Pantotenatkinas-associerad neurodegeneration

Sjukdom/tillstånd

Pantotenatkinas-associerad neurodegeneration (PKAN) är en ärftlig och fortskridande sjukdom. Den ingår i en sjukdomsgrupp som karaktäriseras av nedbrytning av nervceller och ansamling av järn i hjärnans centrala delar (neurodegeneration with brain iron accumulation, NBIA). PKAN är den vanligast förekommande av dessa sjukdomar.

Karaktäristiska symtom vid PKAN är tilltagande motoriska spänningstillstånd (dystoni) eller ökande stelhet (rigiditet), tilltagande talsvårigheter (dysartri) samt intellektuell funktionsnedsättning.

PKAN finns både i en klassisk form och en atypisk form, men gränsen mellan formerna är flytande. Vid den klassiska formen visar sig symtomen i barndomen, oftast före 6 års ålder. Vid den atypiska formen uppkommer symtomen vanligen senare i barndomen, i tonåren eller i vuxen ålder.

Det finns ingen behandling som botar PKAN. Behandlingen inriktas på att lindra symtomen, förebygga medicinska komplikationer och kompensera för de funktionsnedsättningar som sjukdomen leder till.

Två tyska forskare i neuropatologi, Julius Hallervorden och Hugo Spatz, kartlade sjukdomen år 1922. De beskrev en familj i vilken fem av tolv barn tidigt insjuknat med samma symtom, i en sjukdom som de senare avled av.

Förekomst

Förekomsten av pantotenatkinas-associerad neurodegeneration i Sverige är inte känd, men de senaste åren har ett fåtal barn diagnostiserats med sjukdomen. Internationellt anges att sjukdomen finns hos 1–9 personer per 1 miljon invånare. Siffrorna är osäkra.

Orsak

Pantotenatkinas-associerad neurodegeneration orsakas av en sjukdomsorsakande variant (mutation) i genen PANK2 som finns på den korta armen av kromosom 20 (20p13). Genen är en mall för tillverkningen av (kodar för) ett enzym som heter pantotenatkinas. Enzymer är proteiner som påverkar kemiska reaktioner utan att själva förbrukas. Pantotenatkinas är viktigt för hjärnans utveckling, särskilt för utvecklingen av hjärnans centrala nervcellskärnor (basala ganglierna) och deras funktion.

Både den klassiska och den atypiska formen av sjukdomen orsakas av sjukdomsorsakande varianter i PANK2. Något säkert samband mellan typ av sjukdomsorsakande genvariant och sjukdomens svårighetsgrad har inte gått att påvisa.

Proteinet pantotenatkinas medverkar vid energiomvandlingen i nervcellernas mitokondrier. Mitokondrier är små enheter i cellerna där olika kemiska reaktioner äger rum för att omvandla energi till former som kroppens organ kan använda. Pantotenatkinas har betydelse för bildningen av pantoten (vitamin B5), som i sin tur spelar en viktig roll vid för bildningen av mitokondriellt koenzym A (CoA). Koenzym A är en molekyl som medverkar vid omsättningen av bland annat fettsyror i kroppen. Även järn medverkar vid energiomvandlingen.

Den sjukdomsorsakande genvarianten i PANK2 leder till att energiomvandlingen i nervcellernas mitokondrier inte fungerar normalt. I stället ansamlas järn i de basala ganglierna och skadar dessa. Varför förändringarna är koncentrerade till de basala ganglierna är inte känt, men det kan finnas ett samband med deras höga energibehov. Andra orsaker till järninlagringen har också diskuterats.

Ärftlighet

Pantotenatkinas-associerad neurodegeneration nedärvs autosomalt recessivt, vilket innebär att båda föräldrarna är friska bärare av en sjukdomsorsakande variant av en gen. Vid varje graviditet med samma föräldrar är sannolikheten 25 procent att barnet får genvarianterna i dubbel uppsättning (en från varje förälder). Barnet får då sjukdomen. Sannolikheten att barnet får en sjukdomsorsakande genvariant i enkel uppsättning är 50 procent. Då blir barnet, liksom föräldrarna, frisk bärare av en genvariant. Sannolikheten att barnet varken får sjukdomen eller blir bärare av en sjukdomsorsakande genvariant är 25 procent.

