Använd riktlinjerna som stöd i arbetet

Du som möter patienter får stöd i arbetet

Du som möter patienter i någon del av vårdkedjan före och under en graviditet, vid en förlossning och den första tiden efter förlossningen får stöd för ditt arbete i utvalda frågor. Det handlar framför allt om frågor där arbetssätten ofta varierar idag.

Du som möter gravida i mödrahälsovården får också stöd i Nationellt basprogram för graviditetsövervakning. Där beskrivs miniminivån av vård som alla gravida bör erbjudas.

Läs i första hand:

• Rekommendationer till dig som möter patienter.

Även följande delar av riktlinjerna är relevanta:

• Huvudbudskap: Fokusera mer på dem med störst behov, stärk vårdkedjan och förbättra eftervården
• Utgångspunkt: vården idag
• Fokus på vissa insatser
• Kompletterande stöd.

Rekommendationerna ger vägledning men är inte bindande: det är alltid personalens ansvar att bedöma vad en enskild patient behöver, och vården får inte ges utan patientens samtycke (se 4 kap. 2 § patientlagen).

Du som är beslutsfattare får stöd för att prioritera resurser

Du som är beslutsfattare eller chef får veta vilka behandlingar och arbetssätt som är viktigast att prioritera eller avveckla för att förbättra vården, på en övergripande gruppnivå.

Vi vänder oss till dig som har ett övergripande ansvar för resursfördelning i hälso- och sjukvården, till exempel i rollen som tjänsteperson, verksamhetschef eller politiker. Du kan till exempel använda riktlinjerna som underlag för att

• fördela resurser efter behov, så att de gör största möjliga nytta
• ändra ett arbetssätt eller en organisation
• ta fram nationella, regionala och lokala vårdprogram, överenskommelser, vägledningsdokument eller verksamhetsplaner.

Dessutom ska riktlinjerna kunna vara ett underlag för de kunskapsstöd som tas fram av regionernas nationella system för kunskapsstyrning.

Följande delar av riktlinjerna är mest relevanta för dig som beslutar om resurser:

• Huvudbudskap: Fokusera mer på dem med störst behov, stärk vårdkedjan och förbättra eftervården
• Rekommendationer till dig som är beslutsfattare eller chef
• Utgångspunkt: vården idag
• Fokus på vissa insatser
• Implementera riktlinjerna
• Vi följer upp och utvärderar
• Kompletterande stöd.

Prioritera med hjälp av bästa tillgängliga kunskap

Socialstyrelsens rekommendationer bygger på forskning och erfarenhet hos yrkesverksamma – den bästa tillgängliga kunskapen. Många viktiga insatser vid graviditet, förlossning och tiden efter saknar tillräckligt forskningsstöd. Rekommendationerna på detta område bygger därför till stor del på beprövad erfarenhet, som vi har samlat in genom en systematisk konsensusprocess med cirka 150 yrkesverksamma i mödrahälsovården och förlossningsvården. Det är bland annat barnmorskor, läkare, fysioterapeuter, uroterapeuter och psykologer.

Till dig som är beslutsfattare eller chef ger vi rekommendationer med olika prioritet, som stöd för att prioritera insatser som bidrar till en jämlik vård. Vi ger tre typer av rekommendationer:

• Prioritet 1–10: Insatser som hälso- och sjukvården bör eller kan erbjuda, i prioritetsordning. Insatser med prioritet 1 är mest angelägna och insatser med prioritet 10 är minst angelägna (de ger mycket liten nytta i förhållande till risken eller kostnaden, men de skulle kunna erbjudas om resurserna räcker).
• FoU: Insatser som hälso- och sjukvården inte bör utföra rutinmässigt, utan endast inom ramen för forskning och utveckling i form av systematisk utvärdering. Vi ger rekommendationen FoU när det inte finns tillräcklig kunskap, men forskning pågår som kan ge ny kunskap.
• Icke-göra: Insatser som hälso- och sjukvården inte bör utföra alls. Vi vill ge stöd för att sluta använda insatserna, eftersom de saknar effekt eller till och med är skadliga. I dessa riktlinjer om graviditet, förlossning och tiden efter ingår dock inga icke-göra-rekommendationer.

De med störst behov ska få företräde till vården

Patientnyttan och hälsotillståndets svårighetsgrad

Vi utgår från nyttan och riskerna med de olika insatserna när vi sätter prioritetssiffrorna. Högst prioritet har de insatser som gör störst nytta för patienterna med de svåraste hälsotillstånden. Detta eftersom de som har det största behovet av hälso- och sjukvård ska ges företräde till vården (se 3 kap. 1 § hälso- och sjukvårdslagen).

Svårighetsgraden hos ett hälsotillstånd avgörs bland annat av risken för förtida död, ytterligare sjukdom eller funktions­nedsättning och sänkt livskvalitet. För gravida bedöms hälsotillståndet ha en liten svårighetsgrad om de

• är friska
• har en okomplicerad graviditet och inte mer än ett foster i magen
• har låg risk för komplikationer.

Tillstånd som medför risker för allvarliga konsekvenser för den gravida, den som nyligen har fött barn, fostret eller barnet har större svårighetsgrad.

Vidare får en insats alltid prioritet 1 om den kan betraktas som självklar, och det vore orimligt eller oetiskt att inte erbjuda den. Rekommendationer om sådana insatser tar vi fram enligt särskilda kriterier för så kallad god praxis.

Kostnadseffektivitet

När det är relevant och möjligt tar vi också hänsyn till kostnadseffektivitet i prioriteringen, det vill säga vilken nytta en insats ger för patienten i förhållande till kostnaden.

Nationell modell för prioriteringar

Ytterst utgår prioriteringsarbetet från en nationell modell för öppna prioriteringar i hälso- och sjukvården. Denna modell utgår i sin tur från den etiska plattformen i propositionen Prioriteringar inom hälso- och sjukvården (prop. 1996/97:60).

Riktlinjerna bidrar till FN:s Agenda 2030

Socialstyrelsen bidrar i arbetet för att nå målen i Agenda 2030, som är FN:s handlingsplan för människornas och planetens välstånd. De nationella riktlinjerna är ett sätt att bidra till detta.

Läs mer