Huvudbudskap

Anorexi är den mest kända ätstörningen. Fler drabbas dock av bulimi, hetsätningsstörning och ARFID (undvikande och restriktiv ätstörning). Även dessa sjukdomar innebär stort lidande och kan få allvarliga konsekvenser, men alltför många får inte vård.

Dagens vård vid olika ätstörningar varierar mycket, såväl mellan som inom regioner. Det finns goda exempel, men också bristande kvalitet och långa väntetider till behandling. Bristerna gäller särskilt vid hetsätningsstörning och ARFID, men även den mer etablerade vården vid anorexi.

Dessa nationella riktlinjer vänder sig till hälso- och sjukvården, och i vissa fall tandvården och socialtjänsten. Socialstyrelsen ger 39 rekommendationer i ett urval av relevanta frågor för dig som beslutar om resurser. Vi ger motsvarande rekommendationer, men med mer praktiskt stöd, till dig som möter personer med en ätstörning. Riktlinjerna är alltså inte heltäckande.

Rekommendationer i korthet

Erbjud vård till fler – och för olika ätstörningar

För att alla som behöver det ska få vård behövs

• större tillgång till behandling av flera typer av ätstörningar, i olika delar av hälso- och sjukvården
• tydligare vårdflöden
• tydligare ansvarsfördelning.

I många regioner är det otydligt hur personer med ARFID ska få vård. Som beslutsfattare kan du till exempel behöva säkerställa att din region kan erbjuda barn med ARFID ätträning med exponering tillsammans med familjen.

Vidare får en stor del av patienterna med anorexi vård i den specialiserade psykiatrin idag. Även patienter med bulimi och hetsätningsstörning blir oftast hänvisade dit. Resurserna där räcker dock inte till alla som behöver vård. För att fler ska få vård behöver resurserna användas effektivare, och viss ätstörningsbehandling kunna erbjudas i till exempel primärvården. I vissa fall kan det vara lämpligt att först erbjuda ett självhjälpsprogram med visst behandlarstöd till patienter med bulimi eller hetsätningsstörning, för att fler ska komma igång snabbt med behandling.

För personer med anorexi behövs dessutom ett komplement till behandling i öppenvården och heldygnsvård på klinik – förstärkt öppenvård. Din region kan till exempel erbjuda dagvård i den specialiserade ätstörningsvården.

Öka kunskaperna

Brist på kunskap och resurser är anledningar till att många inte får vård och stöd för sin ätstörning. Du som är beslutsfattare behöver säkerställa att det i din region eller kommun finns

• bred grundkompetens om ätstörningar i hälso- och sjukvården, tandvården och delar av socialtjänsten, för att personer med olika ätstörningar ska få ett bra bemötande och tillgång till rätt vård och stöd
• tillräckligt många medarbetare med behandlarkompetens på de vårdnivåer som bör kunna erbjuda behandling.

Anpassa vården till individen

Vården och stödet behöver alltid anpassas till individen, för att göra det möjligt att genomföra behandling och nå så goda resultat som möjligt. Några exempel på viktiga arbetssätt:

• Säkerställ en strukturerad och individanpassad övergång mellan barnsjukvård och vuxensjukvård.
• Utred och behandla andra psykiatriska problem parallellt med ätstörningen.
• Säkerställ att ni kan erbjuda flera typer av psykologisk behandling, till exempel ätstörningsanpassad kognitiv beteendeterapi (KBT) och interpersonell psykoterapi (IPT). Välj den typ som passar individen bäst, och byt om den inte fungerar. Även andra insatser än psykologisk behandling kan behövas.
• Fokusera på stöd för att förbättra livskvaliteten och undvika försämring hos personer med svår och långvarig anorexi som inte fått tillräcklig effekt av behandlingsförsöken.
• Arbeta multiprofessionellt kring personer med ARFID och omfattande ätsvårigheter, med fokus på specifika individuella symtom.

Läs mer

Navigering