”Blodverksamheternas förutsättningar kan bli bättre”

Det är synd att Fredrik Toss väljer att tolka resultaten av vår utredning som en svartmålning av dagens blodverksamheter. Vi är övertygade om att alla verksamheter gör sitt yttersta utifrån sina förutsättningar, men vi tror också att de förutsättningarna kan bli bättre.

Vi är eniga med Fredrik Toss om att det i Sverige så gott som aldrig är sådan extrem brist på blod att patienter som akut behöver blod inte får det. Men när blodlagret är under önskad nivå är det större risk att patienter står utan blod vid en masskadehändelse, och vi behöver vara förberedda på att en sådan kan inträffa.

Eftersom tillgången på blod varierar starkt mellan regionerna i dag borde det finnas bättre förutsättningar att klara en masskadesituation om blodlagret redan från början är jämnare fördelat, jämfört med om verksamheterna hjälper varandra först när en masskadehändelse redan inträffat.

Att vissa av blodverksamheterna prioriterat andra parametrar än exempelvis teknologi för patogeninaktivering som en blodsäkerhetsåtgärd snarast styrker vår slutsats om behovet av nationella, enhetliga policyer. Det måste gå att nå nationell konsensus om vilka prioriteringar inom blodsäkerhet som ska anses viktigast. Olika prioriteringar försvarar inte heller att vissa verksamheter varken prioriterar patogeninaktivering eller bakteriescreening för att minska risken för transfusionsöverförda bakterieinfektioner.

Att det saknas avvikelser anmälda till Inspektionen för vård och omsorg (Ivo) samt att samtliga blodverksamheter har tillstånd och genomgår regelbunden inspektion behöver inte betyda att vården är jämlik. När det gäller Ivo-anmälda avvikelser gör verksamheterna själva en bedömning av om avvikelsen är så allvarlig att den ska rapporteras.

Socialstyrelsen hävdar inte heller att det finns blodverksamheter som helt saknar kvalitativa och säkra blodkomponenter, men att kvaliteten och säkerheten inte är likadan överallt i landet. Två blodkomponenter kan klara en viss kvalitetsgräns men ändå ha olika kvalitet. Exempelvis har inte två blodpåsar likvärdig kvalitet om den ena har hemolys 0,20 procent och den andra 0,79 procent, trots att båda klarar European Directorate for the Quality of Medicines and Healthcares (EDQM) riktlinjer på 0,80 procent (1).

Även blodverksamheternas analytiska möjligheter att styrka komponenternas kvalitet och funktionalitet skiljer sig åt. Om kvaliteten är olika är vården per definition inte jämlik, eftersom en blodkomponents kvalitet kan påverka såväl effektiviteten som säkerheten vid en transfusion. 

Vi hoppas att Fredrik Toss, i stället för att se vår utredning och vår debattartikel som negativ kritik mot dagens verksamheter, känner sig välkommen att vara med och bidra till ett förbättringsarbete som kommer hela landet till godo. 

Thomas Lindén, avdelningschef, Socialstyrelsen
Anna Aldehag, enhetschef, Socialstyrelsen