Kartläggning visar stort behov av kunskap och utbildning i arbetet mot könsstympning

– Det behövs både förebyggande och kunskapshöjande insatser, säger Sharareh Akhavan, utredare på Socialstyrelsen.

Socialstyrelsen har fått i uppdrag av regeringen att undersöka vilken vård som erbjuds flickor och kvinnor som utsatts för könsstympning samt analysera och bedöma i vilken utsträckning vården är jämlik mellan regioner. Myndigheten kommer nu med förslag på hur vården kan förbättras.

Söker vård vid graviditet

Av de uppskattningsvis 38 000 som varit utsatta för könsstympning i Sverige har runt 5 000 någon gång sökt vård inom öppen respektive sluten specialist- eller förlossningsvård. Oftast har det skett i samband med graviditet.

Många som arbetar inom vården saknar dock kunskap inom området, enligt en enkätundersökning som Socialstyrelsens gjort bland vårdcentraler, ungdomsmottagningar, gynekologiska mottagningar, mödrahälsovård och skolsköterskor. Till exempel angav 49 procent av verksamhetscheferna på vårdcentraler att personalen på deras mottagning inte har någon utbildning om könsstympning och 55 procent att ingen i personalen har gått Socialstyrelsens webbutbildning "Könsstympning av flickor och kvinnor". Bland skolsköterskorna uppgav över hälften, 52 procent, att de saknade utbildning om detta.

– Socialstyrelsen har sedan länge tillhandahållit stödmaterial men ändå är det mycket svårt att nå ut, säger Sharareh Akhavan.

Viktigt att skolan har kunskap

Då det ofta är flickor mellan 4 och 14 år som utsätts för könsstympning är det viktigt att förskolan och skolan har kunskap så att det kan upptäckas. Resultat från slutrapportens enkätundersökning visar att 28 procent av skolsköterskorna och 45 procent inom ungdomsmottagningarna arbetar förebyggande mot könsstympning.

– Frågor om könsstympning kan till exempel finnas med i de enkäter som lämnas ut vid hälsosamtalen i skolan. Alla elever behöver få veta att det finns en vuxen på skolan som de kan prata med. Dessutom är det viktigt att skolan i sin undervisning talar om att könsstympning är förbjudet. Personalen behöver också ha kunskap om anmälningsskyldigheten, säger Sharareh Akhavan.

Vården varierar

Kartläggningen visar att vården varierar, till exempel erbjuds sexualrådgivning, smärtlindring, olika typer av kirurgiska ingrepp samt samtal med psykolog eller kurator. I enkäterna framhöll de flesta vårdmottagningar behovet av samarbete med kulturtolkar och hälsokommunikatörer för att få fler att söka vård.

– Som en del i kartläggningen intervjuade vi bland annat kulturdoulor, vilket är kvinnor som har erfarenhet av förlossningar och är tränade i att ge stöd och information till kvinnan och hennes närmaste. De vittnade om att det är ett livstrauma, en ”katastrof” att bli könsstympad. Konsekvenserna av könsstympning kan vara att kvinnan eller flickan har svårt att sova, får ångest och har låg självkänsla. Det finns mycket tabu och skam kring frågan, vilket gör att de sällan pratar om sina problem, säger Sharareh Akhavan.

Socialstyrelsens bedömning är att det förebyggande arbetet behöver förbättras och att fler insatser måste göras för att fler ska söka vård.

– Vården behöver stärkas för att bli jämlik. Förutom kompetens och utbildning handlar det bland annat om att utveckla system för remittering och uppföljning, säger Sharareh Akhavan.