Primär ciliär dyskinesi

Sjukdom/tillstånd

Primär ciliär dyskinesi kännetecknas av en kombination av kroniska luftvägsproblem, felaktigt placerade inre organ i bröstkorgen och buken, samt nedsatt fertilitet hos både kvinnor och män. Sjukdomen är medfödd, men vissa symtom kan visa sig först senare i livet.

Primär ciliär dyskinesi tillhör en grupp ärftliga sjukdomar som kallas ciliopatier. De beror på att kroppens flimmerhår (cilier) inte fungerar som de ska. Cilier delas in i två grupper utifrån deras struktur och funktion: rörliga cilier och orörliga primära cilier.

Det yttersta cellagret (epitelet) i luftvägarna utgörs av celler med rörliga cilier. Dessa transporterar ut slem och smuts ur luftvägarna med synkroniserade slagrörelser. Vid primär ciliär dyskinesi är funktionen hos de rörliga cilierna defekt, vilket medför att slemtransporten inte fungerar som den ska. Det kan leda till kronisk, slemrik hosta, utvidgningar av luftrören (bronkiektasier), återkommande infektioner i andningsvägarna och andra symtom från luftrör, lungor, näsa och bihålor.

Hos kvinnor transporterar rörliga cilier könsceller (ägg) genom äggledaren och hos män ger de spermierna simförmåga. En nedsatt ciliefunktion kan därmed påverka fertiliteten.

Rörliga cilier reglerar också höger-vänsterorienteringen av organen tidigt under fosterutvecklingen. Om ciliernas funktion är nedsatt blir placeringen av hjärtat och andra inre organ slumpmässig. Hos hälften av barnen med primär ciliär dyskinesi blir hjärtat korrekt placerat på vänster sida och hos hälften felaktigt placerat i mitten eller till höger.

Det finns ingen behandling som botar primär ciliär dyskinesi. Behandlingen inriktas på att lindra symtomen, förhindra de skador sjukdomen kan föra med sig och behålla en god lungfunktion. För att avlägsna slem ur luftvägarna krävs en kombination av fysisk träning, andningsgymnastik och läkemedelsbehandling.

Att inre organ, till exempel hjärtat, är helt eller delvis spegelvända kallas situs inversus. Primär ciliär dyskinesi som utöver luftvägsproblem även kännetecknas av situs inversus kallas ibland för Kartageners syndrom eller Kartageners triad. Kartageners syndrom är en undergrupp till primär ciliär dyskinesi. Syndromet beskrevs för första gången av den schweiziska läkaren Manes Kartagener år 1933. År 1976 visade den svenska forskaren Björn Afzelius att Kartageners syndrom orsakas av en avvikande ciliestruktur och funktion.

Det finns även ett tillstånd som kallas sekundär ciliär dyskinesi som inte är medfött utan orsakat av yttre faktorer, till exempel infektioner och tobaksrök. Symtomen kan försvinna när man blir äldre eller om man slutar röka. Sekundär ciliär dyskinesi beskrivs inte i denna text.

I Socialstyrelsens kunskapsdatabas om sällsynta hälsotillstånd finns en översiktstext om ciliopatier samt separata informationstexter om några ciliopatier:

• Ciliopatier – en översikt
• Alströms syndrom
• Bardet-Biedls syndrom
• Ellis-van Crevelds syndrom och Weyers akrofaciala dysostos
• Jouberts syndrom
• Orofaciodigitalt syndrom
• Ushers syndrom.

Även vissa heterotaxitillstånd räknas till ciliopatierna, se informationstexten om heterotaxisyndromet.

Förekomst

Primär ciliär dyskinesi uppskattas förekomma hos mellan 7 och 13 per 100 000 invånare. Det innebär att det finns mellan 650 och 1 300 personer med sjukdomen i Sverige. Eftersom sjukdomen är sällsynt och har symtom som liknar flera andra sjukdomar kan det ta tid innan en korrekt diagnos ställs. En del får sannolikt aldrig diagnosen fastställd.

Orsak

Primär ciliär dyskinesi beror på sjukdomsorsakande varianter (mutationer) i gener som är viktiga för de rörliga ciliernas struktur och funktion. Dessa gener är mallar för tillverkningen av (kodar för) proteiner som antingen bygger upp cilierna eller är inblandade i styrning och koordination av de slagrörelser som transporterar ut slem ur luftvägarna.

De rörliga cilierna utgör kroppens flimmerhår, det vill säga hårliknande utskott i mikrometerstorlek på de celler som bildar väggen hos ett flertal av kroppens slemhinnor.

