VEXAS

Sjukdom/tillstånd

VEXAS är ett autoinflammatoriskt syndrom som uppstår på grund av en genetisk förändring. Syndromet ger svårbehandlad inflammation och störd benmärgsfunktion. Namnet VEXAS är en initialförkortning bildad av de första bokstäverna i den engelska beskrivningen ”vacuoles, E1 enzyme, X-linked, autoinflammatory, somatic”.

Namnet beskriver flera karaktäristiska egenskaper hos syndromet: vätskefyllda organeller (vakuoler) i benmärgens celler, påverkan på enzymet E1, genförändringens lokalisation på X-kromosomen, autoinflammatorisk sjukdom, samt att tillståndet uppstår till följd av en förvärvad genförändring i en del av kroppens (somatiska) celler. Att genförändringen uppstår i somatiska celler innebär att syndromet inte är medfött.

Autoinflammatoriska sjukdomar och syndrom är tillstånd med återkommande episoder av inflammation. Episoderna kopplas till störningar i det medfödda immunsystemet.

VEXAS kännetecknas av inflammatoriska symtom och symtom från blod och blodbildande organ (hematologiska symtom), vilket ger påverkan på olika organ och vävnader. Blodbrist (anemi), återkommande feber, lungpåverkan, broskinflammation (polykondrit), hudsymtom, viktnedgång och blodproppar (venös trombos) är några symtom som kopplats till syndromet. Ofta uppkommer dessa symtom i kombination med en uttalad och svårbehandlad inflammation.

Vilka organ som påverkas och hur svåra symtomen är varierar mellan olika personer.

Tillståndet är vanligen inte ärftligt. Syndromet uppstår hos betydligt fler män än kvinnor. De flesta insjuknar i 65- till 70-årsåldern.

VEXAS beskrevs första gången år 2020 av den amerikanska genetikern David Beck med kollegor. De första svenska fallen diagnostiserades år 2021.

Vissa personer med VEXAS uppfyller också kriterierna för en eller flera andra sjukdomar som associerats med syndromet. Hit hör bland annat recidiverande polykondrit, jättecellsarterit, polyarteritis nodosa och akut febril neutrofil dermatos (Sweets syndrom).

I Socialstyrelsens kunskapsdatabas om sällsynta hälsotillstånd finns en separat informationstext om polyarteritis nodosa.

Vid VEXAS förekommer ofta hematologiska avvikelser som makrocytär anemi, lymfopeni och trombocytopeni. Ibland förekommer en samtidig blodcancer som myelodysplastiskt syndrom (MDS), multipelt myelom eller akut myeloisk leukemi (AML).

Förekomst

Det finns inga säkra uppgifter om hur vanligt VEXAS är. Enligt en amerikansk studie från år 2023 kan cirka 4 av 100 000 kvinnor över 50 år och cirka 20 av 100 000 män över 50 år ha syndromet. Totalt beräknas ungefär 7 av 100 000 vuxna ha VEXAS. Dessa siffror behöver dock bekräftas i ytterligare studier för en mer tillförlitlig uppskattning av förekomsten.

Hur många som har VEXAS i Sverige är inte känt. Eftersom syndromet är sällsynt och har beskrivits relativt nyligen kan det finnas personer med syndromet som ännu inte har fått diagnosen fastställd.

Orsak

VEXAS är ett autoinflammatoriskt syndrom. Autoinflammatoriska sjukdomar och syndrom är tillstånd med återkommande episoder av generaliserad inflammation. Episoderna kopplas till störningar i framför allt det medfödda immunsystemet, även om det förvärvade (adaptiva) immunsystemet också kan vara påverkat.

VEXAS uppstår till följd av en sjukdomsorsakande variant (mutation) i genen UBA1 på X-kromosomen (Xp11.3). X-kromosomen är en av de könsbestämmande kromosomerna. Män har en X-kromosom och en Y-kromosom, medan kvinnor har två X-kromosomer. Män har därmed endast en kopia av UBA1. Vid en förändring i denna gen finns hos män ingen normalt fungerande kopia som kan kompensera för avvikelserna, vilket förklarar varför syndromet är vanligare bland män. Hos kvinnor är sannolikheten högre att utveckla syndromet vid X-kromosomavvikelser. VEXAS har hittills (2024) beskrivits hos kvinnor som har tillstånd där den ena kvinnliga könskromosomen helt eller delvis saknas, som Turners syndrom eller förvärvad förlust av en X-kromosom (monosomi X). Inga fall av två samtidiga UBA1-avvikelser är kända. Symtomen och svårighetsgraden vid VEXAS är liknande bland män och kvinnor.

