Levnadsvanors betydelse för lindring av klimakteriebesvär

Den här informationen riktar sig i första hand till dig som arbetar i hälso- och sjukvården och möter patienter med misstänkta eller konstaterade klimakteriebesvär. Här finns även ett informationsblad till patienter som till exempel kan användas vid samtal eller läggas i väntrum.

I 50-årsåldern får alla kvinnor minskad hormonproduktion från äggstockarna vilket leder till att menstruation upphör, menopaus. Klimakteriet, även kallat övergångsåldern, pågår cirka fem till tio år före och efter menopaus och präglas hos många kvinnor av kroppsliga och psykologiska besvär. I vissa fall kan sådana obehag orsaka sömnsvårigheter och leda till påverkad arbetsförmåga eller depressiva känslor med en känsla av förlust och ökad sårbarhet. Detta kan bidra till osäkerhet och en känsla av att förlora kontrollen över sin situation.

Besvären kan härledas till en minskad östrogenproduktion, vilket påverkar flera system i kroppen:

Termostat i obalans

Värmevallningar och svettningar anses bero på kroppens reglering av temperaturen kommer i obalans och kan ändra sin inställning till en lägre nivå. Kroppen behöver då göra sig av med energi i form av värme och svettning. Orsaken är troligen att östrogenminskningen lett till förändrad bildning av substanser i hjärnan som normalt stabiliserar ”termostaten” i kroppen.

Skelettet påverkas

Minskad östrogenproduktion påskyndar benförlust i skelettet och risken för benskörhet ökar. De celler som bygger upp och bryter ner kommer i obalans och när östrogennivåerna minskar kommer de nedbrytande cellernas aktivitet att överväga. Benskörheten ökar risk för frakturer framför allt i handled, lårbenshals och ryggkotor.

Hjärta och kärl påverkas

Östrogen har en dämpande effekt på hur vissa blodfetter lagras in i kärlväggen som ett led i själva åderförkalkningsprocessen. Detta har kopplats till att kvinnor har en ökad risk för hjärtinfarkt efter menopaus då effekten av östrogen avtar.

Lindring av klimakteriebesvär

Medicinsk behandling med hormonläkemedel kan lindra klimakteriebesvär men det behöver inte vara ett förstahandsval. Genom sunda levnadsvanor kan välmående öka och besvären minska, och det ger kvinnan en möjlighet att själv påverka sin situation.

Här ser du exempel på hur levnadsvanor kan bidra till förbättrad hälsa relaterat till de besvär som kan uppträda under klimakteriet.

Fysisk aktivitet

Fysisk aktivitet kan lindra framför allt svettningar, vallningar och känslor av nedstämdhet. Fysisk aktivitet är också viktigt för att förebygga fall genom att det stärker muskler och skelett. Regelbunden motion är därför en viktig behandling i samband med klimakteriet för alla kvinnor. Rekommenderat är pulshöjande aktiviteter som stärker konditionen och hjärtat i kombination med styrke- och balansträning.

Rökning

Rökning kan leda till att klimakteriet inträder tidigare. Det gäller även dem som utsatts för långvarig passiv rökning. Rökning kan också förvärra besvär med vallningar och svettningar samt förstärka de negativa hälsoeffekterna av den minskade östrogenproduktionen efter klimakteriet.

Alkohol

Under klimakteriet kan det vara bra att hålla konsumtionen av alkohol nere då alkohol kan göra vallningar värre men också bidra till en ökad risk för fall, vilket kan få svåra konsekvenser relaterat till benskörhet. Alkohol ökar risken för flera ohälso- och sjukdomstillstånd. Riskbruk av alkohol blir allt vanligare bland äldre kvinnor och redan vid en låg konsumtion finns en ökad risk för bröstcancer.

Hälsosamma matvanor

Under klimakteriet är det viktigt med näringsriktig mat för att stärka muskler och skelett. Att äta varierad och näringsrik mat har också en positiv effekt på bland annat energinivå, humör och immunförsvar. Hälsosamma matvanor är också viktiga för att skydda hjärta och kärl.

Motivera förändring

Många kvinnor kan uppleva att det är svårt att tala om klimakteriet. För att skapa de bästa förutsättningarna i samtalet om levnadsvanor som ett sätt att lindra klimakteriebesvär bör samtalet präglas av ett hälsofrämjande och personcentrerat förhållningssätt.

Uppmuntra och hjälp patienten att ta kontroll över sin situation genom att se sina resurser. Ta reda på vad som kan vara en realistisk förändring för patienten och utgå från det. Var tydlig med att små steg i rätt riktning kan vara motiverande och värdefullt för att sedan nå fram till större förändringar. För att hitta det som kan motivera patienten till förändring kan du ställa frågan ”Vad är viktigt för dig i din vardag?”

Förutom att levnadsvanor kan påverka hälsa och mående under övergångsperioden, har de även betydelse för sjukdomsprevention i ett längre perspektiv. Socialstyrelsens nationella riktlinjer för prevention och behandling vid ohälsosamma levnadsvanor lyfter vikten av ett preventivt arbete inom hela hälso- och sjukvården.