Fortsatt brist på legitimerad hälso- och sjukvårdspersonal

Socialstyrelsen har kartlagt 22 legitimationsyrken och samtliga läkar-, sjuksköterske- och tandläkarspecialiteter bland annat genom enkäter till regionerna, fack- och yrkesorganisationer och till landets kommuner. Detta presenteras i den årliga rapporten om tillgång och efterfrågan på legitimerad personal i hälso- och sjukvården och tandvården.

Av rapporten framgår att det har skett mindre förändringar när det gäller antalet sysselsatta. Samtidigt rapporterar regioner och kommuner om en ökad brist på flera legitimationsyrken och specialiteter.

– 15 av 21 regioner rapporterar att de har brist på personal inom hälften eller fler av legitimationsyrkena. Personalbristen bedöms ha försämrats för majoriteten av regionerna i oktober 2022 jämfört med oktober 2021 när det gäller legitimationsyrkena sjuksköterska, specialistsjuksköterska, röntgensjuksköterska och tandhygienist, säger Åsa Olsson, utredare vid Socialstyrelsen.

Alla svarande regioner uppger att de har brist på barnmorskor, läkare med specialistkompetens, sjuksköterskor, röntgensjuksköterskor och specialistsjuksköterskor. En majoritet av regionerna rapporterar också brist på specialistläkare, till exempel inom psykiatri, allmänmedicin, barn- och ungdomspsykiatri och radiologi.

– När det gäller kommunerna uppger 50 procent eller fler att personalbristen är oförändrad eller försämrad jämför med oktober 2021 inom de legitimationsyrken som är vanligast i kommunerna. Där ser man en ökad brist när det gäller sjuksköterska, specialistsjuksköterska, arbetsterapeut, fysioterapeut och psykolog, säger Åsa Olsson.

Behov av en ny analysmodell

För att stärka förmågan att möta personalbristen på övergripande nivå presenterar Socialstyrelsen en ny analysmodell som syftar till att stimulera lösningar kring kompetensförsörjningen. Den utgår från fem fokusområden: utbildning, arbetsgivarens attraktivitet, tillgången till multidisciplinära team och uppgiftsväxling, utrymme för lokalt kvalitetsutvecklingsarbete, fortbildning och forskning samt infrastruktur, informationsteknologi och hälsodata.

– Det är en rad olika faktorer som samverkar och påverkar tillgång och efterfrågan på personal i hälso- och sjukvården och tandvården. Vår rapport visar exempelvis att när en verksamhet optimerar resurserna kan det påverka flera andra verksamheter, säger Åsa Olsson.

– Analysmodellen som vi tagit fram kan vara ett stöd i att skapa en gemensam referensram för att bättre beskriva utmaningarna, och ge bättre förutsättningar att på nationell, regional och kommunal nivå arbeta vidare för att möta kompetensbristen. På så sätt kan vi också bidra till en mer jämlik och patientcentrerad vård.

Analys utifrån diagnosområden och tandvård

I rapporten har Socialstyrelsen även gjort en översikt av personalbrist utifrån några olika diagnosområden samt tandvård. Översikten visar bland annat att vårdbehoven ökar, alternativt behöver tillgodoses bättre, inom exempelvis områden som barn- och ungdomspsykiatri, cancer, stroke samt tandvård till unga och äldre i delar av Sverige.

– Här kan olika typer av insatser behövas, till exempel kan det handla om förändrade arbetssätt, att öka attraktiviteten som arbetsgivare eller att se över utbildningar och fortbildningar för att bättre spegla kompetensbehoven. Hänsyn behöver också tas till förändrad demografi och nya behov som uppstår genom den tekniska och medicinska utvecklingen, säger Åsa Olsson.

– Genom översikten visar vi att det finns många samordningsvinster med att föra samman analyser av kompetensbehov med vårdbehov inom olika diagnosområden och tandvården.