Pyruvatdehydrogenasbrist

Sjukdom/tillstånd

Pyruvatdehydrogenasbrist är en ärftlig mitokondriell ämnesomsättningssjukdom som påverkar cellernas energiomsättning. Detta leder till energibrist i hjärnan och ger i första hand symtom från centrala nervsystemet. Energibristen beror på att förbränningen av druvsocker (glukos), som är hjärnans viktigaste energikälla, är nedsatt i cellernas mitokondrier. Mitokondrier är små enheter i cellerna där olika kemiska reaktioner äger rum för att omvandla energi till former som kroppens organ kan använda.

Sjukdomen finns i olika svårighetsgrader. Hos de flesta barn visar sig symtomen under de första levnads­månaderna i form av nedsatt muskelspänning (tonus) och försenad utveckling. Andra vanliga symtom, som kommer något senare, är koordinationsstörning (ataxi), ökad muskelspänning (spasticitet), muskelsvaghet och epilepsi. Det finns också lindrigare former av sjukdomen som visar sig först hos äldre barn och vuxna.

Det finns ingen behandling som botar pyruvatdehydrogenas­brist. Behandlingen inriktas på att lindra symtomen, förebygga medicinska komplikationer och kompensera för de funktionsnedsättningar som sjukdomen leder till.

Pyruvatdehydrogenasbrist beskrevs första gången år 1970 av den amerikanska läkaren John P. Blass och hans medarbetare hos en 8-årig pojke med balansstörningar och ofrivilliga rörelser i samband med infektioner. Sedan dess har hundratals personer med sjukdomen från hela världen beskrivits i den medicinska litteraturen.

I Socialstyrelsens kunskapsdatabas om sällsynta hälsotillstånd finns en översikt, se Mitokondriella sjukdomar, en översikt.

Här finns även en separat informationstext om en sjukdom som kan orsakas av pyruvatdehydrogenasbrist, Leighs syndrom.

I kunskapsdatabasen finns också separata informationstexter om följande mitokondriella sjukdomar:

• Alpers sjukdom
• Kearns-Sayres syndrom och Pearsons syndrom
• Linderholms myopati
• Lebers heriditära optikusneuropati
• MELAS
• MERRF
• NARP
• Progressiv extern oftalmoplegi.

Förekomst

Förekomsten av pyruvatdehydrogenasbrist är inte helt känd. I Sverige känner man till drygt 40 personer med sjukdomen. Sannolikt finns det personer med sjukdomen som ännu inte har fått diagnosen fastställd.

Orsak

Pyruvatdehydrogenasbrist orsakas av bristande funktion hos ett av tre enzym (E1, E2 eller E3) som är subenheter i enzymkomplexet pyruvatdehydrogenas (PDH) i cellernas mitokondrier. Enzymer är proteiner som påverkar kemiska reaktioner utan att själva förbrukas. Med hjälp av olika enzymer omvandlas energi från födan till andra energiformer som cellerna i kroppens organ kan använda. Enzymkomplexet PDH omvandlar glukos, som bildas i cellen vid nedbrytning av kolhydrater, och vissa aminosyror till acetyl-CoA. När detta inte kan ske på normalt sätt bildas istället ett överskott av mjölksyra (laktat) som ansamlas i kroppen.

Glukos är hjärnans viktigaste energikälla. Hjärnan kan till skillnad från många andra vävnader i kroppen inte använda fett eller aminosyror som energikällor. När omvandlingen från glukos till acetyl-CoA inte fungerar leder det till energibrist i nervcellerna i hjärnan. Pyruvatdehydrogenasbrist ger därför främst upphov till symtom från centrala nervsystemet, det vill säga hjärnan och ryggmärgen.

Den vanligaste orsaken till pyruvatdehydrogenasbrist (hos cirka 90 procent) är en sjukdoms­orsakande variant (mutation) i genen PDHA1 på X-kromosomen (Xp22.12). PDHA1 är en mall för tillverkningen av (kodar för) E1-alfa-subenheten i enzymkomplexet PDH.

Sjukdomen kan också orsakas av en sjukdomsorsakande variant i någon av fem andra gener som alla kodar för proteiner av betydelse i PDH (se tabell nedan).

Ibland kan den bristande funktionen hos PDH vara en följd av en störning någon annanstans i cellernas energiomsättning (sekundär pyruvatdehydrogenasbrist).

