Välfärdsteknik. För hälso- och sjukvården och socialtjänsten.

Socialstyrelsen definierar välfärdsteknik som digital teknik som syftar till att bibehålla eller öka trygghet, aktivitet, delaktighet eller självständighet för en person som har eller löper förhöjd risk att få en funktionsnedsättning. Det kan till exempel handla om digitala trygghetslarm, tillsyn via kamera, sensorer för påminnelser, robotar och datorprogram. Sjukvårdande digital teknik och hjälpmedel för vård och behandling räknas inte som välfärdsteknik. Däremot kan välfärdsteknik vara medicintekniska produkter som förskrivs som hjälpmedel.

Förutsättningar för att använda välfärdsteknik

För användning av välfärdsteknik gäller samma utgångspunkter som för övriga insatser från hälso- och sjukvården och socialtjänsten. En välfärdsteknisk produkt kan vara en insats inom socialtjänsten eller ett hjälpmedel som används inom ramen för hälso- och sjukvård.

Gemensamt för de olika användningsområdena är:

• Samma regler gäller som för andra insatser, det vill säga lagstiftningen är teknikneutral.
• Användningen av tekniken är frivillig.
• Den enskilde behöver samtycka till att en insats beviljas och att en viss åtgärd utförs vid genomförande av insatsen.

Personer som behöver hjälp med att uttrycka sin vilja

När det gäller personer som behöver stöd att uttrycka sin vilja är det viktigt att anpassa informationen om och erbjudandet av välfärdstekniken utifrån den enskilda personens förmåga och förutsättningar. Det är även angeläget att anpassa själva tekniken till, och planera uppföljningen utifrån, personens förmåga och förutsättningar. Det gäller i synnerhet personer vars kognitiva förmåga kan förväntas försämras över tid.