Utgå från Nationellt basprogram för graviditetsövervakning

Vid första kontakten med den gravida: Informera om vikten av folsyratillskott under den första trimestern, för att minska risken för ryggmärgsbråck hos barnet. Redan den som planerar att bli gravid bör ta folsyratillskott.

Mycket tidigt i graviditeten:

• Erbjud rådgivande samtal om alkoholens skadliga påverkan på det väntade barnet under hela graviditeten. Utgå från en strukturerad metod, till exempel motiverande samtal (MI).
• Dokumentera alkoholbruket under det senaste året med AUDIT.
• Vid behov, kartlägg fostrets alkoholexposition med till exempel Timeline Followback.
• Remittera till specialistvård om den gravida har svårt att avstå från alkohol.

Läs mer på sidan Identifiera alkoholbruk, narkotikabruk, rökning och snusning.

Mycket tidigt i graviditeten: Erbjud rådgivande samtal om tobakens och nikotinets negativa påverkan på det väntade barnet. Utgå från en strukturerad metod, till exempel motiverande samtal (MI).

Läs mer på sidan Identifiera alkoholbruk, narkotikabruk, rökning och snusning.

Mycket tidigt i graviditeten:

• Identifiera narkotikabruk och informera om den skadliga påverkan på det väntade barnet. Utgå från en strukturerad metod, till exempel motiverande samtal (MI).
• Dokumentera substansbruket under det senaste året med DUDIT.
• Remittera till specialistvård om den gravida har svårt att avstå från narkotika.

Läs mer på sidan Identifiera alkoholbruk, narkotikabruk, rökning och snusning.

Mycket tidigt i graviditeten:

• Fråga den gravida vilka läkemedel hen använder, inklusive naturläkemedel och kosttillskott.
• Vid behov: Rekommendera dosändring, borttagning av fosterskadliga läkemedel eller fortsättning med medicinskt nödvändiga läkemedel, i samråd med läkare.
• Vid behov: Planera för att avstå från amning om den gravida behöver läkemedel som är olämpliga vid amning, i samråd med läkare.
• Remittera till specialistvård om den gravida har svårt att avstå från beroendeframkallande läkemedel.

Läs mer på sidan Identifiera alkoholbruk, narkotikabruk, rökning och snusning.

Mycket tidigt i graviditeten: Undersök om den gravida har eller tidigare har haft en allvarlig psykisk sjukdom, det vill säga en sjukdom som

• kräver sjukhusinläggning eller annan specialistvård i psykiatrin
• riskerar att allvarligt påverka föräldraförmågan eller den gravidas eller det väntade barnets hälsa.

Planera vården utifrån resultatet av anamnesen. Vid allvarlig psykisk sjukdom behövs ofta samråd med andra vårdinstanser och aktörer.

Läs mer på sidan Fråga om psykisk sjukdom, där Socialstyrelsen ger stöd för anamnes av måttlig till allvarlig psykisk sjukdom. Se också sidan Identifiera gravida med trolig depression eller ångest.

Tidigt i graviditeten:

• Ta en strukturerad medicinsk anamnes, för att identifiera risker för komplikationer för den gravida och det väntade barnet. Inkludera frågor om obstetriskt relevant hereditet.
• Så tidigt som möjligt: Ställ frågor om venös trombos, så att den gravida kan få tidig behandling vid behov.
• Planera vården för att främja hälsa, oftast i samråd med läkare.
• Vid varje besök: Bedöm de medicinska riskerna och om en läkare behöver konsulteras, eller om basprogrammet behöver kompletteras eller ersättas av en annan vårdplan.

Tidigt i graviditeten:

• Ta en strukturerad obstetrisk anamnes, för att identifiera risker för den gravida och det väntade barnet. Inkludera frågor om upplevelser och komplikationer vid tidigare förlossningar och amning.
• Så tidigt som möjligt: Ställ frågor om tidigare extrauterin graviditet, så att den gravida kan få en snabb läkarbedömning.
• Planera vården för att främja hälsa, oftast i samråd med läkare.