Ärftlighet

X-kromosombunden nedärvning

Den vanligaste formen av pyruvatdehydrogenasbrist som orsakas av en sjukdomsorsakande genvariant i PDHA1 nedärvs X-kromosombundet. Orsaken är då en förändrad (muterad) gen på X-kromosomen, som är en av de könsbestämmande kromosomerna. Män har en X-kromosom och en Y-kromosom, medan kvinnor har två X-kromosomer. X-kromosombundet ärftliga sjukdomar förekommer som regel bara hos män och nedärvs via vanligen friska kvinnliga bärare av en normal och en sjukdomsorsakande variant i en gen. Sannolikheten för söner till kvinnliga bärare av en sjukdomsorsakande genvariant att få sjukdomen är 50 procent. För döttrarna är sannolikheten 50 procent att bli bärare av den sjukdomsorsakande genvarianten.

En man med en X-kromosombundet ärftlig sjukdom kan inte överföra den till sina söner, men alla döttrar blir bärare av den sjukdomsorsakande genvarianten.

Vid X-kromosombunden pyruvatdehydrogenasbrist som orsakas av en sjukdomsorsakande variant i PDHA1 kan även flickor och kvinnor få symtom. Normalt inaktiveras slumpmässigt den ena av de två X-kromosomerna hos kvinnor. Ibland är fördelningen skev och den friska X-kromosomen är i högre grad inaktiverad jämfört med X-kromosomen som har en sjukdomsorsakande genvariant. Det leder sannolikt till olika grader av symtom hos majoriteten av kvinnliga anlagsbärare.

Pojkar med svåra förändringar i genen PDHA1 dör ofta under fostertiden. Pyruvatdehydrogenasbrist är därför vanligare hos flickor än pojkar.

X-kromosombunden nedärvning från kvinna, med muterad gen.

X-kromosombunden nedärvning från sjuk man, med muterad gen.

Autosomal recessiv nedärvning

Övriga former av pyruvatdehydrogenasbrist ärvs autosomalt recessivt. Detta innebär att båda föräldrarna är friska bärare av en sjukdomsorsakande variant av en gen. Vid varje graviditet med samma föräldrar är sannolikheten 25 procent att barnet får genvarianterna i dubbel uppsättning (en från varje förälder). Barnet får då sjukdomen. Sannolikheten att barnet får en sjukdoms­orsakande genvariant i enkel uppsättning är 50 procent. Då blir barnet, liksom föräldrarna, frisk bärare av en genvariant. Sannolikheten att barnet varken får sjukdomen eller blir bärare av sjukdomsorsakande genvariant är 25 procent.

Om en person med en autosomalt recessivt ärftlig sjukdom, som har två sjukdomsorsakande genvarianter, får barn med en person som inte har en genvariant ärver samtliga barn en sjukdoms­orsakande genvariant i enkel uppsättning. De får då inte sjukdomen. Om en person med en autosomalt recessivt ärftlig sjukdom får barn med en frisk bärare av en sjukdomsorsakande genvariant är sannolikheten 50 procent att barnet får sjukdomen. Sannolikheten att barnet blir frisk bärare av en sjukdomsorsakande genvariant är också 50 procent.

Autosomal recessiv nedärvning.

Symtom

Sjukdomen finns i många olika svårighetsgrader, från mycket allvarliga former som leder till att barnen dör i nyföddhetsperioden till lindrigare former som ger symtom först i vuxen ålder. Insjuknandet kan vara smygande eller akut. Ibland ses episoder av plötslig försämring i anslutning till infektioner eller längre perioder med nedsatt näringsintag.

I svåra fall kan sjukdomen börja redan under fostertiden och påverka hur hjärnan anläggs. Missbildningar som hel eller delvis avsaknad (agenesi) av hjärnbalken (corpus callosum) och avvikande hjärnvindlingar kan uppstå. Omogenhetsskada i hjärnans vita substans (periventrikulär leukomalaci) kan vara ett tecken på energibrist.

Hos de flesta börjar sjukdomen under de första levnadsmånaderna. De vanligaste tidiga symtomen är påverkad utveckling och nedsatt muskelspänning (hypotonus). Ofta påverkas tillväxten och huvudomfånget kan vara mindre än normalt (mikrocefali).