Den sjukdomsorsakande varianten vid VEXAS uppstår i celler som utgör förstadier (prekursorer) till olika blodceller. Dessa celler finns i benmärgen och bildar hela tiden nya blodkroppar, inklusive viktiga komponenter i immunsystemet. Den sjukdomsorsakande varianten uppkommer således i somatiska celler och finns inte i könscellerna.

Den genetiska förändringen i UBA1 inträffar i en prekursorcell någon gång under individens liv. När cellen delar sig uppstår en klon av förändrade celler. Det innebär att individer med VEXAS har en blandning av blodceller, med och utan en sjukdomsorsakande variant i UBA1.

Genen UBA1 är en mall för tillverkningen av (kodar för) enzymet E1. Enzymer är proteiner som påverkar kemiska reaktioner i kroppen utan att själva förbrukas. E1 aktiverar det första steget i ubikvitineringen av proteiner. Ubikvitinering är en regleringsprocess i cellen som gör det möjligt att bryta ner felaktiga proteiner. Nedbrytningen är viktig för många system och funktioner i kroppen, bland annat immunsystemet. En förändring i UBA1 leder till att E1-enzymet som produceras har en bristande funktion. Det medför att nedbrytningen av proteiner inte fungerar som den ska.

Det är inte helt klarlagt hur den bristande enzymfunktionen leder till avvikelserna vid VEXAS. En ansamling av felveckade eller överflödiga proteiner i celler kan bidra till onormal aktivering av immunceller eller till cellskador och celldöd. Celler kan också sluta att producera protein när gammalt protein inte bryts ner, vilket bidrar till störningar i cellernas funktion. Det kan också finnas en påverkan på inflammatoriska signalvägar i cellerna. Genvarianter i UBA1 i prekursorceller kan därför påverka ett antal olika organ och processer i kroppen och leda till symtom som inflammation och påverkad utveckling av blodceller.

Olika sjukdomsorsakande varianter i UBA1 har kopplats till VEXAS. Det kan finnas ett samband mellan genvariant (genotyp) hos den enskilda individen och syndromets svårighetsgrad samt typen av symtom som utvecklas (fenotyp). En del personer får symtom som liknar de vid VEXAS utan att en genförändring kan påvisas. Autoinflammatoriska och autoimmuna sjukdomar förekommer också hos upp till en fjärdedel av personer med blodsjukdomarna MDS (myelodysplastiskt syndrom) och CMML (kronisk myelomonocytleukemi). Fler studier behövs för att kartlägga exakt hur sambandet mellan genotyp-fenotyp ser ut samt för att bättre förstå de bakomliggande sjukdomsorsakande mekanismerna.

Medfödda varianter i genen UBA1 har beskrivits hos pojkar med en sällsynt X-bunden form av spinal muskelatrofi, lågt blodtryck och medfödda ledfelställningar. Någon koppling till VEXAS är inte känd i dessa fall.

Ärftlighet

VEXAS orsakas i regel av en somatisk genförändring och finns inte i könscellerna. Tillståndet är därför vanligen inte ärftligt.

Symtom

VEXAS präglas av en störd benmärgsfunktion av varierande grad och kraftig inflammation som kan påverka nästan vilket organ eller vilken vävnad som helst i kroppen. Olika personer med sjukdomen kan få mycket olika symtom. Sjukdomsyttringarna indelas i hematologiska (i blod eller blodbildande organ) och inflammatoriska symtom.

De flesta insjuknar i 65- till 70-årsåldern. Enstaka personer insjuknar redan vid 40 års ålder.

En majoritet (cirka 65 procent) av alla med VEXAS har återkommande feber. Syndromet orsakar viktnedgång hos runt hälften. Många har nattliga svettningar. Även trötthet som är svår att lindra genom vila (fatigue) är ett vanligt symtom.

Personer med VEXAS har en hög risk för infektioner, både på grund av syndromet i sig och den immunmodulerande behandling som ofta ges.

Symtom från blod och blodbildande organ

Nästan alla med VEXAS får blodbrist (anemi). Vanligen rör det sig om makrocytär anemi. Det innebär att de röda blodkropparna är förstorade. Detta kan ses i blodprover genom att medelcellvolymen (MCV), den genomsnittliga storleken på de röda blodkropparna, är förhöjd. Andra vanliga avvikelser är lågt antal av blodplättar (trombocytopeni) och lågt antal av vissa sorters vita blodkroppar (lymfopeni, neutropeni och monocytopeni).