Det kan finnas flera orsaker till att rörliga cilier inte fungerar normalt. En av de vanligaste är att de saknar dyneinarmar och blir orörliga. Dynein är ett motorprotein och ger de rörliga cilierna dess rörelseförmåga (se figur). Cilieutskottet (axonemet) är förankrat i basalkroppen som ligger strax under cellmembranet. Normalt består axonemen av 9 yttre mikrotubuli-dubletter och ett centralt par vilket ibland skrivs 9 + 2. Mikrotubili är proteiner som är formade som små rör. Mellan de yttre mikrotubuliparen finns det två utskott, ett inre och ett yttre, som består av proteinet dynein.

Ciliens uppbyggnad från sidan och i genomskärning.

När de rörliga cilierna fungerar sämre uppkommer symtom från de organ där cilierna fyller en viktig funktion. Vid primär ciliär dyskinesi uppkommer de flesta symtomen i luftvägarna, inklusive luftstrupen (trakea), luftrören (bronkerna) samt näsan och dess bihålor. Utöver detta finns rörliga cilier i nervsystemet, bland annat i luktcellerna och i hjärnans vätskefyllda hålrum (ventriklarna), samt i äggledarna. Även spermiesvansen är en modifierad rörlig cilie. Dessutom påverkas den embryonala noden. Det är en struktur som tidigt i fosterutvecklingen har betydelse för placeringen av inre organ i kroppen. Noden är täckt av rörliga cilier som skapar ett riktat flöde av vätska, vilket styr var organen ska placera sig.

De olika genvarianterna ger symtom som är förhållandevis likartade, men som kan variera i svårighetsgrad. Alla sjukdomsorsakande genvarianter som orsakar primär ciliär dyskinesi har ännu inte kunnat kartläggas, eftersom antalet proteiner som är viktiga för ciliens funktion är mycket stort. Hittills har man påvisat en sjukdomsorsakande variant hos 70–80 procent av dem som har sjukdomen. För närvarande har sjukdomsorsakande varianter i över 50 olika gener kopplats till primär ciliär dyskinesi, varav de vanligaste beskrivs i tabellen nedan. Vanligast förekommande är sjukdomsorsakande varianter i DNAH5 (15–29 procent), DNAH11 (6–9 procent), CCDC39 (4–9 procent) och DNAI1 (2–10 procent). Tillsammans står de för cirka hälften av alla fall av primär ciliär dyskinesi.

Tabellen nedan visar de vanligaste generna som kopplats samman med primär ciliär dyskinesi, vilken ciliedefekt de orsakar, påverkan på ciliens funktion samt hur vanliga de är.

Ärftlighet

Primär ciliär dyskinesi nedärvs som regel autosomalt recessivt. Det innebär att båda föräldrarna är friska bärare av en sjukdomsorsakande variant av en gen. Vid varje graviditet med samma föräldrar är sannolikheten 25 procent att barnet får genvarianterna i dubbel uppsättning (en från varje förälder). Barnet får då sjukdomen. Sannolikheten att barnet får den sjukdoms­orsakande genvarianten i enkel uppsättning är 50 procent. Då blir barnet, liksom föräldrarna, frisk bärare av en genvariant. Sannolikheten att barnet varken får sjukdomen eller blir bärare av den sjukdomsorsakande genvarianten är 25 procent.

Autosomal recessiv nedärvning.

Om en person med en autosomalt recessivt ärftlig sjukdom, som alltså har den sjukdoms­orsakande genvarianten i dubbel uppsättning, får barn med en person som inte har en genvariant ärver samtliga barn den sjukdomsorsakande genvarianten i enkel uppsättning. De får då inte sjukdomen. Om en person med en autosomalt recessivt ärftlig sjukdom däremot får barn med en frisk bärare av en sjukdomsorsakande genvariant är sannolikheten 50 procent att barnet får sjukdomen eller syndromet. Sannolikheten för att barnet blir frisk bärare av den sjukdomsorsakande genvarianten är också 50 procent.

Ny forskning har visat att primär ciliär dyskinesi i ytterst sällsynta fall nedärvs X-kromosombundet.

Symtom

Symtomen vid primär ciliär dyskinesi varierar i hög grad från person till person. En del har svåra symtom från både de övre och de nedre luftvägarna. Andra har lindrigare symtom och för dem kan diagnosen dröja till senare i livet. En del får sannolikt aldrig en diagnos fastställd.

