Potocki-Lupskis syndrom

Sjukdom/tillstånd

Potocki-Lupskis syndrom är en medfödd kromosom­avvikelse som innebär en dubblering (mikro­duplikation) av genetiskt material i ett specifikt område, 17p11.2, på kromosom 17. Ett annat namn är 17p11.2-duplikations­syndromet.

Vanliga tecken på syndromet hos spädbarn är nedsatt muskel­spänning och matnings­svårigheter med dålig vikt­uppgång och längd­tillväxt. Andra symtom är försenad motorisk och kognitiv utveckling, autistiska drag eller autism och olika typer av hjärt­missbildningar.

Det finns ingen behandling som botar Potocki-Lupskis syndrom. Vården är i stället inriktad på att behandla och förebygga de olika symtomen samt kompensera för funktions­nedsättningar. Kontakter med flera olika specialister behövs för utredning, behandling och uppföljning.

Stora matnings­vårigheter hos spädbarn med syndromet kan kräva sond­matning. Kontakt med en dietist kan behövas. Medfödda hjärtfel behöver utredas och ibland opereras. Syn och hörsel behöver undersökas och följas upp. Habiliterings­insatser som omfattar språk- och kommunikations­träning är viktiga för barnets utveckling. De behöver sedan fortsätta i vuxen ålder.

Två amerikanska genetiker, Lorraine Potocki och James R Lupski, beskrev och fick ge namn åt Potocki-Lupskis syndrom år 2000. Fyra år tidigare hade två barn med samma typ av kromosom­avvikelse beskrivits av en annan forskargrupp i USA.

Om det i stället för duplikation i den aktuella regionen på kromosom 17 finns en förlust av arvsmassa (deletion) leder det till Smith-Magenis syndrom.

I Socialstyrelsens kunskaps­databas om sällsynta hälso­tillstånd finns en separat informations­text om Smith-Magenis syndrom.

Förekomst

Uppskattningsvis föds 4 barn med Potocki-Lupskis syndrom per 100 000 nyfödda, vilket i Sverige motsvarar ungefär 4 barn per år. Det skulle innebära att det finns ett sjuttiotal barn och ungdomar upp till 18 år med syndromet i landet. Det finns troligen personer som ännu inte har fått diagnosen fastställd, eftersom kromosom­avvikelsen är så liten att den vanligen inte syns vid traditionell kromosom­analys.

Orsak

Potocki-Lupskis syndrom orsakas av en dubblering (mikro­duplikation) av en liten del på den korta armen (p) på en av kromosomerna i kromosom­par 17 (17p11.2).

Vid bildningen av könsceller (spermier och ägg), sker en så kallad reduktions­delning (meios), då antalet kromosomer halveras och kromosomerna inom samma par byter genetiskt material med varandra. Kromosomerna i varje par lägger sig tätt tillsammans i överens­stämmelse med de områden som är lika. På några ställen per kromosom sker en över­korsning mellan de två kromosomernas DNA-strängar (inter­kromosomal rekombination) och där sker sedan ett utbyte av DNA. Det gör att arvsmassan blandas och bidrar till att genetisk variation uppstår.

Figur 1. Schematisk bild över rekombination vid normal meios.

DNA-sekvenser (se figur 1) med liknande genetisk kod styr hur de två kromosomerna i ett par lägger sig tillsammans när könscellerna bildas. På några ställen sker en överkorsning och utbyte av DNA. Cen är förkortning för centromer, det vill säga det mittersta området på kromosomen där den korta och den långa kromosomarmen sitter ihop.

De vanligaste mikro­duplikations­syndromen, däribland Potocki-Lupskis syndrom, och mikro­deletions­syndromen uppstår genom avvikelser vid över­korsningen vid bildningen av en könscell. Det finns särskilda områden på DNA-strängen med i det närmaste identiska, repeterade DNA-sekvenser. Det medför en risk att parningen och över­korsningen av kromosomerna vid könscells­bildningen inte blir exakt utan förskjuten. Detta kan leda till att två avvikande kromosomer bildas, en med förlust av kromosom­material (deletion) och en med extra kromosom­material (duplikation).

Figur 2. Schematisk bild över uppkomst av mikroduplikation och mikrodeletion vid meios, könscellsdelning.

Upprepade DNA-sekvenser (se figur 2) som liknar varandra kan ge upphov till en förskjutning, som vid överkorsning leder till könsceller med antingen duplikation eller deletion.

