Pachyonychia congenita

Sjukdom/tillstånd

Pachyonychia congenita är en sjukdom som påverkar naglarna, huden och tänderna samt i vissa fall också slemhinnorna. Sjukdomsnamnet betyder medfödd nagelförtjockning (pachyonychia = förtjockade naglar, congenita = medfödd).

Nästan alla med sjukdomen får smärtsamma blåsor och förhårdnader på fotsulorna och i handflatorna. Det kan göra det svårt att gå och använda vanliga skor. Nagelförändringar finns också hos de flesta och brukar synas vid födseln eller inom de första levnadsmånaderna. Nagelbädden förtjockas successivt och nagelns form förändras. Även talgkörtlar i huden samt slemhinnor i mun och svalg kan påverkas.

Det finns ingen behandling som botar pachyonychia congenita. Behandlingen inriktas på att lindra symtomen. Sjukdomen delas in i olika former utifrån vilken gen som är påverkad.

Sjukdomen beskrevs första gången år 1904 av den tyska läkaren C Müller, och år 1906 mer i detalj av de tyska hudläkarna Josef Jadassohn och Felix Lewandowsky. De genetiska orsakerna till olika former av sjukdomen beskrevs första gången år 1995, dels av den irländska genetikern Irwin McLean, dels av den brittiska hudläkaren Paul E Bowden.

Pachyonychia congenita tillhör sjukdomsgruppen gendermatoser, ärftliga hudsjukdomar. I Socialstyrelsens kunskapsdatabas om sällsynta hälsotillstånd finns separata informationstexter om följande andra gendermatoser:

• Dariers sjukdom
• Epidermolysis bullosa
• Fokal dermal hypoplasi
• Incontinentia pigmenti
• Kongenital iktyos
• Pseudoxanthoma elasticum.

Förekomst

Pachyonychia congenita finns hos 5 000–10 000 personer i hela världen. Det är ingen skillnad i förekomst mellan könen eller mellan olika befolkningsgrupper. Det är inte känt hur många som har sjukdomen i Sverige, men utifrån folkmängden uppskattas antalet till cirka 50 personer. I Danmark känner man till 22 personer med sjukdomen (2026). Eftersom symtomen kan variera och ibland är lindriga kan det finnas personer med sjukdomen som inte har fått diagnosen fastställd.

Orsak

Pachyonychia congenita uppstår till följd av en sjukdomsorsakande variant (mutation) i någon av de gener som är mallar för (kodar för) proteinet keratin av typen 6A, 6B, 6C, 16 eller 17. De olika sjukdomsorsakande genvarianterna ger upphov till olika former av sjukdomen.

Keratiner är strukturproteiner, det vill säga proteiner vars uppgift är att ge vävnader struktur och stadga. De finns i cellskelettet i bland annat hudens yttersta lager, hornlagret, samt naglarna och munslemhinnan. Cellskelettet är ett nätverk av proteiner inuti cellen som bland annat möjliggör att cellen kan bibehålla sin form.

De sjukdomsorsakande genvarianterna ger förändrade keratiner som stör uppbyggnaden av cellskelettet. En sjukdomsorsakande variant i en av keratingenerna är tillräckligt för att ändra form på proteinets molekyler så att de inte passar in i cellskelettet. Cellskelettet blir då skört och kan lätt skadas, vilket leder till olika symtom som blåsor och förtjockning av huden.

I Socialstyrelsens kunskapsdatabas om sällsynta hälsotillstånd finns informationstexter om andra sjukdomar som också beror på sjukdomsorsakande varianter i gener som styr bildningen av keratin (keratinopatier):

• Epidermolysis bullosa
• Kongenital iktyos.

Ärftlighet

Pachyonychia congenita nedärvs autosomalt dominant. Detta innebär att om en av föräldrarna har sjukdomen, det vill säga har en normal gen och en sjukdomsorsakande variant av en gen, är sannolikheten att få sjukdomen 50 procent för såväl söner som döttrar. De barn som inte har fått den sjukdomsorsakande genvarianten får inte sjukdomen och för den inte heller vidare.

Autosomal dominant nedärvning.

I cirka hälften av fallen uppstår pachyonychia congenita till följd av en nyuppkommen sjukdomsorsakande variant i en gen (nymutation). Genvarianten har då oftast uppstått i en av föräldrarnas könsceller (ägg eller spermie). Sannolikheten att föräldrarna på nytt får ett barn med sjukdomen uppskattas då till mindre än 1 procent. Den nyuppkomna genvarianten hos barnet blir dock ärftlig, och kan föras vidare till nästa generation.

