Malign hypertermikänslighet

Sjukdom/tillstånd

Malign hypertermikänslighet (MH) är en ärftlig muskelsjukdom som kan ge symtom under sövning med vissa narkosmedel eller användning av vissa läkemedel. Läkemedlen kan utlösa ett akut tillstånd som kan vara livshotande. Det akuta tillståndet kallas malign hypertermireaktion och beror på en extrem ökning av ämnesomsättningen i muskelcellerna. Malign betyder elakartad och hypertermi innebär hög kroppstemperatur.

Vid en malign hypertermireaktion avbryts omedelbart tillförseln av medlet som utlöst reaktionen, och motmedlet dantrolennatrium ges. Medicinska åtgärder för att stötta livsviktiga funktioner sätts in efter behov.

Det är viktigt att sjukvården är informerad om tillståndet inför planerade operationer/narkos, och att medicinska journaler är märkta med en varningstext.

Det finns alternativa narkosmetoder som kan användas för den som har eller misstänks ha malign hypertermikänslighet.

Dödligheten i en malign hypertermireaktion uppskattas numera vara cirka 5 procent, men var på 1960-talet över 70 procent. Sedan början av 2000-talet har inga kända dödsfall i malign hypertermireaktion rapporterats i Sverige. Att dödligheten har minskat drastiskt beror på flera faktorer. Den kanske viktigaste är upptäckten av motmedlet dantrolennatrium. En annan viktig faktor är ökad kunskap om tillståndet, vilket bland annat har lett till att familjemedlemmar utreds systematiskt. Övervakningen under narkos har också förbättrats avsevärt under de senaste decennierna, vilket möjliggör tidigare upptäckt av en malign hypertermireaktion.

Malign hypertermikänslighet beskrevs första gången år 1960 av de australiska läkarna Michael Denborough, specialist i internmedicin, och Richard Lovell, narkosläkare, med medarbetare. De beskrev en släkt i Australien, i vilken tio personer oväntat hade avlidit i samband med narkos. Under 1990-talet kunde tillståndet kopplas till specifika varianter i genen RYR1. Därefter har ytterligare en gen kunnat kopplas till sjukdomen.

Förekomst

Den exakta förekomsten av malign hypertermikänslighet är inte känd eftersom personer med sjukdomen endast får symtom i kombination med vissa narkosmedel och läkemedel, och ibland inte ens då. Genetiska studier har visat att malign hypertermikänslighet kan förekomma hos 25–50 per 100 000 personer.

Totalt finns det ungefär 300 familjer i Sverige med fastställd malign hypertermikänslighet (2026).

Orsak

En malign hypertermireaktion beror på en okontrollerad frisättning av kalcium inne i muskelcellerna. Överskottet av kalcium leder i sin tur till en kraftigt ökad ämnesomsättning i muskelcellerna och medför en ihållande muskelsammandragning. Det ger ökad värmeproduktion och orsakar i slutändan muskelsönderfall.

Reaktionen utlöses när den som har malign hypertermikänslighet utsätts för så kallad halogenerad narkosgas (exempelvis sevofluran, desfluran, isofluran, enfluran) eller det muskelavslappnande läkemedlet suxametonium/succinylkolin. Detta är läkemedel som endast används i samband med narkos. Även det nya smärtstillande inhalationspreparatet metoxyfluran (Penthrox) kan orsaka malign hypertermireaktion. Metoxyfluran används sedan några år inom ambulanssjukvården.

I många familjer med malign hypertermikänslighet finns en sjukdomsorsakande variant (mutation) i genen RYR1 på kromosom 19 (19q13.2). Genen är en mall för tillverkningen av (kodar för) ryanodinreceptor-1, ett protein som finns i membranet i det sarkoplasmatiska retiklet i muskelcellen. Det sarkoplasmatiska retiklet är cellens kalciumförråd. Ryanodinreceptorn är en jonkanal som släpper igenom kalciumjoner i lämpliga mängder så att muskeln ska kunna dra ihop sig.

