Pelizaeus-Merzbachers sjukdom

Sjukdom/tillstånd

Pelizaeus-Merzbachers sjukdom tillhör en grupp sjukdomar som kallas leukodystrofier och påverkar hjärnans vita substans. Leuko kommer från grekiskans ord för vit, och dystrofi innebär otillräcklig eller felaktig utveckling.

Sjukdomen orsakas av en genetisk förändring och förekommer i första hand hos pojkar, men flickor kan i vissa fall ha lindriga symtom.

Den genetiska förändringen leder till brist på myelin i centrala nervsystemet. Myelin är en fettrik substans som omger, stödjer och isolerar nervtrådarna och gör att nerven kan leda impulser snabbt och funktionellt.

Sjukdomen finns i olika former och visar sig vanligen tidigt. Vanliga symtom vid de svårare formerna är låg muskelspänning, ögondarr, nedsatt syn, ansträngd andning, skakningar, okontrollerade rörelser samt medelsvår till svår intellektuell funktionsnedsättning. Senare utvecklas vanligen en ökad muskelspänning (spasticitet) och spastisk förlamning i armar och ben. De lindrigare formerna brukar främst innebära motorisk funktionsnedsättning i olika grad.

Det finns ingen behandling som botar Pelizaeus-Merzbachers sjukdom. Behandlingen inriktas på att lindra symtomen, förebygga medicinska komplikationer och kompensera för de funktionsnedsättningar som sjukdomen leder till. Habiliteringsinsatser är en viktig del av behandlingen.

Sjukdomen beskrevs första gången år 1886 av den tyska neurologen Friedrich Pelizaeus. Han beskrev en stor familj där pojkarna tidigt fick symtom från nervsystemet. En annan tysk neurolog, Ludwig Merzbacher, noterade år 1910 att normalt myelin till stor del saknades i hjärnan hos pojkar med sjukdomen, medan myelinet kring nervtrådarna utanför hjärnan var normalt.

Förekomst

Det finns inga säkra uppgifter om förekomsten av Pelizaeus-Merzbachers sjukdom, men enligt uppskattningar föds färre än 1 barn per 100 000 med tillståndet. Det skulle innebära att det föds färre än ett barn om året i Sverige med sjukdomen. Hittills finns ett fåtal barn med diagnosen i landet. Det kan finnas personer med lindriga former av sjukdomen som inte har fått diagnosen fastställd.

Orsak

Pelizaeus-Merzbachers sjukdom uppstår till följd av en sjukdomsorsakande variant (mutation) i genen PLP1, som finns på den långa armen av X-kromosomen (Xq22.2). PLP1 är en mall för tillverkningen av (kodar för) proteinet proteolipidprotein-1 (PLP-1) och isoformen DM20. Dessa proteiner utgör en huvudbeståndsdel i myelin i centrala nervsystemet (hjärnan och ryggmärgen). Myelin är en fettrik substans som omger, stödjer och isolerar nervtrådarna (axonerna). Den är nödvändigt för nervernas förmåga att leda impulser snabbt och funktionellt.

Genförändringen innebär att proteinerna PLP-1 och DM20 bildas i felaktig mängd eller får en förändrad sammansättning. Det leder till att bildningen av myelin kring axonerna (myeliniseringen) avstannar på ett tidigt stadium av hjärnans utveckling (hypomyelinisering). Myelinet kan också på annat sätt bli felaktigt (dysmyelinisering).

Myelinet i centrala nervsystemet bildas av särskilda celler som kallas oligodendrocyter. Oligodendrocyterna producerar bland annat PLP-1och DM20 som sedan transporteras ut till sin plats kring nervcellernas axoner. PLP-1 har stor betydelse för oligodendrocytens och axonets överlevnad och funktion. Normalt utgör PLP-1 50 procent av det totala proteinet i centrala nervsystemet men bara 1 procent av proteinet i de perifera nerverna. Perifera nerver är de nerver som förbinder kroppens olika delar med det centrala nervsystemet som består av hjärnan och ryggmärgen. Det förklarar varför det är det centrala nervsystemet som påverkas vid Pelizaeus-Merzbachers sjukdom. I undantagsfall kan dock även myelinet kring de perifera nerverna påverkas.