Om en person med en autosomalt recessivt ärftlig sjukdom, som har två sjukdomsorsakande genvarianter, får barn med en person som inte har en genvariant ärver samtliga barn en sjukdomsorsakande genvariant i enkel uppsättning. De får då inte sjukdomen. Om en person med en autosomalt recessivt ärftlig sjukdom får barn med en frisk bärare av en sjukdomsorsakande genvariant är sannolikheten 50 procent att barnet får sjukdomen. Sannolikheten att barnet blir frisk bärare av en sjukdomsorsakande genvariant är också 50 procent.

Vid recessiv nedärvning behöver inte båda föräldrarna ha exakt identiska sjukdomsorsakande genvarianter. Avgörande är att det protein som genen kodar för blir felaktigt till sin struktur eller funktion.

Autosomal recessiv nedärvning.

Symtom

Pantotenatkinas-associerad neurodegeneration är en långsamt fortskridande sjukdom.

Sjukdomen delas ofta in i en klassisk och en atypisk form, men gränsen mellan formerna är flytande och det finns ett spektrum av svårighetsgrader. Symtomen varierar i art och svårighetsgrad mellan olika personer med sjukdomen.

Klassisk form

Vid den klassiska formen av PKAN insjuknar de flesta (90 procent) före 6 års ålder. Ofta märks symtomen i spädbarns- eller småbarnsåldern, men det förekommer också att de visar sig senare.

Den motoriska utvecklingen går från cirka ett och ett halvt till två års ålder allt långsammare för att sedan avstanna. Oftast uppkommer symtomen först i benen och sedan i armarna. Undan för undan tillkommer ökad muskelspänning, som gör det svårt för barnet att röra benen normalt. Under de första skolåren tillkommer ytterligare symtom som är typiska för sjukdomen. Främst är det fortskridande spänningstillstånd (dystoni), markant stelhet i kroppen (rigiditet) och alltför lätt utlösta muskelreflexer (spasticitet). En särskild form av dystoni är blefarospasm (ögonspasmer). Uppemot hälften av barnen har symtom i form av slängande, överdrivna och ostyrbara rörelser (koreoatetos). Parkinsonism, en kombination av stelhet, skakningar och nedsatt eller långsamt rörelsemönster, förekommer.

De flesta barn och unga vuxna med sjukdomen får någon gång status dystonicus. Det är ett allvarligt akuttillstånd av svåra kvarstående muskelspänningar som leder till smärta, uttröttning och organpåverkan. Tillståndet kan vara livshotande.

Munmotoriska svårigheter är vanligt, vilket påverkar förmågan att tala, tugga och svälja. Barnen får så småningom stora svårigheter att äta. De har även ofta svårt att kontrollera saliven.

Andningsfunktionen kan påverkas av att sväljningssvårigheter leder till felsväljning (aspiration) eller att den motoriska funktionen är nedsatt.

Skelettkomplikationer som sned rygg (skolios), instabil höftled (höftledsluxation) och frakturer är vanligt beroende på ökad muskelspänning, minskad rörlighet och benskörhet (osteopeni).

Smärta är vanligt och kan ha många olika orsaker. Smärta kan bidra till ökade muskelspänningar och ytterligare försämra motoriken.

Synnedsättning förekommer och kan bero på att näthinnans funktion är påverkad (retinadegeneration) eller att synnerven förtvinar (optikusatrofi). Hos en del påverkas ögonens rörelser och/eller pupillerna. Det leder till nedsatt syn, framförallt i mörker, och påverkan på synfältet.

