Högisoleringsvård blir nationell högspecialiserad vård

– Högisoleringsvård är en typ av vård som fungerar som en viktig beredskap för att hantera eventuella, väldigt allvarliga, situationer, men där behovet av vården är väldigt sällsynt. Med det här beslutet kan vi ytterligare stärka vårdkedjan och strukturen, säger Kristina Wikner, enhetschef på Socialstyrelsen.

Socialstyrelsens beslut har fattats efter en sammanvägd bedömning av det som framkommit från sakkunniga, ett antal remissinstanser samt en beredningsgrupp med experter på hälso- och sjukvårdssystemet. 

– Samtliga remissinstanser har tillstyrkt förslaget, liksom även beredningsgruppen. Socialstyrelsen instämmer också i att vården bör bedrivas på två enheter, eftersom detta är mindre sårbart än en enhet, och ger kapacitet att erbjuda utbildning så att kompetens hos läkare och andra yrkeskategorier kan upprätthållas, säger Kristina Wikner.

Ebola och lassafeber är två exempel

Högisoleringsvård har av sakkunniggruppen definierats som vård av patienter, oavsett ålder, med misstänkt eller bekräftad smitta av en högsmittsam allvarlig infektion. Det handlar om akuta infektionssjukdomar som har en generellt hög risk att avlida för den som drabbas, där det ofta saknas behandling och där det föreligger stor risk för spridning i samhället och även i sjukvårdssystemet vilket innebär att det krävs särskilda åtgärder.

– Det kan exempelvis handla om ebola, Krim-Kongo blödarfeber, lassafeber, MERS-coronavirus och smittkoppor där det behövs ett säkert och effektivt omhändertagande. Som sakkunniggruppen konstaterar kan spridning av den här typen av allvarliga sjukdomar, även om det bara handlar om enstaka fall eller misstanke om fall, orsaka en hög belastning på samhället. Det var exempelvis en stor oro i Sverige i samband med ebola-utbrottet i Västafrika 2014-2016, säger Kristina Wikner.

Tydlig ansvarsfördelning

Enligt Socialstyrelsens beslut bedöms införandet av nationell högspecialiserad vård på två enheter med ansvar för vården vara en förutsättning för att skapa en tydlig ansvarsfördelning gällande högisoleringstransporter, kirurgi och viss beredskap för läkemedelsbehov. 

– Därmed ökar även förutsättningarna för att stärka kvalitet, patientsäkerhet och kunskapsutveckling på området. Samtidigt är det viktigt att hela sjukvården fortsatt har kunskap och beredskap inför den här typen av infektioner så att det vid misstänkta fall finns god kännedom kring initiala åtgärder samt kontaktvägar för att få mer information om hantering av patienter, säger Kristina Wikner.

I november månad inleds ansökningsperioden för att få bedriva vård inom området högisoleringsvård. Därefter fattar nämnden för nationell högspecialiserad vård om vilka två enheter som får tillstånden.