Oligodendrocyter är de celler som producerar myelin runt nervtrådarna i det centrala nervsystemet. Vid Pelizaeus-Merzbachers sjukdom fungerar inte bildningen av myelin normalt.

Den vanligaste genetiska förändringen vid Pelizaeus-Merzbachers sjukdom är en duplikation (dubblering) av genen PLP1. Duplikationen medför oftast den klassiska formen av sjukdomen, som visar sig tidigt och ger svåra symtom. Andra genvarianter leder till att proteinet PLP-1 får en annorlunda struktur. Det gör att proteinet inte kan transporteras på normalt sätt genom oligodendrocyterna som då skadas och blir färre i antal. Symtomen blir allt från måttliga till allvarliga. Vid förlust av hela PLP1-genen (nollmutation) eller andra varianter som gör att det inte bildas något PLP-1-protein blir symtomen förhållandevis lindriga (PLP-nullsyndrom).

En liknande sjukdom med ett annat nedärvningsmönster kan uppstå till följd av sjukdomsorsakande varianter i genen GJC2. Beteckningen Pelizaeus-Merzbacherliknande sjukdom användas för detta tillstånd.

Ärftlighet

Pelizaeus-Merzbachers sjukdom orsakas av en förändrad (muterad) gen på X-kromosomen, som är en av de könsbestämmande kromosomerna. Män har en X-kromosom och en Y-kromosom, medan kvinnor har två X-kromosomer. X-kromosombundna ärftliga sjukdomar förekommer som regel bara hos män, och nedärvs via vanligen friska kvinnliga bärare av en normal gen och en sjukdomsorsakande variant i en gen. Sannolikheten för söner till kvinnliga bärare av en sjukdomsorsakande genvariant att få sjukdomen är 50 procent. För döttrarna är sannolikheten 50 procent att bli bärare av den sjukdomsorsakande genvarianten.

En man med en X-kromosombunden ärftlig sjukdom kan inte överföra den till sina söner, men alla döttrar blir bärare av den sjukdomsorsakande genvarianten.

X-kromosombunden nedärvning från kvinna, med muterad gen.

X-kromosombunden nedärvning från sjuk man, med muterad gen.

Pelizaeus-Merzbachers sjukdom kan också uppstå till följd av en nyuppkommen sjukdomsorsakande variant av en gen (nymutation). Genvarianten har då oftast uppstått i en av föräldrarnas könsceller (ägg eller spermie). Sannolikheten att föräldrarna på nytt får ett barn med sjukdomen uppskattas till mindre än 1 procent. Den nyuppkomna genvarianten hos barnet blir dock ärftlig, och kan därmed föras vidare till nästa generation.

Det förekommer att en av föräldrarna har den sjukdomsorsakande genvarianten i en del av sina könsceller (germinal mosaicism). Föräldern är då inte sjuk själv, men förekomsten av genvarianten i könscellerna ökar sannolikheten att på nytt få ett barn med sjukdomen.

Anlagsbärande flickor kan i vissa fall få symtom som liknar dem vid Pelizaeus-Merzbachers sjukdom hos pojkar. Tvärt emot förväntat är sannolikheten att flickor ska få symtom högre i familjer där pojkarna har en lindrigare sjukdomsform. Normalt sker en slumpmässig inaktivering av en av de två X-kromosomerna hos kvinnor, vilket innebär att i hälften av cellerna är den ena X-kromosomen aktiv och i den andra hälften är det den andra X-kromosomen som används för att uttrycka proteiner. Särskilt vid de allvarligare sjukdomsformerna har kvinnor som bär på en sjukdomsorsakande variant i PLP1 en skev X-kromosominaktivering där celler som bär på den sjukdomsorsakande varianten har en inaktiverad X-kromosom som inte uttrycks. Detta resulterar i en övervägande andel celler där den normala X-kromosomen är aktiv och uttrycks. Det leder till mycket lindriga eller inga symtom. Om X-kromosomen med genvarianten däremot är aktiv i en del av cellerna, vilket oftare kan inträffa vid de lindrigare varianterna, kan detta medföra varierande grader av symtom beroende på hur fördelningen av X-inaktiveringen ser ut.