Andningsvägar

Barn med primär ciliär dyskinesi kan redan vid födseln ha övergående andningssvårigheter. För de flesta är dock symtomen så lindriga att de inte väcker misstanke om diagnosen.

Långdragen (kronisk), slemrik hosta kommer ofta tidigt, liksom kronisk snuva eller nästäppa. Efter upprepade luftvägsinfektioner med tillhörande inflammationer uppstår ofta fickbildningar i form av säckformiga utvidgningar av de nedre luftrören (bronkiektasier). Dessa kan bildas tidigt i barndomen eller först i vuxen ålder. I samband med uppkomsten av bronkiektasier ökar slembildningen och hostan förvärras. Upphostningarna kan övergå från att vara slemmiga till att bli missfärgade (variga). Framför allt sker detta vid uppblossande infektioner. Infektioner med feber, allmän sjukdomskänsla och försämrad lungfunktion kan komma allt tätare. I sällsynta fall kan blodiga upphostningar (hemoptyser) förekomma.

Hos vissa personer med sjukdomen kan atelektas uppstå. Det innebär att lungans blåsor (alveoler) kollapsar och kan i förlängningen leda till nedsatt syresättningsförmåga.

Näsa och bihålor

När bihålorna i överkäken får sin slutliga storlek i puberteten ger sjukdomen ofta symtom på grund av ständigt slemfyllda bihålor med återkommande inflammationer och infektioner i käkhålorna (maxillarsinuiter). Inflammation i bihålorna ger tryckkänsla, värk och ibland feber. Kronisk snuva, nästäppa och polyper i näsan (näspolypos) kan uppkomma till följd av symtomen från bihålorna.

Många med sjukdomen har nedsatt luktsinne. Det kan bero på slemhinnesvullnaden i näsa och bihålor, men kan också vara en följd av en ärftlig förändring i luktcellerna.

Öron

Barn får vanligen upprepade öroninflammationer (otiter) eller vätska i mellanörat av inflammationer i örontrumpeten (otosalpingiter) under de första levnadsåren. Detta leder till en nedsättning av trumhinnans rörlighet. En viss hörselnedsättning, som för en del personer är övergående, är därför vanlig under barnaåren.

Vuxna med primär ciliär dyskinesi kan fortsatt uppleva öronsymtom, inklusive vätska i mellanörat. En del vuxna kan utveckla en bestående hörselnedsättning som förvärras med åldern.

Hjärna

Hos enstaka barn medför den nedsatta funktionen hos hjärnans flimmerhår försämrad cirkulation av ryggvätskan, inklusive den del som finns i hjärnan. Det kan leda till en vidgning av hjärnans vätskefyllda hålrum och en tryckökning i hjärnan (hydrocefalus).

Fertilitet

Män med sjukdomen är vanligtvis sterila eller har nedsatt fertilitet eftersom spermiens svans är ett flimmerhår.

Kvinnor med primär ciliär dyskinesi har vanligen bara en måttligt nedsatt fruktsamhet trots att flimmerhåren är viktiga även för äggledarnas normala funktion. Andelen utomkvedshavandeskap är inte ökad.

Inre organ

Nästan hälften av alla med primär ciliär dyskinesi har felaktigt placerade inre organ. Det kan bland annat innebära spegelvända organ (situs inversus) där hjärtat finns på höger sida och levern och blindtarmen på vänster sida. Hos ett fåtal personer är endast enstaka organ spegelvända (heterotaxi). De inre organen kan också vara felaktigt placerade på andra sätt, till exempel med två högerlungor eller högernjurar, eller motsvarande vänstersidiga organ.

Mjältens placering och funktion kan vara avvikande hos personer med primär ciliär dyskinesi. Normalt är mjälten placerad på vänstra sidan av bålen. Hos personer med symmetriskt organiserade organ som två högersidor kan mjälten saknas helt (aspleni). Detta påverkar kroppens immunsystem och ökar risken för livshotande infektioner med pneumokocker och andra kapslade bakterier. Sådana infektioner kan bland annat leda till blodförgiftning (sepsis) och lunginflammation (pneumoni). Personer med organen symmetriskt organiserade som två vänstersidor har ofta flera små mjältar med varierande funktion. Om mjältarnas funktion är nedsatt påverkas kroppens immunsystem i olika grad.