Gemensamma utseendemässiga drag som litet huvudomfång med bred näsrot, uppnäsa, långt avstånd mellan överläpp och näsa (filtrum) och smal överläpp förekommer hos cirka 10 procent, främst hos flickor.

Ansamling av mjölksyra (laktat) i kroppen kan leda till laktacidos, ett livshotande tillstånd. Laktacidos innebär ökad surhetsgrad i vävnaderna med försämrade cell- och vävnadsfunktioner.

Utveckling

De flesta får en intellektuell funktionsnedsättning. Graden av intellektuell funktionsnedsättning varierar, men är oftast svår. Personer som har en intellektuell funktions­nedsättning har en generellt nedsatt kognitiv förmåga. Det innebär svårigheter med abstrakt och teoretiskt tänkande och påverkar i hög grad förmågan att lära sig saker, planera och utföra uppgifter samt att lösa problem. I kombination med nedsatt förmåga att kommunicera innebär detta svårigheter att socialt och praktiskt klara av sin vardag. Svårigheterna varierar avsevärt både beroende på graden av intellektuell funktionsnedsättning och graden av påverkan på till exempel språk och tal, motorik, koncentrationsförmåga, uppmärksamhet, syn och hörsel samt förekomst av epilepsi. Vid svår intellektuell funktionsnedsättning behövs omfattande stöd i vardagslivet. Då är påverkan större på till exempel språk och tal, motorik, koncentrationsförmåga, uppmärksamhet, syn och hörsel.

Nervsystemet

Ungefär hälften av barnen får epilepsi. Både fokala och olika former av generaliserade anfall kan förekomma, och anfallstypen beror även på barnets ålder. Fokala anfall innebär att anfallen utgår från en del av hjärnan. En typ av fokala anfall medför ryckningar i motsatt kroppshalva, med eller utan samtidig medvetandepåverkan. Anfallen kan spridas och ge ryckningar i hela kroppen samt medvetslöshet.

Pyruvatdehydrogenasbrist kan ge upphov till Leighs syndrom som innebär påverkan på central grå hjärnsubstans, till exempel i hjärnans nervcellskärnor (basala ganglier) och/eller hjärnstammen. Oftast sker insjuknandet mellan 3 månaders och 2 års ålder då dessa delar av hjärnan har ett extra stort energibehov. Symtomen kommer ofta som episoder av plötslig försämring, och kan ibland utlösas av infektion.

I enstaka fall kan barnet insjukna i stroke på grund av energikris i hjärnan. Även synnerverna kan påverkas med nedsatt syn som följd.

Barnen utvecklar också en varierande grad av motoriska funktionsnedsättningar beroende på spasticitet, varierande muskelspänning (dystoni) och ataxi. Ibland visar sig de motoriska symtomen senare under de första levnadsåren. De känsligaste delarna av hjärnan, som oftast drabbas, är de inre och centrala delarna; hjärnans nervcellskärnor (basala ganglierna), mellanhjärnan (talamus och mesencefalon) samt hjärnstammen. Ofta påverkas då den motoriska styrningen, vilket visar sig i avvikande motorik. Även olika hjärnstamsfunktioner som andning och sväljning kan påverkas.

Övriga organ

I sällsynta fall kan personer med en sjukdomsorsakande variant i genen DLD ha en påverkan på levern. Hos personer med en sjukdomsorsakande variant i genen PDP1 kan hjärtat påverkas.

Äldre barn och vuxna

Vid senare sjukdomsdebut är symtomen lindrigare. Det kan röra sig om attacker av balansstörning (intermittent ataxi), eller attacker av ökad muskelspänning eller ofrivilliga rörelser (episodisk dystoni). I enstaka fall har sjukdomen lett till Leighs syndrom-liknande eller stroke-liknande episoder.

Vid samtliga former av sjukdomen är det vanligt att de perifera nerverna påverkas (polyneuropati). Oftast yttrar sig detta i form av muskelsvaghet som främst påverkar underbenen och fötterna. Personer med sjukdomen kan ha höga fotvalv, svaga senreflexer och ibland nedsatt känsel i fötterna med försämrad balans som följd.