Symtom

De flesta med pachyonychia congenita (97 procent) får symtom före 10 års ålder.

Det vanligaste symtomet är smärtsamma förtjockningar av huden, framför allt på fotsulorna. Många har också förtjockade fingernaglar och tånaglar. Symtomen förekommer i olika grad vid de olika formerna av pachyonychia congenita. Symtomens svårighetsgrad varierar också mellan olika personer.

Fötter

Förtjockade tånaglar finns hos de allra flesta med sjukdomen och brukar synas vid födseln eller under de första levnadsmånaderna. Nagelbädden förtjockas successivt, varvid nagelplattan lyfts upp och i extrema fall pekar uppåt i en skarp vinkel. På ytan är nagelplattan normal, men den har en överdriven kurvatur åt sidorna och är missfärgad. Det förekommer även att naglarna angrips av svampinfektioner, vilket kan förvärra symtomen.

Graden av svårigheter kan variera, även inom samma familj. Om det främst är tånaglarna som påverkas kan diagnosen fördröjas, eftersom man kanske inte söker vård för sina besvär.

Nästan alla får förhårdnader (keratodermi) på fotsulorna. Symtomen blir ofta märkbara i samband med att barnet lär sig gå. Förhårdnaderna sitter på belastningsytorna och är mycket smärtsamma. De blir ibland så tjocka att de gör det omöjligt att gå eller att använda vanliga skor. En del får även blåsor i anslutning till förhårdnaderna, vilket ytterligare ökar smärtan vid belastning. Svettning kan förvärra symtomen.

Händer

De flesta får även förhårdnader (keratodermi) i handflatorna, men det är inte lika vanligt som på fotsulorna.

Många med sjukdomen har förtjockade fingernaglar, men det varierar mellan de olika formerna. Vid PC-K6a har de allra flesta fingernagelförändringar, medan det är mindre vanligt vid PC-K6c.

I en del fall blir nagelförtjockningen så omfattande att det försvårar finmotoriken i händerna. Naglarnas annorlunda utseende kan också utgöra ett socialt och psykologiskt problem.

Mun och svalg

Ett annat symtom som främst förekommer hos personer med PC-K6a är vitaktiga förändringar i munslemhinnan och på tungan (oral leukokeratos). Hos nyfödda kan det leda till svårigheter att suga. Om förändringarna sitter i struphuvudet kan de ge upphov till heshet. De vitaktiga förändringarna kan förväxlas med svampinfektion (torsk).

Tänder kan ha brutit fram redan när barnet föds eller bryter fram strax efter födseln. Symtomet är vanligast hos personer med PC-K17.

En del personer med PC-K6a har övergående attacker av smärta i käken och upp mot öronen. Ibland förekommer attackerna i samband med den första tuggan vid en måltid och kallas därför first bite syndrome. Det är vanligast under barndomen.

Hud

Vid PC-K17 kan det bildas cystor i hudens talgkörtlar. Det är även vanligt med andra sorters cystor.

Förtjockad hud runt hårsäcksmynningarna (follikulär hyperkeratos) förekommer vid alla former utom PC-K6c. Förändringarna är vanligast under barndomen och tonåren.

Övrigt

Frånsett de kraftiga rubbningarna av förhorningen i hud, naglar och ibland slemhinnor, finns det inga kopplingar till sjukdomar i andra organ. Den förväntade livslängden är normal.

Diagnostik

Diagnosen pachyonychia congenita kan misstänkas hos barn som tidigt får utbredda nagelförändringar med förtjockad nagelbädd och onormal form på nagelplattan. Det är viktigt att utesluta nagelsvamp, psoriasis eller nagelförtjockning som beror på skada. Oförklarlig heshet i kombination med vitaktiga beläggningar i munnen eller blåsor och förhårdnader på fotsulorna som visar sig tidigt kan också ge misstanke om sjukdomen.

Hudprov (hudbiopsi) är sällan av värde för att ställa diagnosen pachyonychia congenita. Däremot bör det göras en svampodling för att utesluta svamp som orsak.

Diagnosen bekräftas med DNA-analys.

I samband med att diagnosen ställs är det viktigt att genetisk vägledning erbjuds. Det innebär information om sjukdomen och hur den ärvs, samt en bedömning av sannolikheten för olika familjemedlemmar att få barn med samma sjukdom.

