Frågor och svar om nationella riktlinjer för vård vid ohälsosamma levnadsvanor

Riktlinjerna är ett stöd för prioriteringar i hälso- och sjukvården och tandvården, så att patienter med störst behov ges stöd i första hand. De vänder sig framför allt till personer som har ett övergripande ansvar för att fördela resurser, till exempel politiker, tjänstepersoner eller verksamhetschefer.

I riktlinjerna ger Socialstyrelsen rekommendationer om stöd till personer med ohälsosamma levnadsvanor. Vi berättar om vilka grupper det är viktigast att erbjuda stöd till och vilket stöd som fungerar bäst.

Riktlinjerna tar upp tobaks- och nikotinbruk, riskbruk av alkohol, ohälsosamma matvanor och otillräcklig fysisk aktivitet.

I riktlinjerna finns det fyra prioriterade grupper:

• vuxna med särskild risk för allvarlig sjukdom eller försämrat tillstånd på grund av ohälsosamma levnadsvanor
• vuxna som ska opereras
• gravida
• barn och unga.

Nej. De som har störst behov ska erbjudas stöd. I Socialstyrelsens nationella riktlinjer får vården veta vilka grupper som det är viktigast att prioritera. Till exempel om du är gravid och har svårt att sluta dricka alkohol. Rådgivningen är ett erbjudande som en patient kan tacka ja eller nej till.

Det är fortfarande få patienter som får dokumenterade samtal att ändra sina levnadsvanor i hälso- och sjukvården och skillnaderna är stora i landet. Fler behöver enligt riktlinjerna erbjudas rådgivning, efter individuell bedömning.

Ja. Många hälsoproblem som patienter söker hjälp för kan hänga samman med eller förvärras av ohälsosamma levnadsvanor. Patienterna har rätt att få veta vad de själva kan göra för att förbättra sin hälsa. Dessutom ingår levnadsvanor ofta som en viktig del i själva behandlingen av kroniska sjukdomar som typ 2-diabetes och hjärt-kärlsjukdomar.

Riktlinjerna handlar framförallt om när en person söker vård för något som kan hänga samman med en ohälsosam levnadsvana. Stödet är ett erbjudande som en patient kan tacka ja eller nej till.

Nikotin är ett giftigt och starkt beroendeframkallande ämne. På kort sikt ger snuset förändringar i munnens slemhinna, men också påverkan på hjärta och kärl och förhöjt blodtryck. På lång sikt ökar snusning risken för typ 2-diabetes och vissa typer av cancer. Snusning under graviditeten innebär en risk för ohälsa hos den gravida. Det innebär också en risk för att fostret dör eller att barnet föds för tidigt och med låg födelsevikt. Låg födelsevikt medför i sin tur att barnet löper ökad risk för sjuklighet och död. Personer som snusar har också en högre total dödlighet och högre dödlighet i hjärt-kärlsjukdomar än personer som inte snusar.

Mer information om nikotinprodukter och hälsorisker hos Folkhälsomyndigheten

Riskerna med snus har påvisats i studier av personer som använder tobakssnus (brunt snus).  Mycket talar för att riskerna med tobakssnus till stor del beror på nikotinet, inte minst riskerna för hjärt-kärlrelaterad dödlighet och skaderiskerna vid graviditet. Både tobakssnus och nikotinsnus (vitt snus) innehåller nikotin som är starkt beroendeframkallande. Nikotinsnus liknar också tobakssnus när det gäller användning, beroende och nikotinets upptag. Båda typerna av snus ger en jämn och ofta hög nivå av nikotin i blodet. De starkaste sorterna av nikotinsnus innehåller mer nikotin än de starkaste varianterna av tobakssnus. Därför har Socialstyrelsen valt att inkludera båda sorterna i rekommendationerna om snus.

Våra rekommendationer vänder sig till hälso- och sjukvården och tandvården, och berättar bland annat vilka grupper det är viktigast att erbjuda stöd till vid olika levnadsvanor. Högst prioritet har gravida som snusar. En annan viktig grupp som det är viktigt att hälso- och sjukvården erbjuder stöd till är vuxna som riskerar allvarlig sjukdom eller försämrad sjukdom på grund av snusningen.