Vid ciliopatier där de rörliga cilierna blir helt orörliga är det förmodligen slumpen som avgör om man föds med spegelvända organ eller inte. Kombinationen av luftrörssymtom och spegelvända organ kallas Kartageners syndrom. De flesta personer med spegelvända inre organ har dock inte primär ciliär dyskinesi. I Socialstyrelsens kunskapsdatabas om sällsynta hälsotillstånd finns en separat informationstext om tillstånd med spegelvända eller felplacerade organ.

Heterotaxisyndromet

Allmäntillstånd

Framför allt hos vuxna med primär ciliär dyskinesi är det vanligt med en påtaglig allmän trötthet. Det kan bero på infektioner i lungor och bihålor, som inte behöver ge några andra symtom. Det kan också vara en följd av det extra andningsarbete det innebär att andas med slem i luftvägarna. Sjukdomen kan hos en del personer yttra sig i form av perioder med lätt temperaturstegring, ökad hosta och en diffus sjukdomskänsla.

Diagnostik

Vid primär ciliär dyskinesi är en tidig diagnos viktig för att ge möjlighet till behandling och därigenom undvika allvarlig lungskada. Eftersom sjukdomen är sällsynt och ger samma symtom som flera andra sjukdomar kan det dröja tills diagnosen ställs. Sjukdomen bör misstänkas vid långdragna och ofta återkommande symtom i luftvägar och/eller öron, särskilt i form av täta infektioner. Vid ständig nästäppa eller snuva kan primär ciliär dyskinesi vara en av flera möjliga förklaringar.

DNA-analys kan bekräfta diagnosen hos 70–80 procent av alla som har primär ciliär dyskinesi.

Både elektronmikroskopi och genetiska tester missar 20–30 procent av alla med sjukdomen. I de fallen kan diagnosen inte fastställas med hundraprocentig säkerhet. I stället baseras den på resultatet av flera olika undersökningar som var för sig stöder, men inte helt kan bekräfta, diagnosen primär ciliär dyskinesi.

Med hjälp av ett så kallat borstprov från näsan eller ett vävnadsprov (biopsi) från slemhinnan i bronkerna kan flimmerhåren analyseras. Borstprov innebär att en liten mellanrumsborste för tänder roteras i mellersta näsgången. Analysen görs vanligen med elektronmikroskop, med vars hjälp bland annat dyneinarmarnas utseende kan studeras. Sjukliga förändringar av flimmerhåren talar starkt för diagnosen primär ciliär dyskinesi, men man kan ha sjukdomen utan att någon förändring syns vid elektronmikroskopi.

Genom provtagning från slemhinnan kan flimmerhårens rörelser, slagfrekvens och koordination undersökas. Provet kan också användas till vävnadsodling, varvid nya celler växer ut efter några veckor. Vid primär ciliär dyskinesi har dessa celler karaktäristiska förändringar. Båda undersökningsmetoderna är komplicerade och används inte rutinmässigt.

Att mäta kväveoxidhalten (NO) i utandningsluften från näsan är ytterligare en diagnosmetod. Kväveoxid hjälper sannolikt till att hålla bihålorna fria från bakterier. Personer med primär ciliär dyskinesi har vanligen ingen eller mycket låg halt av kväveoxid i utandningsluften från näsan. Eftersom gränsen för vad som betecknas som onormal nivå är osäker är det inte möjligt att enbart med denna metod avgöra om en person har eller inte har primär ciliär dyskinesi.

I samband med att diagnosen ställs är det viktigt att genetisk vägledning erbjuds. Det innebär information om sjukdomen och hur det ärvs, samt en bedömning av sannolikheten för olika familjemedlemmar att få barn med samma sjukdom eller syndrom.

Vid ärftliga sjukdomar där den genetiska avvikelsen är påvisad i familjen är det möjligt att utföra anlagsbärardiagnostik och fosterdiagnostik, samt i vissa fall preimplantatorisk genetisk testning (PGT).

Behandling/stöd

Det finns ingen behandling som botar primär ciliär dyskinesi. Behandlingen inriktas på att lindra symtomen och förhindra de skador sjukdomen kan föra med sig. Fysisk träning, andningsgymnastik och läkemedelsbehandling rekommenderas för att både behandla och förebygga djupa och långvariga infektioner.

Andningsvägar

Den dagliga slemmobiliserande behandlingen utformas av en fysioterapeut och koncentreras på att transportera ut slem ur luftvägarna (slemmobilisering). Genom att påverka luftflöden och mängden luft i lungorna kan sekret lossas och lättare hostas upp. Metoderna varierar beroende på ålder, från olika sorters lustfylld fysisk aktivitet och andningsövningar till mer avancerade andningstekniker med eller utan hjälpmedel. Den dagliga träningen kan för barn göras till något positivt genom att de till exempel får hoppa på en studsmatta eller djupandas genom att blåsa såpbubblor.