Utveckling över tid

Prognosen vid pyruvatdehydrogenasbrist är varierande. Vanligtvis innebär ett tidigt insjuknande en allvarligare sjukdom, men graden av påverkan och sjukdomsförloppet varierar i hög grad mellan olika personer med sjukdomen. Flickor med sjukdomsstart under fostertiden har ofta en svår påverkan på hjärnans funktion, men sjukdomen har ett relativt stabilt förlopp. Hos pojkar som insjuknar tidigt har sjukdomen däremot ett snabbt fortskridande förlopp med ökad dödlighet. Förloppet påverkas också av hur tidigt diagnosen fastställs och behandling sätts in.

Diagnostik

Pyruvatdehydrogenasbrist är en av de vanligaste orsakerna till medfödd (kongenital) laktacidos som är ett tillstånd där blodet blir surt på grund av ansamling av mjölksyra (laktat). Ofta, men inte alltid, är därför nivån av laktat i olika kroppsvätskor som blod, urin eller ryggvätska (cerebrospinalvätska) förhöjd. Vid pyruvatdehydrogenasbrist är kvoten mellan laktat och pyruvat karaktäristiskt låg till skillnad från vid andra störningar i ämnesomsättningen med förhöjda laktatnivåer.

Magnetkameraundersökning (MR) av hjärnan kan hos barn ibland vara vägledande och visa förändringar i form av avsaknad av hjärnbalken (corpus callosum agenesi), avvikande hjärnvindlingar och/eller omogenhetsskada i hjärnans vita substans. Senare under barndomen går det att se förändringar i de basala ganglierna, mellanhjärnan och hjärnstammen.

Stöd för diagnosen kan man få genom att mäta enzymaktiviteten i olika sorters celler, som blodplättar (trombocyter), bindvävsceller (fibroblaster) eller muskelvävnad.

Diagnosen kan bekräftas med DNA-analys.

I samband med att diagnosen ställs är det viktigt att genetisk vägledning erbjuds. Det innebär information om sjukdomen och hur den ärvs, samt en bedömning av sannolikheten för olika familjemedlemmar att få barn med samma sjukdom.

Vid ärftliga sjukdomar där den genetiska avvikelsen är påvisad i familjen är det möjligt att utföra anlagsbärardiagnostik och fosterdiagnostik, samt i vissa fall preimplantatorisk genetisk testning (PGT).

Behandling/stöd

Det finns ingen behandling som botar pyruvatdehydrogenas­brist. Behandlingen inriktas på att lindra symtomen, förebygga medicinska komplikationer och kompensera för de funktionsnedsättningar som sjukdomen leder till. Det är viktigt att det finns ett team bestående av läkare, sjuk­sköterska, psykolog och kurator som kan ge stöd.

Nutrition

Om barnet har svårt att äta behövs utredning och behandling av ett nutritionsteam. I teamet ingår förutom barnläkare ofta sjuksköterska, dietist och logoped. Logopeden utreder och behandlar sug-, tugg- och sväljsvårigheter. Nutritionsteamet ger råd om kost, träning och hjälpmedel som kan underlätta och stimulera ätandet, och bedömer också vilka andra insatser som behövs. Barn och vuxna som inte kan få i sig tillräckligt med näring genom munnen kan få mat genom en sond via näsan. En del behöver sond under en längre tid. Då kan sonden i stället läggas genom bukväggen in till magsäcken (gastrostomi). Sonden ersätts ofta med en så kallad knapp (PEG, perkutan endoskopisk gastrostomi).

Vid infektion eller längre perioder med nedsatt näringsintag kan sjukdomen förvärras. Ett fullgott näringsintag är därför betydelsefullt. Det är också viktigt att det finns en behandlingsplan för hur personer med sjukdomen ska observeras och behandlas vid sådana situationer.

Kostbehandling

Ketogen kost har visat sig vara en effektiv förebyggande behandling för vissa personer med pyruvatdehydrogenas­brist. Denna typ av kost minskar antalet epileptiska anfall, balansproblem och episoder av Leighs syndrom samt kan bidra till att minska sjukdomens negativa påverkan på den intellektuella och motoriska utvecklingen. Eftersom hjärnan hos små barn behöver extra mycket energi är det viktigt att kostbehandlingen startas så tidigt som möjligt och fortsätter under barnets uppväxt. Behandlingen kan minska risken för fortsatt försämring, men den har ingen effekt på redan uppkomna hjärnskador. Behandlingen brukar inledas vid ett universitetssjukhus. Den fortsatta uppföljningen samordnas i regel av en patientansvarig läkare på hemorten med täta kontroller i samarbete med universitetssjukhusets vårdteam.

Ketogen kost innebär en noggrant beräknad kost som är rik på fett, innehåller ett minimum av kolhydrater och ger det dagliga behovet av protein. Överskottet av fett bildar svältkroppar (ketoner) som kan användas istället för glukos som energikälla för ämnesomsättningen i hjärnan. När ketonkropparna uppnår en viss nivå i blodet säger man att individen är i ketos.

Det finns olika former av ketogen kost, och en förenklad variant som kallas modifierad Atkinsdiet kan användas. Fördelen med den är att den är lättare att acceptera än den vanliga ketogena kosten, eftersom den inte innebär några begränsningar av intaget av kalorier, proteiner och vätska. Den ketogena kosten innehåller oftast otillräckligt med karnitin, en aminosyra som kroppen behöver för att använda fettsyror som energikälla. Karnitin ges då som kosttillskott.

Kostbehandlingen innebär risk för bland annat höjda blodfetter, njursten, bukspottkörtel­inflammation (pankreatit), hjärtpåverkan och minskade nivåer av blodplättar.

Det är viktigt att man i behandlingsplanen tar hänsyn om personen äter en ketogen kost. Vid behov av extra energi vid infektion eller operation behöver man vara uppmärksam på att för mycket glukos kan bryta ketosen och att det då finns risk att laktatnivån stiger med ökad surhetsgrad i blodet som följd. Detta kan leda till försämrad funktion i olika vävnader i kroppen.

Läkemedelsbehandling

Dikloracetat är ett läkemedel som ges för att aktivera enzymkomplexet PDH. Det kan vara effektivt för att sänka kraftigt förhöjda laktatnivåer i blodet vid en akutsituation. Långvarig behandling med dikloracetat kan dock påverka funktionen hos perifera nerver och ska därför undvikas.

Epilepsi behandlas med anfallsförebyggande läkemedel. Försiktighet rekommenderas med valproat och propofol.

En rad vitaminer, koenzymer och spårämnen behövs vid de kemiska reaktionerna i mitokondrierna, och man har därför provat att ge sådana. Ofta provar man behandling med vitamin B1 (tiamin) Enstaka personer med pyruvatdehydrogenasbrist som orsakas av en sjukdomsorsakande genvariant i PDHA1 har haft god effekt av behandling med vitamin B1. Vid en sjukdomsorsakande variant i genen DLD ges vitamin B2 (riboflavin).

Palliativ vård

För en del barn och ungdomar som är svårt sjuka kan det bli aktuellt med palliativ vård. Palliativ betyder lindrande, och målet med den palliativa vården är att se till att den sista tiden blir så trygg och smärtfri som möjligt. Det innebär ett nära och intensivt samarbete mellan föräldrar, andra närstående och personal med olika kompetens.

Många föräldrar vill så långt möjligt vårda barnet hemma med hjälp av sjukvårdspersonal. Ofta vårdas barnet växelvis i hemmet och på sjukhus eller hospice. Det är viktigt att föräldrar och syskon får det psykologiska och sociala stöd som behövs i detta skede och att stödet fortsätter även efter att barnet har avlidit.

Habilitering

Personer med sjukdomen behöver habiliterande insatser. Habilitering är en tvärprofessionell specialistenhet för personer med medfödda eller tidigt förvärvade funktionsnedsättningar. De habiliterande insatserna ges inom det medicinska, pedagogiska, psykologiska, sociala och tekniska området, och kan omfatta utredning, behandling och utprovning av hjälpmedel. Insatserna planeras utifrån barnets behov och förutsättningar, varierar över tid och sker i nära samverkan med närstående och andra i barnets nätverk. Syftet är att personer med funktionsnedsättningar ska kunna utveckla och bibehålla bästa möjliga funktionsförmåga, samt få förutsättningar att leva ett så självständigt och delaktigt liv som möjligt.

En viktig del av habiliteringen är att förmedla information och kunskap till föräldrar och andra i nätverket för att de ska kunna ge stöd till barnet utifrån barnets funktionsförmåga.

