Stora regionala skillnader i omställningen till god och nära vård
Socialstyrelsen följer årligen upp omställningen mot en god och nära vård för att se hur långt regioner och kommuner kommit i arbetet. Årets uppföljning visar att det går framåt - men en av slutsatserna är samtidigt att omställningsarbetet nu behöver gå in i en ny fas.
– Vi ser att omställningen till god och nära vård går framåt i kommuner och regioner, men bygger hittills till stor del på pilotprojekt, lösare samverkansformer och mer begränsade försök. Samtidigt står vården inför stora utmaningar gällande kompetensförsörjning och tillgång på vårdplatser. För att komma framåt i omställningen behöver insatser genomföras brett i verksamheten och mindre i form av avgränsade projekt, säger Iréne Nilsson Carlsson, folkhälsoråd på Socialstyrelsen.
Stora skillnader mellan regioner
Uppföljningen visar också på stora skillnader mellan regioner. När det exempelvis gäller målet om att minst 55 procent av invånarna i regionen ska ha en fast namngiven läkarkontakt redovisar knappt hälften av regionerna att de nått detta. Variationerna är stora, från 7 procent av invånarna i en region upp till 96 procent i en annan.
– Fast läkarkontakt syftar till att öka kontinuiteten och relationsskapandet i vården så det handlar om ett viktigt mål. Skillnaderna kan bero på att man arbetar på olika sätt och har olika ambitionsnivå, men också att man inte mäter på samma sätt. Exempelvis kan vissa regioner ha ett system där man aktivt får välja läkare, medan man i andra regioner tilldelas en läkare, säger Iréne Nilsson Carlsson.
När det gäller digitaliseringen visar uppföljningen att användandet av digitala verktyg och tjänster över tid gått framåt, men att exempelvis digitala besök minskat efter 2021, vilket troligen är en effekt av pandemin.
Även när det gäller hälsofrämjande arbete syns stora variationer bland regionerna och kommunerna samt påverkan av pandemin.
– Flera regioner redovisar att antalet hälsosamtal ökat under 2022 efter att tidigare minskat med anledning av pandemin. När det gäller särskilt kommunerna finns stora skillnader mellan olika typer av hälsofrämjande insatser och det är därför svårt att tolka hur det arbetet utvecklats över tid, säger Johan Lantto, utredare på Socialstyrelsen.
Analys av resurser och kompetensförsörjning
Socialstyrelsen har tittat på hur mycket resurser som skjutits till i primärvården fram till och med 2021.
– Totalt sett ser vi inga stora förändringar i hur mycket resurser som läggs på primärvården i regionerna men utvecklingen skiljer sig åt mellan dem. Samtidigt finns svårigheter att analysera uppgifterna från regionerna, bland annat eftersom de riktade statsbidragen under pandemin påverkat den ekonomiska redovisningen så att det är svårt att utläsa hur medlen fördelats, säger Johan Lantto.
Kompetensförsörjning är en annan viktig del av arbetet mot en god och nära vård. Uppföljningen visar att den legitimerade personalen har ökat i den regionala primärvården men samtidigt minskat i den kommunala primärvården, med reservation för att hyrpersonal inte ingår i statistiken. Det råder också brist på allmänläkare och distriktsjuksköterskor, som utgör viktiga grupper inom primärvården.
– Regioner och kommuner behöver arbeta aktivt för att stärka kompetensförsörjningen och det kan finnas behov av samverkan när man konkurrerar om samma personalgrupper, säger Iréne Nilsson Carlsson.