Vid mer omfattande lungförändringar, som stora fickbildningar eller luftrörssäckar (bronkiektasier) eller hopfallna lungpartier (atelektaser), kan det bli nödvändigt med operation. Med dagens behandlingsmetoder är det inte lika vanligt att det behövs operationer som tidigare.

Personer med primär ciliär dyskinesi bör inte röka eller vistas i rökiga eller förorenade miljöer. Tobaksrök och föroreningar påverkar flimmerhåren och slemhinnorna i luftvägarna och minskar deras förmåga att transportera bort slem och smittämnen.

Läkemedelsbehandling

Andningsövningarna kombineras med luftrörsvidgande och slemlösande läkemedel. Läkemedlen kan andas in (inhaleras) med hjälp av speciell utrustning eller tas via munnen. Inhalation av högkoncentrerad koksaltlösning (vanligen 3–7 procent) är numera en etablerad metod för att underlätta mobilisering av slemmet från lungorna. Barn med primär ciliär dyskinesi bör från början lära sig en bra teknik för att inhalera medicin och att sedan vidareutveckla den i takt med att de blir äldre. På det sättet kan behandlingen skötas samtidigt som man sysslar med annat, till exempel läser, lyssnar på musik eller ser på TV. Den slemlösande behandlingen bör anpassas individuellt eftersom vissa personer inte får tillräcklig effekt av inhalation av koksaltlösning.

Antibiotika bör sättas in på ett tidigt stadium vid konstaterade öroninflammationer eller infektioner i de nedre luftvägarna. Vissa personer behöver förebyggande långtidsbehandling med antibiotika, särskilt under vinterhalvåret.

Barn med sjukdomen skall följa det allmänna barnvaccinationsprogrammet och vaccineras mot rotavirus, polio, difteri, stelkramp, kikhosta, pneumokocker, Haemophilus influenzae typ b, mässling, påssjuka och röda hund. De bör också vaccineras mot influensa varje år.

Vuxna med primär ciliär dyskinesi kan behöva vaccination mot infektioner orsakade av pneumokocker, RS-virus, influensavirus och/eller SARS-Cov2-virus (Covid-19).

Näsa och bihålor

Att skölja näsan med vanlig koksaltlösning och att lära sig en bra snytteknik kan vara till god hjälp för att förebygga symtom i bihålorna. Bihåleinflammationer kan behöva behandlas, ibland med en operation. Mer omfattande operationer av bihålorna bör dock inte göras förrän ansiktsskelettet är färdigvuxet.

Polyper i näsan kan behöva tas bort.

Inför en flygresa kan det vara bra att använda näsdroppar.

Öron

Öronen bör kontrolleras regelbundet, framför allt för att förebygga hörselnedsättning orsakad av vätska i mellanörat. Ibland kan det vara nödvändigt att operera in dränerande plaströr i trumhinnan.

Personer med primär ciliär dyskinesi som har en hörselnedsättning kan behöva kontakt med hörselhabiliteringen för att till exempel få hörselhjälpmedel som förstärker ljud.

Hjärna

Hydrocefalus behandlas ofta med en shunt. Det är en tunn slang som opereras in för att minska trycket i hjärnan genom att leda vätska från hjärnans hålrum, under huden till bukhålan. Under uppväxtåren kontrolleras shuntens funktion regelbundet vid enheter för barnneurologi eller neurokirurgi.

Fertilitet

Vid ofrivillig barnlöshet kan behandling med provrörsbefruktning (in vitrofertilisering, IVF) bli aktuell.

Inre organ

Personer med primär ciliär dyskinesi bör genomgå en undersökning av hjärtat med EKG (elektrokardiogram).

Spegelvända eller felplacerade inre organ kräver ingen specifik behandling. Det är dock viktigt att läkare och annan vårdpersonal informeras om tillståndet och att det görs en tydlig markering i journalen. Denna information kan vara avgörande vid akutbesök, då symtom riskerar att feltolkas om det saknas kännedom om den avvikande organplaceringen.

Övrigt

Hela familjen kan behöva psykologiskt och socialt stöd.

Både den som själv är sjuk och de närstående måste ha kunskap om sjukdomen. Förskola, skola och arbetsplats behöver informeras om vad den innebär. Det är viktigt att underlätta för barnen att hantera kronisk snuva och hosta så bra som möjligt, eftersom det finns en risk för mobbning om omgivningen upplever dessa symtom som obehagliga.