Två tredjedelar av alla personer med Potocki-Lupskis syndrom har en duplikation i ett specifikt område på kromosomen (17p11.2) som motsvarar cirka 3,6 miljoner baspar (3,6 Mb). Basparen utgörs av kväve­baser som binder ihop strängarna i DNA-spiralen. Detta kromosom­område omfattar ett tjugotal gener och avgränsas av i det närmaste identiska repeterade sekvenser i arvsmassan.

Området som vanligen har duplicerats vid Potocki-Lupskis syndrom sammanfaller med det kromosomområde som har fallit bort (deleterats) hos de flesta personer med Smith-Magenis syndrom.

Mer information om meios, duplikationer och deletioner finns i Socialstyrelsen kunskapsdatabas i Kromosomavvikelser, en översikt.

RAI1 heter den gen som bedöms ha störst betydelse vid både en fördubbling och en förlust av kromosom­området 17p11.2. Genen RAI1 är en mall för tillverkningen av (kodar för) proteinet RAI1 (retinoic acid induced protein 1). RAI1 är en transkriptions­faktor, vilket innebär att proteinet reglerar funktionen (uttrycket) hos flera andra gener, som proteinet antingen kan aktivera eller blockera. Dessa gener har i sin tur betydelse för bland annat utvecklingen av nerv­celler och regleringen av dygns­rytmen.

Det krävs två kopior av genen RAI1 för att utveckling och tillväxt före och efter födseln ska fungera normalt. Vid en duplikation finns tre kopior av RAI1, vilket ger störningar i utvecklingen av olika organ och funktioner. RAI1 är även en av flera kända gener med stor betydelse för uppkomsten av symtomen vid autism.

Hos en tredjedel av alla med Potocki-Lupskis syndrom har den genetiska förändringen uppstått mellan andra intilliggande brotts­punkter på kromosom 17 än vid det typiska området för syndromet. Det leder till andra mindre eller större duplikationer, vilket kan påverka vilka symtom som uppstår.

Kromosom­förändringen kan uppstå antingen på den kromosom som nedärvs från fadern eller på den från modern.

Några personer med Potocki-Lupskis syndrom har en större duplikation som även innefattar genen PMP22. Denna gen är en mall för tillverkningen av (kodar för) ett av de myelin­protein som isolerar och skyddar kroppens perifera nerver. Tre kopior av PMP22 leder till påverkan på de perifera nerverna (neuropati), med symtom som svaghet och känsel­bortfall i ben, fötter och händer. Detta tillstånd kallas Charcot-Marie-Tooths neuropati typ 1A (CMT1A). Tillståndet vid den större duplikationen, som innefattar symtomen vid både Poticki-Lupskis syndrom och CMT1A, benämns Yuan-Harel-Lupskis syndrom, efter de forskare som har beskrivit syndromet.

I Socialstyrelsens kunskapsdatabas om sällsynta hälso tillstånd finns en separat informationstext om Charcot-Marie-Tooths sjukdom typ 1.

Ärftlighet

Potocki-Lupskis syndrom uppstår vanligtvis till följd av en nyuppkommen mikro­duplikation i kromosom 17. Kromosomavvikelsen har då oftast skett i en av föräldrarnas könsceller (ägg eller spermie). Sanno­likheten att föräldrarna på nytt får ett barn med syndromet uppskattas till mindre än 1 procent. Den nyuppkomna kromosom­avvikelsen hos barnet blir dock ärftlig och kan föras vidare till nästa generation.

Ärftlighetsgången för syndromet är autosomalt dominant. Det innebär att om en av föräldrarna har syndromet, det vill säga har en normal kromosom och en förändrad kromosom, är sanno­likheten för såväl söner som döttrar att få syndromet 50 procent. De barn som inte har fått kromosom­avvikelsen får inte syndromet och för den inte heller vidare.

I dag (2024) känner man till flera fall, främst kvinnor, där personer med Potocki-Lupskis syndrom har fått barn.

Autosomal dominant nedärvning, kromosom med duplikation.

I sällsynta fall kan föräldrar som själva inte har Potocki-Lupskis syndrom få flera barn med syndromet, vilket då kan bero på germinal mosaicism. Det innebär att en av föräldrarna har mikro­duplikationen i en del av sina köns­celler, men inte i kroppens övriga celler. Föräldern har då inte själv syndromet, men förekomsten av kromosom­avvikelsen i flera av könscellerna ökar sanno­likheten att på nytt få ett barn med Potocki-Lupskis syndrom.