Mellan en fjärdedel och hälften av alla som har VEXAS diagnostiseras också med myelodysplastiskt syndrom (MDS). Det är en blodcancersjukdom som kännetecknas av mognadsstörningar i blodet och i benmärgen. Medan några MDS-former kan vara långsamt fortskridande kan andra former utvecklas till akut myeloisk leukemi (AML).

VEXAS har också kopplats till multipelt myelom, som är en annan blodcancerform i benmärgen, samt till ett tillstånd som kallas M-komponent av oklar signifikans (MGUS). Benmärgsprover från personer med VEXAS visar vanligen en ökad mängd celler (hypercellulär bild). I många fall ser man de vätskefyllda organellerna (vakuolerna) i benmärgens celler som också bidrar till syndromets namn. I enstaka fall har personer med VEXAS också tillstånd med aktiverade makrofager, som makrofagaktiverande syndrom (MAS). MAS är en överdriven inflammatorisk reaktion där en typ av immunceller som heter makrofager blir överaktiva. Makrofagernas uppgift är att äta både främmande celler och kroppsegna celler som har dött eller håller på att dö.

Förstorade lymfkörtlar och mjältförstoring förekommer också vid VEXAS.

Inflammatoriska symtom

VEXAS klassas som ett autoinflammatoriskt syndrom. Det innebär att personer med syndromet får återkommande episoder av inflammation där någon infektion eller autoimmun orsak sällan kan identifieras.

Personer med VEXAS kan utveckla vitt skilda symtom beroende på vilket organ som påverkas, och symtomen varierar ofta över tid. Vissa symtom är dock karaktäristiska för VEXAS, däribland hudsymtom, lungpåverkan, inflammation i brosket i olika delar av kroppen (polykondrit), feber, venös trombos och viktnedgång.

Hud

En särskild form av ömmande utslag är karaktäristiskt för VEXAS. Utslagen uppkommer vanligen på grund av neutrofil dermatos, en hudinflammation med ansamling av den typ av vita blodkroppar som benämns neutrofiler. Vid akuta symtom på neutrofil dermatos tillsammans med feber kallas tillståndet Sweets syndrom. Det är även vanligt med inflammation i hudens blodkärl (leukocytoklastisk vaskulit) som ger millimeterstora, punktformiga hudblödningar eller blåmärken. Likaså är röd och förtjockad hud (erytematösa plack) vanligt.

Lungor

Hos cirka 50–70 procent av alla med VEXAS påverkas lungorna. Det kan resultera i andfåddhet och hosta. De vanligaste lungförändringarna är förtätning av lungvävnaden (lunginfiltrat) som kan ses vid en röntgenundersökning, samt vätska i lungsäcken (pleuravätska). Även inflammation i lungornas blodkärl (vaskulit) och tillstånd som gör att lungvävnad omvandlas till stel ärrvävnad (lungfibros/interstitiell lungsjukdom) förekommer.

Skelett, brosk och muskulatur

35–50 procent får broskinflammation (polykondrit) som är karaktäristiskt för VEXAS. Polykondrit påverkar ofta brosket i öronen och näsan. I mer sällsynta fall kan polykondrit uppkomma i struphuvudet (larynx) och luftstrupen (trakea).

Många har inflammation i lederna (artrit), och inflammation i skelettmuskulatur (myosit) förekommer. Skelettmuskulaturen är den tvärstrimmiga, viljemässigt styrda muskulaturen. Myosit i skelettmuskulaturen medför muskelsvaghet.

En del personer kan få muskelvärk och ledvärk kopplat till den generella inflammationen i kroppen.

Ögon

En del personer med VEXAS får svullnad kring ögonhålan (periorbitalt ödem) och/eller olika sorters ögoninflammation. Den vanligaste formen är inflammation i ytliga delar av ögats senhinna (episklerit) och i regnbågshinnan, strålkroppen och åderhinnan (uveit). Vanliga symtom är irritation i ögonen med gruskänsla, rodnad och svullnad samt ljuskänslighet. Inflammation i djupare lager av senhinnan (sklerit), myosit i ögats muskler och inflammation i ögats blodkärl (retinal vaskulit) förekommer också. Dessa tillstånd kan utöver irritation också ge svår smärta i ögonen. Utan behandling kan vissa former av ögonpåverkan vid VEXAS medföra synnedsättning.