Skolbarn med hörselnedsättning bör sitta långt fram i klassrummet, och senare i livet kan en anpassning av arbetsplatsen vara nödvändig. Vid val av utbildning och yrke är det viktigt att tänka på att arbetsmiljön inte får vara luftförorenad. Yrkesrådgivning kan behövas. Förändrade arbetssätt, anpassningar och hjälpmedel både på arbetsplatsen och i hemmet kan göra det möjligt att vara aktiv utifrån sina egna förutsättningar.

Vid kontakter med sjukvården är det bra att ha med sig ett brev från behandlande läkare, som informerar om sjukdomen och ger råd vid eventuell försämring och akuta luftvägsinfektioner.

Forskning

En stor del av forskningen om primär ciliär dyskinesi fokuserar på att förbättra diagnostiken. Försök pågår att utveckla och förbättra de metoder som för närvarande används vid forskning så att de även kan användas kliniskt. Detta gäller såväl genetisk diagnostik som metoder där ciliernas rörelseförmåga undersöks. Mätning av nasal kväveoxid (NO) är en etablerad metod för äldre barn och vuxna, men inom en snar framtid hoppas man kunna utföra dessa mätningar även på små barn.

Flera försök pågår för att utvärdera olika metoder för antibiotikabehandling och slemmobilisering. Även behandlingen av öronsymtom vid primär ciliär dyskinesi är under utvärdering, eftersom gemensamma riktlinjer saknas. Likaså pågår studier om behandling av bronkiektasier.

Ett nytt läkemedel, idrevloride, har i tidiga studier visat sig förbättra lungfunktionen hos personer med primär ciliär dyskinesi. Substansen studeras nu (2024) i en fas 3-studie.

Forskning om mRNA-baserad genterapi vid primär ciliär dyskinesi pågår också.

• Den europeiska databasen Orphanet samlar information om forskning som rör sällsynta hälsotillstånd, se orpha.net, sökord: primary ciliary dyskinesia.
• Databasen EU Clinical Trials Register drivs av EU:s läkemedelsmyndighet EMA som samlar information om europeiska kliniska studier, se Clinical trials, sökord: primary ciliary dyskinesia.
• Den amerikanska databasen ClinicalTrials.gov samlar information om kliniska studier, se clinicaltrials.gov, sökord: primary ciliary dyskinesia.

Resurser

Barn med primär ciliär dyskinesi följs vid en av fyra enheter med tillstånd att bedriva nationell högspecialiserad vård (NHV) av svåra lungsjukdomar hos barn. Vid dessa enheter finns expertteam bestående av barnläkare, lungläkare, öron-näsa-halsläkare, dietist och fysioterapeut med kompetens inom lungsjukdomar. Vanligtvis är även en kurator och en psykolog nära knutna till teamet.

• Vård av kroniska lungsjukdomar hos barn utförs vid Karolinska Universitetssjukhuset i Stockholm, Sahlgrenska universitetssjukhuset i Göteborg, Skånes universitetssjukhus i Malmö/Lund och Norrlands Universitetssjukhus i Umeå, se tillstånd Kroniska lungsjukdomar hos barn.

Vuxna med primär ciliär dyskinesi behandlas vanligen vid sjukhusens lungmottagningar. Även vuxna kan ha behov av multidisciplinär vård.  

Primär ciliär dyskinesi ingår i nätverket ERN-LUNG för sällsynta lungsjukdomar, se ern-lung.eu.

Resurspersoner

Resurspersonerna kan svara på frågor om primär ciliär dyskinesi.

Stockholm

Göteborg

Lund

Umeå

Intresseorganisationer

Databas

Databasen Orphanet samlar information om intresseorganisationer, framför allt i Europa, se orpha.net, sökord: primary ciliary dyskinesia.

Kurser, erfarenhetsutbyte

Personal som ingår i teamen kring personer med primär ciliär dyskinesi träffas som regel i samband med Riksförbundet Cystisk Fibros (RfCF) årsmöten. Erfarenhetsutbyte sker då både inom och mellan de olika yrkeskategorierna, se rfcf.se.

Ytterligare information

Kvalitetsregister

• OMIM, Online Mendelian Inheritance in Man, omim.org, sökord: primary ciliary dyskinesia
• GeneReviews (University of Washington), GeneReviews, sökord: sökord: primary ciliary dyskinesia
• Orphanet, europeisk databas, orpha.net, sökord: primary ciliary dyskinesia.

