Sjögren-Larssons syndrom

Sjukdom/tillstånd

Sjögren-Larssons syndrom är ett medfött, ärftligt syndrom som kännetecknas av hudförändringar, motorisk funktionsnedsättning med ökad muskelspänning och intellektuell funktionsnedsättning. Huden är torr, fjällig och förtjockad (iktyos), och det är vanligt med klåda. Närsynthet är också vanligt och många har en ökad känslighet för starkt ljus. Symtomens svårighetsgrad varierar mellan personer med syndromet.

Det finns ingen behandling som botar syndromet. Behandlingen inriktas därför på att lindra hudsymtomen och kompensera för de funktionsnedsättningar syndromet leder till. Hudsymtomen behandlas med salvor, krämer och läkemedel i tablettform. Personer med syndromet behöver uppföljning och behandling inom olika specialistområden där habilitering är en viktig del.

Syndromet beskrevs första gången 1957 av professorn i psykiatri Torsten Sjögren, och försäkringsmatematikern Tage Larsson som bidrog med statistiska sammanställningar.

I Socialstyrelsens kunskapsdatabas om sällsynta hälsotillstånd finns mer information om iktyos, se kongenital iktyos.

Förekomst

I Sverige föds ett barn med Sjögren-Larssons syndrom ungefär vartannat år och det finns sammanlagt cirka 40 personer med syndromet. Sjögren-Larssons syndrom finns i många länder. I Sverige är det vanligare i vissa delar av Norrland.

Orsak

Syndromet orsakas av en förändring (mutation) i genen ALDH3A2 på kromosom 17 (17p11.2). Genen är en mall för tillverkningen av (kodar för) proteinet FALDH (fettaldehyd-dehydrogenas). FALDH är viktigt för att sammansatta fetter (lipider) som fettaldehyder och fettalkoholer ska kunna brytas ned till enkla fettsyror. Mutation i ALDH3A2 leder till brist på FALDH och en avvikande nedbrytningsprocess (fettaldehydmetabolism), vilket innebär att fettaldehyder och fettalkoholer samlas i kroppsvävnader och dödar cellerna (cytotoxisk effekt). Det anses orsaka symtomen som finns vid Sjögren-Larssons syndrom.  

Det finns olika mutationer i genen. I Sverige har de flesta med syndromet samma mutation.

Ärftlighet

Sjögren-Larssons syndrom nedärvs autosomalt recessivt, vilket innebär att båda föräldrarna är friska bärare av en muterad gen. Vid varje graviditet med samma föräldrar är sannolikheten 25 procent att barnet får den muterade genen i dubbel uppsättning (en från varje förälder). Barnet får då syndromet. Sannolikheten för att barnet får den muterade genen i enkel uppsättning är 50 procent. Då blir barnet, liksom föräldrarna, frisk bärare av den muterade genen. Sannolikheten att barnet varken får syndromet eller blir bärare av den muterade genen är 25 procent.

Autosomal recessiv nedärvning.

Om en person med ett autosomalt recessivt ärftligt syndrom, som alltså har två muterade gener, får barn med en person som inte har den muterade genen ärver samtliga barn den muterade genen i enkel uppsättning. De får då inte syndromet. Om en person med ett autosomalt recessivt ärftligt syndrom däremot får barn med en frisk bärare av den muterade genen i enkel uppsättning är sannolikheten 50 procent att barnet får syndromet. Sannolikheten för att barnet blir frisk bärare av den muterade genen är också 50 procent.

Symtom

Barn med syndromet föds ofta några veckor för tidigt och har en födelsevikt och längd som svarar mot graviditetens längd.

Hudförändringarna syns vid födelsen. Barnets hud är torr, fjällig och förtjockad (iktyos), men sällan i ansiktet. Huden brukar också ha en rodnad som sedan försvinner. Hur svåra hudsymtomen blir senare varierar mellan personer med syndromet. Hudförändringarna leder till att hudens skyddande funktion är nedsatt. Typiskt för iktyos vid Sjögren-Larssons syndrom är en randig struktur i hudvecken. De flesta har en intensiv klåda.

Det är vanligt att hudfjäll samlas i hörselgången, vilket kan påverka hörseln. I hårbotten samlas också mycket hudfjäll som regelbundet måste kammas bort.

Många personer med Sjögren-Larssons syndrom har nedsatt förmåga att svettas och är därför extra känsliga för värme.