Intellektuell funktionsnedsättning i varierande grad förekommer. Det är vanligare vid tidigt insjuknande. Personer som har en intellektuell funktionsnedsättning har en generellt nedsatt kognitiv förmåga. Det innebär svårigheter med abstrakt och teoretiskt tänkande och påverkar i hög grad förmågan att lära sig saker, planera och utföra uppgifter samt att lösa problem. I kombination med nedsatt förmåga att kommunicera innebär detta svårigheter att socialt och praktiskt klara av sin vardag. Svårigheterna varierar avsevärt både beroende på graden av intellektuell funktionsnedsättning (lindrig, medelsvår eller svår) och graden av påverkan på till exempel språk och tal, motorik, koncentrationsförmåga, uppmärksamhet, syn och hörsel.

Påverkad tal- och språkutveckling är vanligt hos små barn med sjukdomen. Kognitiva och motoriska svårigheter påverkar också förmågan att uttrycka sig.

Ett vanligt förlopp är en successiv försämring med tilltagande neurologiska symtom. Så småningom leder det till mycket svåra funktionsnedsättningar och ett stort behov av omvårdnad. Många med sjukdomen avlider i tonåren eller i tidig vuxen ålder.

Atypisk form

Den atypiska formen ger liknande symtom som den klassiska formen, men symtomen är oftast lindrigare och förloppet är långsammare. Insjuknandet sker senare i barndomen, i tonåren eller i vuxen ålder. Även de som insjuknar senare i livet utvecklar med tiden svåra rörelsestörningar (dystoni och koreoatetos) och muskelryckningar (myoklonier). De flesta förlorar gångförmågan.

Det är vanligt med talsvårigheter (dysartri).

Personlighetsförändringar och/eller en försämring av intellektuella funktioner tillkommer sent i sjukdomsförloppet. Psykiatriska symtom är vanligt hos ungdomar och vuxna med den atypiska formen av sjukdomen. Det kan röra sig om impulsivitet, tvång, humörsvängningar, ångest och depression.

Diagnostik

Kombinationen av symtom leder till en första misstanke om pantotenatkinas-associerad neurodegeneration. Symtomen påminner om de vid cerebral pares (CP), vilket gör att en del barn felaktigt först får denna diagnos.

Diagnosen PKAN kan styrkas genom magnetkameraundersökning (MR) av hjärnan. Vid sjukdomen finns mycket karaktäristiska förändringar i hjärnans stora grå kärnor (eye of the tiger sign). Dessa går också att se vid undersökning med datortomografi (CT). Förändringarna uppkommer till följd av den onormala inlagringen av järn.

Ögonförändringar kan påvisas vid undersökning av ögonbottnarna eller vid undersökning av näthinnans funktion med elektroretinografi (ERG).

Diagnosen bekräftas med DNA-analys.

I samband med att diagnosen ställs är det viktigt att genetisk vägledning erbjuds. Det innebär information om sjukdomen och hur den ärvs, samt en bedömning av sannolikheten för olika familjemedlemmar att få barn med samma sjukdom.

Vid ärftliga sjukdomar där den genetiska avvikelsen är påvisad i familjen är det möjligt att utföra anlagsbärardiagnostik och fosterdiagnostik, samt i vissa fall preimplantatorisk genetisk testning (PGT).

Det finns flera andra sjukdomar som liknar PKAN. En sådan är infantil neuronal axonal dystrofi (INAD), som också kallas neurodegeneration with brain iron accumulation typ 2 (NBIA2). Den orsakas av sjukdomsorsakande varianter i genen PLA2G6. Särskilt hos små barn kan de båda sjukdomarna ge mycket likartade symtom och vara svåra att skilja åt. En annan liknande sjukdom är COPAN, COASY-Protein Associerad Neurodegeneration, som beror på bristfällig bildning av koenzym A på grund av sjukdomsorsakande varianter i genen COASY.

Behandling/stöd

Det finns ingen behandling som botar pantotenatkinas-associerad neurodegeneration. Behandlingen inriktas på att lindra symtomen, förebygga medicinska komplikationer och kompensera för de funktionsnedsättningar som sjukdomen leder till. Det finns flera olika läkemedel och behandlingar som kan lindra symtomen. Behandlingen och utvärderingen kan vara utmanande och bör ske i form av ett multidisciplinärt samarbete på ett centrum som har erfarenhet av att behandla svåra motorikstörningar.

