Planera för kejsarsnitt?
Rekommendation
Till dig som möter gravida
Gör en helhetsbedömning av viktiga riskfaktorer och av den gravidas situation, när den gravida önskar föda med kejsarsnitt utan klara medicinska indikationer.
Varför?
För vissa grupper är risken stor att en vaginal förlossning slutar med akut kejsarsnitt – även när det saknas klara medicinska indikationer för kejsarsnitt, såsom föreliggande moderkaka. Risken är också större för svåra förlossningsbristningar och låg Apgarpoäng hos barnet. Det gäller till exempel korta förstföderskor med högt BMI. För andra grupper är risken däremot liten, till exempel för omföderskor utan tidigare kejsarsnitt.
Dialog och en helhetsbedömning är centralt för att fatta beslut som är så rätt som möjligt i varje enskilt fall.
Arbeta så här
Informera och för dialog
Enligt hälso- och sjukvårdslagen har gravida patienter möjlighet att välja planerat kejsarsnitt i stället för vaginal förlossning om
- vårdgivaren bedömer att planerat kejsarsnitt är ett likvärdigt eller till och med bättre alternativ till vaginal förlossning, enligt vetenskap och beprövad erfarenhet
- planerat kejsarsnitt framstår som befogat, bland annat med hänsyn till kostnaderna.
Patienter kan alltså inte ensamma besluta om kejsarsnitt. Du som möter gravida i mödrahälsovården behöver dock föra en dialog om fördelar och nackdelar med olika förlossningssätt under besöken. Ge patienten information, tillräckligt med tid för samtal och ett respektfullt bemötande.
Informera till exempel om att risken för akut kejsarsnitt är liten för omföderskor utan tidigare kejsarsnitt. Ändå är det denna grupp som oftast får planerat kejsarsnitt efter eget önskemål.
Erbjud stöd och behandling vid förlossningsrädsla
Önskan om kejsarsnitt kan hänga ihop med förlossningsrädsla och oro för bristande stöd och information. Önskan kan finnas kvar genom hela graviditeten.
Rädslan kan ha sin grund i en tidigare traumatisk förlossning, eller i berättelser om svåra förlossningar. Gravida kan också uppleva bristande kontroll över sin situation eller en bristande förståelse för rädslan från omgivningen. De kan vara oroliga för smärta, förlossningsskador och oförmåga att hantera rädslan. Kejsarsnitt ses då som en nödutgång.
Forskning talar dock för att många av hälso- och sjukvårdens insatser kan minska förlossningsrädslan, och att samtalsstöd kan minska antalet kejsarsnitt. Följ därför rekommendationen på sidan Erbjud stöd och behandling vid förlossningsrädsla.
Väg samman risker
En del är alltså rädda för vaginal förlossning trots att den är mindre riskabel än kejsarsnitt. Men för vissa grupper av gravida är risken för akut kejsarsnitt stor – även när det saknas klara medicinska indikationer för kejsarsnitt. Risken kan också vara stor för svåra förlossningsbristningar eller låg Apgarpoäng hos barnet. Följande faktorer kan öka riskerna:
- hög ålder högt BMI
- kort kroppslängd
- tidigare förlossningar med kejsarsnitt
- IVF-graviditet
- diabetes (även graviditetsdiabetes)
- essentiell hypertoni.
Dessa faktorer motiverar inte var för sig ett planerat kejsarsnitt. Men i kombination med varandra kan de göra det.
Exempel 1: Risken kan vara uppåt 90 procent för akut kejsarsnitt, sfinkterruptur eller Apgarpoäng < 7, för en förstföderska med diabetes som är 39 år, 161 cm och har BMI 32.
Exempel 2: Risken kan vara cirka 3 procent för akut kejsarsnitt, sfinkterruptur eller Apgarpoäng < 7, för en omföderska som är 30 år, 167 cm och har BMI 22.
Riskuppskattningar till stöd för helhetsbedömningen
Här presenterar vi riskuppskattningarna i form av ”trafikljustabeller”: ju mörkare färg, desto högre risk för antingen akut kejsarsnitt, sfinkterruptur eller Apgarpoäng < 7, efter en vaginal förlossning.
Uppskattningarna är hämtade från Medicinska födelseregistret 2011–2020. Fler riskuppskattningar och andra beräkningar finns i rapporten Kejsarsnitt? Ett kunskapsstöd inför beslut om planerat kejsarsnitt vid oklara indikationer (pdf).
Observera: Riskuppskattningarna är mindre tillförlitliga när risken överstiger 60 procent. Tolka därför dessa uppskattningar försiktigt.
Förstföderskor
Risken varierar stort mellan olika grupper av förstföderskor. Störst risk har äldre, korta personer med högt BMI, och minst risk har yngre, långa personer med lågt BMI. Siffrorna i de färgade cellerna anger en uppskattad risk i procent för antingen akut kejsarsnitt, sfinkterruptur eller Apgarpoäng < 7.
Omföderskor utan tidigare kejsarsnitt
Risken är liten för omföderskor utan tidigare kejsarsnitt, oavsett övriga riskfaktorer. Siffrorna i de färgade cellerna anger en uppskattad risk i procent för antingen akut kejsarsnitt, sfinkterruptur eller Apgarpoäng < 7.
Omföderskor med tidigare kejsarsnitt
Risken är betydligt större för omföderskor med tidigare kejsarsnitt, än för förstföderskor och omföderskor utan tidigare kejsarsnitt. Stor betydelse har även ålder, BMI, kroppslängd och orsaken till tidigare kejsarsnitt, till exempel värksvaghet eller misslyckad induktion. Siffrorna i de färgade cellerna anger en uppskattad risk i procent för antingen akut kejsarsnitt, sfinkterruptur eller Apgarpoäng < 7.
Sjukdomar och andra tillstånd som kan öka risken
Även diabetes, graviditetsdiabetes (gestationsdiabetes), essentiell hypertoni och IVF-graviditet ökar risken för akut kejsarsnitt, sfinkterruptur eller Apgarpoäng < 7. Epilepsi tycks däremot inte har något samband med dessa förlossningsresultat.
Figuren visar en uppskattad risk för förstföderskor, omföderskor utan tidigare kejsarsnitt och omföderskor med tidigare kejsarsnitt.
Läs mer
- Rekommendationen bygger på Socialstyrelsens rapport Kejsarsnitt? Ett kunskapsstöd inför beslut om planerat kejsarsnitt vid oklara indikationer (pdf). Där finns mer detaljerad information och referenser.