I sällsynta fall finns den sjukdomsorsakande varianten som medför malign hypertermikänslighet i genen CACNA1S på kromosom 1 (1q32.1). CACNA1S kodar för en annan kalciumjonkanal i de viljestyrda musklerna (skelettmuskulaturen).

Sjukdomar med koppling till malign hypertermikänslighet

Det finns andra ärftliga muskelsjukdomar som beror på sjukdomsorsakande varianter i RYR1. Personer med dessa sjukdomar kan ha en ökad risk att utveckla en malign hypertermireaktion under narkos. Den vanligaste av dem är central core disease (CCD). I Socialstyrelsens kunskapsdatabas om sällsynta hälsotillstånd finns en separat informationstext om sjukdomsgruppen core-myopatier där central core disease ingår.

Core-myopatier

Sjukdomsorsakande varianter i genen CACNA1S kan orsaka hypokalemisk periodisk paralys (hypoPP). Personer som har hypokalemisk periodisk paralys kopplat till förändringar i denna gen har eventuellt en något ökad risk för malign hypertermikänslighet. I Socialstyrelsens kunskapsdatabas om sällsynta hälsotillstånd finns en separat informationstext om hypokalemisk periodisk paralys.

Hypokalemisk periodisk paralys

Det finns även en koppling mellan malign hypertermikänslighet och värmeutlöst eller ansträngningsutlöst muskelcellsönderfall (rhabdomyolys) samt ansträngningsutlöst värmeslag (exertional heatstroke, EHS).

Ärftlighet

I de flesta familjer där malign hypertermikänslighet förekommer är ärftlighetsgången autosomal dominant. Detta innebär att om en av föräldrarna har sjukdomen, det vill säga har en normal gen och en sjukdomsorsakande variant av en gen, är sannolikheten att få sjukdomen 50 procent för såväl söner som döttrar. De barn som inte har fått den sjukdomsorsakande genvarianten får inte sjukdomen och för den inte heller vidare.

Autosomal dominant nedärvning.

Malign hypertermikänslighet kan också uppstå till följd av en nyuppkommen sjukdomsorsakande variant av en gen (nymutation). Genvarianten har då oftast uppstått i en av föräldrarnas könsceller (ägg eller spermie). Sannolikheten att föräldrarna på nytt får ett barn med sjukdomen uppskattas då till mindre än 1 procent. Den nyuppkomna genvarianten hos barnet blir dock ärftlig, och kan föras vidare till nästa generation med autosomalt dominant nedärvningsmönster.

Symtom

Symtomen vid malign hypertermikänslighet uppträder endast vid användning av de narkosmedel och läkemedel som kan utlösa en reaktion. Symtomen uppkommer till följd av en ökad ämnesomsättning i muskelcellerna. Reaktionens svårighetsgrad varierar mellan olika personer. Reaktionen kan även utebli helt. Att ha blivit sövd med sådana läkemedel tidigare är ingen garanti för att en reaktion inte ska uppkomma. Vad detta beror på är i dag (2026) okänt.

Läkemedel som kan utlösa en malign hypertermireaktion är halogenerad narkosgas (exempelvis sevofluran, desfluran, isofluran, enfluran), det muskelavslappnande läkemedlet suxameton/succinylkolin och det smärtstillande inhalationsläkemedlet metoxyfluran.

Tecken vid malign hypertermireaktion

Följande konsekvenser av extremt ökad ämnesomsättning i muskelcellerna kan uppkomma:

• Snabbt stigande koncentration av koldioxid i utandningsluften (mäts alltid under narkos).
• Snabbt ökande behov av syrgas.
• Hög puls, svettning och snabbt stigande feber.
• Påtaglig stelhet i käkmusklerna (utlöst av suxameton/succinylkolin).
• Muskelstelhet i hela kroppen.
• Tecken på sönderfall av muskelvävnad, som ökad halt i blodet av muskelenzymet kreatinkinas (CK) samt av proteinet myoglobin. Detta kan i sin tur leda till njurpåverkan med risk för njursvikt.
• Ökad halt av kalium i blodet (hyperkalemi) med risk för hjärtpåverkan, inklusive livshotande komplikationer som hjärtstillestånd.