Symtom

Symtomen vid Potocki-Lupskis syndrom kan vara av olika svårighets­grad och variera mellan olika personer. De flesta personer med syndromet har en lindrig till medelsvår intellektuell funktions­nedsättning med beteende­avvikelser, påverkad motorisk utveckling samt tal- och språk­svårigheter. Det är vanligt med gemensamma utseende­mässiga drag. De flesta har nedsatt muskeltonus vilket kan leda till uppfödnings­svårigheter framför allt hos de mindre barnen.

Tillväxt

Omkring hälften av barnen är kortare och väger mindre än förväntat vid födseln. Nedsatt muskel­spänning (hypo­tonus) är mycket vanligt under spädbarns­tiden. Barn med syndromet har ofta svårt att suga, med matnings­svårig­heter och dålig tillväxt som följd. Hos de flesta med syndromet beskrivs också en känslighet för matens konsistens och/eller svårig­heter att svälja (dysfagi).

Många har problem med att mag­innehållet tränger upp i mat­strupen (gastro­esofageal reflux), vilket kan ge sura upp­stötningar, kräkningar och smärta samt bidra till dålig vikt­uppgång.

Efter en lång­sammare tillväxt under de första åren växer många barn med syndromet sedan som förväntat, men en del är fortsatt kort­vuxna. Brist på tillväxt­hormon har konstaterats hos några barn med Potocki-Lupskis syndrom, vilket utöver att påverka tillväxten även kan ge lågt blod­socker (hypo­glykemi) som symtom.

Utveckling

Barn med syndromet har försenad psyko­motorisk utveckling. Den motoriska utvecklingen påverkas bland annat av nedsatt muskel­tonus. Genomsnitts­åldern för att börja gå själv­ständigt är vid två och ett halvt års ålder, med en variation mellan 18 månader och fyra år.

Den nedsatta muskel­spänningen påverkar även den finmotoriska utvecklingen, och barnen kan ha svårt att greppa och hantera mindre föremål. Det är en av flera bidragande orsaker till att barnen behöver mer hjälp med vardagliga aktiviteter än sina jämnåriga.

Om duplikationen är större och även omfattar genen PMP22 påverkas de perifera nerverna, vilket kan ge nedsättning av muskel­kraft och känsel. De första tecknen på neuropati är ofta svårigheter att gå samt höga fotvalv, symtom som kan öka med åldern.

Barn med Potocki-Lupskis syndrom har inlärnings­svårigheter av varierande grad. De flesta har en lindrig till medelsvår intellektuell funktions­nedsättning.

Personer som har en intellektuell funktions­nedsättning har en generellt nedsatt kognitiv förmåga. Det innebär svårigheter med abstrakt och teoretiskt tänkande och påverkar i hög grad förmågan att lära sig saker, planera och utföra uppgifter samt att lösa problem. Den intellektuella funktionsnedsättningen påverkar också tal- och språk­utvecklingen.

I kombination med nedsatt förmåga att kommunicera innebär den kognitiva funktions­nedsättningen svårigheter att socialt och praktiskt klara av sin vardag. Svårigheterna varierar avsevärt både beroende på graden av intellektuell funktions­nedsättning (lindrig, medelsvår eller svår) och graden av påverkan på till exempel språk och tal, motorik, koncentrations­förmåga, uppmärksamhet samt syn och hörsel.

Påverkad tal- och språk­utveckling förekommer hos nästan alla med Potocki-Lupskis syndrom. Omfattningen av dessa svårigheter är inte tydligt kopplad till påverkan på övrig kognitiv utveckling. En del barn kan ha svåra avvikelser i sin språk­utveckling, trots relativt god kognitiv förmåga. Både den expressiva förmågan, att uttrycka sig, och den impressiva förmågan, att förstå andra, kan vara påverkad.

Några barn saknar helt talat språk. En del med syndromet använder ofta ekotal. Ekotal innebär att barnet upprepar ord, fraser och meningar utan att förstå eller bry sig om inne­börden.

Uttals­svårigheter (dysartri) som beror på nedsatt mun­motorik är också vanligt.

Beteende

Barn med syndromet beskrivs ofta som sociala. Det är vanligt med olika beteende­avvikelser av varierande grad.

De flesta har autistiska drag eller uppfyller kriterierna för autism. Vanligast är bristande ögon­kontakt och intresse för att interagera med andra, samt repetitivt beteende och fixeringar.

Många med syndromet har adhd som innebär svårig­heter med uppmärk­samhet, impulsivitet och över­aktivitet. Ökad ängslan och oro är också mycket vanligt.

Sömn

Sömn­svårigheter med störd sömn­rytm är vanliga vid syndromet.

Vid sömn­registreringar kan man se att barnen ofta har andnings­uppehåll (apnéer) och nedsatta syre­nivåer i blodet.