Motorik

Dystoni och spasticitet behandlas i första hand med trihexyfenidyl (antikolinergikum), klonazepam (bensodiazepin) eller baklofen (GABA-receptor agonist). Baklofen är särskilt effektivt vid spasticitet och smärtor. Det kan tas i munnen eller ges via en pump och kateter inlagd i ryggradskanalen. Vid utebliven effekt provas andra preparat såsom klonidin, gabapentin, tetrabenazin eller pregabalin.

Botulinumtoxin kan vara en effektiv behandling vid dystoni som drabbar begränsade muskelgrupper, till exempel oromandibulär (käkmuskel) dystoni eller blefarospasm (dystoni i ögonlocksmusklerna).

Svår motorisk påverkan kan behandlas med DBS, deep brain stimulation. Metoden innebär att man opererar in elektroder vilka stimulerar de områden i hjärnans centrala delar som styr motoriken. Det är framför allt hos personer med den atypiska formen som man sett en viss effekt. Eftersom den klassiska formen fortskrider blir effekten inte kvarstående, men symtomen kan i vissa fall ändå lindras.

Vid ökad dystoni är det viktigt att vara uppmärksam på om orsaken är smärta. Smärtbehandlingen skiljer sig inte från den vid andra sjukdomar.

Det är viktigt att tidigt upptäcka och behandla status dystonicus. Det bör finnas en akutbehandlingsplan som är väl förankrad hos personen med sjukdomen, familjen och vårdgivarna där det anges när man ska misstänka tillståndet och hur det ska behandlas.

Nutrition och munhälsa

Extra näringstillförsel kan behövas redan tidigt i sjukdomsförloppet. Barn och vuxna som inte kan få i sig tillräckligt med näring genom munnen kan få mat genom en sond via näsan. En del behöver sond under en längre tid. Då kan sonden i stället läggas genom bukväggen in till magsäcken (gastrostomi). Sonden ersätts ofta med en så kallad knapp (gastrostomiport).

Det är viktigt att följa munhälsan hos personer med sjukdomen, eftersom dystonin kan orsaka bett- eller fallskador på mun, tunga, käke och tänder.

Ögon

Ögonen följs regelbundet av ögonläkare som kontrollerar synen och ögats funktion. Hjälpmedel och rehabiliteringsprogram insätts om synen är påverkad.

Andning

Uppföljning av andningsfunktionen är viktigt. Andningsgymnastik och andningsstöd övervägs om andningen blir påverkad.

Skelett

Om personer med sjukdomen känner ökat obehag eller om dystonins omfattning ökar är det viktigt att kontrollera att det inte finns några dolda frakturer.

Vid skolios och andra skelettkomplikationer görs en bedömning av en barnortoped som fastställer den fortsatta uppföljningen och eventuell behandling. Skolios kan behandlas med korsett, men ibland behövs operation.

Eventuell benskörhet fastställs och följs upp med DXA-undersökning (Dual energy X-ray Absorptiometry), en röntgenundersökning som mäter bentätheten. Belastningsövningar samt optimalt kalcium- och D-vitaminintag stärker skelettet.

Tal och språk

En tidig bedömning av logoped är viktigt för att bevara den kommunikativa förmågan och utvärdera olika hjälpmedel. Det är angeläget att tidigt arbeta med språklig stimulans samt alternativ och kompletterande kommunikation (AKK). Förutom föräldrarna behöver andra personer runt barnet stöd i att använda sig av olika alternativa kommunikationsvägar.

Psykiatriska symtom

Psykiatriska symtom behandlas med läkemedel. Försiktighet rekommenderas med läkemedel som används vid psykossjukdomar (neuroleptika) då dessa som biverkan kan orsaka dystoni och parkinsonism.