Under spädbarnstiden upplever många föräldrar att barnet rör sig mindre än förväntat. Någon gång under de tre första levnadsåren märks att den motoriska utvecklingen är påverkad och barnen brukar lära sig sitta, stå och gå sent. Många barn får en ökad muskelspänning (spasticitet) i benen, ibland också i armarna. En del lär sig gå med stöd medan andra behöver använda rullstol. Ibland dröjer det till vuxen ålder innan hjälpmedel för förflyttning behövs.

Nedsatt cirkulation och motorik i benen kan leda till svullnad och missfärgningar av fötterna framför allt hos vuxna med syndromet.  

Några har sned rygg (skolios).

Nästan hälften av alla med syndromet har epilepsi.

De allra flesta med Sjögren-Larssons syndrom har en intellektuell funktionsnedsättning, som vanligtvis är medelsvår eller svår. Personer med intellektuell funktionsnedsättning har en generellt nedsatt kognitiv förmåga. Det innebär svårigheter med abstrakt och teoretiskt tänkande som är så omfattande att förmågan att lära sig saker, planera och utföra uppgifter samt att lösa problem är nedsatt. I kombination med nedsatt förmåga att kommunicera innebär detta svårigheter att socialt och praktiskt klara av sin vardag. Svårigheterna varierar avsevärt både beroende på graden av intellektuell funktionsnedsättning (lindrig, medelsvår eller svår) och grad av påverkan på till exempel språk och tal, motorik, koncentrationsförmåga, uppmärksamhet samt syn och hörsel och epilepsi.

Ögonen påverkas hos de flesta. Närsynthet är vanligt och många har en ökad känslighet för starkt ljus. I hornhinnans yttersta lager (epitelet) finns vanligtvis små punktformade skador och gråaktiga förändringar. Ofta finns även inflammation i ögonlockskanterna (blefarit) och i ögats bindehinna (konjunktivit). Det är vanligt att personer med Sjögren-Larssons syndrom har en förändring av ögonbotten i form av många små vita prickar som ofta bildar en ring.

Diagnostik

Diagnosen ställs utifrån kombinationen av de tre huvudsymtomen: iktyos, motorisk och intellektuell funktionsnedsättning.

Diagnosen fastställs med DNA-analys.

I samband med att diagnosen ställs är det viktigt att familjen erbjuds genetisk vägledning, vilket innebär information om sjukdomen och hur den ärvs. Bedömning av sannolikheten att få fler barn med samma sjukdom ingår också, liksom information om vilka möjligheter till diagnostik som då finns. Om mutationen i familjen är känd finns det för många ärftliga sjukdomar möjlighet till anlagsbärar- och fosterdiagnostik, liksom preimplantatorisk genetisk diagnostik (PGD) i samband med provrörsbefruktning (IVF).

Behandling/stöd

Det finns ingen behandling som botar Sjögren-Larssons syndrom, utan insatserna inriktas på att lindra hudsymtomen och kompensera för de funktionsnedsättningar som syndromet leder till. Personer med syndromet behöver kontakt med olika specialister. Det är viktigt att samordna uppföljning, behandling och habilitering.

Det är mycket viktigt att huden hos personer med syndromet behandlas varje dag genom dusch eller bad. Det mjukar upp huden och gör det lättare att ta bort lösa hudfjäll med handen eller våt tvättlapp. Därefter smörjs huden med mjukgörande salva eller kräm som innehåller fuktighetsbevarande och avfjällande ämnen (keratolytika). Huden blir då mjukare och tunnare och fjällningen minskar. Substanser som ofta används är karbamid, propylenglykol, mjölksyra och glycerin, ibland i kombination. I hårbotten kan krämer med salicylsyra användas. Tillskott av syntetiska A-vitaminer (retinoider) används om hudsymtomen är svåra.

Den dagliga skötseln av hud och hår tar tid. Hur ofta huden måste smörjas varje dygn avgörs av hur svåra hudsymtomen är och det kan variera från dag till dag. Eftersom de flesta personer med syndromet har nedsatt rörlighet behöver de hjälp av personer i omgivningen med att behandla huden och hårbotten. Klådan förebyggs genom regelbunden behandling av hud och hårbotten. Antihistamintabletter kan till viss del dämpa klådan. Fötterna behöver skötas regelbundet med medicinsk fotvård.

Hudfjäll i hårbotten kammas bort med en fintandad kam efter att hårbotten varit insmord under några timmar.

Hörselgångarna bör regelbundet rensas från hudfjäll och det bör göras på en öronklinik. Om ansamlingen av hudfjäll blir för stor kan hörseln bli nedsatt.

