Vanligt med klimakteriebesvär – men information och kunskap brister

Regeringen har gett Socialstyrelsen i uppdrag att utreda vilka insatser som ges vid klimakteriebesvär samt att bedöma behovet av åtgärder för att förbättra råd, stöd och behandling.

Kopplat till uppdraget har Socialstyrelsen gått ut med en enkät som besvarats av cirka 2 000 kvinnor i åldern 50-59 år. Nästan alla svarande uppgav i enkäten att de har eller haft något besvär av klimakteriet. De flesta sa sig ha haft problem med värmevallningar eller svettningar, lite drygt 60 procent uppgav att de haft måttligt till svåra besvär av detta. Sju av tio hade haft sömnproblem och över hälften av kvinnorna uppgav att de haft led-, muskel- och ryggbesvär respektive sexuella besvär som de kopplade till klimakteriet. 44 procent uppgav att de hade sökt vård eller råd inom hälso- och sjukvården.

Däremot visade sig kunskapen om klimakteriet vara lägre i undersökningen. En tredjedel av kvinnorna svarade att de inte alls var beredda på att komma i klimakteriet och få besvär. Endast en tiondel svarade att de var väl förberedda.

- Vår undersökning visar att det behövs mer information till kvinnor om vad klimakteriet innebär. Många vill ha vägledning om hur de kan lindra besvären på egen hand. Om de egna insatserna inte räcker är det viktigt att kvinnor kan söka råd, stöd och behandling utifrån sina behov och svårighetsgrad av besvär, säger Christina Strååt, utredare på Socialstyrelsen.

Stora regionala skillnader

Myndigheten har också undersökt hur hälso- och sjukvården ser ut för kvinnor i klimakteriet, genom en undersökning som riktades till vårdcentraler, gynekologiska mottagningar, och barnmorskemottagning i ett urval av regioner. De sammanlagda resultaten visar att det finns stora skillnader i hur man erbjuder olika insatser och behandling för klimakteriebesvär.

- Den vanligaste insatsen, som erbjöds vid både gynekologisk öppenvård och vid vårdcentralerna, var behandling med hormonläkemedel. Men vid de undersökta vårdcentralerna erbjöds fler ytterligare insatser som exempelvis insatser för att hantera stress liksom stöd för att förbättra levnadsvanor. Vi bedömer att vården behöver kunna erbjuda ett bredare utbud av insatser som kan svara mot olika svårighetsgrader och individuella behov, säger Christina Strååt.

Användning av befintliga kunskapsstöd varierar också stort i och mellan olika regioner. En majoritet av de verksamheter som Socialstyrelsen haft kontakt med anser att det behövs vägledning på nationell nivå. För primärvårdens del efterfrågas även mer utbildning om klimakteriebesvär

- Dessutom vittnar både kvinnor och vårdpersonal om att patienter riskerar att hänvisas runt mellan olika verksamheter innan de får en vårdinsats som upplevs som adekvat. Detta kan bero på att klimakteriebesvär inte uppmärksammas i tillräcklig grad och att det saknas rutiner för att identifiera klimakteriebesvär. Det är också viktigt att olika typer av mottagningar samarbetar på ett sätt som underlättar för patienten att få råd, stöd eller behandling, säger Christina Strååt.

Behov av nationellt kunskapsstöd

Sammanfattningsvis pekar resultaten av Socialstyrelsens undersökning på ett behov av såväl förbättrad information och vägledning till kvinnor om klimakteriebesvär som ett nationellt kunskapsstöd till vården om råd, stöd och behandling.

- Hälso- och sjukvården behöver ha likartade rutiner och primärvården bör kunna spela en mer central roll. Därför ser vi att det behövs ett nationellt kunskapsstöd med en helhetssyn på klimakteriebesvär, som tas fram utifrån från bästa möjliga kunskap om olika insatsers effektivitet. På så sätt kan kvinnor i landet få mer likvärdiga vårdinsatser, säger Björn Nilsson, enhetschef på Socialstyrelsen.