Uppmärksamma förlossningsrädsla

Rekommendation

Kompetens hos dig som gör undersökningen

För att kunna identifiera förlossningsrädsla systematiskt och stötta patienten behöver du kunskaper om

• hur förlossningsrädsla kan komma till uttryck
• vilket stöd den gravida kan få
• relevanta självskattningsinstrument.

Arbeta så här

Det är naturligt att känna oro inför förlossningen. Det behöver inte vara förlossningsrädsla som kräver särskilt stöd, men du behöver alltid bemöta patienten respektfullt och ta oron på allvar. Var uppmärksam på om oron kan vara kopplad till eventuella risker eller medicinska komplikationer.

Självskattning med FOBS – följ upp med samtal

Använd gärna självskattning med visuell analog skala (VAS), till exempel Fear of Birth Scale (FOBS). Skalan består av två 100 millimeter långa linjer med dessa ord i ändarna:

• lugn – orolig 
• ingen rädsla – stark rädsla.

Be den gravida att skatta sin oro och rädsla: 

• Hur känner du just nu när du tänker på din kommande förlossning? Markera det som bäst motsvarar din upplevelse med ett kryss på varje linje.

Markeringarna blir en naturlig väg in i ett samtal om eventuell rädsla och oro inför att föda – oavsett var den gravida placerar sina kryss. Skalan ger endast en indikation, så fortsätt samtalet med exempelvis dessa frågor:

• Vill du berätta varför du satte kryssen just där?
• Är det något särskilt som oroar dig eller gör dig rädd?
• Vad gör att du känner dig lugn, trygg och säker?
• Finns det något som du tror kan vara till hjälp för dig? Vad skulle det kunna vara?

Observera: VAS-skalor är generellt bättre på att identifiera gravida med förlossningsrädsla än på att utesluta gravida som inte är rädda.

Kartlägg behovet av stöd och behandling

Om du misstänker förlossningsrädsla, kartlägg rädslan och behovet av stöd och behandling med hjälp av en fördjupad anamnes. Bland annat är det viktigt att ta reda på

• om rädslan påverkas av egna eller andras negativa erfarenheter av förlossning, eller av hälso- och sjukvården i stort
• hur rädslan påverkar vardagen
• hur stödet från närstående fungerar
• om det finns obstetriska risker eller andra medicinska risker (även psykiatriska) att ta hänsyn till
• om patienten har erfarenheter av våld, hot eller övergrepp (även könsstympning).

Använd gärna följande frågor som stöd:

• Kan du beskriva din rädsla? Vad är du mest rädd för?
• Hur påverkar rädslan din vardag? På vilka sätt? När är det som värst? När går det bättre? Om rädslan inte fanns – på vilket sätt skulle vardagen då se annorlunda ut?
• Har du försökt hantera rädslan? Hur har det fungerat?
• Vilket stöd kan du få från en partner eller andra närstående? Berätta om din familjebild och ditt nätverk. Är din partner också rädd? I så fall, hur påverkar det dig?
• Finns det praktiska frågor att ta hänsyn till? Till exempel lång resväg, ingen barnvakt till äldre barn, partner som arbetar långt från hemmet, behov av tolk.
• Har du och din partner några särskilda önskemål om stöd eller andra insatser?

Remittera om det behövs mer stöd

Skicka remiss till en annan verksamhet i hälso- och sjukvården om patienten behöver stöd eller behandling som ni inte kan erbjuda i din verksamhet. Det kan handla om obstetrisk bedömning och beslut om förlossningssätt, förlossningsplanering, psykologisk eller psykiatrisk bedömning och behandling med mera.

Remittera till exempel till

• en mödra- och barnhälsovårdspsykolog
• en mottagning specialiserad på förlossningsrädsla
• specialistmödravården eller en psykiatrisk mottagning.

Läs mer