Läs mer på sidan Samtala om förlossningsbristningar och planera för förlossningen.

Tidigt i graviditeten:

Ta en strukturerad anamnes av psykisk ohälsa som inte bedöms som allvarlig, för att möjliggöra förebyggande och tidiga insatser.

Upprepa samtalen under graviditeten, för att upptäcka förändringar av den psykiska hälsan. Går den psykologiska omställningsprocessen som förväntat?

Läs mer på sidan Fråga om psykisk sjukdom, där Socialstyrelsen ger stöd för anamnes av måttlig till allvarlig psykisk sjukdom. Se också sidan Identifiera gravida med trolig depression eller ångest.

Tidigt i graviditeten:

• Ställ frågor om den gravidas psykosociala situation: socioekonomi, psykologiska faktorer, familjesituation, stress och tillgång till stöd.
• Gör en sammanvägd psykosocial bedömning: Kartlägg risker och bedöm om psykosociala insatser behövs.
• Upprepa bedömningen under graviditeten.

Läs mer på sidan Gör en psykosocial bedömning.

Tidigt i graviditeten: Erbjud information om fosterdiagnostik, enligt Socialstyrelsens föreskrifter och allmänna råd om fosterdiagnostik (SOSF 2012:20) och lagen om genetisk integritet (2006:351).

Tidigt i graviditeten: Bedöm risken för preeklampsi (havandeskapsförgiftning). Om den gravida har en ökad risk för denna mycket allvarliga komplikation, kan en läkare erbjuda förebyggande behandling.

• Samtala om kost och hälsosamma matvanor under graviditeten, och inkludera råd för att främja en hälsosam viktutveckling. Utgå från en strukturerad metod, till exempel motiverande samtal (MI).
• Informera om Livsmedelsverkets rekommendationer om lämplig och olämplig mat för gravida.
• Om den gravida har ohälsosamma matvanor och är otillräckligt fysiskt aktiv: Erbjud kvalificerat rådgivande samtal, enligt Nationella riktlinjer för prevention och behandling vid ohälsosamma levnadsvanor.

Läs mer på sidan Samtala om levnadsvanor. För gravida med obesitas (BMI över 30) rekommenderar Socialstyrelsen kombinerad levnadsvanebehandling. Se sidan Erbjud kombinerad levnadsvanebehandling vid obesitas.

• Informera och ge individanpassade råd om fysisk aktivitet under graviditeten. Utgå från en strukturerad metod, till exempel motiverande samtal (MI).
• Om den gravida är otillräckligt fysiskt aktiv och har ohälsosamma matvanor: Erbjud kvalificerat rådgivande samtal, enligt Nationella riktlinjer för prevention och behandling vid ohälsosamma levnadsvanor.

Läs mer på sidan Samtala om levnadsvanor. För gravida med obesitas (BMI över 30) rekommenderar Socialstyrelsen kombinerad levnadsvanebehandling. Se sidan Erbjud kombinerad levnadsvanebehandling vid obesitas.

Tidigt i graviditeten:

• Fråga om känslorna inför förlossningen, och uppmärksamma förlossningsrädsla systematiskt. Använd gärna skattningsskalor som VAS eller FOBS för att bedöma graden av förlossningsrädsla.
• Vid misstanke om förlossningsrädsla: Kartlägg behovet av stöd och behandling med hjälp av en fördjupad anamnes.
• Upprepa frågorna under graviditeten.

Läs mer på sidan Uppmärksamma förlossningsrädsla.

Fråga alla om könsstympning tidigt i graviditeten, för att identifiera dem som har utsatts. Informera samtidigt om att frågan ställs till alla gravida.

När du identifierar gravida som har utsatts för könsstympning typ 3: Erbjud en öppningsoperation före förlossningen när det finns behov. Förklara vad en öppningsoperation är, hur den går till och fördelarna med att operera under graviditeten.

Läs mer på följande sidor:

• Fråga alla om könsstympning
• Erbjud öppningsoperation vid behov.

