Förstärkt öppenvård och kompetens i heldygnsvården

För dem kan förstärkt öppenvård vara aktuellt, till exempel i form av dagvård i den specialiserade ätstörningsvården. I de flesta delar av landet saknas dock en vårdform av detta slag.

Öppenvården kan till exempel förstärkas med assisterade måltider, regelbundna medicinska kontroller och ett psykosocialt omhändertagande under dagtid. Det kan vara aktuellt flera dagar i veckan. För barn och unga behöver närstående involveras i vården.

En fördel med förstärkt öppenvård är att exempelvis ungdomar inte behöver skiljas helt från sitt sociala sammanhang, till skillnad från i heldygnsvården. Att träna för ett vanligt socialt liv är viktigt för att tillfriskna – social isolering kan få stora konsekvenser, framför allt för unga.

För dem som ändå behöver heldygnsvård är det centralt att säkerställa rätt kompetens hos personalen. Kompetens i bemötande och behandling av anorexi behövs oavsett var patienten får heldygnsvård: i allmänpsykiatrin, på en specialiserad ätstörningsenhet eller i den somatiska vården. Vilken kompetens som krävs skiljer sig åt beroende på verksamhetens uppdrag. Det är också viktigt med en nära dialog mellan personalen i den somatiska och den psykiatriska vården.

De aktuella patienterna har ett tillstånd som är eller kan bli livshotande. Sjukdomen innebär ofta att patienten är kluven mellan att vilja och inte vilja få vård. Kompetens om bemötande och behandling kan då spela stor roll för att patienten inte ska försämras. Personalen behöver förstå sjukdomens komplexitet och stora påverkan på både den fysiska och den psykiska hälsan.

Rekommendationer till hälso- och sjukvården

X

Så har vi prioriterat

Personer med anorexi har ett hälsotillstånd med en mycket stor svårighetsgrad, och det är högt prioriterat att både förstärka öppenvården och säkerställa kompetensen i heldygnsvården. Att insatserna inte har prioritet 1 beror på att det saknas tillräckligt forskningsstöd, så rekommendationerna bygger på erfarenhetsbaserad kunskap.

Förstärkt öppenvård kan ge en likvärdig eller bättre effekt för patienter som deltar aktivt i behandlingen, jämfört med om de blivit inlagda för heldygnsvård. Det blir möjligt att bättre anpassa behandlingen till patientens vardag, utan inläggning på sjukhus, och patienten får behålla delar av sitt sociala sammanhang. Dessutom kan patienter som slussas ut från heldygnsvården få möjlighet att stegvis anpassa sig till vardagen. Insatsen bedöms också ge goda effekter i förhållande till kostnaderna, jämfört med heldygnsvård.

De som ändå behöver heldygnsvård får bättre förutsättningar för viktåterhämtning när personalen har kompetens i bemötande och behandling vid anorexi. Behandlingen kan då bli effektivare, både när det gäller stabilisering och tillfrisknande. Både patienten och närstående får också en större förståelse för ätstörningen och en bättre förmåga att hantera den. Dessutom får patienten bättre förutsättningar att tillgodogöra sig fortsatt vård på en lägre vårdnivå.

Så påverkas hälso- och sjukvården

En förstärkt öppenvård kommer att öka hälso- och sjukvårdens kostnader på kort sikt. På längre sikt ger den dock besparingar, eftersom öppenvården då kan ta hand om en del av de patienter som annars hade behövt dyrare heldygnsvård.

Många regioner har förstärkt sin psykiatriska öppenvård de senaste åren. Det kallas exempelvis mobila team, förstärkt öppenvård, dagvård eller intensiv öppenvård. Regionerna behöver säkerställa att denna verksamhet även omfattar personer med anorexi och att det finns rätt kompetens för att stödja patienterna.

Om din region ännu inte erbjuder förstärkt öppenvård behöver ni införa det, för såväl barn och ungdomar som vuxna. Ni kan då behöva avsätta resurser för både lokaler och personal. I mindre vårdenheter kan lösningen vara att ha en flexibilitet och anpassa verksamheten till dem som behöver vård för tillfället. I större vårdenheter kan det passa bättre att ha en särskild verksamhet för förstärkt öppenvård.

Vidare behöver ni ha personal med kompetens för att ge träning i vardagsfärdigheter, till exempel arbetsterapeuter. Patienterna kan behöva träna på att planera sina måltider, handla och äta med andra.

Samtidigt som ni förstärker öppenvården behöver ni fortsatt kunna ge heldygnsvård till dem som behöver omvårdnad och behandling på heltid. Heldygnsvården för patienter med anorexi är organiserad på olika sätt, bland annat på grund av olika stora patientgrupper. En del regioner har särskilda ätstörningsavdelningar, medan andra har ett begränsat antal heldygnsplatser i allmänpsykiatrin. Patienter kan också vara så svårt fysiskt sjuka att de behöver vård på en somatisk avdelning. Oavsett lösning behöver ni

• säkerställa att det ingår i verksamhetens uppdrag att vårda patienter med ätstörningar, och att personalen har förutsättningar att göra det
• kontinuerligt avsätta tid för utbildning och handledning av personalen.

Ni behöver också ha rutiner för dialog mellan patienternas behandlare i öppenvården och heldygnsvården, så att de har gemensamma mål för varje patients ätstörningsbehandling. Dessutom behöver ni främja samverkan mellan den somatiska och den psykiatriska vården kring inlagda patienter med anorexi.

På sikt kan en säkerställd kompetens i heldygnsvården leda till kortare behandlingstider och färre återinläggningar.

Så utvärderar vi hälso- och sjukvården

Socialstyrelsen har tagit fram ett mått för att följa upp förstärkt öppenvård. Med det mäter vi

• andelen personer med anorexia nervosa som fått förstärkt öppenvård i form av assisterad måltid i den specialiserade psykiatrin (centralt mått AN11).

Här har vi valt ut en insats som ofta ingår i förstärkt öppenvård, för att göra området mätbart.

Läs mer

Navigering