Lättläst
Teckenspråk
English
Other languages

Vi följer upp och utvärderar

Socialstyrelsen kommer att utvärdera hur de nationella riktlinjerna används och påverkar praxis i hälso- och sjukvården. För detta har vi tagit fram indikatorer. Du som behöver det kan också använda indikatorerna för olika typer av uppföljningar.

Kunskapen från utvärderingen används när vi uppdaterar riktlinjerna. Utvärderingen kan till exempel visa om det finns samband mellan insatser som människor får och deras socioekonomiska status.

Under de kommande åren kommer vi också att utreda om det finns förutsättningar för nationella målnivåer. De anger hur stor andel av en patientgrupp som bör komma i fråga för en viss undersökning eller behandling. Målnivåerna är alltså nivåer som hälso- och sjukvården bör sträva efter att nå.

Indikatorer

Socialstyrelsen har tagit fram indikatorer för ett urval av rekommendationerna i de nationella riktlinjerna om graviditet, förlossning och tiden efter, framför allt för rekommendationer med hög prioritet.

Översikt av indikatorerna för graviditet, förlossning och tiden efter

Här är en översikt av alla indikatorer. Inom parentes står id-numret för den rekommendation till beslutsfattare som indikatorn är kopplad till:

  • indikator 1.1:
    rutiner för samverkan mellan mödrahälsovården, beroendevården, socialtjänsten och barnhälsovården (rekommendation 2)
  • indikator 1.2:
    uppföljning i specialiserad vård för skadligt bruk och beroende av alkohol eller narkotika under graviditeten och tiden efter (rekommendation 2)
  • indikator 2:
    kompetensutveckling om obesitas till hälso- och sjukvårdspersonal (rekommendation 3, som är hämtad från Nationella riktlinjer för vård vid obesitas)
  • indikator 3.1:
    rutiner för två utförare vid diagnostisering av misstänkta förlossningsbristningar (rekommendation 6)
  • indikator 3.2:
    bristningar vid förlossning bland förstföderskor (rekommendation 6)
  • indikator 4:
    kontinuerligt stöd av en barnmorska under förlossningens aktiva fas (rekommendation 7)
  • indikator 5:
    förutsättningar för bedömning av vårdbehov efter förlossning i mödrahälsovården (rekommendation 11)
  • indikator 6.1:
    tillgång till multiprofessionell bedömning, behandling och rehabilitering av bäckenbottenbesvär efter förlossning (rekommendation 12)
  • indikator 6.2:
    patienter med bäckenbottenbesvär 18 månader efter förlossning (rekommendation 12)
  • indikator 7:
    strukturerad tidig uppföljning i mödrahälsovården efter förlossning (rekommendation 13)
  • indikator 8:
    besök på akutmottagning med anledning av besvär relaterade till förlossning och tiden efter (rekommendation 6, 11, 13, 14)
  • indikator 9.1:
    rutiner för samverkan mellan mödrahälsovården, psykiatrin, primärvården och barnhälsovården (rekommendation 15)
  • centralt mått 9.2:
    uppföljning i den specialiserade psykiatrin under graviditeten och tiden efter (rekommendation 15).

Så kan du använda indikatorerna

Du som är beslutsfattare eller chef i hälso- och sjukvården kan använda indikatorerna för att till exempel

  • följa upp och utveckla din verksamhet
  • följa upp och jämföra hälso- och sjukvårdens strukturer, processer och resultat över tid – lokalt, regionalt eller nationellt
  • förbättra insatsernas kvalitet och effektivitet.

Så tar vi fram indikatorerna

Indikatorerna är mått som ska spegla god vård. Med detta menas att vården ska vara kunskapsbaserad, säker, individanpassad, effektiv, jämlik och tillgänglig. Indikatorarbetet är en del av Socialstyrelsens uppdrag att återkommande rapportera om läget i hälso- och sjukvården och socialtjänsten.

Socialstyrelsen tar fram indikatorerna i samarbete med sakkunniga och andra intressenter, med relevanta kunskapsunderlag som grund. En indikator för god vård ska

  • baseras på vetenskap
  • vara relevant för området
  • vara möjlig att mäta och tolka
  • ange en riktning, det vill säga ange om höga eller låga värden är eftersträvansvärda (när vi mäter något utan en sådan riktning använder vi uttrycket centralt mått istället för indikator).

De uppgifter som är underlag för indikatorerna ska också

  • vara möjliga att registrera kontinuerligt i informationssystem som datajournaler, register och andra datakällor (såsom enkäter)
  • gå att redovisa utifrån kön, ålder, socioekonomi och födelseland så långt det är möjligt, så att Socialstyrelsen kan belysa jämlikhetsaspekter i vården.

Läs mer

Navigering

Senast uppdaterad:
Publicerad: