Om nationella screeningprogram

Socialstyrelsen har i uppdrag att ta fram rekommendationer om nationella screeningprogram. Syftet är att nå nationell samordning kring screening och skapa förutsättningar för en jämlik vård.

Nationell samordning och samsyn kring screening är viktigt för att skapa en jämlik vård. Dels handlar det om att befolkningen i hela landet ska erbjudas likvärdig möjlighet att delta i ett screeningprogram. Dels handlar det om att screening, liksom andra åtgärder inom hälso- och sjukvården, ska prioriteras med hänsyn till samhällets begränsade resurser.

Så tar vi fram rekommendationer om nationella screeningprogram

Bedömningen och rekommendationerna i de nationella screeningprogrammen utgår från Socialstyrelsens nationella screeningprogram – modell för bedömning, införande och uppföljning. Modellen gör det möjligt att bedöma screeningprogram på ett systematiskt och öppet sätt. Den är utvecklad för att kunna användas oavsett vilket tillstånd det är som programmet ska upptäcka.

Både organisationer och enskilda individer kan föreslå en genomgång av ett screeningprogram. Socialstyrelsen gör därefter en bedömning om programmet är lämpat för en komplett utredning enligt modellen.

Resultatet av en komplett utredning är att Socialstyrelsen tar fram rekommendationer för om screeningprogrammet bör erbjudas eller inte. Men det är upp till varje enskild region att avgöra om screeningprogrammet ska införas eller inte.

Nationella screeningrådet

Det nationella screeningrådet är ett rådgivande organ till Socialstyrelsen. Rådet har en central roll i arbetet med att såväl ta fram nya rekommendationer som att revidera befintliga rekommendationer om nationella screeningprogram.

Fakta om screening

Med screening menar vi, i detta sammanhang, en systematisk undersökning av en del av befolkningen för att identifiera personer med ett tillstånd som innebär en hög risk för framtida ohälsa.

Syftet är att upptäcka hälsotillstånd som kan få allvarliga eller omfattande konsekvenser. Det gäller såväl för den enskilda individen i form av för tidig död, svår skada eller funktionsnedsättning, som för samhället i form av stor resursåtgång. Målet är att kunna åtgärda tillståndet tidigt och på så sätt minska de konsekvenser som det leder till hos befolkningen.