Så ska vården vid ätstörningar bli bättre – mer kunskap behövs så att fler får vård

Socialstyrelsen presenterade i våras nationella riktlinjer för vård vid ätstörningar, och nu kommer en uppdaterad version med sammanlagt 39 rekommendationer. I den nya versionen finns bland annat mer praktiskt stöd till den personal som möter personer med ätstörningar i hälso- och sjukvården, tandvården och till viss del socialtjänsten.   

–  Nu finns riktlinjerna på plats och det är viktigt att regioner och kommuner använder dem för att bättre möta vårdbehovet vid olika typer av ätstörningar. I den nya versionen presenteras rekommendationerna både för dem som beslutar om resurserna och i form av ett mer detaljerat och praktiskt stöd för dem som möter personer med en ätstörning, säger Sofia von Malortie, enhetschef på Socialstyrelsen.  

De senaste åren har fler med en ätstörning sökt vård enligt Socialstyrelsens patientregister, men det finns också ett mörkertal. Samtidigt saknas tillräcklig kunskap och kompetens i hälso- och sjukvården om olika typer av ätstörningar.  

– En viktig anledning till att många inte får vård och stöd för sin ätstörning är brist på kunskap och resurser. Det behövs en bred grundkompetens om olika typer av ätstörningar i hela hälso- och sjukvården, men även i tandvården och delar av socialtjänsten. Därför handlar en av våra rekommendationer om att öka kunskapen, säger Elisabeth Eidem, projektledare på Socialstyrelsen.   

Större medvetenhet om symtom behövs

Det behövs bland annat en större medvetenhet om symtomen vid olika typer av ätstörningar, till exempel vid atypisk anorexi (anorexi utan undervikt) och ARFID (undvikande och restriktiv ätstörning) som innebär att man äter mycket begränsat vad gäller mängd och variation i kosten.  

– Ätstörningar kan orsaka undervikt, men det är också vanligt med normalvikt eller övervikt, till exempel för den med hetsätningsstörning. En ätstörning syns ofta inte på utsidan, säger Elisabeth Eidem.  

Tillgången på vård varierar också över landet, och vissa specialistkompetenser eller verksamheter saknas helt i en del regioner. Den största delen av vården ges idag i den specialiserade psykiatrin.   

– Resurserna där räcker dock inte till alla med en ätstörning som behöver vård, och många får vänta alltför länge på behandling. För att vården ska bli mer tillgänglig för personer med olika typer av ätstörningar behöver fler kunna få insatser tidigt, även till exempel på vårdcentraler. Detta kan kompletteras med möjlighet för vårdpersonal att konsultera specialister i psykiatrin, säger Sofia von Malortie. 

Bemötande – en viktig fråga  

Ätstörningar kan vara komplexa, och vårdpersonalen behöver därför kunskaper om hur man bäst bemöter personer med olika ätstörningar.   

– Idag förekommer brister i bemötande, i både hälso- och sjukvården och samhället i övrigt. Därför är det viktigt med ökad kunskap exempelvis på vårdcentraler, i mödrahälsovården, i studenthälsan, i elevhälsan och på ungdomsmottagningar, säger Elisabeth Eidem.  

Det kan också behövas kompetenshöjning i delar av den specialiserade hälso- och sjukvården, till exempel där man utreder problem med tillväxt, övervikt, mage och tarm.  

De nationella riktlinjerna lägger även fokus på att anpassa vården till individen. Bland annat är det viktigt att behandla även andra psykiatriska problem och att erbjuda olika typer av psykologisk behandling, beroende på typ av ätstörning och individens behov.