Nya beslut tagna om nationell högspecialiserad vård
Nämnden för nationell högspecialiserad vård beslutade enhälligt vid sitt möte i dag att tillstånd för viss vård vid ryggmärgsskador fördelas till de fyra regionerna Stockholm, Skåne, Västerbotten och Västra Götalandsregionen. Beslutet har förgåtts av ett omfattande arbete och en process där bland andra sakkunniga experter, patient- och vårdrepresentanter, remissinstanser och företrädare från regionerna medverkat.
- Ryggmärgsskadevården har varit mycket fragmenterad och en koncentration har efterfrågats i decennier av både patienter och de som arbetar inom vården. Därför är det här ett mycket positivt beslut, säger Kristina Wikner, enhetschef på Socialstyrelsen.
Förslaget om fördelningen av tillstånden har tagits fram av en beredningsgrupp bestående av representanter från landets sex sjukvårdsregioner, medan beslutet fattades av nämnden, där politiker från de sex sjukvårdsregionerna ingår.
- Såväl beredningsgruppen som nämndens ledamöter bedömde att man med dessa fyra centra på bästa sätt kan utveckla vården för samtliga ryggmärgsskadade patienter i Sverige. Det handlar både om patientnytta och en bra geografisk fördelning av vården utifrån avstånd och befolkningsmängd, säger Kristina Wikner.
- När det gäller gruppen barn och unga var beslutsfattarnas sammantagna bedömning att man bäst säkerställer den robusthet som krävs för framtiden om man har två stora centra med utökat ansvar för undergrupperna barn och ungdomar samt funktionellt höga skador, fortsätter hon.
Tre andra vårdområden beslutade
Nämnden fattade också beslut om vilka regioner som ska få tillstånd för viss vård vid sjukdomen moyamoya samt vid viss vård vid förlossningsskador och vid prolaps (framfall).
- Flera områden som rör förlossningsvård och kvinnohälsa har ingått i arbetet med nationell högspecialiserad vård. Det tror vi kommer att leda till en större robusthet på området med bland annat bättre kompetensförsörjning och mer sammanhållna vårdkedjor, säger Kristina Wikner.
I nästa steg kommer nu vårdenheterna att arbeta med att starta verksamheterna enligt sina respektive ansökningar. Övergången till nationell högspecialiserad vård sker den 1 april 2022 för moyamoya, den 1 oktober 2022 för förlossningsskador och prolaps och för ryggmärgsskadevården sker övergången den 1 april 2023.
- Den satsning på nationell högspecialiserad vård som nu sker i Sverige görs för att kunskap, kvalitet och patientsäkerhet inom den mest avancerade vården ska kunna stärkas ytterligare. Besluten ger vårdgivare långsiktiga villkor i uppbyggnad och utveckling av vården, säger Olivia Wigzell, generaldirektör på Socialstyrelsen och ordförande i nämnden för nationell högspecialiserad vård.
Fakta om de beslutade tillstånden:
- Viss vård vid förvärvade ryggmärgsskador – region Stockholm, region Skåne, region Västerbotten och Västra Götalandsregionen
- Viss vård vid prolaps och urininkontinens - region Stockholm, region Skåne och Västra Götalandsregionen
- Viss vård vid avancerad rekonstruktiv kirurgi vid anal inkontinens och ano- och rektovaginala fistlar efter förlossning - region Stockholm och region Östergötland
- Viss vård vid moyamoya-sjukdom och syndrom - region Uppsala och region Stockholm
Fakta om nationell högspecialiserad vård:
- Med nationell högspecialiserad vård menas offentligt finansierad vård som bedrivs vid som mest fem enheter i landet. Vid bedömningen av om en åtgärd ska utgöra nationell högspecialiserad vård ska hänsyn särskilt tas till om vården är komplex eller sällan förekommande och om den kräver en viss volym, multidisciplinär kompetens, stora investeringar eller medför höga kostnader.
- Hittills har nämnden för nationell högspecialiserad vård tagit beslut om tillstånd för nio vårdområden, inklusive de fyra på dagens möte. Sedan tidigare bedrivs nationell högspecialiserad vård inom ytterligare 15 områden, som förut tillhörde rikssjukvården.
- Framöver väntar beslut i nämnden bland annat om vilka regioner som ska få tillstånd att bedriva exempelvis följande områden: viss vård vid könsdysfori, neuromuskulära sjukdomar, svårbehandlade ätstörningar och svårbehandlat självskadebeteende.