Socialstyrelsen: Sverige behöver en fristående nationell blodorganisation
Strax efter att Ryssland startade sitt invasionskrig i Ukraina våren 2022 fick Socialstyrelsen i uppdrag av regeringen att utreda hur svensk blodverksamhet kan stärkas. Detta för att möjliggöra en mer motståndskraftig verksamhet för att klara framtida utmaningar och skapa förutsättningar för att på kort tid öka kapaciteten vid krissituationer och ytterst krig. Socialstyrelsen har nu lämnat över ett förslag till regeringen som innebär att hela organisationen för blodverksamheten görs om i grunden.
Inte samma tillgång till blod i hela landet
Sverige är ett av få västländer där blodverksamheten är förlagd till sjukhus och ingår som en del av den reguljära sjukvården. Den drivs av regionerna och är idag starkt decentraliserad. En konsekvens av det har blivit att det inte finns samma tillgång till blod och blodkomponenter beroende på var man bor i landet.
– Om en nationell kris inträffar går det inte att ta fram en lägesbild över hur mycket blodkomponenter som finns eller var de finns, vilket är en grundförutsättning för en krisledningsfunktion, säger Björn Eriksson, generaldirektör för Socialstyrelsen.
Många nackdelar med dagens system
Socialstyrelsen pekar på flera nackdelar med dagens system. Produktionen av blodkomponenter är lokalt bristfällig, såväl vad gäller säkerhet och kvalitet, som de volymer som produceras. Regionala upphandlingar styr vilken typ av blodpåsar och annan utrustning verksamheterna använder, vilka inte alltid är kompatibla mellan verksamheterna. Detta försvårar möjligheten att hjälpa varandra vid driftstörning.
– Bara för att blodverksamheter finns på många platser i landet betyder det inte att den nationella tillgången på blod gynnas. Just på grund av de många, regionbundna verksamheterna, är dagens system långt ifrån flexibelt och saknar tillräcklig kapacitet för att ta hand om ett kraftigt ökat behov av blod och blodkomponenter, säger Björn Eriksson.
Bättre förutsättningar att bygga beredskapslager
Socialstyrelsen menar att en nationell organisation med centraliserade processer ger förutsättningar för att bygga upp nationella beredskapslager av blodkomponenter som har ett särskilt värde vid exempelvis masskadesituationer, och ökar förmågan att vid behov kraftigt skala upp verksamheten. För att täcka behovet av blod och blodkomponenter skulle Sverige redan idag behöva fördubbla antalet blodgivare, från 200 000 till 400 000.
– Men med en ny blodorganisationen skulle tillgången till blod ändå kunna mångfaldigas - även utan fler nya blodgivare, säger Björn Eriksson.
Socialstyrelsen konstaterar att det idag exempelvis finns regioner där blodgivarna underutnyttjas – de skulle gärna ge blod oftare om de fick. Samtidigt kan det vara brist på blod i andra regioner.
Sveriges medlemskap i Nato ställer också krav på att landet i högre grad än tidigare ska kunna bidra med blod för militära ändamål. Frågan är alltså betydligt större än enbart det inhemska perspektivet. Genom bildandet av en nationell, fristående och ändamålsenlig blodorganisation som försörjer hälso- och sjukvården med blod och blodkomponenter harmoniserar den svenska organisationen dessutom bättre med övriga länder i EU.