Symtom

Symtomen vid sjukdom som orsakas av avvikelser i PLP1 kan variera i hög grad, delvis beroende på den bakomliggande genvarianten. Svårare former kan innebära allvarliga motoriska och intellektuella funktionsnedsättningar medan symtomen vid lindrigare former kan vara begränsade till spastisk förlamning i benmusklerna. Tillstånden kan ses som ett spektrum av sjukdomar utan skarpa gränser, men brukar delas in olika former baserat på symtomen.

Klassisk Pelizaeus-Merzbachers sjukdom

Vid klassisk Pelizaeus-Merzbachers sjukdom visar sig symtomen tidigt, vanligtvis före femårsåldern. Låg muskelspänning (hypotonus) är ett tecken som vanligen märks redan i nyföddhetsperioden. Huvudet växer långsamt och förblir litet (mikrocefali). De flesta har ögondarr (nystagmus), och synen kan vara nedsatt på grund av synnervspåverkan. Ansträngd andning kan förekomma. Det är vanligt att barnen har tillfälliga huvudskakningar (tremor), och med tiden får de flesta spasticitet och spastisk förlamning i benen eller i både armar och ben. Barnen kan ha en balans- och koordinationsstörning (ataxi), skakighet i armarna (intentionstremor) och andra okontrollerade rörelser (koreoatetos). Detta påverkar många funktioner i dagliga livet. Enstaka barn med sjukdomen har epilepsi.

Från några års ålder kan spasticiteten i ben och armar bli påtaglig. Spasticiteten kan i sin tur leda till olika felställningar. Den motoriska utvecklingen är påverkad. Några lär sig gå med hjälpmedel, men de flesta får en svår motorisk funktionsnedsättning och behöver använda rullstol.

Barnen har en intellektuell funktionsnedsättning som är medelsvår till svår. Personer som har en intellektuell funktionsnedsättning har en generellt nedsatt kognitiv förmåga. Vid medelsvår intellektuell funktionsnedsättning behövs stöd i vardagslivet. Eftersom den klassiska formen av Pelizaeus-Merzbachers sjukdom även ger omfattande motoriska svårigheter innebär det i praktiken ett stort behov av stöd och hjälp. Det gäller i ännu högre grad för personer som har svår intellektuell funktionsnedsättning. Då är påverkan större på till exempel språk och tal, motorik, koncentrationsförmåga, uppmärksamhet, syn och hörsel.

För personer med svår sjukdom är livslängden förkortad.

Medfödd (kongenital) Pelizaeus-Merzbachers sjukdom

Medfödd (kongenital) Pelizaeus-Merzbachers sjukdom ger svåra symtom redan i nyföddhetsperioden, med hypotonus, nystagmus, ansträngd andning och epileptiska anfall. Barnen utvecklar spasticitet och lär sig inte gå, samt har en medelsvår till svår intellektuell funktionsnedsättning. Många av barnen dör tidigt, men en del uppnår vuxen ålder.

PLP-nullsyndrom

PLP-nullsyndrom uppkommer under barnets första år. Symtomen är lindrigare än vid klassisk och kongenital form och innefattar inte nystagmus. Istället innebär syndromet nedsatt funktion också i perifera nerver (perifer neuropati), samt lindrig till medelsvår intellektuell funktionsnedsättning. Det innebär svårigheter med abstrakt och teoretiskt tänkande och påverkar i hög grad förmågan att lära sig saker, planera och utföra uppgifter samt att lösa problem. I kombination med nedsatt förmåga att kommunicera innebär detta svårigheter att socialt och praktiskt klara av sin vardag. Barn med PLP-nullsyndrom har oftast en större förmåga att röra sig än de som har den klassiska formen av Pelizaeus-Merzbachers sjukdom. De flesta blir vuxna, men livslängden kan vara något förkortad.

X-kromosombunden spastisk parapares (SPG2)

X-kromosombunden spastisk parapares (SPG2) är den lindrigaste formen av PLP1-orsakad sjukdom och innebär svårigheter att gå på grund av spasticitet i benen. Nystagmus, ataxi och störd kontroll av urinblåsan (neurogen blåsfunktionsstörning) är andra symtom som kan förekomma. Personer med denna sjukdomsform har normal livslängd och vanligtvis inte någon intellektuell funktionsnedsättning.

SPG2 ingår också i sjukdomsgruppen hereditär spastisk parapares.

