Lebers hereditära optikusneuropati

Sjukdom/tillstånd

Lebers hereditära optikusneuropati (LHON) är en mitokondriell sjukdom. Mitokondrierna är små strukturer inuti cellerna där olika kemiska reaktioner äger rum för att omvandla energi till former som kroppens olika organ kan använda. Vid mitokondriella sjukdomar fungerar inte mitokondrierna som de ska, vilket kan ge en mängd olika symtom från i stort sett hela kroppen, framför allt från vävnader eller organ som kräver mycket energi.

Vid Lebers hereditära optikusneuropati påverkas framför allt näthinnan och synnerven, men personer med sjukdomen kan i sällsynta fall även ha symtom från andra delar av centrala nervsystemet. Sjukdomen är ärftlig, men alla anlagsbärare utvecklar inte symtom. Det finns ingen behandling som botar sjukdomen, utan insatserna inriktas främst på att kompensera för synnedsättningen.

Den första beskrivningen av Lebers hereditära optikusneuropati gjordes år 1871 av Theodor von Leber, professor i ögonsjukdomar i Göttingen i Tyskland. Hereditär betyder ärftlig och optikusneuropati kommer från latinets ord för synnerv och nervskada. De flesta personer som beskrevs av von Leber var unga män med en snabbt insättande och bestående synnedsättning. Att orsaken till synnedsättningen var en förändring i mitokondriens DNA (mtDNA) kunde fastställas först år 1988. Theodor von Leber har även beskrivit en annan ögonsjukdom, Lebers kongenitala amauros (retinis pigmentosa, tidig form), som inte ska förväxlas med Lebers hereditära optikusneuropati.

Retinitis pigmentosa, tidig form

I Socialstyrelsens kunskapsdatabas om sällsynta hälsotillstånd finns en översikt om mitokondriella sjukdomar.

I kunskapsdatabasen finns även separata informationstexter om följande mitokondriella sjukdomar:

• Alpers sjukdom
• Kearns-Sayres syndrom och Pearsons syndrom
• Leighs syndrom
• Linderholms myopati
• MELAS
• MERRF
• NARP
• Progressiv extern oftalmoplegi
• Pyruvatdehydrogenasbrist.

Förekomst

Det är inte känt hur många som har Lebers hereditära optikusneuropati i Sverige. I Finland och Danmark har man beräknat förekomsten till cirka 2 per 100 000 invånare. Det skulle motsvara knappt 200 personer i Sverige.

I norra England är 12 av 100 000 invånare bärare av någon av de sjukdomsorsakande genvarianterna, men alla som är bärare får inte synnedsättning. I Australien har man uppskattat att hos cirka 2 procent av alla som har en grav synnedsättning är orsaken Lebers hereditära optikusneuropati.

Sjukdomen är fyra till åtta gånger vanligare hos män än hos kvinnor.

Orsak

Hos människan, liksom hos alla djur, finns arvsmassa (genom) i nästan alla celler: dels cellkärnans genom med cirka 20 000 gener som är fördelade på 23 par kromosomer, dels det mitokondriella genomet som innehåller 37 gener. Vid Lebers hereditära optikusneuropati är det möjligt att hos cirka 90 procent av fallen identifiera en sjukdomsorsakande variant (mutation) i en av tre gener i mitokondriens eget DNA (mtDNA), MT-ND1, MT-ND4 och MT-ND6. De sjukdomsorsakande genvarianterna benämns m.11778G>A (MT-ND4), m.3460G>A (MT-ND1) och m.14484T>C (MT-ND6), och går under det gemensamma namnet LHON-mutationer. I Sverige och de flesta andra länder är m.11778G>A den vanligaste sjukdomsorsakande genvarianten.

Mer information om sjukdomsorsakande genvarianter i mtDNA finns i översikten om mitokondriella sjukdomar.

De tre generna är mallar för tillverkningen av (kodar för) tre olika proteiner som ingår i det första steget (enzymkomplex I) i mitokondriens elektrontransportkedja, ibland kallad den mitokondriella andningskedjan. En förändring av ett av dessa tre proteiner i enzymkomplex I sätter ned mitokondriens förmåga till energiomvandling. Mekanismen bakom varför just dessa sjukdomsorsakande genvarianter kan ge de typiska symtomen med synnedsättning är inte känd.