Barn med syndromet bör undersökas av barnortoped. De barn som har skolios behöver följas upp regelbundet.

Epilepsi behandlas med läkemedel.

Eftersom det är vanligt med symtom från ögonen behöver barn med syndromet tidigt följas och vid behov behandlas av en ögonläkare. Symtom som irriterade ögonlock lindras med salva och tårersättningsmedel. Många behöver glasögon för att kompensera för synnedsättningen. Det är viktigt att personer med syndromet skyddar ögonen från starkt solljus genom att använda till exempel solglasögon och keps.

Barn med Sjögren-Larssons syndrom behöver habiliteringsinsatser. Habilitering innebär stöd och behandling till personer med en medfödd eller tidigt förvärvad funktionsnedsättning för bästa utveckling utifrån individuella förutsättningar. Habiliteringsteamet har särskild kunskap om funktionsnedsättningar och hur svårigheterna de medför i det dagliga livet kan förebyggas och minskas.

Insatserna består bland annat av utredning, behandling och utprovning av hjälpmedel. Föräldrarna får information om möjligheterna att anpassa bostaden och andra miljöer som barnet vistas i, liksom information om det samhällsstöd som finns att få. Olika former av stöd till föräldrar och syskon ingår också.

De habiliterande insatserna planeras utifrån barnets behov och förutsättningar, varierar över tid och sker i nära samverkan med närstående och andra i barnets nätverk. I insatserna ingår också att förmedla kunskap till föräldrar och andra i nätverket för att de ska kunna ge stöd utifrån barnets funktionsförmåga.

Barnen behöver stöd för att utveckla sin motorik. De flesta med syndromet behöver använda hjälpmedel för förflyttning. En del använder rullstol. För att kunna delta i aktiviteter kan även andra hjälpmedel och anpassningar i vardagen behövas.

Tal-, språk- och kommunikationsförmågan påverkas. Föräldrar och andra personer runt barnet behöver därför få kunskap och vägledning i att tidigt stimulera den språkliga utvecklingen. Alternativa kommunikationsvägar (AKK) behövs för att ge barnet förutsättningar att förstå och uttrycka sig utifrån sin förmåga.

De flesta barn med Sjögren-Larssons syndrom behöver specialpedagogiska insatser i förskola och skola. Ofta behövs den särskilda pedagogik som används i den anpassade grundskolan och gymnasieskolan.

Barn, föräldrar och syskon kan behöva psykologiskt stöd när diagnosen ställs och även senare. Kontakt med andra familjer i liknande situation kan ha stor betydelse.

Kommunen kan erbjuda stöd i olika former för att underlätta familjens vardagsliv. Exempel på insatser är en kontaktfamilj, en stödfamilj, avlösarservice eller ett korttidsboende.

Personlig assistans kan ges till den som på grund av omfattande och varaktiga funktionsnedsättningar behöver hjälp med grundläggande behov, men också för att öka möjligheten att delta i aktiviteter även när funktionsnedsättningen är omfattande.

Vuxna med Sjögren-Larssons syndrom behöver fortsatta habiliteringsinsatser. I kombination med andra funktionsnedsättningar påverkar den intellektuella funktionsnedsättningen vilket stöd en person behöver för att klara det dagliga livet som vuxen. Det kan till exempel vara boendestöd, stöd och omvårdnad i en bostad med särskild service samt daglig verksamhet. Personer med en lindrig intellektuell funktionsnedsättning kan leva ett relativt självständigt liv med visst stöd. Är den intellektuella funktionsnedsättningen medelsvår behövs mer stöd, men de flesta klarar enklare uppgifter i vardagen. Vid svår intellektuell funktionsnedsättning behövs omfattande stöd och hjälp av omgivningen för att klara dagliga aktiviteter.

Vuxna behöver också fortsatt uppföljning av specialister inom vuxensjukvården.

Forskning

• Den europeiska databasen Orphanet samlar information om forskning som rör sällsynta hälsotillstånd, se orpha.net, sökord: sjögren-larsson syndrome.
• Den amerikanska databasen ClinicalTrials.gov samlar information om kliniska studier, se clinicaltrials.gov, sökord: sjogren-larsson syndrome.

Resurser

Resurspersoner

Resurspersonerna kan svara på frågor om Sjögren-Larssons syndrom.

Intresseorganisationer

Databas

Orphanet samlar information om intresseorganisationer, framför allt i Europa, se orpha.net, sökord: sjogren-larsson syndrome.