Barn med rörelsenedsättning behöver stöd att träna upp, utveckla och sedan behålla sin rörelseförmåga. Olika hjälpmedel och anpassningar kan underlätta vardagslivet. Föräldrar till barn med funktionsnedsättningar får genom habiliteringen information om möjligheterna att anpassa bostaden och andra miljöer som barnet vistas i.

Motorik, balans och koordination kan förbättras genom olika former av fysisk aktivitet. En fysioterapeut kan ge råd om individuellt anpassade aktiviteter för att bevara en så god funktion som möjligt.

Tal-, språk- och kommunikationsförmågan hos barn med syndromet varierar. Det är angeläget att tidigt arbeta med språklig stimulans samt alternativ och kompletterande kommunikation (AKK).

För att bedöma de kognitiva funktionerna görs en neuropsykologisk utredning. Utredningen utförs så tidigt som möjligt och i god tid före skolstart, så att barnet utifrån sina förutsättningar får rätt insatser och lämplig skolform. Under uppväxten upprepas utredningen. Många barn med sjukdomen behöver specialpedagogiska insatser i förskola och skola. Vanligen behövs den särskilda pedagogik som används i den anpassade grundskolan och gymnasieskolan.

Barn, föräldrar, syskon och andra närstående kan behöva psykologiskt stöd när diagnosen ställs och även senare. Kontakt med andra familjer i liknande situation kan vara värdefullt.

Vuxna

Äldre tonåringar och vuxna behöver fortsatt regelbunden medicinsk uppföljning och individuellt utformade habiliteringsinsatser samt praktisk hjälp i vardagslivet.

I kombination med andra funktionsnedsättningar påverkar den intellektuella funktionsnedsättningen vilket stöd en person behöver för att klara det dagliga livet som vuxen. Det kan till exempel vara boendestöd, stöd och omvårdnad i en bostad med särskild service samt daglig verksamhet. Personer med lindrig intellektuell funktionsnedsättning kan leva ett relativt självständigt liv med visst stöd. Är den intellektuella funktionsnedsättningen medelsvår behövs mer stöd, men de flesta klarar enklare uppgifter i vardagen. Vid svår intellektuell funktionsnedsättning behövs omfattande stöd och hjälp av omgivningen för att klara vardagliga aktiviteter

De som har en form av sjukdomen som uppkommer senare i livet bör ha nära kontakt med en neurologisk klinik.

Samhällsstöd

Kommunen kan erbjuda stöd i olika former för att underlätta vardagslivet för personer med funktionsnedsättningar och deras närstående. Exempel på insatser är avlösarservice i hemmet, kontaktfamilj, korttidsboende, boende med särskild service, daglig verksamhet, boendestöd, hemtjänst, färdtjänst och i vissa fall personlig assistans.

Arbetsförmedlingen ger vägledning vid funktionsnedsättning som påverkar arbetsförmågan. Försäkringskassan samordnar de insatser som behövs för att söka eller återgå i arbete när en funktionsnedsättning påverkar arbetsförmågan.

Forskning

En forskargrupp i Göteborg bedriver tillsammans med kollegor från andra delar av Sverige forskning om pyruvatdehydrogenasbrist i Sverige. Syftet är att kartlägga förekomst, orsaker, olika symtombilder och effekt av behandling med ketogen kost.

En klinisk prövning för att utvärdera effekten hos läkemedlet dikloracetat pågår (2024).

• Den europeiska databasen Orphanet samlar information om forskning som rör sällsynta hälsotillstånd, se orpha.net, sökord: pyruvate dehydrogenase deficiency.
• Databasen EU Clinical Trials Register drivs av EU:s läkemedelsmyndighet EMA som samlar information om europeiska kliniska studier, se Clinical trials, sökord: pyruvate dehydrogenase deficiency.
• Den amerikanska databasen ClinicalTrials.gov samlar information om kliniska studier, se clinicaltrials.gov, sökord: pyruvate dehydrogenase deficiency.

Resurser

Vårdresurser

Den biokemiska enzymanalysen och genetiska analyser görs vid laboratoriet för Klinisk kemi, Sahlgrenska universitetssjukhuset, Göteborg och Centrum för medfödda metabola sjukdomar, Karolinska universitetssjukhuset, Stockholm.

• Viss vård vid medfödd metabol sjukdom utförs vid Karolinska universitetssjukhuset i Stockholm, Sahlgrenska universitetssjukhuset i Göteborg och Skånes universitetssjukhus i Malmö/Lund, se tillstånd Medfödd metabol sjukdom, inklusive nyföddhetsscreening.