Hjärta

Ungefär hälften av alla barn med Potocki-Lupskis syndrom har någon form av medfödd hjärt­missbildning. Flera olika typer av hjärtfel har beskrivits, till exempel atrium­septum­defekt (ASD, hål mellan hjärtats förmak), ventrikel­septum­defekt (VSD, hål mellan hjärtats kamrar) samt förändringar på klaffarna till stora kropps­pulsådern (aorta) eller lungartären. Hjärt­felen är i regel lindriga och leder inte till försämrad hjärt­funktion, men det förekommer även svårare hjärtfel som kräver operation.

Vidgad aorta har beskrivits hos enstaka personer.

Ögon

Över hälften av barnen med Potocki-Lupskis syndrom har över­synthet (hyperopi), och ser sämre på nära håll än på långt håll.

Skelning (stabism) är också vanligt, och ljus­känslighet förekommer.

Öron

Många personer med syndromet är känsliga för ljud. Det är vanligt med hörsel­nedsättning av lednings­typ (konduktiv hörsel­nedsättning). Den innebär att ljud­vågorna inte går fram som förväntat genom mellan­örat till inner­örat, medan hörsel­nerven är oskadad. Hörsel­nedsättningen kan ha uppstått som en följd av upprepade öron­inflammationer, då vätska kan samlas i mellan­örat.

Hörsel­nedsättning kopplad till nedsatt funktion av hörsel­nerven (sensori­neural hörsel­nedsättning) är däremot ovanligt.

Skelett och muskulatur

Risken att utveckla sned rygg (skolios) under uppväxten är ökad jämfört med hos andra barn.

Många har överrörliga leder. Felställningar i fotleder förekommer vid syndromet.

Urinvägar och könsorgan

Det är vanligt att testiklarna hos pojkar med syndromet inte har vandrat ned i pungen som förväntat (retentio testis) från sitt ursprungliga läge innanför ljumskarna i buk­hålan.

Hos några med syndromet har olika miss­bildningar i njurarna beskrivits, som under­utvecklad (hypo­plastisk) njure, njur­cystor och avflödes­hinder för urinen.

Utseendemässiga drag

Barn med syndromet har vissa gemensamma utseende­mässiga drag, vilket är vanligt vid kromosomala förändringar. Vid Potocki-Lupskis syndrom är dessa drag inte så fram­trädande.

Många har en bred panna, lätt nedåt­sluttande ögon­springor och markerad nästipp. Hos yngre barn ses ofta ett triangel­format ansikte med liten haka. Vid ökad ålder blir det vanligare med en mer oval ansikts­form, större haka och fram­trädande nästipp.

Övriga symtom

Det är vanligt att barn med Potocki-Lupskis syndrom föds efter en långdragen förlossning som i många fall avslutas med kejsarsnitt.

Bettavvikelser förekommer.

Vuxna

Kunskapen om symtomen vid Potocki-Lupskis syndrom hos vuxna är begränsad. Samtliga vuxna med syndromet som har beskrivits har haft intellektuell funktions­nedsättning. Vanligt är också neuro­psykiatriska funktions­nedsättningar som autism och adhd, psykiska symtom som ängslighet och oro, samt i vissa fall bipolär sjukdom.

Diagnostik

Diagnosen Potocki-Lupskis syndrom ställs utifrån de typiska symtomen och bekräftas med DNA-analys.

Duplikationen vid syndromet är för liten för att kunna diagnostiseras med konventionell kromosom­analys. De flesta duplikationerna har påvisats med andra genetiska analys­metoder som array-CGH eller FISH. Dessa metoder ersätts alltmer av hel­genom­sekvensering, där hela arvsmassan kart­läggs och där både större och mindre förluster av kromosommaterial kan påvisas.

I samband med att diagnosen ställs är det viktigt att genetisk vägledning erbjuds. Det innebär information om syndromet och hur det ärvs, samt en bedömning av sanno­likheten för olika familje­medlemmar att få barn med samma syndrom.

Vid ärftliga syndrom där den genetiska avvikelsen är påvisad i familjen är det möjligt att utföra anlags­bärar­diagnostik och foster­diagnostik, samt i vissa fall pre­implantatorisk genetisk testning (PGT).

Behandling/stöd

Det finns ingen behandling som botar Potocki-Lupskis syndrom. Behandlingen inriktas på att lindra symtomen och före­bygga medicinska komplika­tioner. Åtskilligt kan göras för att stödja individen och så mycket som möjligt kompensera för funktions­nedsättningarna.