Kurser, erfarenhetsutbyte

Ytterligare information

Kvalitetsregister

Övrigt

Iktyosföreningen har informationsmaterial om iktyo att beställa samt boken "Iktyos: en handbok för dig som vill veta mer!"r, Gånemo A, 2008, ISBN 978-91-3327-9, se iktyos.se.

• OMIM (Online Mendelian Inheritance in Man), omim.org, sökord: sjogren-larsson syndrome
• Orphanet, europeisk databas, orpha.net, sökord: Sjögren-Larssons syndrom (sjogren-larsson syndrome).

Litteratur

Aslam SA, Sheth HG. Ocular features of Sjogren-Larsson syndrome. Clin Exp Ophthalmol 2007; 35: 98-99.

Cho KH, Shim SH, Kim M. Clinical, biochemical, and genetic aspects of Sjögren-Larsson syndrome. Clin Genet 2018; 93: 721-730.

Davis K, Holden KR, S'Aulis D, Amador C, Matheus MG, Rizzo WB. Novel mutation in Sjogren-Larsson syndrome is associated with divergent neurologic phenotypes. J Child Neurol 2013; 28: 1259-1265.

Fuijkschot J, Maassen B, Gorter JW, Gerven M, Willemsen M. Speech-language performance in Sjögren-Larsson syndrome. Dev Neurorehabil 2009; 12: 106-112.

Fuijkschot J, Theelen T, Seyger MM, van der Graaf M, de Groot IJ, Wevers RA et al. Sjögren-Larsson syndrome in clinical practice. J Inherit Metab Dis 2012; 35: 955-962.

Gånemo A, Jagell S, Vahlquist A. Sjögren-Larsson syndrome: A study of clinical symptoms and dermatological treatment in 34 Swedish patients. Acta Derm Venereol 2009; 89: 68-73.

Jen M, Nallasamy S. Ocular manifestations of genetic skin disorders. Clin Dermatol 2016; 34: 242-275.

Mazereeuw-Hautier J, Hernández-Martín A, O'Toole EA, Bygum A, Amaro C, Aldwin M et al. Management of congenital ichthyoses: European guidelines of care, part two. Br J Dermatol 2019; 180: 484-495.

Mazereeuw-Hautier J, Vahlquist A, Traupe H, Bygum A, Amaro C, Aldwin M et al. Management of congenital ichthyoses: European guidelines of care, part one. Br J Dermatol 2019; 180: 272-281.

Rizzo WB. Fatty aldehyde and fatty alcohol metabolism: Review and importance for epidermal structure and function. Biochimica et Biophysica Acta 1841 (2014); 377-389.

Rizzo WB, S’Aulis D, Jennings MA, Crumrine DA, Williams ML, Elias PM. Ichthyosis in Sjögren-Larsson syndrome reflects defective barrier function due to abnormal lamellar body structure and secretion. Arch Dermatol Res 2010; 302: 443-451.

Sjögren T, Larsson T. Oligophrenia in combination with congenital ichthyosis and spastic disorders; a clinical and genetic study. Acta Psychiatr Neurol Scand Suppl 1957; 113: 1-112.

Staps P, de Groot IJM, van Gerven MHJC, Willemsen MAAP. Daily functioning and quality of life in patients with Sjögren-Larsson syndrome. Neuropediatrics 2019; 50: 89-95.

Staps P, Hogeveen M, Fuijkschot J, van Drongelen J, Willemsen MAAP. Understanding fetal factors that contribute to preterm birth: Sjögren-Larsson syndrome as a model. J Perinat Med 2018; 46: 523-529.

Verhoog J, Fuijkschot J, Willemsen M, Ketelaar M, Rotteveel J, Gorter JW. Sjogren-Larsson syndrome: motor performance and everyday functioning in 17 patients. Dev Med Child Neurol 2008; 50: 38-43.

Weustenfeld M, Eidelpes R, Schmuth M, Rizzo WB, Zschocke J, Keller MA. Genotype and phenotype variability in Sjögren-Larsson syndrome. Hum Mutat 2019; 40: 177-186.

Medicinsk expert/granskare/redaktion

Medicinsk expert som skrivit och reviderat textunderlaget är docent, leg sjuksköterska Agneta Gånemo, institutionen för kliniska vetenskaper, Lunds universitet. Vid framtagning av det ursprungliga textunderlaget medverkade även docent Sten Jagell, barnpsykiatriska kliniken, Gävle sjukhus.