Pyruvatdehydrogenasbrist ingår i nätverket MetabERN för sällsynta medfödda metabola sjukdomar, se metab.ern-net.eu.

Pedagogiska resurser

Resurspersoner

Resurspersonerna kan svara på frågor om pyruvatdehydrogenasbrist.

Intresseorganisationer

Det finns ingen specifik intresseorganisation för personer med pyruvatdehydrogenasbrist i Sverige, men generell kunskap finns hos följande organisationer:

Databas

Orphanet samlar information om intresseorganisationer, framför allt i Europa, se orpha.net, sökord: pyruvate dehydrogenase deficiency.

Kurser, erfarenhetsutbyte

Ytterligare information

Kvalitetsregister

Tryckt media

Övrigt

MetabERN har tagit fram en översikt om pyruvatdehydrogenasbrist på flera språk, bland annat svenska, se dokumentet Patientresa PDH-brist.

• OMIM (Online Mendelian Inheritance in Man), omim.org, sökord: pyruvate dehydrogenase deficiency
• GeneReviews (University of Washington), GeneReviews, sökord: pyruvate dehydrogenase deficiency
• Orphanet, europeisk databas, orpha.net, sökord: pyruvate dehydrogenase deficiency.

Litteratur

Barnerias C, Saudubray JM, Touati G, De Lonlay P, Dulac O, Ponsot G et al. Pyruvate dehydrogenase complex deficiency: four neurological phenotypes with differing pathogenesis. Dev Med Child Neurol 2010; 52: 1–9. https://doi.org/10.1111/j.1469-8749.2009.03541.x

Brown G. Pyruvate dehydrogenase deficiency and the brain. Dev Med Child Neurol 2012; 54: 395–396. https://doi.org/10.1111/j.1469-8749.2012.04266.x

DeBrosse SD, Okajima K, Zhang S, Nakouzi G, Schmotzer CL, Lusk-Kopp M et al. Spectrum of neurological and survival outcomes in pyruvate dehydrogenase complex (PDC) deficiency: lack of correlation with genotype. Mol Genet Metab 2012; 107: 394–402. https://doi.org/10.1016/j.ymgme.2012.09.001

McWilliam CA, Ridout CK, Brown RM, McWilliam RC, Tolmie J, Brown GK. Pyruvate dehydrogenase E2 deficiency: a potentially treatable cause of episodic dystonia. Eur J Paediatr Neurol 2010; 14: 349–353. https://doi.org/10.1016/j.ejpn.2009.11.001

Patel KP, O'Brien TW, Subramony SH, Shuster J, Stacpoole PW. The spectrum of pyruvate dehydrogenase complex deficiency: clinical, biochemical and genetic features in 371 patients. Mol Genet Metab 2012; 105: 34–43. https://doi.org/10.1016/j.ymgme.2011.09.032

Prasad C, Rupar T, Prasad AN. Pyruvate dehydrogenase deficiency and epilepsy. Brain Dev 2011; 33: 856–865. https://doi.org/10.1016/j.braindev.2011.08.003

Savvidou A, Ivarsson L, Naess K, Eklund EA, Lundgren J, Dahlin M et al. Novel imaging findings in pyruvate dehydrogenase complex (PDHc) deficiency – Results from a nationwide population-based study. J Inherit Metab Dis 2022; 45: 248–263. https://doi.org/10.1002/jimd.12463.

Savvidou A, Sofou K, Eklund EA, Aronsson J, Darin N. Manifestations of X-linked pyruvate dehydrogenase complex deficiency in female PDHA1 carriers. Eur J Neurol 2024; 31: e16283. https://doi.org/10.1111/ene.16283

Sofou K, Dahlin M, Hallböök T, Lindefeldt M, Viggedal G, Darin N. Ketogenic diet in pyruvate dehydrogenase complex deficiency: short- and long-term outcomes. J Inherit Metab Dis 2017; 40: 237–245. https://doi.org/10.1007/s10545-016-0011-5

Medicinsk expert/granskare/redaktion

Medicinsk expert som har skrivit och reviderat underlaget är professor Niklas Darin, överläkare vid Drottning Silvias barnsjukhus i Göteborg.