Så kan naloxon bli tillgängligt för fler

Socialstyrelsen har regeringens uppdrag att stödja ett ökat tillgängliggörande av nässprayen naloxon som kan häva opioidöverdoser. En viktig del i uppdraget handlar om att arbeta för att se till att fler grupper kan dela ut läkemedlet, till exempel anhöriga samt olika yrkesgrupper utanför hälso- och sjukvården som socialtjänstpersonal och bevakningsföretag.

– Det är viktigt att naloxon blir tillgängligt för fler grupper, även de som inte har fått det via ett personligt recept eller arbetar i hälso- och sjukvården, eftersom det är ett läkemedel som räddar liv, säger Maria Hilberth.

Läkemedelsverket har i en tidigare rapport till Socialstyrelsen konstaterat att det utifrån rådande regelverk inte är rättsligt möjligt att klassa naloxon som receptfritt.

Socialstyrelsen har i samråd med Läkemedelsverket och Tandvårds- och läkemedelsförmånsverket under vintern 2022-2023 fortsatt utreda olika möjliga vägar att tillgängliggöra naloxon utanför hälso- och sjukvården. Utredningen har landat i att det krävs en ny reglering, utanför hälso- och sjukvårdslagen, för att tillgängliggöra naloxon i större utsträckning än i dag.

– Resultaten från vårt omfattande utredningsarbete visar att det krävs en ny lag för att naloxon ska kunna delas ut utanför hälso- och sjukvården. Vi har därför i samråd med den pågående Narkotikautredningen kommit överens om att de ska driva den här frågan vidare, för att undersöka om det går att ta fram ett lagförslag. På så sätt skulle fler samhällskategorier kunna få tillgång till att dela ut motgiftet mot opioidöverdoser till dem som behöver det, säger Maria Hilberth.

Öka tillgången till naloxon på häkten och kriminalvårdsanstalter

Socialstyrelsen har också tillsammans med Kriminalvården och SKR samverkat kring insatser för att säkerställa tillgång till naloxon för dem som är intagna på anstalter och häkten. Personer med opioid-beroende är en särskilt prioriterad grupp, eftersom de löper ökad risk för överdoser vid permission eller frigivning. Enligt Kriminalvården behöver ungefär 4 000 personer per år tillgång till ett eller flera naloxonkit, vilket innebär en kostnad på cirka 1,8 miljoner kronor.

Socialstyrelsens utredning visar samtidigt att det i dag kan vara administrativt krångligt när det gäller att finansiera kostnaderna för naloxonkiten.

– Kostnaderna ska egentligen tas av den enskildes hemregion, men i dag tenderar de i stället att hamna på Kriminalvården. Det är viktigt att rutiner för samverkan kring kostnader för naloxon säkerställs mellan Kriminalvården och regionerna, och att kostnaderna tas av regionerna så att det här fungerar så effektivt som möjligt, säger Maria Hilberth.

– På sikt skulle möjligen en annan väg framåt kunna vara att staten står för kostnaden via exempelvis regleringsbrev till Kriminalvården, något som vi också tar upp i delrapporten.