Kärlsystemet

Risken för blodpropp i venerna (venös trombos) är förhöjd. Ungefär 30 procent av alla med VEXAS får venös trombos. Risken är allra högst de första två åren efter insjuknandet. Ibland kan propparna lossna från kärlen i vensystemet där de bildats (embolisera) och färdas till lungans artärer där de fastnar (lungembolier). En del kan få ytliga blodproppar i vener (tromboflebiter). Dessa kan ibland vara svåra att skilja från en infektion i huden. Blodproppar som bildas i kroppens artärer (arteriella tromboser) förekommer också, men är ovanliga.

Hos personer med VEXAS kan trombos förekomma även under pågående behandling med blodförtunnande läkemedel (antikoagulantia), som vanligtvis används vid behandling av tromboser. Det beror på att sjukdomens trombosbildande mekanismer är starkare än de blodförtunnande läkemedlens effekt.

Den exakta orsaken till den förhöjda trombosrisken vid VEXAS är inte känd. Riskökningen beror sannolikt på en kombination av kronisk inflammation, påverkad funktion hos de celler som klär insidan av blodkärlens väggar (endotelcellerna), och felaktig aktivering av immunceller och/eller trombocyter.

Även andra former av inflammation i blodkärl (vaskulit) förekommer vid VEXAS, till exempel polyarteritis nodosa, aortit eller ANCA-associerad vaskulit.

Nervsystemet

Personer med VEXAS har en förhöjd förekomst av cerebrovaskulär sjukdom. Cerebrovaskulär sjukdom är ett samlingsbegrepp för olika störningar som förknippas med försämrat blodflöde i hjärnan. Orsaken tros vara den ökade förekomsten av tromboembolisk sjukdom och/eller arteriell embolism.

En del personer får huvudvärk, hjärnhinneinflammation (meningit) och påverkan på perifera nerver. Perifera nerver är de nerver som förbinder kroppens olika delar med hjärnan och ryggmärgen (det centrala nervsystemet).

Mag-tarmkanalen

En del (14 procent) personer med VEXAS får symtom från mag-tarmkanalen, oftast i form av buksmärta och diarré. En del personer får sår (ulcerationer) i tjocktarmen (kolon) samt tunntarmsinflammation.

Hjärta

Ett fåtal (cirka 10 procent) av alla med VEXAS har symtom från hjärtat. De vanligaste formerna av hjärtpåverkan är inflammation i hjärtsäcken (perikardit) och hjärtmuskelinflammation (myokardit).

Urinvägar, njurar och genitalier

Njurarna påverkas hos ungefär 10 procent. Det kan uppstå inflammation i njurarnas kärl eller i själva njurvävnaden, vilket kan ge nedsatt njurfunktion.

Inflammation i bitestiklarna (epididymit) är vanligt vid VEXAS. Inflammation i testiklarna (orkit) och inflammation i prostata (prostatit) förekommer också.

Utveckling över tid

Livslängden kan vara kortare än förväntat för personer med VEXAS. Den ökade dödligheten antas bero på att sjukdomen i sig fortskrider eller på relaterade orsaker, till exempel infektioner. Risken varierar i hög grad mellan personer med syndromet. Bland annat symtom från mag-tarmkanalen, förstorade lymfkörtlar samt lunginfiltrat kan för en del personer vara kopplade till en ökad risk för tidig död. Likaså kan en låg ålder vid insjuknandet inverka negativt på prognosen.

Vissa varianter i genen UBA1 har också kopplats till en ökad dödlighet.

Diagnostik

VEXAS kan misstänkas hos män över 40 år med oklar och behandlingsresistent inflammation och feber. Inflammatoriska symtom som inflammation i brosk (polykondrit), inflammation i blodkärl (vaskulit), hudutslag, lunginfiltrat eller ledinflammationer (artriter) i kombination med hematologiska tillstånd som tromboembolism, makrocytär anemi och cytopenier bör leda till utredning för VEXAS.

VEXAS kan också misstänkas hos kvinnor över 40 år vid den typiska kombinationen av symtom, framför allt om kvinnan har en känd X-kromosomavvikelse, exempelvis förvärvad monosomi X eller Turners syndrom.

Hos personer med återkommande polykondrit bör VEXAS som bakomliggande orsak övervägas.

Vid misstanke om VEXAS tas blodprover och ett benmärgsprov. Inga sjukdomsspecifika antikroppar har identifierats vid tillståndet, men ibland kan blodprov påvisa reumatoid faktor (RF), lupus antikoagulans, antikardiolipinantikroppar och/eller antinukleära antikroppar (ANA).