En malign hypertermireaktion som inte behandlas kan utvecklas till ett tillstånd som påverkar flera livsviktiga organsystem och funktioner i kroppen, som hjärtat och blodomloppet, njurarna, blodets levringsförmåga och hjärnan. I svåra fall kan reaktionen leda till bestående skador eller till döden.

Diagnostik

Utredningen av en person som har haft en misstänkt malign hypertermireaktion inleds oftast med en genetisk undersökning. Om inte en sjukdomsorsakande variant kopplad till malign hypertermikänslighet kan påvisas görs ett muskelprov som kallas in vitro-kontrakturtest (IVCT). I Sverige görs IVCT endast på mottagningen för malign hypertermikänslighet vid Skånes universitetssjukhus i Lund.

Personen som ska undersökas bör ha kommit i puberteten (över 12 år) så att muskeln har vuxit färdigt. Vid undersökningen tas en liten bit muskel (biopsi) från en lårmuskel. Muskelbiten utsätts sedan för ökande koncentrationer av en narkosgas och koffein, samtidigt som muskelspänningen registreras. Muskler från en person med malign hypertermikänslighet drar ihop sig redan vid låga koncentrationer av dessa ämnen, till skillnad från muskler från en person som inte har malign hypertermikänslighet. Ibland görs muskelprovet före den genetiska undersökningen.

När malign hypertermikänslighet har fastställts erbjuds också släktingar utredning. Om det går att påvisa en sjukdomsorsakande variant behöver muskelprovet inte göras. Går det däremot inte att hitta någon genvariant måste utredningen gå vidare med ett muskelprov för att säkert kunna utesluta malign hypertermikänslighet. Den samlade erfarenheten från den europeiska samarbetsorganisationen för malign hypertermikänslighet, EMHG, visar att de genetiska förhållandena är sådana att det inte går att utesluta malign hypertermikänslighet när en sjukdomsorsakande genvariant inte påvisas.

Hos Malign hypertermimottagning i Lund (se Resurser) finns mer information om hur utredningen går till.

I samband med att diagnosen ställs är det viktigt att genetisk vägledning erbjuds. Det innebär information om sjukdomen och hur den ärvs, samt en bedömning av sannolikheten för olika familjemedlemmar att få barn med samma sjukdom.

Vid ärftliga sjukdomar där den genetiska avvikelsen är påvisad i familjen är det möjligt att utföra anlagsbärardiagnostik och fosterdiagnostik, samt i vissa fall preimplantatorisk genetisk testning (PGT).

Behandling/stöd

Barn vars förälder har malign hypertermikänslighet behandlas som om de har malign hypertermikänslighet till dess att en utredning har gjorts. Om en gravid kvinna väntar ett barn som kan ha malign hypertermikänslighet, det vill säga om pappan till barnet har malign hypertermikänslighet, måste risken för fostret beaktas om kvinnan behöver sövas. Förlossningsläkare och specialistmödravård samarbetar kring vården under graviditeten. Det är viktigt att förlossningen planeras i förväg och att narkosläkare är informerade. Vid behov kan Malign hypertermimottagning, Skånes universitetssjukhus, bistå med rådgivning, se Resurser.

Det finns många alternativa narkos- och bedövningsmetoder. Anledningen till att narkosmedel som kan utlösa en reaktion används inom sjukvården är att de fungerar väl för de allra flesta.

Förebyggande åtgärder

För personer med malign hypertermikänslighet är den viktigaste förebyggande åtgärden att i förväg informera sjukvården inför operation/narkos. Valet av narkosmetod kan då anpassas. Vid planerade ingrepp hanteras detta vanligen utan svårigheter. Vid akutsituationer där personen själv inte kan förmedla informationen kan det uppstå risker. Det är därför viktigt att medicinska journaler är märkta med en varningstext. Det finns även olika sätt att själv vidarebefordra informationen, till exempel att lägga in den under ”medicinskt ID” i sin mobiltelefon eller märka sitt ID-kort. För barn med malign hypertermikänslighet kan det vara bra med information till idrotts- och fritidsledare samt personal inom förskola och skola.