När diagnosen ställs görs en utförlig utredning, eftersom många delar av kroppen kan vara påverkade. Då de flesta barn och vuxna med Potocki-Lupskis syndrom har symtom från flera organ behövs regel­bunden kontakt med olika specialist­läkare, till exempel neurolog, hjärt­läkare (kardiolog), mag-tarm­specialist (gastro­enterolog), ögon­läkare och öron­läkare, ortoped och urolog.

Det är viktigt att insatserna för utredning, behandling, uppföljning och habilitering samordnas. Tidiga habiliterings­insatser är värdefulla för att stötta barnets utveckling.

Nutrition

Om barnet har svårt att äta behövs utredning och behandling av ett nutritions­team inom barn- och ungdoms­medicin eller barn- och ungdoms­habilitering. I behandlings­teamet ingår förutom barn­läkare ofta sjuk­sköterska, dietist och logoped. Logopeden utreder och behandlar sug-, tugg- och sväljs­vårigheter. Nutritions­teamet ger råd om kost, träning och hjälp­medel som kan underlätta och stimulera ätandet, och bedömer också vilka andra insatser som behövs.

Svårigheterna att få i det lilla barnet mat kan vara så stora att det behövs sond­matning, i första hand genom näsan. En del barn behöver sond under en längre tid. Då kan sonden i stället läggas genom buk­väggen in till mag­säcken (gastro­stomi). Sonden ersätts ofta med en så kallad knapp (gastro­stomi­port).

Vid gastro­esofageal reflux och kräkningar behövs ibland medicinering som sänker mag­saftens surhetsgrad, och i undantags­fall operation. Kräkningarna kan också minska genom att barnet sitter upp under matningen och konsistensen på maten görs tjockare.

När barnen blir äldre brukar matnings­situationen förbättras, men vissa barn har kvar sväljs­vårigheterna och sin känslig­het mot matens konsistens. En dietist kan ge råd om olika medel för att förbättra eller förändra matens konsistens.

Hjärta

Hjärtat och stora kropps­pulsådern (aortan) bör undersökas med ultraljud hos alla med Potocki-Lupskis syndrom. Det gäller både när diagnosen ställs och under åter­kommande uppföljningar, eftersom det finns en något ökad risk för att aortan vidgas.

Hos ett mindre antal barn kan hjärt­felen behöva opereras.

Utveckling

För barn som inte utvecklas som förväntat görs en utredning av en barn­neurolog. Det görs även en neuro­psykologisk utredning för att bedöma barnets kognitiva utveckling. Utredningen utförs så tidigt som möjligt och i god tid före skolstart, så att barnet utifrån sina förutsättningar får rätt insatser och lämplig skol­form. Under uppväxten upprepas utredningen.

Många med Potocki-Lupskis syndrom har gott minne och uthållighet och lär sig att läsa och skriva. De flesta av barnen behöver ändå den anpassade grundskolans och gymnasie­skolans pedagogik med särskild under­visning i mindre grupper. Vid val av förskola, fritids­hem och skola är det viktigt att se till barnets individuella behov och utveckling.

En utredning görs av en logoped, eftersom de flesta barn med syndromet har påverkad tal-, språk- och kommunikations­förmåga. För att utveckla barnets möjligheter att kommunicera är det viktigt att tidigt arbeta med språklig stimulans samt alternativ och kompletterande kommunikation (AKK). Föräldrar och andra personer runt barnet behöver få utbildning och väg­ledning i att stimulera barnets språk och använda alternativa kommunikations­vägar, för att ge barnet förutsättningar att förstå och uttrycka sig utifrån sin förmåga. I en miljö där det finns goda kommunikations­möjligheter kan barnets oro minska och beteendet påverkas positivt.

Många av barnen behöver stöd i sin motoriska utveckling. Nedsatt muskel­spänning, över­rörlighet i leder och andra motoriska svårigheter kan behöva utredas och behandlas av en fysio­terapeut som även ger råd om fysisk träning. Vid uttalad muskel­slapphet (hypotonus) och över­rörlighet kan ortoped­tekniska hjälp­medel (ortoser) behöva provas ut. Det gäller också för barn som har en större kromosom­avvikelse som även omfattar genen PMP22, med påverkan på muskel­kraft och känsel. En arbets­terapeut kan prova ut hjälp­medel för de fin­motoriska svårig­heterna.

Motorik, styrka, balans och koordination kan förbättras genom olika former av fysisk aktivitet. I vardagliga situationer, som då barnet leker, äter eller tar av och på kläder, kan barnet få möjlighet att träna sina färdig­heter. Fysio­terapeuten och arbets­terapeuten handleder föräldrar och samarbetar med personal i förskola och skola.

