Socialstyrelsen: Ojämlika förutsättningar för upptäckt av bröstcancer

Bröstcancer är den vanligaste cancerformen bland kvinnor och varje år kallas närmare en miljon kvinnor i åldern 40–74 år till screening med mammografi. Men trots att mammografiundersökningar har erbjudits under närmare fyra decennier är förutsättningarna i landet långt ifrån jämlika.

– Ja, trots att möjligheten funnits länge ser det ändå olika ut vad gäller deltagandet mellan de olika regionerna, säger Christina Broman, projektledare på Socialstyrelsen.

Deltagandet behöver öka i flera regioner

I utvärderingen konstaterar Socialstyrelsen att flera regioner behöver öka deltagandet i screeningprogrammet, men även att kvinnor med låg utbildningsnivå deltar i screeningprogrammet i betydligt lägre utsträckning än andra. För att nå fler kvinnor i dessa grupper behöver regionerna underlätta för och uppmuntra alla kvinnor i screeningålder att delta.

Tidsintervallet mellan varje screeningtillfälle har blivit längre, till stor del beroende på covid-19-pandemin och personalbrist.

– Det är viktigt att regionerna arbetar för att intervallet mellan mammografiundersökningarna inte överstiger det rekommenderade intervallet 18–24 månader, eftersom en förlängning kan resultera i fler cancerfall, säger Christina Broman.

Brist på personal sedan flera decennier

Ett annat stort problem är att det saknas personal på många mammografimottagningar vilket gör att färre får möjlighet att komma på en undersökning.

– De flesta mammografienheterna har personalbrist både när det gäller bröstradiologer och röntgensjuksköterskor. På hälften av alla kirurgiska bröstmottagningar saknas det bröstkirurger och det är brist på patologer och biomedicinska analytiker, säger Tobias Edbom, projektledare på Socialstyrelsen.

Lågt intresse för rapportering till kvalitetsregister 

Kunskapen om cancer i allmänhet och även inom bröstcancerområdet utvecklas ständigt och för att hänga med behöver personalen kontinuerligt erbjudas vidareutbildning, något som ofta saknas idag.

Förutsättningarna för att kunna utvärdera bröstcancerscreeningen har inte varit de bästa. För att kunna bedriva utvecklingsarbete krävs att det finns tillgång till kvalitetsregister för nationell uppföljning och forskning, vilket det inte gör idag.

– En plattform för ett sådant register skapades redan 2014 men under de åtta år som gått har endast en region av 21 anslutit sig, säger Tobias Edbom.