Under sjukdomsepisoder är C-reaktivt protein (CRP) och sänka (SR) vanligtvis förhöjda, vilket kan ses i blodprover. Det tyder på systemisk inflammation.

Benmärgsprovet visar ofta en ökad mängd celler (en hypercellulär bild) samt de vätskefyllda organeller (vakuoler) som är karaktäristiska för syndromet. Vakuolerna kan ses i olika sorters blodceller, främst i omogna prekursorceller. Det är viktigt att vakuoler/VEXAS specifikt efterfrågas i remissen till benmärgsundersökning, eftersom det annars är lätt att dessa förändringar förbises. En mindre mängd avvikande blodceller kan förekomma vid VEXAS i sig, men en högre andel avvikande celler brukar framför allt ses vid associerade tillstånd, till exempel myelodysplastiskt syndrom (MDS). Det kan vara svårt att skilja brist på olika blodceller (cytopenier) orsakade av endast VEXAS från VEXAS i kombination med MDS. Det är därför viktigt att personer med dessa avvikelser utreds av en erfaren hematolog och hematopatolog.

Diagnosen bekräftas med en analys av DNA från blod.

Kliniska diagnostiska kriterier för VEXAS saknas ännu (2024). Ett förslag på underlag för diagnos i studiesyfte är att det ska finnas en påvisad sjukdomsorsakande eller sannolikt sjukdomsorsakande variant i genen UBA1 samt symtom från minst två organ i kombination med laboratorieavvikelser (anemi och/eller trombocytopeni).

Symtomen vid VEXAS kan variera mellan olika individer, och det finns många sjukdomar som leder till liknande symtom. Det är därför ibland svårt att ställa rätt diagnos. Många personer med VEXAS uppfyller även kriterierna för andra syndrom som kopplats till liknande symtom. Recidiverande polykondrit, jättecellsarterit, polyarteritis nodosa, akut febril neutrofil dermatos (Sweets syndrom), MDS och multipelt myelom är exempel på sjukdomar och syndrom som har associerats med VEXAS. MDS kan också ge cytopenier och inflammation utan en förändring i genen UBA1.

I Socialstyrelsens kunskapsdatabas om sällsynta hälsotillstånd finns en separat informationstext om polyarteritis nodosa.

Övriga undersökningar

En skiktröntgenundersökning av bröstkorgen och buken (DT thorax och buk) kan göras för att kartlägga påverkan på lungorna och förekomst av förstorade lymfkörtlar. Kärlröntgen (DT angiografi) eller annan kärldiagnostik kan påvisa eventuell kärlpåverkan. En undersökning med positronemissionstomografi (PET-CT) kan göras för att påvisa inflammatorisk aktivitet i olika organ eller områden i kroppen. Med denna undersökning kan man även hitta tecken på infektioner och vissa hematologiska tillstånd som är kopplade till VEXAS.

Vid skiktröntgen (DT) av lungorna ses vanligen olika sorters mönster, till exempel så kallade ground glass-förändringar. Ibland kan resultatet av röntgenundersökningen vid VEXAS vara svårt att skilja från bilden vid hjärtsvikt eller infektion.

En tiondel av alla med VEXAS har njursymtom. Vid njurbiopsi kan exempelvis vaskulit och inflammation ses i olika delar av njurvävnaden.

Behandling/stöd

Det finns ännu ingen behandling av VEXAS som säkert har visat sig vara botande. Två huvudsakliga behandlingsstrategier används: att kontrollera inflammationen och att försöka utplåna den sjukdomsorsakande UBA1-muterade klonen.

Då personer med VEXAS kan ha både inflammatoriska symtom från olika organ och vävnader och hematologiska symtom är det lämpligt att de behandlas av ett multidisciplinärt team där både reumatolog och hematolog, samt vid behov ytterligare organspecialister, ingår.

Vid uttalad blodbrist (anemi) kan blodtransfusioner ibland behövas. Vid fortskridande brist på vita blodkroppar (leukopeni), blodbrist (anemi) eller brist på blodplättar (trombocytopeni) bör en förnyad benmärgsundersökning övervägas.

Personer med ögonsymtom undersöks av ögonläkare (oftalmolog) för att fastställa om symtomen är kopplade till VEXAS eller har en annan orsak, samt för att få rätt behandling.

Då risken för infektioner ofta är förhöjd, både på grund av syndromet i sig och den immun­modulerande behandling som ofta ges, kan en del personer behöva vaccination mot varicella zostervirus (som kan ge bältros eller vattkoppor), RS-virus, influensavirus och/eller SARS-Cov2-virus (som orsakar Covid-19). Det kan också behövas förebyggande behandling (profylax) mot Pneumocystis jiroveci, varicella zostervirus och andra herpesvirus.