Beteende

Vid misstanke om att barnet har en neuro­psykiatrisk funktions­nedsättning, som autism, adhd eller andra beteende­avvikelser, görs en neuro­psykiatrisk utredning så tidigt som möjligt. Utredningen upprepas vid behov under uppväxten.

Utifrån barnens neuro­psykiatriska svårig­heter kan olika åtgärder under­lätta. Barn och ungdomar med syndromet som har autism eller autistiska drag kan vara hjälpta av fasta rutiner och tydligt strukturerade aktiviteter, lugn miljö och förberedelser inför förändringar. Träning av olika funktioner bör ske efter nog­grant utprovade program och med stor kontinuitet.

Vid sidan om pedagogiska och psykologiska insatser kan läke­medel behövas för att behandla adhd och hyper­aktivitet.

Ögon

Det är viktigt att barn med syndromet undersöks i tidig ålder av en ögon­läkare (oftal­molog). Åter­kommande syn­under­sökningar bör göras under uppväxten. De barn som har över­synthet kan behöva glas­ögon. Skelning kan behandlas genom att det öga som har bäst syn täcks med en lapp så att synen på det andra ögat kan tränas upp.

Öron

Även hörseln bör kontrolleras regel­bundet, särskilt när barnets tal- och språk­utveckling är påverkad. Vid upprepade öron­inflammationer med vätske­ansamlingar i mellan­örat kan plast­rör behöva opereras in i trum­hinnan.

Skelett och muskulatur

Vid skolios görs en bedömning av en barn­ortoped som fast­ställer den fortsatta uppföljningen och eventuell behandling. Skolios kan behandlas med korsett. Om skoliosen blir uttalad behövs ibland remiss till en rygg­ortoped och operation.

Mindre avvikelser i ben och fötter kan göra att personer med syndromet behöver stöd­skenor (ortoser) och andra ortoped­tekniska anpassningar. I sällsynta fall kan ortopediska operationer bli nödvändiga för att korrigera fel­ställningar.

Urinvägar och könsorgan

Testiklar som inte vandrat ned i pungen förs ned i pungen genom en operation, som görs under det första levnadsåret.

Avflödeshinder för urinen kan opereras.

Habilitering

Barn med Potocki-Lupskis syndrom behöver habiliterings­insatser från tidig ålder, för att stimulera barnets utveckling och kompensera för de funktions­nedsättningar som tillståndet medför.

Habilitering innebär stöd och behandling till personer med medfödda eller tidigt förvärvade och varaktiga funktions­nedsättningar, däribland intellektuell funktions­nedsättning. Syftet med de habiliterande insatserna är att personer med olika funktionsnedsättningar ska kunna utveckla och bibehålla bästa möjliga funktions­förmåga, samt få förutsättningar att leva ett så självständigt och delaktigt liv som möjligt.

I ett habiliterings­team ingår yrkes­kategorier med särskild kunskap om funktions­nedsättningar och deras effekter på vardagsliv, hälsa och utveckling. Habiliterings­insatserna planeras utifrån barnets behov och förutsättningar, varierar över tid och sker i nära samverkan med närstående och andra personer i barnets nätverk. Insatserna kan ges inom det medicinska, pedagogiska, psykologiska, sociala och tekniska området. De kan innefatta bland annat neuro­psykologisk utredning, behandling av fysio­terapeut och arbets­terapeut, och utprovning av hjälp­medel.

I insatserna ingår också att förmedla kunskap till föräldrar och andra i barnets nätverk så att de kan ge stöd utifrån barnets funktions­förmåga. Föräldrarna kan även få information om möjligheterna att anpassa bostaden och andra miljöer som barnet vistas i. De informeras också om olika typer av stöd och insatser från samhället.

Habiliteringen omfattar också fortlöpande psykologiskt stöd till barn och unga med funktionsnedsättningar, utifrån ålder och mognad. Stöd ges även till deras föräldrar, syskon och andra närstående. Behovet av stöd kan uppstå i samband med att diagnosen ställs och även senare. Kontakt med andra familjer i en liknande situation kan vara värdefullt.

Vuxna

I vuxen ålder behöver personer med Potocki-Lupskis syndrom fortsatt uppföljning av olika specialister inom vuxen­sjukvården samt individuellt utformade habiliterings­insatser och stöd.

De funktions­nedsättningar som en person har som vuxen, till exempel intellektuell funktionsnedsättning, påverkar vilket stöd hen behöver för att klara sitt dagliga liv. Exempel är boende­stöd, stöd och omvårdnad i en bostad med särskild service samt daglig verksamhet.

