Multimedicinering kan innebära allvarliga risker
I en ny kartläggning som Socialstyrelsen gjort har användningen av läkemedel hos personer som får insatser enligt LSS, (Lagen om stöd och service till vissa funktionshindrade), analyserats. Och det visar sig att det är en betydande andel som använder tio eller fler olika läkemedel, något som kan innebära stora risker.
– Vården behöver följa upp det här mycket noggrannare. Framförallt finns stor risk för allvarliga läkemedelsinteraktioner – eller krockar – mellan olika läkemedel, som kan leda till mycket allvarliga biverkningar, säger Socialstyrelsens generaldirektör Björn Eriksson.
Läkemedel används längre än rekommenderat
Trots att de ofta mycket starka mediciner som förskrivs till personer som får insatser enligt LSS bör användas under bara några veckor är det vanligt att de används under betydligt längre tid – ofta sex månader eller mer.
– Dessutom förskrivs de här mycket starka medicinerna ofta för helt andra tillstånd än de är avsedda för. Neuroleptika som egentligen är till för att behandla psykoser ges även för utåtagerande beteende, vilket inte bör vara en långsiktig lösning, säger Karin Flyckt, sakkunnig i funktionshindersfrågor på Socialstyrelsen.
Betydligt vanligare med läkemedel mot psykos
Det är betydligt vanligare med förskrivning av neuroleptika, eller antipsykosläkemedel, till personer med LSS-insatser. I åldersgruppen 41-64 år med intellektuell funktionsnedsättning eller autism var det 24 procent som förskrevs neuroleptika, att jämföras med 1,2 procent i den övriga befolkningen.
Det finns inte några tydliga skillnader i läkemedelsanvändning mellan män och kvinnor, förutom att kvinnor i högre utsträckning använder antidepressiva mediciner, och att det bland män är något vanligare med antipsykotiska läkemedel.
Risker med omfattande medicinering behöver uppmärksammas
Det förekommer såväl kroppsliga som psykiatriska tillstånd hos personer med insatser enligt LSS. Läkemedelsbehandling är därför många gånger befogad. Men riskerna med omfattande medicinering får inte underskattas menar Socialstyrelsen.
– Därför behöver riskerna med förskrivning av ett stort antal mediciner uppmärksammas. Det fordrar stor noggrannhet när det gäller såväl ordination, som uppföljning och regelbunden omprövning av behandlingen, säger Karin Flyckt.
Ambition med kartläggningen - att minimera riskerna
Tidigare har Socialstyrelsen tagit fram indikatorer som används för att systematiskt följa upp, jämföra och förbättra läkemedelsbehandling för äldre personer. Där har man kunnat påvisa tydliga brister som därigenom kunnat åtgärdas.
– Ambitionen är att göra samma sak när det handlar om läkemedelsanvändningen bland personer som får insatser enligt LSS, vilket kan bidra till att minimera riskerna med användning av ett stort antal läkemedel, säger Björn Eriksson.
Fakta – det här visade kartläggningen
- Bland personer över 40 år med LSS-insatser hade 10-34 procent tio eller fler läkemedel vilket motsvarar definitionen för ”uttalad polyfarmaci”.
- De vanligaste läkemedlen hos personer med LSS-insatser var antidepressiva, antiepileptika (läkemedel mot epilepsi), neuroleptika (antipsykotiska läkemedel), sömnmedel samt medel mot förstoppning.
- I hälften av mätningarna var användningen av dessa läkemedel 10 gånger högre eller mer jämfört med personer utan LSS-insatser.
- Minst varannan person med intellektuell funktionsnedsättning eller autism behandlades med antipsykotika i sex månader eller mer – där den rekommenderade behandlingstiden är sex veckor.
- Analyser av ändamålen för behandlingen visade att hos personer med intellektuell funktionsnedsättning eller autism förskrevs ofta antipsykotiska läkemedel för ångest och beteendesymtom - i stället för psykos eller bipolär sjukdom som läkemedlen i första hand är avsedda för.