Personer som får långvarig behandling med kortisonpreparat bör få förebyggande behandling mot benskörhet (osteoporos).

Läkemedelsbehandling

Vid VEXAS används olika behandlingar inriktade på att hämma inflammatoriska signalvägar (immunmodulation) och/eller påverka de förändrade celler som orsakar den inflammatoriska reaktionen.

Ofta är inflammationen svår att behandla.

Vid nyupptäckt VEXAS är förstahandsvalet för behandling vanligen kortison. Det ges i tablettform och minskar oftast snabbt sjukdomsaktiviteten och dämpar inflammationen. Behandlingen blir vanligen långvarig, och höga doser kan krävas under långa perioder. Det innebär en hög risk för biverkningar. Vid försök till dossänkning kommer ofta nya sjukdomsepisoder. Kända biverkningar vid långvarig kortisonbehandling i höga doser är benskörhet (osteoporos), diabetes, viktökning, muskelskador, psykiska biverkningar, påverkan på mag-tarmslemhinnorna och högt blodtryck. Om det är möjligt övergår man därför efter en tid till andra behandlingar. Vanligen är det dock vanligen svårt att helt avsluta kortisonbehandlingen, och ibland behövs lägre kortisondoser (10–15 mg prednisolon/dag) under en längre tid. Dosen vid långtidsbehandling bestäms individuellt beroende på symtom och behandlingseffekt.

Andra immunmodulerande läkemedel som har provats vid VEXAS är bland annat tocilizumab (IL-6-blockad), januskinashämmare (JAK-hämmare), anakinra (IL-1-blockad) och ciklosporin. Dessa behandlingar har i observationsstudier visat sig ha en viss antiinflammatorisk effekt vid VEXAS. Det saknas ännu (2024) större kontrollerade studier med längre uppföljningstid.

Vid användning av IL-6-blockad finns en ökad risk för neutropeni, virusreaktivering och möjligen tarmperforation. Perforerad tarm kan orsakas både av syndromets påverkan på mag-tarmkanalen och biverkning av läkemedel.

Bland JAK-hämmarna verkar ruxolitinib vara mer effektivt mot VEXAS än andra alternativ. Läkemedlet medför en risk för infektioner, framför allt reaktivering av virus från herpesfamiljen, och ökad risk för tromboembolism. Det är dock svårt att avgöra om den ökade risken främst beror på VEXAS i sig eller biverkningar av behandlingen.

Vid behandling med IL-1-blockad tycks personer med VEXAS ha en extra stor risk för hudreaktioner vid injektionsstället. Att ge läkemedlet direkt i en ven (intravenöst) kan vara ett sätt att undvika detta.

Azacitidin är ett cancerläkemedel som tillhör gruppen antimetaboliter som också har prövats vid VEXAS. Det har visat god effekt hos ungefär hälften av de som har kombinationen VEXAS och MDS. De som får en god effekt av detta läkemedel har fått en kraftig reduktion av genförändrade celler och i vissa fall har klonen av muterade blodceller helt försvunnit.

Allogen hematopoetisk stamcellstransplantation

En möjligt botande behandlingsform vid VEXAS är allogen hematopoetisk stamcellstransplantation. Det innebär att en besläktad eller obesläktad donators blodstamceller från blod eller benmärg ges som intravenöst dropp efter förbehandling med intravenösa cytostatika. Behandlingen syftar till att eliminera och ersätta klonen av muterade blodceller.

De första stamcellstransplantationerna vid VEXAS gjordes år 2021. En del personer som har genomgått allogen hematopoetisk stamcellstransplantation har blivit symtomfria. Hur det går för dessa i ett längre tidsperspektiv återstår att se, då syndromet inte har varit känt så länge.

Allogen hematopoetisk stamcellstransplantation medför en risk för allvarliga biverkningar inklusive död, och kan därför endast erbjudas ett fåtal personer utan alltför hög samsjuklighet. Risken måste noga vägas mot nyttan. Kliniska studier pågår för att utvärdera effekten av allogen stamcellstransplantation vid VEXAS.

Behandlingseffekt över tid

Trots att viss effekt kan ses initialt med immunmodulerande läkemedel avtar effekten helt eller delvis för många personer efter några års behandling. Syndromet är därför svårbehandlat trots att många behandlingsalternativ finns tillgängliga.