ISocialstyrelsens kunskapsdatabas om sällsynta hälsotillstånd finns en separat informationstext om hereditär spastisk parapares.

Diagnostik

Kombinationen av symtom gör att man kan misstänka Pelizaeus-Merzbachers sjukdom eller spastisk parapares.

Magnetkameraundersökning (MR) av hjärnan visar en felaktig myelinisering som har stannat vid en mognadsgrad motsvarande några få månaders ålder, vilket stärker misstanken om diagnosen. Dock kan även andra sjukdomar i hjärnan uppvisa en liknande bild. En undersökning av ögonbottnarna kan visa att synnerven inte är normalt utvecklad.

En neurofysiologisk undersökning visar vanligen en normal ledningsförmåga i perifera nerver (normal perifer funktion). Den kan dock vara avvikande vid PLP-nullsyndrom.

Diagnosen bekräftas med DNA-analys. En sjukdomsorsakande variant i PLP1 kan påvisas hos de flesta pojkar och män som har Pelizaeus-Merzbachers sjukdom eller X-kromosombunden spastisk parapares (SPG2).

I samband med att diagnosen ställs är det viktigt att genetisk vägledning erbjuds. Det innebär information om sjukdomen och hur den ärvs, samt en bedömning av sannolikheten för olika familjemedlemmar att få barn med samma sjukdom.

Vid ärftliga sjukdomar där den genetiska avvikelsen är påvisad i familjen är det möjligt att utföra anlagsbärardiagnostik och fosterdiagnostik samt i vissa fall preimplantatorisk genetisk testning (PGT).

Behandling/stöd

Det finns ingen behandling som botar Pelizaeus-Merzbachers sjukdom. Behandlingen inriktas på att lindra symtomen, förebygga medicinska komplikationer och kompensera för de funktionsnedsättningar som sjukdomen leder till.

Barnen bör regelbundet kontrolleras och följas upp av en barnneurolog från att de är nyfödda.

Behandling med olika läkemedel, till exempel baklofen och botulinumtoxin, kan lindra spasticitet. Felställningar i lederna (kontrakturer) kan motverkas genom en kombination av rörelseträning, skenor (ortoser) och ortopediska operationer.

Epilepsi behandlas med anfallsförebyggande läkemedel.

Det är viktigt med en tidig synundersökning för att utreda eventuellt behov av synhjälpmedel. Varje ögonklinik samarbetar med en synenhet eller syncentral där olika synhjälpmedel provas ut och anpassas.

Påverkan på muskulaturen gör att personer med sjukdomen kan ha svårigheter att äta. Barn och vuxna som inte kan få i sig tillräckligt med näring genom munnen kan få mat genom en sond via näsan. En del behöver sond under en längre tid. Då kan sonden i stället läggas genom bukväggen in till magsäcken (gastrostomi). Sonden ersätts ofta med en så kallad knapp (gastrostomiport).

Habilitering

De flesta barn med Pelizaeus-Merzbachers sjukdom behöver habiliteringsinsatser. I ett habiliterings­team ingår yrkeskategorier med särskild kunskap om funktionsnedsättningar och deras effekter på vardagsliv, hälsa och utveckling samt hur följderna kan förebyggas och minskas. Syftet med de habiliterande insatserna är att personer med funktionsned­sättningar ska kunna utveckla och bibehålla bästa möjliga funktionsförmåga, samt få förutsättningar att leva ett så självständigt och delaktigt liv som möjligt. Även synhabilitering kan ingå.

Habiliteringsinsatserna planeras utifrån barnets behov och förutsättningar, varierar över tid och sker i nära samverkan med närstående och andra personer i barnets nätverk. Insatserna kan ges inom det medicinska, pedagogiska, psykologiska, sociala och tekniska området. De kan innefatta bland annat neuropsykologiska och neuropsykiatriska utredningar, behandling av fysioterapeut och arbetsterapeut samt utprovning av hjälpmedel.

I insatserna ingår också att förmedla kunskap till föräldrar och andra i nätverket så att de kan ge stöd utifrån barnets funktions­förmåga. Föräldrarna får även information om möjligheterna att anpassa bostaden och andra miljöer som barnet vistas i, liksom information om olika typer av stöd och insatser från samhället.