Det är också viktigt att informera släktingar att det finns ärftlig malign hypertermikänslighet i släkten, så att de kan utredas och inte utsätts för risker i onödan.

Behandling av en malign hypertermireaktion:

• Tillförseln av det eller de narkosmedel eller läkemedel som utlöst reaktionen avbryts omedelbart.
• Motmedlet dantrolennatrium (Agilus) ges. Dantrolennatrium binds till ryanodinreceptorn och förhindrar att kalcium okontrollerat läcker ut i muskelcellerna. Dantrolennatrium är ett licenspreparat.
• Medicinska åtgärder sätts in för att stötta livsviktiga funktioner som hjärtfunktionen, andningen, njurfunktionen, blodets koagulation och hjärnans funktioner. Insatserna anpassas efter vilka symtom och tecken som uppträtt. Parallellt med medicinska åtgärder motverkas hypertermin med kyla, exempelvis genom kalla infusioner och/eller kylfiltar.

Varje anestesiklinik i Sverige som använder halogenerade narkosgaser och/eller suxameton bör ha behandlingsriktlinjer samt omedelbar tillgång till dantrolennatrium i tillräckliga mängder.

Utlandsresor

Malign hypertermikänslighet finns i hela världen och bör vara känt bland narkosläkare. Däremot kan det finnas stora skillnader mellan länder och sjukhus när det gäller tillgång till alternativa narkosmedel och dantrolennatrium. I länder med mindre utvecklad sjukvård kan personer med malign hypertermikänslighet inte räkna med att de kan få en säker narkos med god övervakning och tillgång till dantrolennatrium på alla sjukhus. Personer med sjukdomen måste själva göra en riskbedömning inför eventuella resor.

Forskning

Internationell forskning om malign hypertermikänslighet pågår bland annat för att identifiera fler sjukdomsorsakande genvarianter som kan orsaka tillståndet. Även möjliga nya diagnosmetoder studeras.

European Malignant Hyperthermia Group (EMHG) är en europeisk samarbetsorganisation för läkare och forskare som arbetar med malign hypertermikänslighet. På EMHG:s webbplats finns information om pågående studier och forskningsresultat, emhg.org.

Resurser

Utredning och in vitro-kontrakturtest (IVCT) görs vid Malign hypertermimottagning, Intensiv- och perioperativ vård, Skånes universitetssjukhus, Lund, telefon 046-17 10 00. Enheten kan också ge tips om olika sätt för patienter att informera om sin sjukdom.

Malign hypertermimottagning Lund

Riktlinjer

Svensk förening för anestesi och intensivvård (SFAI) har publicerat medicinska riktlinjer som beskriver symtom och behandling vid malign hypertermikänslighet.

Riktlinje Malign hypertermikänslighet

European Malignant Hyperthermia Group (EMHG) har publicerat rekommendationer om bland annat diagnosticering av malign hypertermikänslighet, perioperativ vård, användning av olika läkemedel och hantering av akuta situationer vid malign hypertermikänslighet.

Recommendations in addition to the guidelines for MH diagnosis

Malign hypertermikänslighet ingår i nätverket ERN EURO-NMD för sällsynta neuromuskulära sjukdomar, ern-euro-nmd.eu.

Resurspersoner

Resurspersonerna kan svara på frågor om malign hypertermikänslighet. De ersätter dock inte ordinarie vårdgivare.

Patienter kan också nå Malign hypertermimottagning vid Skånes universitetssjukhus i Lund via 1177.

Intresseorganisationer

Malignant Hyperthermia Association of the United States (MHAUS) är en amerikansk organisation för både personer med sjukdomen och sjukvårdspersonal, mhaus.org.

Kurser, erfarenhetsutbyte

Ytterligare information

Kvalitetsregister

Övrigt

Malign hypertermimottagningen vid Skånes universitetssjukhus i Lund erbjuder information. Mottagningen ger ut varningskort med information om vilka narkosmedel som inte får användas samt neonfärgade varningslappar att klistra på patientbrickor och journaler.