Forskning

Ett stort antal forskargrupper runt om i världen bedriver studier för att förstå mer om sjukdomsmekanismer, klinisk bild, behandling och prognos vid VEXAS.

Utvecklingen av nya förbättrade metoder för allogen hematopoetisk stamcellstransplantation kan leda till att fler patienter med VEXAS transplanteras. Likaså pågår kliniska prövningar där effekten av tillgängliga immunmodulerande läkemedel och stamcellstransplantation utvärderas vid VEXAS.

• Den europeiska databasen Orphanet samlar information om forskning som rör sällsynta hälsotillstånd, se orpha.net, sökord: VEXAS.
• Den amerikanska databasen ClinicalTrials.gov samlar information om kliniska studier, se clinicaltrials.gov, sökord: VEXAS.

Resurser

Utredningen görs av reumatologer och hematologer i samarbete med specialister inom klinisk genetik. Behandlingen koordineras av patientansvarig läkare.

Återkommande polykondrit, och kopplat till detta även VEXAS, ingår i nätverket ERN ReCONNET för sällsynta och komplexa bindvävssjukdomar och muskuloskeletala sjukdomar, reconnet.ern-net.eu.

I nätverket ERN-EuroBloodNet för sällsynta hematologiska sjukdomar finns kunskap om sällsynta hematologiska sjukdomar, eurobloodnet.eu.

I nätverket ERN RITA finns kunskap om sällsynta immunologiska sjukdomar samt autoinflammatoriska och autoimmuna sjukdomar, ern-rita.org.

Resurspersoner

Resurspersonerna kan svara på frågor om VEXAS:

Stockholm

Linköping

Göteborg

Intresseorganisationer

Det finns ingen specifik intresseorganisation för personer med VEXAS i Sverige, men generell kunskap om reumatologiska sjukdomar och sällsynta syndrom finns hos följande organisationer:

The VEXAS foundation är en amerikansk stiftelse med syfte att sprida kunskap om VEXAS samt stödja forskning om diagnosen och behandlingen av den, vexas.org.

Databas

Orphanet samlar information om intresseorganisationer, framför allt i Europa, se orpha.net, sökord: VEXAS.

Kurser, erfarenhetsutbyte

Ytterligare information

Kvalitetsregister

Autoinflammatory diseases alliance (AIDA) är ett världsomspännande nätverk för autoinflammatoriska sjukdomar. Inom ramen för detta har ett internationellt register för VEXAS upprättats, se aidanetwork.org.

• OMIM, Online Mendelian Inheritance in Man, omim.org, sökord: VEXAS
• Orphanet, europeisk databas, orpha.net, sökord: VEXAS.

Litteratur

Ali SB, Gurnari C. Allogenic haematopoietic stem cell transplantation in VEXAS: A review of 33 patients. Clin Rheumatol 2024; 43: 3565–3575. https://doi.org/10.1007/s10067-024-07160-7

Beck DB, Bodian DL, Shah V, Mirshahi UL, Kim J, Ding Y et al. Estimated prevalence and clinical manifestations of UBA1 variants associated with VEXAS syndrome in a clinical population. JAMA 2023; 329: 318–324. https://doi.org/10.1001/jama.2022.24836

Beck DB, Ferrada MA, Sikora KA, Ombrello AK, Collins JC, Pei W et al. Somatic mutations in UBA1 and severe adult-onset autoinflammatory disease. N Engl J Med 2020; 383: 2628–2638. https://doi.org/10.1056/nejmoa2026834

Borie R, Pierre Debray M, Guedon AF, Mekinian A, Terriou L, Lacombe V et al. Pleuropulmonary manifestations of Vacuoles, E1 Enzyme, X-Linked, Autoinflammatory, Somatic (VEXAS) syndrome. Chest 2023; 163: 575–585. https://doi.org/10.1016/j.chest.2022.10.011

Bourbon E, Heiblig M, Gerfaud Valentin M, Barba T, Durel CA, Lega JC et al. Therapeutic options in VEXAS syndrome: insights from a retrospective series. Blood 2021; 137: 3682–3684. https://doi.org/10.1182/blood.2020010177

Bruno A, Gurnari C, Alexander T, Snowden JA, Greco R. Autoimmune Diseases Working Party of the European Society for Blood and Marrow Transplantation. Autoimmune manifestations in VEXAS: Opportunities for integration and pitfalls to interpretation. J Allergy Clin Immunol 2023; 151: 1204–1214. https://doi.org/10.1016/j.jaci.2023.02.017