Personer med syndromet som har lindrig intellektuell funktions­nedsättning kan leva ett relativt självständigt liv med visst stöd. Är den intellektuella funktions­nedsättningen medelsvår behövs mer stöd, men de flesta klarar enklare uppgifter i vardagen. Vid svår intellektuell funktions­nedsättning behövs omfattande stöd och hjälp av omgivningen för att klara vardagliga aktiviteter.

Samhällsstöd

Kommunen kan erbjuda stöd i olika former för att underlätta vardags­livet för personer med funktions­nedsättningar och deras närstående. Exempel på stöd är kontakt­familj, avlösar­service i hemmet, korttids­boende, boende med särskild service, daglig verksamhet, boende­stöd, hem­tjänst, färd­tjänst och personlig assistans.

Personlig assistans kan ibland beviljas till den som på grund av omfattande och varaktiga funktionsnedsättningar behöver hjälp med grund­läggande behov, men också för att öka möjligheten att delta i aktiviteter även när funktions­nedsättningen är omfattande.

Arbetsförmedlingen ger vägledning vid funktions­nedsättning som påverkar arbets­förmågan. Personer med funktions­nedsättning kan till exempel få löne­bidrag eller stöd för att söka eller anpassa ett arbete.

Försäkringskassan samordnar de insatser som behövs för att söka eller återgå i arbete när en funktions­nedsättning påverkar arbets­förmågan. Försäkrings­kassan kan bevilja till exempel omvårdnads­bidrag, aktivitets­ersättning eller sjuk­ersättning, merkostnads­ersättning, bil­stöd eller personlig assistans.

Forskning

• Den europeiska databasen Orphanet samlar information om forskning som rör sällsynta hälsotillstånd, se orpha.net, sökord: 17p11.2 microduplication syndrome.
• Databasen EU Clinical Trials Register drivs av EU:s läkemedelsmyndighet EMA som samlar information om europeiska kliniska studier, se Clinical trials, sökord: 17p11.2 duplication.
• Den amerikanska databasen ClinicalTrials.gov samlar information om kliniska studier, se clinicaltrials.gov, sökord: potocki-lupski syndrome.

Resurser

Kunskap om Potocki-Lupskis syndrom och andra sällsynta kromosomavvikelser samt resurser för diagnostik finns på avdelningarna för barnneurologi och klinisk genetik vid universitetssjukhusen.

Utredningen görs av behandlande läkare i samarbete med specialister inom klinisk genetik. Behandling och övriga insatser koordineras av patientansvarig läkare.

• Hjärtkirurgi på barn och ungdomar utförs vid Skånes universitetssjukhus i Malmö/Lund och Sahlgrenska universitetssjukhuset i Göteborg, se tillstånd Hjärtkirurgi på barn och ungdomar.

Expertteam

Expertteam med särskild kompetens inom diagnostik, utredning och behandling, finns vid följande universitetssjukhus:

• Akademiska sjukhuset, Uppsala, Barnneurologi, telefon 018-611 00 00, CSD Mellansverige, Expertteam och diagnoser.
• Karolinska universitetssjukhuset, Klinisk genetik, Solna, telefon 08-123 700 00, CSD Stockholm – Gotland, Team för genetisk diagnostik av medfödda missbildningar och/eller intellektuell funktionsnedsättning.

Potocki-Lupskis syndrom ingår i nätverket ERN ITHACA för sällsynta syndrom med missbildningar och/eller intellektuell funktionsnedsättning, ern-ithaca.eu.

Tandvård

Pedagogiska resurser

Resurspersoner

Resurspersonerna kan svara på frågor om Potocki-Lupskis syndrom:

Intresseorganisationer

Potocki-Lupski (PTLS) Foundation är en amerikansk ideell organisation som arbetar för att stötta familjer med Potocki-Lupskis syndrom samt öka medvetenheten och kunskapen om tillståndet, se ptlsfoundation.org.

Databas

Orphanet samlar information om intresseorganisationer, framför allt i Europa, se orpha.net, sökord: 17p11.2 microduplication syndrome.

Kurser, erfarenhetsutbyte

Ytterligare information

Kvalitetsregister

Övrigt

• OMIM, Online Mendelian Inheritance in Man, omim.org, sökord: potocki-lupski syndrome.
• GeneReviews (University of Washington), GeneReviews, sökord: potocki-lupski syndrome.
• Orphanet, europeisk databas, orpha.net, sökord: 17p11.2 microduplication syndrome.
• MedlinePlus, National Library of Medicine, amerikansk databas, medlineplus.gov, sökord: potocki-lupski syndrome.