Vår bedömning är att e-cigaretter och cigaretter inte är helt jämförbara, medan nikotin- och tobakssnus är mer lika. E-cigaretter innehåller en mängd olika ämnen förutom nikotin. Det saknas också kunskap om effektiva åtgärder för beteendeförändring.

Det finns dock hälsorisker även med e-cigaretter, och Socialstyrelsen bedömer att kvalificerat rådgivande samtal sannolikt skulle ha effekt även när en individ behöver hälso- och sjukvårdens eller tandvårdens stöd att sluta använda e-cigaretter eller andra nikotinprodukter.

Forskning visar att tonårshjärnan är särskilt känslig för nikotinets effekter. Den som börjar med nikotin tidigt i livet riskerar också att utveckla ett starkare nikotinberoende. Barn och unga som snusar eller röker en prioriterad grupp för hälso- och sjukvården.

Nej. Det här handlar om när en person söker vård för ett hälsoproblem som kan hänga samman med snusningen. Vården ska alltid göra en individuell bedömning av varje patient. I våra riktlinjer ger vi högst prioritet till gravida som snusar. En annan viktig grupp för hälso- och sjukvården är vuxna som riskerar allvarlig sjukdom eller försämrad sjukdom på grund av snusningen.

Alkohol ökar risken för olycksfall och sjukdomar, som stroke, cancer och leversjukdomar, liksom risken för förtida död. Forskningen är tydlig: ju mindre alkohol, desto mindre risk. Socialstyrelsen reviderade därför de så kallade riskbruksgränserna hösten 2023 som en del av översynen av riktlinjerna för vård vid ohälsosamma levnadsvanor.

Mer information om riskerna med alkoholkonsumtion hos Folkhälsomyndigheten

Våra rekommendationer vänder sig till hälso- och sjukvården och tandvården, och berättar bland annat vilka grupper det är viktigast att erbjuda stöd till vid olika levnadsvanor. Hög prioritet har vuxna med särskild risk för allvarlig sjukdom eller försämrat tillstånd på grund av alkoholbruket och vuxna som ska opereras. Det är också viktigt att erbjuda stöd till gravida som dricker alkohol.

Gränsvärdena för riskbruk av alkohol är ett stöd för hälso- och sjukvården och tandvården och anger när det kan vara relevant att erbjuda stöd till personer gällande alkoholvanor. Riskbruk av alkohol hos vuxna definieras som att dricka något av följande:

• 10 standardglas eller mer per vecka
• 4 standardglas eller mer per dryckestillfälle (så kallad intenstivkonsumtion) en gång i månaden eller oftare.

Gränsen för riskbruk är densamma för män och kvinnor eftersom risken för ohälsa är ungefär lika stor för båda grupperna vid de här nivåerna av alkoholkonsumtion. Det går dock inte att ange en generell gräns för när alkoholkonsumtion är riskfri, eftersom den individuella risken varierar, bland annat på grund av ålder, dryckesmönster och hälsotillstånd.

För unga under 18 år och gravida definieras all alkoholkonsumtion som riskbruk.

Riskbruksgränserna bygger på en samlad bedömning av när hälso- och sjukvården bör erbjuda stöd för att minska en persons alkoholkonsumtion. Bedömningen grundas på följande faktorer:

• Ju mer alkohol man dricker desto större risk för skadliga konsekvenser som olycksfall eller sjukdom, till exempel olika former av cancer.
• Ju högre alkoholkonsumtion, desto större behov av en insats för att minska intaget. Hälso- och sjukvården har till uppgift att prioritera insatser till dem med störst behov. Studier tyder på att personer med en högre alkoholkonsumtion har större effekt av insatserna än personer med en lägre alkoholkonsumtion.
• Gränsen för riskbruk är densamma för män och kvinnor eftersom risken för ohälsa är ungefär lika stor för båda grupperna vid de här nivåerna av alkoholkonsumtion.
• Socialstyrelsens gräns ligger i linje med hur andra länder, som nyligen har publicerat riktlinjer inom området, ser på riskerna med alkohol (till exempel Storbritannien, Frankrike, Australien och Danmark).

