”Detta behövs för att förebygga brotten”

Långsiktigt förebyggande arbete av flera samhälls­aktörer kan låta vagt och riskerar att väljas bort. Men det är vad som krävs för att motverka och förebygga kriminalitet, skriver Olivia Wigzell, Socialstyrelsen.

Kriminalitet och våld drabbar inte bara enskilda personer och deras familjer, det skapar också otrygghet i hela bostads­områden och i samhället. Ett exempel på det är skjutningarna. Enligt Social­styrelsens register mer än fördubblades antalet som sköts till döds mellan 2010 och 2020, från 18 till 47 personer per år. Samma period ökade antalet vårdade för skott­skador från 88 till 135.

Utvecklingen är mycket oroande. Vittnesmål från förskola, fritids­verksamhet och skola beskriver att det ofta är lätt att identifiera vilka barn som visar tecken på destruktiva beteenden och därmed löper en högre risk att senare hamna i kriminalitet. Trots det är många överens om hur svårt det är att styra resurserna mot tidiga stödinsatser.

Forskningen är entydig: goda uppväxt­villkor, god hälsa och möjlighet att klara skolan med godkända betyg bidrar till att minska risken för att en person ska börja begå brott. Social­styrelsen har också sammanställt de riskfaktorer som är starkast kopplade till att barn utvecklar ett brottsligt beteende. Det handlar bland annat om svårigheter med impuls­kontroll, aggressivitet, bristande sociala färdigheter, våld i hemmet och låg socio­ekonomisk standard. Föräldrarnas hälsa och förmågor har också stor betydelse.

Att stärka rättsväsendet och polisens förutsättningar att bekämpa brott är grund­läggande för att komma tillrätta med kriminaliteten. Men avgörande för att vända den negativa utvecklingen är att samhället lyckas hindra barn och unga från att börja begå brott.

Socialstyrelsens uppdrag är att stödja en kunskaps­baserad social­tjänst och hälso- och sjukvård. Forskning och professionell erfarenhet visar att det finns metoder och arbetssätt som är effektiva för att motverka och förebygga kriminalitet. Detta behövs:

• Bättre tillgång till kunskapsbaserade insatser för barn med normbrytande beteende och risk för återfall i brott. Det finns vetenskapligt utvärderade insatser för att motverka återfall i brott och annan destruktiv utveckling hos barn med tidigt konstaterade riskbeteenden. I dagarna publicerar vi rekommendationer om fem metoder som social­tjänsten bör erbjuda barn 6–17 år och deras föräldrar. Insatserna baseras på kognitiv beteende­terapi och fokuserar på att motivera till förändring samt att motverka riskfaktorer. Några av metoderna används redan men tillgången varierar över landet. Till exempel erbjuder knappt hälften av landets kommuner och stadsdelar något av de familje­behandlings­program som vi rekommenderar.
• Fler tidiga och samordnade insatser till barn i riskzonen. Det finns kunskap och goda resultat från utvecklings­arbetet med tidiga och samordnade insatser, TSI. Det handlar om att personal från skolan, social­tjänsten och hälso- och sjukvården samarbetar i team med stöd­insatser till barn och deras föräldrar, så att problem fångas upp innan de blir akuta. Social­styrelsen och Skolverket stödjer och följer utvecklings­arbeten i 70-talet kommuner.
• Stärkt vård till barn och unga med tidiga tecken på psykisk ohälsa. Det finns en handfull goda exempel på utvecklings­arbeten i landet där skolan, hälso- och sjukvården och social­tjänsten arbetar tillsammans för att erbjuda förebyggande insatser med utgångs­punkt i elevhälsan. Sådana arbeten behöver spridas till fler platser. Det är också ytterst angeläget att väntetiderna minskar till barn- och ungdoms­psykiatrin, bup.
• Bättre vård och stöd vid neuro­psykiatrisk funktions­nedsättning, NPF. Det är viktigt att barn och unga med exempelvis adhd och autism tidigt får stöd, inte minst för att klara skolan. Studier visar att mellan 39 och 48 procent av barn som är placerade på låsta SIS-hem har en neuro­psykiatrisk eller intellektuell funktions­nedsättning. Socialtjänsten behöver öka sin kunskap om NPF och bättre anpassa arbetssätt och bemötande till dessa barn. I en enkät bland social­sekreterare uppgav 96 procent att NPF-kompetensen är otillräcklig i den egna arbets­gruppen. Social­styrelsen stöttar hälso- och sjukvården och social­tjänsten genom att ta fram nationella riktlinjer för vård och stöd vid adhd och autism.
• Fler fältarbetare i utsatta områden.Social­tjänsten behöver resurser för att arbeta mer uppsökande. Fältarbetare finns där ungdomar finns och kan göra viktiga insatser för att tidigt upptäcka dem som är i riskzonen för en ogynnsam utveckling. Deras arbete kan också stärka förtroendet för myndigheter och samhället, vilket enligt flera analyser ofta saknas. I år och de kommande två åren betalar Social­styrelsen även ut statsbidrag till sociala insatser i kommuner med utsatta områden.
• Utbyggt stöd redan under graviditeten eller när ett barn är nyfött. Forskning och erfarenhet betonar vikten av att erbjuda stöd tidigt. En åtgärd är utökade hembesöks­program där både en sjuk­sköterska från barnhälso­vården och personal från förebyggande social­tjänst besöker nyblivna föräldrar i hemmet flera gånger under barnets första 15–18 månader. Syftet är att ge föräldraskaps­stöd och bygga tillit mellan personalen och familjen för att länka till vidare stöd från samhället. Men det är inte alla regioner och kommuner med socio­ekonomiskt utsatta områden som har infört arbetssättet.

För att vända utvecklingen måste vi arbeta tillsammans. Social­tjänsten behöver på lokal nivå ha ett gott samarbete med skola, hälso- och sjukvård, polis och andra viktiga aktörer, som gemensamt kan bidra till goda uppväxt­villkor. Långsiktigt förebyggande arbete av flera samhälls­aktörer kan låta vagt och riskerar att väljas bort – men det handlar om konkreta insatser med stöd i forskning och erfarenhet. Det är vad som krävs för att lösa problemen för framtiden.

Olivia Wigzell, generaldirektör, Socialstyrelsen

Läs debattartikeln på Svenska dagbladets webbplats.