Längst bak i ögat finns näthinnan. I näthinnan finns fotoreceptorer (stavar och tappar) och de understöds av det intilliggande pigmentepitelet. När ljus träffar näthinnan reagerar fotoreceptorerna och konverterar ljussignalen till en nervsignal. Signalen skickas sedan vidare via olika cellager till gangliecellerna som bildar synnerven och vidarebefordrar signalerna till hjärnan.

Det har gått att visa att skadan primärt drabbar gangliecellerna i näthinnan. Varför just gangliecellerna påverkas är inte helt klarlagt, men eftersom dessa celler innehåller rikligt med mitokondrier antar man att just de har stort energibehov. Man vet också att näthinnan har ett stort behov av energi. Fotoreceptorerna påverkas inte av skadan på gangliecellerna, däremot drabbas hela synnerven från näthinnan in till omkopplingsstationen för synbanan i hjärnan.

Detaljbild av näthinnans cellager och hur signalen från fotoreceptorerna överförs till synnerven.

Endast 20–50 procent av männen och 5–10 procent av kvinnorna som bär på en sjukdomsorsakande genvariant i sitt mtDNA utvecklar synnedsättning. Orsaken till detta är inte fullständigt känd. Vilken sjukdomsorsakande genvariant man har spelar en viss roll för risken att utveckla synnedsättning. En hypotes är att olika hormonnivåer hos män och kvinnor har betydelse för risken att utveckla synnedsättning. En annan hypotes är att en hittills okänd genvariant på X-kromosomen har en skyddande effekt. Eftersom kvinnor har två X-kromosomer skulle de därmed ha en lägre sannolikhet att insjukna än män som bara har en X-kromosom.

Ytterligare en faktor som kan påverka risken att få synnedsättning hos bärare av en sjukdomsorsakande genvariant är antalet kopior av mtDNA som finns i cellen. Personer som bär på en genvariant och har utvecklat synnedsättning har färre kopior av mtDNA i cellerna och mindre mängd mitokondriell massa än de som inte har utvecklat någon synnedsättning. Cigarrettrökning leder till minskat antal kopior av mtDNA.

Hos de flesta med en LHON-mutation är alla kopior av mtDNA förändrade (homoplasmi), men hos 10–15 procent är bara en andel av dem förändrade (heteroplasmi). Sannolikheten att få en synnedsättning påverkas till viss del av hur stor andel av mtDNA som är förändrat. Om andelen förändrat mtDNA överstiger cirka 70 procent anses sannolikheten att drabbas av synnedsättning lika stor som hos personer som har förändringen i homoplasmi, det vill säga har 100 procent förändrat mtDNA.

Personer som har en LHON-mutation och samtidigt är storrökare och/eller dricker stora mängder alkohol har en något ökad risk att få synnedsättning. Det finns också äldre rapporter om att synnedsättningen hos enstaka personer har utlösts av svält, industriell exponering för gifter eller svår akut sjukdom, men detta har inte kunnat beläggas i senare studier.

Ärftlighet

De sjukdomsorsakande genvarianterna i mtDNA vid Lebers hereditära optikusneuropati nedärvs via äggcellen från modern. Samtliga barn ärver genvarianten och blir själva anlagsbärare. Vid heteroplasmi kan andelen förändrat mtDNA variera kraftigt inom samma familj. Hos cirka 40 procent av de som insjuknar finns inte någon nära släkting med synnedsättning. En man med sjukdomen kan inte föra den sjukdomsorsakande genvarianten vidare till sina barn.

Mer information om ärftligheten vid sjukdomsorsakande genvarianter i mtDNA finns i översikten om mitokondriella sjukdomar.

Symtom

Sjukdomen visar sig vanligtvis mellan 15 och 35 års ålder med en snabbt insättande allvarlig synnedsättning i centrala synfältet. Hos 95 procent visar sig symtomen före 50 års ålder, men ett fåtal vuxna har insjuknat mellan 50 och 75 års ålder. Det finns också enstaka barn som har fått synnedsättningen redan vid ett par års ålder.

Syn

Personer som insjuknar med synnedsättning till följd av Lebers hereditära optikusneuropati utvecklar först en viss svullnad i näthinnan och främre delen av synnerven som kan ses vid ögonbotten­undersökning och undersökning med magnetkamera (MR). Det centrala seendet förloras inom några veckor, och till skillnad från vid multipel skleros (MS), sker det vanligtvis utan smärta. Hos de flesta påverkas först det ena ögat och några veckor eller månader senare även det andra. Ungefär en fjärdedel får redan från början synnedsättning på båda ögonen.