Eftersom Pelizaeus-Merzbachers sjukdom medför motorisk funktionsnedsättning behövs stöd att träna upp, utveckla och sedan behålla den rörelseförmåga som finns. Motoriska svårigheter bedöms och behandlas av en fysioterapeut. Motorik, balans och koordination kan förbättras genom olika former av fysisk aktivitet. I lek och i vardagliga situationer kan barnet få möjlighet att träna sina färdigheter. Fysioterapeut och arbetsterapeut handleder föräldrar och samarbetar med personal i förskola och skola. För att klara av vardagen kan hjälpmedel och anpassning av vardagsmiljön behövas.

Tal-, språk- och kommunikationsförmågan hos barn med Pelizaeus-Merzbachers sjukdom varierar. Det är angeläget att tidigt arbeta med språklig stimulans samt alternativ och kompletterande kommunikation (AKK). Förutom föräldrarna behöver andra personer runt barnet stöd i att använda sig av olika alternativa kommunikationsvägar.

I god tid före skolstarten görs en utredning av barnets kognitiva funktioner för att avgöra vilken typ av stöd som behövs och vilken skolform som kan vara lämplig.

Familjen bör erbjudas psykologiskt stöd när diagnosen ställs och även senare. Barnen och ungdomarna själva bör också vid behov erbjudas fortlöpande stöd av psykolog utifrån ålder och mognad. Kontakt med andra familjer i liknande situation kan ha stor betydelse.

Kommunen kan erbjuda stöd i olika former för att underlätta vardagslivet för personer med funktionsnedsättningar och deras närstående. Exempel på stöd är kontaktfamilj, avlösarservice i hemmet, korttidsboende, boende med särskild service, daglig verksamhet, boendestöd, hemtjänst, färdtjänst och personlig assistans.

De flesta med Pelizaeus-Merzbachers sjukdom behöver fortsatta habiliterande insatser och hjälp i det dagliga livet även som vuxna. Det kan till exempel vara stöd och omvårdnad i en bostad med särskild service samt daglig verksamhet.

Palliativ vård

För barn med svår form av Pelizaeus-Merzbachers sjukdom kan det bli aktuellt med palliativ vård i livets slutskede. Palliativ betyder lindrande, och målet med den palliativa vården är att se till att barnets sista tid blir så trygg och smärtfri som möjligt. Det innebär ett nära och intensivt samarbete mellan föräldrar, andra närstående och personal med olika kompetens.

Många föräldrar vill så långt det är möjligt vårda det sjuka barnet hemma med hjälp av sjukvårdspersonal. Ofta vårdas barnet växelvis i hemmet och på sjukhuset. Det är viktigt att föräldrar och syskon får det psykologiska och sociala stöd som behövs i detta skede.

Samhällsstöd

Personlig assistans kan ibland beviljas till den som på grund av omfattande och varaktiga funktions­nedsättningar behöver hjälp med grundläggande behov, men också för att öka möjligheten att delta i aktiviteter även när funktionsnedsättningen är omfattande.

Arbetsförmedlingen ger vägledning vid funktionsnedsättning som påverkar arbetsförmågan. Personer med funktionsnedsättning kan till exempel få lönebidrag eller stöd för att söka eller anpassa ett arbete.

Försäkringskassan samordnar de insatser som behövs för att söka eller återgå i arbete när en funktionsnedsättning påverkar arbetsförmågan. Försäkringskassan kan bevilja till exempel omvårdnadsbidrag, aktivitetsersättning eller sjukersättning, merkostnadsersättning, bilstöd eller personlig assistans.

Forskning

Forskning bedrivs för att hitta nya behandlingar för Pelizaeus-Merzbachers sjukdom, än så länge framför allt i form av olika djurförsök. Det har gjorts försök att transplantera neuronala stamceller till hjärnan på några få personer med Pelizaeus-Merzbachers sjukdom, men någon säker behandlingseffekt har ännu inte kunnat fastställas.

• Den europeiska databasen Orphanet samlar information om forskning som rör sällsynta hälsotillstånd, se orpha.net, sökord: Pelizaeus-Merzbacher disease.
• Databasen EU Clinical Trials Register drivs av EU:s läkemedelsmyndighet EMA som samlar information om europeiska kliniska studier, se Clinical Trials, sökord: Pelizaeus-Merzbacher disease.
• Den amerikanska databasen ClinicalTrials.gov samlar information om kliniska studier, se clinicaltrials.gov, sökord: Pelizaeus-Merzbacher disease.