Litteratur

Brown A, Phelan MC, Patil S, Crawford E, Rogers RC, Schwartz C. Two patients with duplication of 17p11.2: the reciprocal of the Smith-Magenis syndrome deletion? Am J Med Genet 1996; 63: 373–377. https://doi.org/10.1002/(sici)1096-8628(19960517)63:2%3C373::aid-ajmg9%3E3.0.co;2-u

Carmona-Mora P, Walz K. Retinoic Acid Induced 1, RAI1: A dosage sensitive gene related to neuro­behavioral alterations including autistic behavior. Curr Genomics 2010; 11: 607–617. https://doi.org/10.2174/138920210793360952

Franciskovich R, Soler-Alfonso C, Neira-Fresneda J, Lupski JR, McCann-Crosby B, Potocki L. Short stature and growth hormone deficiency in a subset of patients with Potocki-Lupski syndrome: Expanding the phenotype of PTLS. Am J Med Genet A. 2020; 182: 2077–2084. https://doi.org/10.1002/ajmg.a.61741

Jefferies JL, Pignatelli RH, Martinez HR, Robbins-Furman PJ, Liu P, Gu W et al. Cardio­vascular findings in duplication 17p11.2 syndrome. Genet Med 2012; 14: 90–94. https://doi.org/10.1038/gim.0b013e3182329723

Magoulas PL, Liu P, Gelowani V, Soler-Alfonso C, Kivuva EC, Lupski JR et al. Inherited dup(17)(p11.2p11.2): expanding the pheno­type of the Potocki-Lupski syndrome. Am J Med Genet A 2014; 164A: 500–504. https://doi.org/10.1002/ajmg.a.36287

Martin J, Knight SJ, Sharp AJ, Eichler EE, Hurst J, Kini U. Potocki-Lupski syndrome mimicking a connective tissue disorder. Clin Dysmorphol 2008; 17: 211–213. https://doi.org/10.1097/mcd.0b013e328303b9c2

Potocki L, Bi W, Treadwell-Deering D, Carvalho CM, Eifert A, Friedman EM et al. Characterization of Potocki-Lupski syndrome (dup(17)(p11.2p.11.2)) an delineation of a dosage-sensitive critical interval that can convey an autism pheno­type. Am J Hum Genet 2007; 80: 633–649. https://doi.org/10.1086/512864

Potocki L, Chen KS, Park SS, Osterholm DE, Withers MA, Kimonis V et al. Molecular mechanism for duplication 17p11.2 – the homo­logous recombination reciprocal of the Smith-Magenis micro­deletion. Nat Genet 2000; 24: 84–87. https://doi.org/10.1038/71743

Sanchez-Valle A, Pierpont ME, Potocki L. The severe end of the spectrum: Hypoplastic left heart in Potocki-Lupski syndrome. Am J Med Genet A 2011; 155A: 363–366. https://doi.org/10.1002/ajmg.a.33844

Soler-Alfonso C, Motil KJ, Turk CL, Robbins-Furman P, Friedman EM, Zhang F. Potocki-Lupski syndrome: a micro­duplication syndrome associated with oro­pharyngeal dys­phagia and failure to thrive. J Pediatr 2011; 158: 655–659. https://doi.org/10.1016/j.jpeds.2010.09.062

Treadwell-Deering DE, Powell MP, Potocki LJ. Cognitive and behavioral characterization of the Potocki-Lupski syndrome (duplication 17p11.2). Dev Behav Pediatr 2010; 31: 137–143. https://doi.org/10.1097/dbp.0b013e3181cda67e

Yuan B, Harel T, Gu S, Liu P, Burglen L, Chantot-Bastaraud S et al. Nonrecurrent 17p11.2p12 rearrangement events that result in two concomitant genomic disorders: The PMP22–RAI1 Contiguous Gene Duplication Syndrome. Am J Hum Genet 2015; 97: 691–707. https://doi.org/10.1016/j.ajhg.2015.10.003

Zhang F, Potocki L, Sampson JB, Liu P, Sanchez-Valle A, Robbins-Furman P et al. Identification of uncommon recurrent Potocki-Lupski syndrome-associated duplications and the distribution of rearrangement types and mechanisms in PTLS. Am J Hum Genet 2010; 86: 462–470. https://doi.org/10.1016/j.ajhg.2010.02.001

Medicinsk expert/granskare/redaktion

Medicinsk expert som har skrivit och reviderat textunderlaget är Britt-Marie Anderlid, docent och överläkare vid Klinisk genetik och genomik, Karolinska universitetssjukhuset, Solna i Stockholm.