Malign hypertermimottagning Lund

1177 har information om hur en malign hypertermiutredning går till, Malign hypertermiutredning.

Litteratur

Broman M, Islander G, Müller CR. Malignant hyperthermia, a Scandinavian update. Acta Anaesthesiol Scand 2015; 8: 951–961. https://doi.org/10.1111/aas.12541

Denborough MA, Forster JF, Lovell RR, Maplestone PA, Villiers JD. Anaesthetic deaths in a family. Br J Anaesth 1962; 34: 395–396. https://doi.org/10.1093/bja/34.6.395

Glahn KPE, Girard T, Hellblom A, Hopkins PM, Johannsen S, Rüffert H et al. European Malignant Hyperthermia Group. Recognition and management of a malignant hyperthermia crisis: updated 2024 guideline from the European Malignant Hyperthermia Group. Br J Anaesth 2025; 134: 221–223. https://doi.org/10.1016/j.bja.2024.09.022

Glahn KPE, Bendixen D, Girard T, Hopkins PM, Johannsen S, Rüffert H et al. European Malignant Hyperthermia Group. Availability of dantrolene for the management of malignant hyperthermia crises: European Malignant Hyperthermia Group guidelines. Br J Anaesth 2020; 125: 133–140. https://doi.org/10.1016/j.bja.2020.04.089

Hopkins PM. Malignant hyperthermia: pharmacology of triggering. Br J Anaesth 2011; 107: 48–56. https://doi.org/10.1093/bja/aer132

Johnston JJ, Dirksen RT, Girard T, Hopkins PM, Kraeva N, Ognoon M et al. Updated variant curation expert panel criteria and pathogenicity classifications for 251 variants for RYR1-related malignant hyperthermia susceptibility. Hum Mol Genet 2022; 31: 4087–4093. https://doi.org/10.1093/hmg/ddac145

Larach MG, Localio AR, Allen GC, Denborough MA, Ellis FR, Gronert GA et al. A clinical grading scale to predict malignant hyperthermia. Anaesthesiology 1994; 4: 771–779. https://doi.org/10.1097/00000542-199404000-00008

Litman RS, Griggs SM, Dowling JJ, Riazi S. Malignant hyperthermia susceptibility and related diseases. Anesthesiology 2018; 128: 159–167. https://doi.org/10.1097/aln.0000000000001877

MacLennan DH, Duff C, Zorzato F, Fujii J, Phillips M, Korneluk RG et al. Ryanodine receptor gene is a candidate for predisposition to malignant hyperthermia. Nature 1990; 343: 559–561. https://doi.org/10.1038/343559a0

Rosenberg H, Pollock N, Schiemann A, Bulger T, Stowell K. Malignant hyperthermia: a review. Orphanet J Rare Dis 2015; 10: 93. https://doi.org/10.1186/s13023-015-0310-1

Rüffert H, Gillies R, Hopkins PM, Glahn KPE, Johannsen S, Kamsteeg EJ et al. European Malignant Hyperthermia Group. European Malignant Hyperthermia Group 2025 guidelines for the investigation of malignant hyperthermia susceptibility. Br J Anaesth 2026; 136: 653–661. https://doi.org/10.1016/j.bja.2025.11.006

Rüffert H, Bastian B, Bendixen D, Girard T, Heiderich S, Hellblom A et al. European Malignant Hyperthermia Group. Consensus guidelines on perioperative management of malignant hyperthermia suspected or susceptible patients from the European Malignant Hyperthermia Group. Br J Anaesth 2021; 126: 120–130. https://doi.org/10.1016/j.bja.2020.09.029

Medicinsk expert/granskare/redaktion

Medicinsk expert som skrivit det ursprungliga textunderlaget är överläkare Gunilla Islander, Skånes universitetssjukhus, Lund.

Revideringarna har gjorts av biträdande överläkare Anna Hellblom, Skånes universitetssjukhus, Lund.