Habilitering

Personer med sjukdomen som har bestående funktionsnedsättningar behöver habiliterande insatser. Habilitering är en tvärprofessionell specialistenhet för personer med medfödda eller tidigt förvärvade funktionsnedsättningar. De habiliterande insatserna ges inom det medicinska, pedagogiska, psykologiska, sociala och tekniska området, och kan omfatta utredning, behandling och utprovning av hjälpmedel. Insatserna planeras utifrån barnets behov och förutsättningar, varierar över tid och sker i nära samverkan med närstående och andra i barnets nätverk. Syftet är att personer med funktionsnedsättningar ska kunna utveckla och bibehålla bästa möjliga funktionsförmåga, samt få förutsättningar att leva ett så självständigt och delaktigt liv som möjligt.

En viktig del av habiliteringen är att förmedla information och kunskap till föräldrar och andra i nätverket för att de ska kunna ge stöd till barnet utifrån barnets funktionsförmåga.

Barn med rörelsenedsättning behöver stöd att träna upp, utveckla och sedan behålla sin rörelseförmåga. Olika hjälpmedel och anpassningar kan underlätta vardagslivet. Föräldrar till barn med funktionsnedsättningar får genom habiliteringen information om möjligheterna att anpassa bostaden och andra miljöer som barnet vistas i.

Många barn med sjukdomen behöver specialpedagogiska insatser i förskola och skola. Vanligen behövs den särskilda pedagogik som används i den anpassade grundskolan och gymnasieskola.

Psykologiskt stöd utifrån ålder och mognad ska erbjudas och ges fortlöpande under uppväxten. Även små barn behöver få svar på sina frågor och funderingar.

Palliativ vård

För barn och vuxna med pantotenatkinas-associerad neurodegeneration kan det bli aktuellt med palliativ vård. Palliativ betyder lindrande, och målet med den palliativa vården är att se till att den sista tiden blir så trygg och smärtfri som möjligt. Det kan innebära vård i hemmet, på vård- och omsorgsboende, sjukhem eller på en palliativ enhet på sjukhus eller hospice.

Det psykologiska och sociala omhändertagandet och stödet har stor betydelse under hela sjukdomsförloppet, både för den som är sjuk och för de närstående.

Vuxna

Vuxna med sjukdomen behöver fortsatta individuellt utformade habiliteringsinsatser och stöd i det dagliga livet. I kombination med andra funktionsnedsättningar påverkar den intellektuella funktionsnedsättningen vilket stöd en person behöver för att klara det dagliga livet som vuxen. De som insjuknar först i vuxen ålder behöver olika medicinska insatser och rehabiliteringsinsatser, beroende på symtom och funktionsnedsättningar.

Samhällsstöd

Kommunen kan erbjuda stöd i olika former, till exempel avlösarservice i hemmet, kontaktfamilj, korttidsboende, boende med särskild service, daglig verksamhet, boendestöd, hemtjänst, färdtjänst och i vissa fall personlig assistans.

Forskning

Fortsatt kartläggande forskning om de genetiska förändringar som orsakar sjukdomen pågår bland annat i USA, vid Oregon Health & Science University, Portland, och vid Ludwig-Maximilians-Universität, München. Studier avseende riktad behandling med till exempel koenzym A, vitamin B5 (pantoten) eller kelatorer (såsom deferiprone) har så här långt inte visat någon övertygande effekt (2024).

• Den europeiska databasen Orphanet samlar information om forskning som rör sällsynta hälsotillstånd, se orpha.net, sökord: pantothenate kinase-associated neurodegeneration.
• Databasen EU Clinical Trials Register drivs av EU:s läkemedelsmyndighet EMA som samlar information om europeiska kliniska studier, se Clinical trials, sökord: pantothenate kinase-associated neurodegeneration.
• Den amerikanska databasen ClinicalTrials.gov samlar information om kliniska studier, se clinicaltrials.gov, sökord: pantothenate kinase-associated neurodegeneration.