Litteratur

Afzelius BA. A human syndrome caused by immotile cilia. Science 1976; 193: 317–319. https://doi.org/10.1126/science.1084576

Beucher J, Chambellan A, Segalen J, Deneuville E. Dyskinésie ciliaire primitive: revue rétrospective clinique et paraclinique. [Primary ciliary dyskinesia: a retrospective review of clinical and paraclinical data]. Rev Mal Respir 2011; 28: 856–863. https://doi.org/10.1016/j.rmr.2011.02.014

Boon M, Smits A, Cuppens H, Jaspers M, Proesmans M, Dupont LJ et al. Primary ciliary dyskinesia: critical evaluation of clinical symptoms and diagnosis in patients with normal and abnormal ultrastructure. Orphanet J Rare Dis 2014; 9: 11. https://doi.org/10.1186/1750-1172-9-11

Bush A, Hogg C. Primary ciliary dyskinesia: recent advances in epidemiology, diagnosis, management and relationship with the expanding spectrum of ciliopathy. Expert Rev Respir Med 2012; 6: 663–682. https://doi.org/10.1586/ers.12.60

Campbell RG, Birman CS, Morgan L. Management of otitis media with effusion in children with primary ciliary dyskinesia: a literature review. Int J Pediatr Otorhinolaryngol 2009; 73: 1630–1638. https://doi.org/10.1016/j.ijporl.2009.08.024

Cardenas-Rodriguez M, Badano JL. Ciliary biology: understanding the cellular and genetic basis of human ciliopathies. Am J Med Genet C Semin Med Genet 2009; 151C: 263–280. https://doi.org/10.1002/ajmg.c.30227

Collins SA, Gove K, Walker W, Lucas JS. Nasal nitric oxide screening for primary ciliary dyskinesia: systematic review and meta-analysis. Eur Respir J 2014; 44: 1589–1599. https://doi.org/10.1183/09031936.00088614

Escudier E, Duquesnov P, Papon JF, Amselem S. Ciliary defects and genetics of primary ciliary dyskinesia. Paediatr Respir Rev 2009; 10: 51–54. https://doi.org/10.1016/j.prrv.2009.02.001

Gudis DA, Cohen NA. Cilia dysfunction. Otolaryngol Clin North Am 2010; 43: 461–72. https://doi.org/10.1016/j.otc.2010.02.007

Hannah WB, Seifert BA, Truty R, Zariwala MA, Ameel K, Zhao Y et al. The global prevalence and ethnic heterogeneity of primary ciliary dyskinesia gene variants: a genetic database analysis. Lancet Respir Med 2022; 10: 459–468. https://doi.org/10.1016/s2213-2600(21)00453-7

Kos R, Goutaki M, Kobbernagel HE, Rubbo B, Shoemark A, Aliberti S et al. A BEAT-PCD consensus statement: a core outcome set for pulmonary disease interventions in primary ciliary dyskinesia. ERJ Open Res 2024; 10: 00115-2023. https://doi.org/10.1183/23120541.00115-2023

Leigh MW, O'Callaghan C, Knowles MR. The challenges of diagnosing primary ciliary dyskinesia. Proc Am Thorac Soc 2011; 8: 434–437. https://doi.org/10.1513/pats.201103-028sd

Lucas JS, Burgess A, Mitchison HM, Moya E, Williamson M, Hogg C. Diagnosis and management of primary ciliary dyskinesia. Arch Dis Child 2014; 99: 850–856. https://doi.org/10.1136/archdischild-2013-304831

Lucas JS, Behan L, Dunn Galvin A, Alpern A, Morris AM, Carroll MP et al. A quality-of-life measure for adults with primary ciliary dyskinesia: QOL-PCD. Eur Respir J 2015; 46: 375–383. https://doi.org/10.1183/09031936.00216214

Lucas JS, Leigh MW. Diagnosis of primary ciliary dyskinesia: searching for a gold standard. Eur Respir J 2015; 44: 1418–1422. https://doi.org/10.1183/09031936.00175614

Madsen A, Green K, Buchvald F, Hanel B, Nielsen KG. Aerobic fitness in children and young adults with primary ciliary dyskinesia. PLoS One 2013; 8: e71409. https://doi.org/10.1371/journal.pone.0071409

Mener DJ, Lin SY, Ishman SL, Boss EF. Treatment and outcomes of chronic rhinosinusitis in children with primary ciliary dyskinesia: where is the evidence? A qualitative systematic review. Int Forum Allergy Rhinol 2013; 3: 986–991. https://doi.org/10.1002/alr.21227