Gradvis kan synen fortsätta att försämras under en tid, varefter det sker en stabilisering och hos en del så småningom en viss förbättring. Synen blir dock i regel inte helt återställd, utan graden av eventuell förbättring varierar från person till person och i viss mån med typen av sjukdomsorsakande genvariant. Prognosen vid de tre olika genvarianterna varierar:

• 11778G>A (den i Sverige vanligaste typen) innebär mindre än 25 procents chans till förbättring av synförmågan.
• 3460G>A innebär cirka 25 procents chans att synen förbättras.
• 14484T>C innebär mellan 25 och 50 procents chans att synen återkommer.

Övriga symtom

Även om synförlusten är det dominerande symtomet kan i enstaka fall andra delar av centrala nervsystemet drabbas. Personer med sjukdomen kan till exempel ha snabba, ofrivilliga ögonrörelser (nystagmus), koordinationsstörning (ataxi), ofrivilliga muskelsammandragningar (dystoni), skakningar (tremor) och/eller epilepsi. Även muskelsvaghet och känselstörning till följd av nedsatt funktion i perifera nerver (polyneuropati) kan förekomma.

Diagnostik

De karaktäristiska symtomen, med snabbt insättande smärtfri nedsättning av det centrala seendet på först det ena och inom loppet av några veckor även på det andra ögat, gör att Lebers hereditära optikusneuropati ska misstänkas. Detta gäller i synnerhet om det inträffar hos en person under 30–40 år och om syskon eller andra släktingar på moderns sida har synnedsättning.

Diagnosen kan styrkas med ögonundersökningar, bland annat görs en ögonbottenundersökning och synfältsundersökning. Näthinnas olika lager undersöks med hjälp av optisk koherenstomografi (OCT) och näthinnans funktion med elektroretinografi (ERG). Synnervens funktion kontrolleras med metoden Visual Evoked Potential (VEP). Magnetkameraundersökning (MR) av hjärnan görs ofta för att utesluta andra orsaker till synnedsättningen, som MS. Även ryggvätskeprov görs ofta för att utesluta andra orsaker till synnedsättningen.

Vid ögonbottenundersökning syns svullnad samt avvikande kärl i näthinnan. Vid insjuknandet kan ofta en lätt förtjockning av synnerven ses med hjälp av magnetkamera­undersökning. Efter några månader sker en tillbakabildning av nervcellerna så att synnerven framträder som förtunnad vid magnetkameraundersökning och näthinnan ser blek ut vid ögonbottenundersökning. Synfältsundersökningen visar störst bortfall i centrala delar medan periferin är mer bevarad, detta kallas ofta för centralt skotom.

Diagnosen kan i de flesta fall bekräftas med analys av mtDNA i blod. I första hand analyseras blodprovet för de tre vanligaste sjukdomsorsakande genvarianterna. Om undersökningen inte visar något och genetisk orsak misstänks kan det vara aktuellt med genetisk analys av hela mtDNA och andra gener kopplade till ärftlig synnedsättning.

I de sällsynta fall där det finns symtom från andra organ utöver ögonen kan det vara befogat med ytterligare utredning. Magnetkameraundersökning görs ofta på personer som insjuknat med synnedsättning och kan då visa svullnad i synnerven, men även andra skador på centrala nervsystemet. Vid misstanke om polyneuropati undersöks de perifera nervernas funktion med elektroneurografi (ENeG).

I samband med att diagnosen ställs är det viktigt att genetisk vägledning erbjuds. Det innebär information om sjukdomen och hur den ärvs, samt en bedömning av sannolikheten för olika familjemedlemmar att få barn med samma sjukdom.

Behandling/stöd

Det finns ingen behandling som botar Lebers hereditära optikusneuropati. Insatserna inriktas främst på att kompensera för synnedsättningen.

Under uppväxtåren behöver barn med sjukdomen regelbunden uppföljning hos ögonläkare och barnläkare. När sjukdomen börjar i vuxen ålder behövs kontakt med ögonläkare och vuxenneurolog.

Rökning och alkohol i stora mängder har visat sig ha ett visst samband med ökad risk att insjukna med synnedsättning. Man brukar därför råda personer som bär på en sjukdomsorsakande genvariant att ha en måttlig konsumtion av alkohol samt att helt avstå från rökning.