• Följ den gravidas vikt och beräkna body mass index (BMI), för att planera vården och begränsa riskökningen för den gravida och barnet vid högt BMI.
• För samtal med fokus på hälsosamma levnadsvanor under graviditeten. Utgå från en strukturerad metod, till exempel motiverande samtal (MI).
• Om den gravida har obesitas (BMI > 30): Erbjud kombinerad levnadsvanebehandling.

Läs mer på sidorna Samtala om levnadsvanor och Erbjud kombinerad levnadsvanebehandling vid obesitas.

Tidigt i graviditeten:

• Mät den gravidas blodtryck, för att upptäcka och behandla högt blodtryck och preeklampsi (havandeskapsförgiftning).
• Upprepa mätningen under graviditeten.

Tidigt i graviditeten: Ta urinprov från den gravida, för att upptäcka och behandla asymtomatisk bakteriuri och andra sjukdomar i urinvägarna. Urinprovet kan analyseras med sticka för att upptäcka albumin, nitrit och protein. Gör alltid en urinodling om den gravida tidigare har haft njurbäckeninflammation, eller har ökad risk för det av andra skäl.

Tidigt i graviditeten:

• Mät mängden ferritin i den gravidas blod, för att kontrollera järndepåerna och upptäcka järnbrist.
• Bedöm om den gravida behöver behandling.

Tidig i graviditeten:

• Mät hemoglobinet i den gravidas blod, för att upptäcka blodbrist (anemi).
• Bedöm om den gravida behöver behandling.
• Upprepa mätningen under graviditeten.

Tidigt i graviditeten: Kontrollera mängden tyroideastimulerande hormon (TSH) och fritt tyroxin i den gravidas blod, för att upptäcka och behandla låg eller hög ämnesomsättning.

I graviditetsvecka 10–12:

• Bestäm den gravidas blodgrupp och kontrollera om det finns erytrocytantikroppar, för att förebygga eller behandla allvarlig sjukdom hos det väntade barnet vid behov.
• Om den gravida är RhD-negativ: Bestäm det väntade barnets RHD-genotyp, för att kunna förebygga anti-D-immunisering.

I graviditetsvecka 27–29:

• Upprepa kontrollen av erytrocytantikroppar.

Mät den gravidas blodsocker, för att upptäcka och behandla graviditetsdiabetes. Socialstyrelsen planerar att publicera ett arbete med metoder, gränsvärden och testning för graviditetsdiabetes under 2025.

Vid behov: Erbjud cellprov enligt det nationella vårdprogrammet för cervixcancerprevention och Socialstyrelsens föreskrifter och allmänna råd om villkor för avgiftsfri screening (HSLF-FS 2019:14).

I graviditetsvecka 12–13: Erbjud ultraljud för att

• konstatera att det väntade barnet lever
• datera graviditeten (mer tillförlitligt än i vecka 18–20)
• bestämma graviditetslängden – som utgångspunkt för senare bedömningar, till exempel beslut om induktion på grund av överburenhet
• upptäcka tvillinggraviditeter
• upptäcka vissa strukturella missbildningar
• stärka förutsättningarna för en optimal vård.

Observera: Barnmorskor och läkare behöver särskild certifiering för att utföra ultraljud. Det tidiga ultraljudet kan också ingå i en annan typ av fosterdiagnostik som den gravida har valt, till exempel KUB eller NIPT.

• Ta blodprov för hiv hos den gravida.
• Om den gravida har hiv: Ta ett uppföljande prov, och utför åtgärder för att minska risken för allvarliga hälsoeffekter på grund av virusöverföring till barnet, och för att främja den gravidas egen hälsa och hindra smittspridning.
• Om den gravida riskerar att ha smittats av hiv senare under graviditeten: Upprepa provtagningen.

• Ta blodprov för hepatit B hos den gravida.
• Om den gravida har hepatit B: Ta ett uppföljande prov, och utför åtgärder för att hindra att viruset förs över till barnet, och för att främja den gravidas egen hälsa och hindra smittspridning.
• Om den gravida riskerar att ha smittats av hepatit B senare under graviditeten: Upprepa provtagningen.