Resurser

Kunskap om pantotenatkinas-associerad neurodegeneration och resurser för diagnostik finns vid universitetssjukhusen.

• Viss vård vid medfödd metabol sjukdom utförs vid Karolinska universitetssjukhuset i Stockholm, Sahlgrenska universitetssjukhuset i Göteborg och Skånes universitetssjukhus i Lund, se tillstånd Medfödd metabol sjukdom, inklusive nyföddhetsscreening.

Pantotenatkinas-associerad neurodegeneration ingår i nätverket MetabERN för sällsynta medfödda metabola sjukdomar, se metab.ern-net.eu.

Resurspersoner

Resurspersonerna kan svara på frågor om pantotenatkinas-associerad neurodegeneration:

Intresseorganisationer

Det finns ingen specifik intresseorganisation för personer med pantothenate kinase-associated neurodegeneration i Sverige, men generell kunskap finns hos följande organisationer:

NBIA Disorders Association, en amerikansk patientorganisation, nbiadisorders.org.

Databas

Orphanet samlar information om intresseorganisationer, framför allt i Europa, se orpha.net, sökord: pantothenate kinase-associated neurodegeneration.

Kurser, erfarenhetsutbyte

Ytterligare information

Kvalitetsregister

Övrigt

NBIA Disorders Association har information på engelska om pantotenatkinas-associerad neurodegeneration på sin webbplats, se nbiadisorders.org.

Det är NU som räknas. Handbok i medicinsk omvårdnad av barn och ungdomar med svåra flerfunktionshinder av Ann-Kristin Ölund, Barbro Westerberg, Christer Larsson med flera (2003), se Det är NU som räknas.

• OMIM, Online Mendelian Inheritance in Man, omim.org, sökord: pantothenate kinase-associated neurodegeneration.
• GeneReviews (University of Washington), GeneReviews, sökord: pantothenate kinase-associated neurodegeneration.
• Orphanet, europeisk databas, orpha.net, sökord: pantothenate kinase-associated neurodegeneration.

Litteratur

Amini E, Rohani M, Lang AE, Azad Z, Habibi SAH, Alavi A et al. Estimation of ambulation and survival in neurodegeneration with brain iron accumulation disorders. Mov Disord Clin Pract 2024; 11: 53–62. https://doi.org/10.1002/mdc3.13933

Behrndt L, Gregory A, Wakeman K, Freed A, Wilson JL, Spaull R et al. Femur fractures in 5 individuals with pantothenate kinase-associated neurodegeneration: The role of dystonia and suggested management. J Pediatr Orthop 2024; 44: e61–e68. https://doi.org/10.1097/bpo.0000000000002555

Brezavar D, Bonnen PE. Incidence of PKAN determined by bioinformatic and population-based analysis of ~140,000 humans. Mol Genet Metab 2019; 128: 463–469. https://doi.org/10.1016/j.ymgme.2019.09.002

Castelnau P, Cif L, Valente EM, Vayssiere N, Hemm S, Gannau A et al. Pallidal stimulation improves pantothenate kinase-associated neurodegeneration. Ann Neurol 2005; 57: 738–741. https://doi.org/10.1002/ana.20457

Chang X, Zhang J, Jiang Y, Wang J, Wu Y. Natural history and genotype-phenotype correlation of pantothenate kinase-associated neurodegeneration. CNS Neurosci Ther 2020; 26: 754–761. https://doi.org/10.1111/cns.13294

Hallervorden JH, Spatz H. Eigenartige Erkrankung im extrapyramidalen System mit besondere Beteilung des Globus pallidus und der Substantia nigra. Zeitschr Ges Neurol Psychiat 1922; 79: 254–302.