Comont T, Heiblig M, Rivière E, Terriou L, Rossignol J, Bouscary D et al. Azacitidine for patients with Vacuoles, E1 Enzyme, X-linked, Autoinflammatory, Somatic syndrome (VEXAS) and myelodysplastic syndrome: data from the French VEXAS registry. Br J Haematol 2022; 196: 969–974. https://doi.org/10.1111/bjh.17893

Diarra A, Duployez N, Fournier E, Preudhomme, Coiteux V, Magro L et al. Successful allogeneic hematopoietic stem cell transplantation in patients with VEXAS syndrome: a 2-center experience. Blood Adv 2022; 6: 998–1003. https://doi.org/10.1182/bloodadvances.2021004749

Echerbault R, Bourguiba R, Georgin-Lavialle S, Lavigne C, Ravaiau C, Lacombe V. Comparing clinical features between males and females with VEXAS syndrome: data from literature analysis of patient reports. Rheumatology (Oxford) 2024; 63: 2694–2700. https://doi.org/10.1093/rheumatology/keae123

Georgin-Lavialle S, Terrier B, Guedon AF, Heiblig M, Comont T, Lazaro E et al. Further characterization of clinical and laboratory features in VEXAS syndrome: large-scale analysis of a multicentre case series of 116 French patients. Br J Dermatol 2022; 186: 564–574. https://doi.org/10.1111/bjd.20805

Gunnarsson K, Vivar Pomiano N, Tesi B, Tobiasson M, Creignou M, Ungerstedt J. VEXAS – nytt autoinflammatoriskt syndrom med bred symtombild. [Two cases of VEXAS syndrome]. Läkartidningen 2022; 119: 22024. https://lakartidningen.se/klinik-och-vetenskap-1/artiklar-1/fallbeskrivning/2022/09/vexas-nytt-autoinflammatoriskt-syndrom-med-bred-symtombild/

Hadjadj J, Nguyen Y, Mouloudj D, Bourguiba R, Heiblig M, Aloui H et al; FRENVEX. Efficacy and safety of targeted therapies in VEXAS syndrome: retrospective study from the FRENVEX. Ann Rheum Dis 2024: ard-2024-225640. https://doi.org/10.1136/ard-2024-225640

Heiblig M, Ferrada MA, Koster MJ, Barba T, Gerfaud-Valentin M, Mékinian A et al. Ruxolitinib is more effective than other JAK inhibitors to treat VEXAS syndrome: a retrospective multicenter study. Blood 2022; 140: 927–931. https://doi.org/10.1182/blood.2022016642

Kucharz EJ. VEXAS syndrome: a newly discovered systemic rheumatic disorder. Reumatologia 2023; 61: 123–129. https://doi.org/10.5114/reum/163090

Poulter JA, Collins JC, Cargo C, De Tute RM, Evans P, Cardona DO et al. Novel somatic mutations in UBA1 as a cause of VEXAS syndrome. Blood 2021; 137: 3676–3681. https://doi.org/10.1182/blood.2020010286

van der Made CI, Potjewijd J, Hoogstins A, Willems HPJ, Kwakernaak AJ, de Sevaux RGL et al. Adult-onset autoinflammation caused by somatic mutations in UBA1: A Dutch case series of patients with VEXAS. J Allergy Clin Immunol 2022; 149: 432–439.e4. https://doi.org/10.1016/j.jaci.2021.05.014

Vitale A, Caggiano V, Bimonte A, Caroni F, Tosi GM, Fabbiani A et al. VEXAS syndrome: a new paradigm for adult-onset monogenic autoinflammatory diseases. Intern Emerg Med 2023; 18: 711–722. https://doi.org/10.1007/s11739-023-03193-z

Medicinsk expert/granskare/redaktion

Medicinska experter som skrivit textunderlaget är Karin Gunnarsson, specialistläkare i reumatologi vid Karolinska universitetssjukhuset samt doktorand vid Enheten för klinisk epidemiologi, Institutionen för medicin, vid Karolinska institutet, Solna, och Nancy Vivar-Pomiano, med dr, specialistläkare i reumatologi vid Karolinska universitetssjukhuset, Solna.

Vid framtagningen av materialet har även professor, överläkare Johanna Ungerstedt vid Universitetssjukhuset i Linköping, samt med dr, biträdande överläkare Maria Creignou, docent, överläkare Magnus Tobiasson och med dr, specialistläkare Bianca Tesi, alla vid Karolinska universitetssjukhuset och Karolinska institutet i Solna, medverkat.