Hepatit B ökar risken för levercancer och andra leversjukdomar.

• Ta blodprov för syfilis hos den gravida.
• Om den gravida har syfilis: Ta ett uppföljande prov, och erbjud den gravida behandling. Tidig behandling är avgörande för att förhindra allvarliga hälsoeffekter hos barnet till följd av överföring av bakterien. Behandlingen är också viktig för att främja den gravidas egen hälsa och hindra smittspridning.
• Om den gravida riskerar att ha smittats av syfilis senare under graviditeten: Upprepa provtagningen.

• Ta blodprov för rubellaimmunitet – hos alla gravida eller en viss grupp, beroende på rutinerna i din region.
• Om den gravida inte är immun mot rubella: Erbjud vaccination efter graviditeten, för att minska risken för fosterskador vid framtida graviditeter.

Rubella ingår i det nationella barnvaccinationsprogrammet, så de flesta gravida har hittills varit vaccinerade. En ökande andel av befolkningen har dock inte deltagit i vaccinationsprogrammet. Många vaccinerade gravida saknar också påvisbara antikroppar. De blir erbjudna vaccin efter förlossningen på BB eller på vårdcentralen.

Det finns stor risk för allvarliga, irreversibla fosterskador om den gravida har en rubellainfektion de första 16 veckorna av graviditeten.

• Ta prov för klamydia hos den gravida.
• Om den gravida har klamydia: Erbjud behandling för att främja hälsan hos den gravida och barnet, och hindra smittspridning.
• Om den gravida riskerar att ha smittats av klamydia senare under graviditeten: Upprepa provtagningen.

Klamydia kan orsaka komplikationer under och efter förlossningen.

• Ta prov för gonorré hos den gravida.
• Om den gravida har gonorré: Erbjud behandling för att främja hälsan hos den gravida och barnet, och hindra smittspridning.
• Om den gravida riskerar att ha smittats av gonorré senare under graviditeten: Upprepa provtagningen.

Gonorré kan föras över till barnet vid förlossningen och orsaka allvarlig ögoninfektion.

• Bedöm om den gravida riskerar att vara smittad av multiresistenta bakterier.
• Vid ökad risk: Ta prov för multiresistenta bakterier.
• Om den gravida har smittats av multiresistenta bakterier: Erbjud behandling för att förebygga allvarliga hälsoeffekter för den gravida och barnet, och för att hindra smittspridning.
• Om den gravida riskerar att ha smittats av multiresistenta bakterier senare under graviditeten: Upprepa provtagningen.

• Bedöm om den gravida riskerar att ha latent tuberkulos.
• Vid ökad risk: Ta prov för tuberkulos.
• Om den gravida har tuberkulos: Ta ställning till om det behövs behandling för att främja den gravidas hälsa och hindra att bakterien förs över till det nyfödda barnet.

Om den gravida har latent tuberkulos finns en ökad risk för aktiv sjukdom det första halvåret efter förlossningen. Då riskerar även det nyfödda barnet att smittas.

I graviditetsvecka 18–20: Erbjud ultraljud för att

• undersöka barnets organ för att upptäcka allvarliga missbildningar och sjukdomar
• datera graviditeten, om det inte redan är gjort
• upptäcka tvillinggraviditeter, om det inte redan är gjort
• bestämma moderkakans läge.

Observera: Barnmorskor och läkare behöver särskild certifiering för att utföra ultraljud.

Fråga den gravida om erfarenheter av våld och våldsutsatthet. Samtala i enrum utan partner, medförälder eller andra närvarande. Det är viktigt att det finns en handlingsplan för att hantera om den gravida är utsatt för våld.

Frågorna kan ställas även tidigare i graviditeten, eller upprepat enligt en lokal rutin.

Vid rutinbesöket omkring graviditetsvecka 24: Informera om fosterrörelser.