Mercola M. Left-right asymmetry: nodal points. J Cell Sci 2003; 116: 3251–3257. https://doi.org/10.1242/jcs.00668

Paff T, Omran H, Nielsen KG, Haarman EG. Current and future treatments in primary ciliary dyskinesia. Int J Mol Sci 2021; 22: 9834. https://doi.org/10.3390/ijms22189834

Pedersen ESL, Mallet MC, Lam YT, Bellu S, Cizeau I, Copeland F. COVID-19 vaccinations: Perceptions and behaviours in people with primary ciliary dyskinesia. Vaccines (Basel) 2021; 9: 1496. https://doi.org/10.3390/vaccines9121496

Pifferi M, Bush A, Maggi F, Michelucci A, Ricci V, Conidi ME et al. Nasal nitric oxide and nitric oxide synthase expression in primary ciliary dyskinesia. Eur Respir J 2011; 37: 572–577. https://doi.org/10.1183/09031936.00044310

Popatia R, Haver K, Casey A. Primary ciliary dyskinesia: An update on new diagnostic modalities and review of the literature. Pediatr Allergy Immunol Pulmonol 2014; 27: 51–59. https://doi.org/10.1089/ped.2013.0314

Raidt J, Wallmeier J, Hjeij R, Onnebrink JG, Pennekamp P, Loges NT et al. Ciliary beat pattern and frequency in genetic variants of primary ciliary dyskinesia. Eur Respir J 2014; 44: 1579–1588. https://doi.org/10.1183/09031936.00052014

Ringshausen FC, Shapiro AJ, Nielsen KG, Mazurek H, Pifferi M, Donn KH et al. Safety and efficacy of the epithelial sodium channel blocker idrevloride in people with primary ciliary dyskinesia (CLEAN-PCD): a multinational, phase 2, randomised, double-blind, placebo-controlled crossover trial. Lancet Respir Med 2024; 12: 21–33. https://doi.org/10.1016/s2213-2600(23)00226-6

Rother AK, Schwerk N, Brinkmann F, Klawonn F, Lechner W, Grigull L. Diagnostic support for selected paediatric pulmonary diseases using answer-pattern recognition in questionnaires based on combined data mining applications – a monocentric observational pilot study. PLoS One 2015; 10: e0135180. https://doi.org/10.1371/journal.pone.0135180

Sha YW, Ding L, Li P. Management of primary ciliary dyskinesia/Kartagener's syndrome in infertile male patients and current progress in defining the underlying genetic mechanism. Asian J Androl 2014; 16: 101–106. https://doi.org/10.4103/1008-682x.122192

Shapiro AJ, Tolleson-Rinehart S, Zariwala MA, Knowles MR, Leigh MW. The prevalence of clinical features associated with primary ciliary dyskinesia in a heterotaxy population: results of a web-based survey. Cardiol Young 2015; 25: 752–759. https://doi.org/10.1017/s1047951114000912

Shoemark A, Dixon M, Corrin B, Dewar A. Twenty-year review of quantitative transmission electron microscopy for the diagnosis of primary ciliary dyskinesia. J Clin Pathol 2012; 65: 267–271. https://doi.org/10.1136/jclinpath-2011-200415

Wallmeier J, Nielsen KG, Kuehni CE, Lucas JS, Leigh MW, Zariwala MA, Omran H. Motile ciliopathies. Nat Rev Dis Primers 2020; 6: 77. https://doi.org/10.1038/s41572-020-0209-6

Werner C, Onnebrink JG, Omran H. Diagnosis and management of primary ciliary dyskinesia. Cilia 2015; 4: 2. https://doi.org/10.1186/s13630-014-0011-8

Medicinsk expert/granskare/redaktion

Medicinsk expert som skrivit det ursprungliga underlaget är Hans Kollberg, professor emeritus, Akademiska barnsjukhuset, Uppsala.

Tidigare revidering av materialet har gjorts av överläkare Sten-Erik Bergström, Astrid Lindgrens barnsjukhus, Stockholm, och professor Anna Lindstrand, Klinisk genetik, Karolinska Universitetssjukhuset, Stockholm.

Den senaste revideringen har gjorts av professor Anna Lindstrand, Klinisk genetik, Karolinska Universitetssjukhuset i Stockholm. Vid revideringen har även överläkare Wilhelm Zetterquist, Astrid Lindgrens barnsjukhus, Karolinska Universitetssjukhuset i Stockholm, medverkat.