Nej. Det här handlar om när en person söker vård för ett hälsoproblem som kan hänga samman med alkoholbruket. Vården ska alltid göra en individuell bedömning av varje patient. Hög prioritet har vuxna med särskild risk för allvarlig sjukdom eller försämrat tillstånd på grund av alkoholbruket och vuxna som ska opereras. Det är också viktigt att erbjuda stöd till gravida som dricker alkohol.

Att dricka alkohol är en risk för ohälsa hos unga och därför definieras all alkoholkonsumtion som riskbruk för unga under 18 år. Alkoholkonsumtion under tonåren har också visat sig öka risken för ett skadligt bruk av alkohol senare i livet. Barn och unga är en prioriterad grupp i de nationella riktlinjerna.

Ohälsosamma matvanor ökar risken för sjukdomar som obesitas, hjärt-kärlsjukdomar, typ 2-diabetes, vissa cancerformer och karies. För den som äter mycket av till exempel rött kött och charkprodukter ökar risken att dö i förtid. Den som äter fullkornsprodukter, grönsaker, baljväxter, frukt, nötter och fisk har istället en minskad risk att dö i förtid. De två levnadsvanorna som har störst negativ påverkan på hälsan är rökning och ohälsosamma matvanor.

Mer information om hälsosamma matvanor finns i Livsmedelsverkets kostråd

Kostråden uppdateras under 2025. 

Våra rekommendationer vänder sig till hälso- och sjukvården och tandvården, och berättar bland annat vilka grupper av patienter det är viktigast att erbjuda stöd till vid olika ohälsosamma levnadsvanor.

Det är allra viktigast att erbjuda stöd till vuxna med särskild risk för allvarlig sjukdom eller försämrat tillstånd på grund av de ohälsosamma matvanorna. För barn 2-12 år som har ohälsosamma matvanor rekommenderar vi familjestödsprogram.

Otillräcklig fysisk aktivitet ökar risken för sjukdomar som typ 2-diabetes, hjärt-kärlsjukdomar, cancer och depression, och för förtida död. Forskningen är tydlig: fysisk aktivitet bidrar till bättre fysisk och psykisk hälsa, inlärning, koncentration och sömnkvalitet.

Mer information om rekommendationer för fysisk aktivitet hos FYSS 

Våra rekommendationer vänder sig till hälso- och sjukvården och tandvården. En viktig grupp är vuxna som riskerar allvarlig sjukdom eller försämrad sjukdom på grund av att de inte rör på sig tillräckligt. Vi rekommenderar i första hand rådgivande samtal med eller utan tillägg av skriftlig ordination av fysisk aktivitet eller stegräknare. Gravida som inte rör på sig tillräckligt eller som har ohälsosamma matvanor är också en viktig grupp att erbjuda rådgivning till.

Om en patient upplever att hen inte får tillräckligt med stöd för att bli mer fysisk aktiv av ett rådgivande samtal, kan samtalet kompletteras med en skriftlig ordination av fysisk aktivitet.

En skriftlig ordination innebär att hälso- och sjukvårds- personal, i samråd med patienten, formulerar en individanpassad målsättning och en överenskommelse om aktiviteter som är lämpliga för att uppnå målet. Det tydliggörs som en skriftlig ordination.

I ordinationen anges vilken typ av fysisk aktivitet det gäller samt hur ofta och hur länge och med vilken intensitet aktiviteten ska utföras.

Exempel på en skriftlig ordination: ”Cykling på motionscykel 3 ggr vecka, 20 min per gång. Ta i så mycket att du blir lätt andfådd”.

En form av skriftlig ordination är Fysisk aktivitet på recept (FaR). FaR är en personcentrerad, strukturerad metod som kombinerar individuellt rådgivande samtal med skriftlig ordination av fysisk aktivitet, baserad på kunskapsstödet FYSS, samt uppföljning. Patienten kan utföra den fysiska aktiviteten på egen hand eller med stöd av en lokal aktivitetsarrangör, till exempel en idrottsförening. Metoden har använts av hälso- och sjukvårdspersonal sedan drygt 20 år och är ett sätt att tillämpa rekommendationerna i de nationella riktlinjerna.

Socialstyrelsen arbetar på flera sätt med att öka användningen av FaR i regioner och kommuner.