016.35

Wenger D, Escolar ML, Luzi P, Rafi MA. Krabbe disease (globoid cell leukodystrophy). I Valle D, Antonarakis SE, Ballabio A, Beaudet AL, Mitchell GA (red.). The online metabolic and molecular bases of inherited diseases. New York: McGraw-Hill. 2019. https://ommbid.mhmedical.com/content.aspx?bookid=2709&sectionid=225546481

Wenger DA, Luzi P, Rafi MA. Advances in the diagnosis and treatment of Krabbe disease. Int J Neonatal Screen 2021; 7: 57. https://doi.org/10.3390/ijns7030057

Wright MD, Poe MD, DeRenzo A, Haldal S, Escolar ML. Developmental outcomes of cord blood transplantation for Krabbe disease: A 15-year study. Neurology 2017; 89: 1365–1372. https://doi.org/10.1212/wnl.0000000000004418

Yoon IC, Bascou NA, Poe MD, Szabolcs P, Escolar ML. Long-term neurodevelopmental outcomes of hematopoietic stem cell transplantation for late-infantile Krabbe disease. Blood 2021; 137: 1719–1730. https://doi.org/10.1182/blood.2020005477

Medicinsk expert/granskare/redaktion

Medicinsk expert som skrivit det ursprungliga underlaget är professor emeritus Bengt Hagberg, Göteborg.

Tidigare revideringar av materialet har gjorts av docent Niklas Darin, Drottning Silvias barnsjukhus, Göteborg. Den senaste revideringen är gjord av Antri Savvidou, överläkare på Drottning Silvias barnsjukhus, Sahlgrenska universitetssjukhuset/Östra i Göteborg.