Vid varje besök efter graviditetsvecka 24–25:

• Avlyssna barnets hjärtljud med dopplerultraljud.
• Om du upptäcker hjärtrytmrubbningar: Remittera för vidare bedömning.

Kontrollerna bekräftar också att barnet är vid liv.

Observera: Använd inte dopplerultraljud före vecka 18. Det kan påverka barnet negativt.

Upprepade tillfällen efter graviditetsvecka 24–25:

• Kontrollera symfus-fundusmåttet.
• Vid tecken på tillväxtavvikelser hos barnet: Gör ett uppföljande ultraljud, för att kunna erbjuda åtgärder vid behov.

Erbjud föräldraskapsstöd, för att stärka förmågan att möta barnets behov och underlätta omställningen efter förlossningen.

Läs mer på sidan Erbjud föräldraskapsstöd i mindre grupper.

Erbjud reflekterande samtal om erfarenheter, förväntningar och inställning till amning. Informera också om tillmatning och alternativ uppfödning, om den gravida inte kan eller vill amma. Utgå från en strukturerad metod, till exempel motiverande samtal (MI).

Läs mer på sidan Samtala om amning.

Omkring graviditetsvecka 35–36:

• Kontrollera fosterläget, oftast genom yttre palpation.
• Vid sätesändläge eller andra avvikande lägen: Bedöm vad som behövs för att förebygga komplikationer.

Ge råd om möjliga preventivmedel efter graviditeten. Oplanerad graviditet är möjligt även en kort tid efter förlossningen, och preventivmedelsrådgivningen ökar den gravidas möjlighet att göra ett informerat val om sin sexuella och reproduktiva hälsa.

Observera:

• Det är möjligt att sätta in en spiral vid ett kejsarsnitt.
• Det är möjligt att utföra sterilisering vid ett kejsarsnitt, om den gravida är över 25 år, enligt Socialstyrelsens föreskrifter om sterilisering (HSLF-FS 2016:6). Om den gravida är myndig men under 25 år ska ansökan prövas av Rättsliga rådet.
• Det är möjligt att sätta in en p-stav före hemgången från BB.

Erbjud tidig uppföljning: Följ upp förlossningen och den nyförlöstas hälsotillstånd strukturerat, under den första till andra veckan efter hemgången från BB – vid flera tillfällen om det behövs. Ge råd, stöd och behandling utifrån den nyförlöstas behov. Ge också skriftlig information om vart den nyförlösta kan vända sig vid besvär. Följ till exempel upp

• fysisk och psykisk hälsa
• amningsstöd och stöd vid alternativ uppfödning
• övergången till föräldraskapet
• förlossningsbristningar, blödningar, infektioner, smärta och oro.

Läs mer på följande sidor:

• Samtala om förlossningsupplevelsen
• Följ upp förlossningsbristningar tidigt
• Erbjud amningsstöd efter förlossningen
• Erbjud stöd om tillmatning när amning inte är aktuellt.

Erbjud eftervårdsbesök 6–16 veckor efter förlossningen. Anpassa denna uppföljning till den nyförlöstas behov, och erbjud flera besök om det behövs. Följande bör ingå:

• Gå igenom förlossningen.
• Samtala om levnadsvanor.
• Mät blodtrycket, hemoglobinet i blodet och den nyförlöstas vikt.
• Erbjud preventivmedelsrådgivning och reproduktiv livsplan.
• Erbjud en gynekologisk undersökning, inklusive bedömning av bäckenbotten.
• Informera och instruera om bäckenbottenträning.
• Följ upp amningen eller den alternativa uppfödningen, och ge stöd vid behov.
• Följ upp den nyförlöstas psykiska hälsa.

Observera: Eftervårdsbesöket behöver vara fysiskt för att den gynekologiska undersökningen ska kunna utföras. Om fler besök erbjuds kan de ske digitalt eller via telefon vid behov.

Läs mer på sidan Erbjud gynekologisk undersökning vid eftervårdsbesöket.