Vid ärftliga sjukdomar där den genetiska avvikelsen är påvisad i familjen är det möjligt att utföra anlagsbärardiagnostik och fosterdiagnostik, samt i vissa fall preimplantatorisk genetisk testning (PGT).

Behandling/stöd

Det finns ingen behandling som botar pachyonychia congenita. Behandlingen inriktas på att lindra symtomen och kompensera för de funktionsnedsättningar som sjukdomen leder till.

Personer med sjukdomen följs av hudläkare (dermatolog).

Naglar

Det är viktigt att regelbundet klippa eller fila naglarna. Om man har kraftiga nagelförändringar och förtjockade naglar på fötterna kan en medicinsk fotterapeut eller fotvårdsspecialist slipa ned och lacka naglarna för att på så sätt göra ytan jämnare och tåligare. Detta behöver sedan upprepas regelbundet.

Hud

Förhårdnader på fotsulorna och i handflatorna slipas ned. De kan mjukas upp i vattenbad innan slipning. Som alternativ till slipning kan skalpellkniv användas.

För att göra huden mjukare och lättare att fila ned smörjs förhårdnaderna och de förtjockade fotsulorna en eller flera gånger om dagen med mjukgörande salvor och krämer som oftast innehåller keratolytika. Keratolytika är fuktighetsbevarande och verkar uppluckrande på hornlagret. Vanliga keratolytiska substanser är karbamid, salicylsyra, propylenglykol och vissa AHA-syror (alfa-hydroxy-acid), till exempel mjölksyra och glykolsyra.

En medicinsk fotterapeut kan hjälpa till med att skrapa och slipa ned förhårdnaderna under fötterna.

Förtjockad hud runt hårsäcksmynningarna behandlas bäst med mjukgörande krämer.

Talgkörtelcystor kan opereras bort om de ofta infekteras eller orsakar smärta.

Mun

Regelbunden och noggrann tandborstning kan förhindra att den tjocka vita beläggningen på tungan och i munslemhinnan uppstår. Tandborstningen ska göras med försiktighet så att det inte uppstår skador som kan försämra tillståndet.

Läkemedel

Personer med svåra smärtor kan regelbundet behöva använda smärtstillande läkemedel för att få lindring.

De smärtsamma blåsorna och förhårdnaderna på fotsulorna kan behandlas med injektioner av nervgiftet botulinumtoxin. Behandlingen, som ges under narkos eller lokalbedövning, hämmar svettning och reducerar smärtor. Effekten av varje behandling brukar sitta i 3–6 månader.

Svampinfektioner i naglarna kan behandlas med invärtes läkemedel då lokalbehandling ofta inte är effektiv.

Det är viktigt att behandla eventuella svampinfektioner i slemhinnorna med svampdödande lösning eller tabletter.

Hjälpmedel

Det är viktigt att minska trycket på fotsulorna och tånaglarna. För att få hjälp med anpassade skor och inlägg behövs remiss till en ortopedtekniker. Skyddande sockor och vantar kan också användas. Dessa bör vara tillverkade av material som transporterar bort fukt, till exempel ull eller bambu. Öppna mjuka skor eller sandaler kan göra det enklare att undvika svettning.

Vid svåra smärtor under fötterna kan rullstol eller kryckor användas vid förflyttning. Att sitta på en duschstol underlättar vid duschning.

Information och stöd

När barnet börjar i förskoleklass eller skolklass behöver pedagoger, klasskamrater och andra i omgivningen informeras om orsaken till hud- och nagelförändringarna. Det bör betonas att sjukdomen inte är smittsam och att den är mycket smärtsam, särskilt om fotsulorna är påverkade. För barn kan de annorlunda naglarna på händerna leda till att kamrater drar sig för lekar där man håller varandra i handen eller på annat sätt berör varandra. En för åldern anpassad information om orsaken till sjukdomen och hur den behandlas är viktigt för att motverka social isolering.

Det är också viktigt med psykologiskt och socialt stöd både till den som har pachyonychia congenita och till närstående. Kontakt med andra i liknande situation kan vara värdefullt.

Samhällsstöd

Behov av rehabilitering utreds av Försäkringskassan, som också samordnar de insatser som behövs för att man ska kunna söka eller återgå i arbete när en funktionsnedsättning påverkar arbetsförmågan.

Arbetsförmedlingen ger på sin webbplats vägledning vid funktionsnedsättning som begränsar arbetsförmågan. Det finns särskilda enheter för arbetsinriktad rehabilitering för personer med funktionsnedsättning.

