Fler orosanmälningar till socialtjänsten – ökad kunskap en av förklaringarna
Socialtjänstens arbete med att ta emot och bedöma orosanmälningar om barn måste fungera oavsett pandemi eller annan kris. Socialstyrelsen har undersökt hur pandemin har påverkat arbetet med orosanmälningar i 56 kommuner och stadsdelar, bland annat genom insamling av uppgifter om anmälningar som gjordes under maj och september 2020 och 2019. Under oktober månad förra året genomfördes också intervjuer med socialsekreterare och chefer från kommunernas barn- och ungdomsvård.
Större anmälningsbenägenhet
Totalt ökade orosanmälningarna med 5 procent, jämfört med motsvarande månader 2019.
– Det finns stora lokala variationer, men generellt anser man inte att ökningen beror på pandemin utan snarare på att anmälningsbenägenheten är större tack vare bättre rutiner och ökad kunskap om barn som far illa. Det här är en utveckling vi sett under flera år, säger Therese Olmsäter, utredare på Socialstyrelsen.
Vissa slags anmälningar kopplar man dock direkt till pandemin och ofta berör de barn i redan utsatta familjer samt barn i socioekonomiskt utsatta områden. Var femte anmälan kom från skolan.
– Under våren kom en ny typ av anmälan om elever med hög frånvaro sedan föräldrar hållit sina barn hemma på grund av rädsla för smitta. Men även om barn som redan var kända av socialtjänsten och som haft hög frånvaro i skolan tidigare. Pandemin sågs som ytterligare en ursäkt att stanna hemma, säger Therese Olmsäter.
Anmälningar på grund av stängda skolor
Flera kommuner har även sett fler anmälningar om ungdomar som bråkar, tar droger eller begår brott i kölvattnet av stängda gymnasieskolor och fritidsgårdar eller inställda aktiviteter och sommarjobb. Vissa kommuner upplever också att anmälningar som rör vårdnadshavarens missbruk och psykiska ohälsa ökat.
Pandemin har även påverkat möjligheten att få stöd och avlastning av viktiga nätverkspersoner som mor- och farföräldrar, som inte funnits tillgängliga som tidigare på grund av nationella rekommendationer eller rädsla för smitta.
– När utsatta familjer och ensamstående inte har tillgång till det sociala nätverket så blir det ännu mer ansträngt för de som redan är i behov av stöd, säger Therese Olmsäter.
Socialtjänsten har kunnat upprätthålla arbetet
Trots ändrade förutsättningar i pandemins spår är den övergripande bilden att socialtjänsten har kunnat upprätthålla arbetet med att ta emot anmälningar, göra förhandsbedömningar och fatta beslut om utredning.
– Fler samtal har till exempel genomförts på telefon för att minska antalet fysiska möten, vilket har inneburit utmaningar i arbetet med barns delaktighet. I vissa kommuner har barn i yngre åldrar kommit till tals i mindre utsträckning i förhandsbedömningar under pandemin. Vi ser ändå att socialtjänsten beskriver att de upprätthållit arbetet med att ta emot och bedöma anmälningar. Det är en av de funktioner som prioriterats högst i kommunerna under pandemin, säger Therese Olmsäter.
Studien visar även att anmälningsskyldigheten har fungerat. Polis, skola samt hälso-, sjuk- och tandvård stod tillsammans för omkring 60 procent av anmälningarna.
– Anmälningsskyldiga förefaller ha tagit sitt lagstadgade ansvar att anmäla kännedom eller misstanke om att barn far illa, säger Therese Olmsäter.
Fakta om anmälningar
- Omkring 3 av 10 anmälningar relaterar till barnet, till exempel normbrytande beteende, missbruk, kriminalitet, skolproblematik eller psykisk ohälsa.
- Drygt 4 av 10 anmälningar relaterar till förälders eller vårdnadshavares problem, till exempel psykisk ohälsa, missbruk, omsorgssvikt eller försummelse.
- Knappt 2 av 10 anmälningar har en anmälningsorsak relaterad till våld i nära relation, våld mot barn eller barn som bevittnat våld i nära relation.
- Cirka 1 av 10 anmälningar har andra anmälningsorsaker som kommunerna inte kunnat kategorisera bland ovanstående, till exempel bostadsrelaterat eller förälders död, men här ingår även mer allmänna kategorier som ”allmän oro för barn”.