Resurser

Kunskap om Pelizaeus-Merzbachers sjukdom och resurser för diagnostik finns på avdelningarna för klinisk genetik vid universitetssjukhusen.

Utredningen görs av behandlande läkare i samarbete med specialister inom klinisk genetik. Behandlingen koordineras av patientansvarig läkare.

Pelizaeus-Merzbachers sjukdom ingår i nätverket ERN-RND för sällsynta neurologiska sjukdomar, se ern-rnd.eu.

Resurspersoner

Resurspersonerna kan svara på frågor om Pelizaeus-Merzbachers sjukdom:

Intresseorganisationer

Det finns ingen specifik intresseorganisation för personer med Pelizaeus-Merzbachers sjukdom i Sverige, men generell kunskap om sällsynta hälsotillstånd och intellektuell funktionsnedsättning finns hos följande organisationer:

Databas

Orphanet samlar information om intresseorganisationer, framför allt i Europa, se orpha.net, sökord: Pelizaeus-Merzbacher disease.

Kurser, erfarenhetsutbyte

Ytterligare information

Kvalitetsregister

Övrigt

• OMIM (Online Mendelian Inheritance in Man), omim.org, sökord: Pelizaeus-Merzbacher disease
• GeneReviews (University of Washington), GeneReviews, sökord: PLP1 disorders
• Orphanet, europeisk databas, orpha.net, sökord:Pelizaeus-Merzbachers disease.

Litteratur

Grossi S, Regis S, Briancheri R, Mort M, Lualdi S, Bertini E et al. Molecular genetic analysis of the PLP1 gene in 38 families with PLP1-related disorders: identification and functional characterization of 11 novel PLP1 mutations. Orphanet J Rare Dis 2011; 6: 40. https://doi.org/10.1186/1750-1172-6-40

Gruenenfelder FI, McLaughlin M, Griffiths IR, Garbern J, Thomson G, Kuzman P et al. Neural stem cells restore myelin in a demyelinating model of Pelizaeus-Merzbacher disease. Brain 2020; 143: 1383–1399. https://doi.org/10.1093/brain/awaa080

Gupta N, Henry RG, Kang SM, Strober J, Lim DA, Ryan T et al. Long-term safety, immunologic response, and imaging outcomes following neural stem cell transplantation for Pelizaeus-Merzbacher disease. Stem Cell Reports 2019; 13: 254–261. https://doi.org/10.1016/j.stemcr.2019.07.002

Henneke M, Combes P, Diekmann S, Bertini E, Brockmann K, Burlina AP et al. GJA12 mutations are a rare cause of Pelizaeus-Merzbacher-like disease. Neurology 2008; 70: 748–754. https://doi.org/10.1212/01.wnl.0000284828.84464.35

Inoue K. PLP1-related inherited dysmyelinating disorders: Pelizaeus-Merzbacher disease and spastic paraplegia type 2. Neurogenetics 2005; 6: 1–16. https://doi.org/10.1007/s10048-004-0207-y

Khalaf G, Mattern C, Begou M, Boespflug-Tanguy O, Massaad C, Massaad-Massade L. Mutation of proteolipid protein 1 gene: From severe hypomyelinating leukodystrophy to inherited spastic paraplegia. Biomedicines 2022; 10: 1709. https://doi.org/10.3390/biomedicines10071709

Koeppen AH, Robitaille Y. Pelizaeus-Merzbacher disease. J Neuropath Exp Neurol 2002; 61: 747–759. https://doi.org/10.1093/jnen/61.9.747

Merzbacher L. Eine eigenartige familiärhereditäre Erkrankungform (Aplasia axialis extracorticalis congenita). Zeitschrift für die gesamte Neurologie und Psychiatrie 1910; 3: 1–138.