Hayflick SJ, Westaway SK, Levinson B, Zhou B, Johnson MA, Ching KH et al. Genetic, clinical, and radiographic delineation of Hallervorden-Spatz syndrome. N Engl J Med 2003; 348: 33–40. https://doi.org/10.1056/nejmoa020817

Hayflick SJ, Jeong SY, Sibon OCM. PKAN pathogenesis and treatment. Mol Genet Metab 2022; 137: 283–291. https://doi.org/10.1016/j.ymgme.2022.09.011

Hogarth P, Kurian MA, Gregory A, Csányi B, Zagustin T, Kmiec T et al. Consensus clinical management guideline for pantothenate kinase-associated neurodegeneration (PKAN). Mol Genet Metab 2017; 120: 278–287. https://doi.org/10.1016/j.ymgme.2016.11.004

Klopstock T, Tricta F, Neumayr L, Karin I, Zorzi G, Fradette C et al. Safety and efficacy of deferiprone for pantothenate kinase-associated neurodegeneration: A randomised, double-blind, controlled trial and an open-label extension study. Lancet Neurol 2019; 18: 631–642. https://doi.org/10.1016/s1474-4422(19)30142-5

Klopstock T, Mercimek-Andrews S, Jurecka A, Wood P, Cwyl M, Klucken A et al. Patient and caregiver experiences with pantothenate kinase-associated neurodegeneration (PKAN): results from a patient community survey. Orphanet J Rare Dis 2023; 18: 257. https://doi.org/10.1186/s13023-023-02869-1

Lumsden DE, King MD, Allen NM. Status dystonicus in childhood. Curr Opin Pediatr 2017; 29: 674–682. https://doi.org/10.1097/mop.0000000000000556

Marshall RD, Collins A, Escolar ML, Jinnah HA, Klopstock T, Kruer MC et al. Diagnostic and clinical experience of patients with pantothenate kinase-associated neurodegeneration. Orphanet J Rare Dis 2019; 14: 174. https://doi.org/10.1186/s13023-019-1142-1

Pohane MR, Dafre R, Sontakke NG. Diagnosis and treatment of pantothenate kinase-associated neurodegeneration (PKAN): A systematic review. Cureus 2023; 28; 15: e46135. https://doi.org/10.7759/cureus.46135

Taylor TD, Litt M, Kramer P, Pandolfo M, Angelini L, Nardocci N et al. Homozygosity mapping of Hallervorden-Spatz syndrome to chromosome 20p12.3-p13. Nature Genetics 1996; 14: 479–481. https://doi.org/10.1038/ng1296-479

Vintimilla Tosi AB, Damià-Vidal M, Ibáñez-Alfonso JA, Saldaña D. Neuropsychological profile associated to PKAN in its initial phase: A case series report. Neurocase 2022; 28: 66–71. https://doi.org/10.1080/13554794.2021.2024858

Woo KA, Kim HJ, Jeon SH, Park HR, Park KW, Lee SH et al. Long-term outcomes of deep brain stimulation in pantothenate kinase-associated neurodegeneration-related dystonia. J Mov Disord 2022; 15: 241–248. https://doi.org/10.14802/jmd.22002

Zhai Z, Sun K, Liu T, Liang S, Ding C, Ren S et al. Deep brain stimulation for pediatric pantothenate kinase-associated neurodegeneration with status dystonicus: A case report and literature review. Clin Neurol Neurosurg 2024; 241: 108306. https://doi.org/10.1016/j.clineuro.2024.108306

Zhou B, Westaway SK, Levinson B, Johnson MA, Gitschier J, Hayflick SJ. A novel pantothenate kinase gene (PANK2) is defective in Hallervorden-Spatz syndrome. Nat Genet 2001; 28: 345–349. https://doi.org/10.1038/ng572

Medicinsk expert/granskare/redaktion

Medicinsk expert som skrivit det ursprungliga underlaget är professor emeritus Bengt Hagberg, Drottning Silvias barnsjukhus, Göteborg.

Tidigare revidering av materialet har gjorts av docent Mårten Kyllerman, Drottning Silvias barnsjukhus, Göteborg.

Den senaste revideringen av materialet har gjorts av professor Niklas Darin, Barnneurologi, Drottning Silvias barnsjukhus, Sahlgrenska universitetssjukhuset, Göteborg.