Hjälp för arbetssökande med funktionsnedsättning eller ohälsa

Forskning

Forskning kring de sjukdomsorsakande genvarianterna vid pachyonychia congenita pågår. Det är ett samarbete mellan forskargrupper i USA och Skottland, med stöd från den ideella organisationen PC project.

Försök har gjorts att stänga av den sjukdomsorsakande genvarianten hos personer med sjukdomen genom så kallad siRNA-teknik (small interfering RNA), men det har inte gått att tillföra aktiva ämnen till huden.

Behandling med kolesterolsänkande läkemedel (statiner) har prövats. Behandlingen verkar ge bättre effekt hos barn än hos vuxna. Det är viktigt att väga in eventuella biverkningar och långtidsrisker med behandlingen.

Resurser

Pachyonychia congenita ingår i nätverket ERN-Skin för sällsynta hudsjukdomar, ern-skin.eu.

Resurspersoner

Resurspersonerna kan svara på frågor om pachyonychia congenita. De ersätter dock inte ordinarie vårdgivare.

Intresseorganisationer

Pachyonychia Congenita Project (PC project) är en amerikansk intresseorganisation för personer med sjukdomen, anhöriga, läkare, forskare och andra intresserade, pachyonychia.org.

Kurser, erfarenhetsutbyte

Ytterligare information

Kvalitetsregister

Tryckt material

Jadassohn J, Lewandowsky F. Pachyonychia congenita. I Neisser och Jakobis Ikonographia Dermatologica. Berlin: Urban and Schwarzenberg (pub.) 1; 1906: 29.

Övrigt

Litteratur

Bowden PE, Haley JL, Kansky A, Rothnagel JA, Jones DO, Turner RJ. Mutation of a type II keratin gene (K6a) in pachyonychia congenita. Nat Genet 1995;10: 363–365. https://doi.org/10.1038/ng0795-363

Curtis KL, Schwartz J, Evans H, Lipner SR. Pachyonychia congenita: Spectrum of cutaneous disease. J Am Acad Dermatol 2024; 91: 1021–1025. https://doi.org/10.1016/j.jaad.2024.07.1443

Eliason MJ, Leachman SA, Feng BJ, Schwartz ME, Hansen CD. A review of the clinical phenotype of 254 patients with genetically confirmed pachyonychia congenita. J Am Acad Dermatol 2012; 67: 680–686. https://doi.org/10.1016/j.jaad.2011.12.009

McCarthy RL, de Brito M, O'Toole EA. Pachyonychia congenita: pathogenesis of pain and approaches to treatment. Clin Exp Dermatol 2024; 49: 1510–1517. https://doi.org/10.1093/ced/llae199

McCarthy RL, de Brito M, O'Toole EA. Pachyonychia congenita: Clinical features and future treatments. Keio J Med 2025; 74: 52–60. https://doi.org/10.2302/kjm.2023-0012-ir

McLean WH, Rugg EL, Lunny DP, Morley SM, Lane EB, Swensson O et al. Keratin 16 and keratin 17 mutations cause pachyonychia congenita. Nat Genet 1995; 9: 273–278. https://doi.org/10.1038/ng0395-273

Müller C. On the causes of congenital onychogryphosis. Münch Med Wochenschr 1904; 49: 2180–2182.

O'Toole EA, Kelsell DP, Caterina MJ, de Brito M, Hansen D, Hickerson RP et al. Pachyonychia congenita: A research agenda leading to new therapeutic approaches. J Invest Dermatol 2024; 144: 748–754. https://doi.org/10.1016/j.jid.2023.10.030

Schwartz JN, Evans HA, O'Toole EA, Hansen CD. Pachyonychia congenita project: Advancing research and drug development through collaboration. Keio J Med 2025; 74: 61–66. https://doi.org/10.2302/kjm.2023-0015-ir

Swartling C, Karlqvist M, Hymnelius K, Weis J, Vahlquist A. Botulinum toxin in the treatment of sweat-worsened foot problems in patients with epidermolysis bullosa and pachyonychia congenita. Br J Dermatol 2010; 163: 1072–1076. https://doi.org/10.1111/j.1365-2133.2010.09927.x

Medicinsk expert/granskare/redaktion

Medicinsk expert som skrivit det ursprungliga underlaget är professor emeritus Anders Vahlquist, Akademiska sjukhuset i Uppsala.

Den senaste revideringen är gjord av överläkare Marie Virtanen, biträdande överläkare Katja Holmgren och överläkare Torborg Hoppe, alla på Akademiska sjukhuset i Uppsala.