Nobuta H, Yang N, Ng YH, Marro SG, Sabeur K, Chavali M et al. Oligodendrocyte death in Pelizaeus-Merzbacher disease is rescued by iron chelation. Cell Stem Cell 2019; 25: 531–541. https://doi.org/10.1016/j.stem.2019.09.003 

Osorio MJ, Rowitch DH, Tesar P, Wernig M, Windrem MS, Goldman SA. Concise review: Stem cell-based treatment of Pelizaeus-Merzbacher disease. Stem Cells 2017; 35: 311–315. https://doi.org/10.1002/stem.2530

Pelizaeus F. Über eine eigenthümliche Form spastischer Lähmung mit Cerebralerscheinungen auf hereditärer Grundlage (Multiple Sklerose). Archiv für Psychiatrie und Nervenkrankheiten, Berlin. 1885; 16: 698–710.

Plecko B, Stöckler-Ipsiroglu S, Gruber S, Mlynarik V, Moser E, Simbrunner J et al. Degree of hypomyelination and magnetic resonance spextroscopy findings in patients with Pelizaeus-Merzbacher phenotype. Neuropediatrics 2003; 34: 127–136. https://doi.org/10.1055/s-2003-41276

Sarret C, Lemaire J, Tonduti D, Sontheimer A, Coste J, Pereira B et al. Time-course of myelination and atrophy on cerebral imaging in 35 patients with PLP1-related disorders. Dev Med Child Neurol 2016; 58: 706–713. https://doi.org/10.1111/dmcn.13025

Scala M, Traverso M, Capra V, Vari MS, Severino M, Grossi S et al. Pelizaeus-Merzbacher disease due to PLP1 frameshift mutation in a female with nonrandom skewed X-chromosome inactivation. Neuropediatrics 2019; 50: 268–270. https://doi.org/10.1055/s-0039-1688954

Schmidt JL, Pizzino A, Nicholl J, Foley A, Wang Y, Rosenfeld JA et al. Estimating the relative frequency of leukodystrophies and recommendations for carrier screening in the era of next-generation sequencing. Am J Med Genet A 2020; 182: 1906–1912. https://doi.org/10.1002/ajmg.a.61641

Shimojima K, Inoue T, Hoshino A, Kakiuchi S, Watanabe Y, Sasaki M et al. Comprehensive genetic analyses of PLP1 in patients with Pelizaeus-Merzbacher disease applied by array-CGH and fiber-FISH analyses identified new mutations and variable sizes of duplications. Brain Dev 2010; 32: 171–179. https://doi.org/10.1016/j.braindev.2009.02.011

Singh R, Samanta D. Pelizaeus-Merzbacher Disease. 2023 Jul 4. In: StatPearls [Internet]. https://www.ncbi.nlm.nih.gov/books/NBK560522/

Steenweg ME, Vanderver A, Blaser S, Bizzi A, de Koning TJ, Mancini GM et al. Magnetic resonance imaging pattern recognition in hypomyelinating disorders. Brain 2010; 133: 2971–2982. https://doi.org/10.1093/brain/awq257

Stumpf SK, Berghoff SA, Trevisiol A, Spieth L, Düking T, Schneider LV et al. Ketogenic diet ameliorates axonal defects and promotes myelination in Pelizaeus–Merzbacher disease. Acta Neuropathol 2019; 138: 147–161. https://doi.org/10.1007/s00401-019-01985-2

Trepanier AM, Aguilar S, Kamholz J, Laukka JJ. The natural history of Pelizaeus-Merzbacher disease caused by PLP1 duplication: A multiyear case series. Clin Case Rep 2023; 11: e7814. https://doi.org/10.1002/ccr3.7814

Woodward KJ. The molecular and cellular defects underlying Pelizaeus-Merzbacher disease. Expert Rev Mol Med 2008; 10: e14. https://doi.org/10.1017/s1462399408000677

Medicinsk expert/granskare/redaktion

Medicinsk expert som skrivit det ursprungliga textunderlaget är professor Paul Uvebrant och docent Mårten Kyllerman, Drottning Silvias barn- och ungdomssjukhus, Göteborg, samt Ragnhildur Kristjánsdóttir, Universitetssjukhuset, Örebro.

Tidigare revidering av materialet har gjorts av docent Ingrid Olsson Lindberg och professor Paul Uvebrant, Drottning Silvias barnsjukhus, Göteborg.

Den senaste revideringen har gjorts av med dr Annie Pedersén, specialistläkare i klinisk genetik, Sahlgrenska Universitetssjukhuset, Göteborg.