Fallpreventivt arbete lönar sig för regioner och kommuner enligt ny rapport

Fallolyckor är vanliga bland äldre och kan leda till skador, försämrad livskvalitet och dödsfall. Varje år faller cirka 100 000 personer 65 år och äldre så illa att de behöver uppsöka vård på sjukhus eller i öppen specialistvård.

Socialstyrelsen har fått i uppdrag från regeringen att titta på åtgärder och arbetssätt inom hälso- och sjukvården och socialtjänsten utifrån ett hälsoekonomiskt perspektiv, och hur vikten av fallförebyggande arbete kan tydliggöras. Resultaten presenteras nu i en ny rapport. Den visar att det för gruppen 65 år och äldre finns flera fallpreventiva åtgärder som kan spara vården och omsorgen stora kostnader.

– Våra beräkningar visar att fallolyckor bland de 65 år och äldre kostade 16,8 miljarder år 2020 så det handlar om väldigt stora summor. Det vi främst har sett i vårt arbete är att det är särskilt viktigt att arbeta förebyggande för hemmaboende äldre, innan de råkar ut för en fallskada, säger Thea Enhörning, utredare vid Socialstyrelsen.   

Fysisk träning, omgivningsanpassning och broddar

Utgångspunkten för analysen har varit fallpreventiva insatser med evidensbaserad effekt på fall i studier. För äldre som bor hemma identifierades tre sådana åtgärder: fysisk träning, omgivningsanpassning inklusive hjälpmedel samt broddar på vinterväglag.

– Alla dessa insatser visade sig vara kostnadsbesparande för kommuner och regioner. Det finns alltså viktiga hälsorelaterade och kostnadsmässiga incitament för dem att erbjuda fysisk träning för de äldre hemmaboende liksom broddar att använda när det är snö och is ute, säger Thea Enhörning.

– Det är också viktigt med omgivningsanpassning, där en arbetsterapeut går igenom risker för fall som finns i den äldres hem och ser till att dessa blir åtgärdade. Det kan handla om höga mattkanter och trösklar men också exempelvis inköp av hjälpmedel.

Kombinerade åtgärder

Socialstyrelsen har även tittat på fallprevention i särskilt boende, och där är de evidensbaserade metoderna färre. Det kan bland annat bero på att det är svårt att utföra studier på gruppen då de som bor på särskilt boende har många individuella och komplexa behov. Här identifierades en metod: multifaktoriella åtgärder, vilket innebär en individanpassad sammansättning av olika åtgärder beroende på personens riskfaktorer. Denna insats har en högre kostnad och där finns det därmed inte samma kostnadseffektiva effekter.

– I särskilt boende arbetar man ofta med kombinerade åtgärder kopplade till exempelvis fall, nutrition och sjukdomstillstånd, snarare än enbart till fallrisk. Många åtgärder är också kopplade till assistans från personal, som hjälp vid av- och påklädning och förflyttning, och det forskas det inte på. Men en adekvat bemanning kan vara en viktig nyckel för att minska fall i särskilt boende, säger Thea Enhörning.

Övergripande bedömer myndigheten att även om vissa åtgärder har en högre kostnad bör det fallpreventiva arbetet i kommuner och regioner fortsätta och förstärkas ytterligare.

– Ett aktivt förhållningssätt till fallprevention i kommuner och regioner kan bidra till färre fallskador och ökad livskvalitet, välbefinnande och självständighet för de enskilda, säger Thea Enhörning.