Läkemedel

Koenzym Q10 har under lång tid använts som behandling vid olika sjukdomar med störd funktion i mitokondrierna, även om effekten inte har kunnat beläggas vetenskapligt.

Det närbesläktade läkemedlet idebenone är godkänt för behandling av Lebers hereditära optikusneuropati. Idebenone antas kunna underlätta elektrontransporten i andningskedjan genom att koppla förbi enzymkomplex I. Enstaka mindre studier har visat att läkemedlet har en viss positiv effekt hos personer med Lebers hereditära optikusneuropati och olika grad av synnedsättning i höger och vänster öga (diskordant synnedsättning). Tendensen till fortsatt försämring av synen har efter medicinering med idebenone minskat och färgsinnet i högre grad bevarats. Skyddet verkar sedan finnas kvar i flera år efter att personerna slutat att ta läkemedlet. Troligen är chansen att få effekt av idebenone störst om det tas så snart som möjligt efter insjuknandet.

En mängd vitaminer och kofaktorer (B2, B3, B12, C, E, folsyra, alfa-liponsyra, karnitin, kreatin och arginin) har provats utan att det har gått att visa någon effekt.

Synhabilitering

Personer med synnedsättning behöver synhabilitering för att få hjälp att använda sin synförmåga eller lära sig tekniker som kompenserar för synnedsättningen. Synhabilitering sker i nära samarbete mellan ögonklinik och habiliteringsteam vid en synenhet eller synmottagning. Exempel på synhjälpmedel är förstoringsglas, glasögon för närarbete, kikare, förstorande tv-system och anpassade datorer med syntetiskt tal och förstoring. En viktig insats är träning och undervisning i kompenserande tekniker, till exempel punktskrift och excentrisk fixation, en teknik där man lär sig att använda näthinnans perifera mer bevarade delar till att se. Olika hjälpmedel kan användas för att orientera och förflytta sig på kända och främmande platser. Ofta behöver även anpassningar i miljön göras.

Barn med synnedsättning deltar i ordinarie förskola och skolverksamhet, men behöver anpassad pedagogik och lämpliga läromedel. Skolans personal behöver kunskap och vägledning av en synpedagog.

Yrkesval och socialt liv kan påverkas av synnedsättningen. Åtskilligt kan dock göras för att stödja och så mycket som möjligt kompensera för synnedsättningen. Pedagogiska, tekniska, psykologiska och sociala åtgärder anpassas efter ålder och livssituation.

Såväl barn som vuxna kan behöva psykologiskt stöd.

Samhällsstöd

Kommunen kan erbjuda stöd i olika former för att underlätta vardagslivet för personer med funktionsnedsättningar och deras närstående. Exempel på insatser är ledsagarservice, boendestöd, hemtjänst och färdtjänst.

Arbetsförmedlingen ger vägledning vid funktionsnedsättning som påverkar arbetsförmågan. Det finns särskilda enheter för arbetsinriktad rehabilitering för personer med synnedsättning.

Hjälp för arbetssökande med funktionsnedsättning eller ohälsa

Behov av rehabilitering utreds av Försäkringskassan, som också samordnar de insatser som behövs för att söka eller återgå i arbete när en funktionsnedsättning påverkar arbetsförmågan.

Forskning

Forskning om mitokondriella sjukdomar och mitokondriellt DNA pågår på flera universitet i såväl Sverige som många andra länder. De mitokondriella sjukdomarna är ett stort område där mycket ännu inte är känt. Nya sjukdomar upptäcks ständigt, liksom nya sjukdomsorsakande genvarianter, i såväl mitokondriernas som cellkärnans DNA.

Olika behandlingsförsök pågår också vid Lebers hereditära optikusneuropati, till exempel behandlingsstudier med idebenone och andra läkemedel. Även studier om genterapi pågår, med förhoppning om att kunna korrigera den bristande aktivitet i enzymkomplex I som sjukdomen leder till.

Möjligheten att använda provrörsbefruktning, efter att först ha flyttat moderns äggcellkärna till ett donatorägg där givarens cellkärna har avlägsnats, har studerats i djurmodeller. På detta sätt går det att undvika överföring av förändrat mtDNA till det befruktade ägget. Metoden är dock ännu inte tillgänglig i Sverige, eftersom legala och etiska aspekter först måste klarläggas ytterligare. Denna typ av provrörsbefruktning är dock godkänd i Storbritannien. I Sverige sammanställde Statens medicinsk-etiska råd (SMER) en rapport år 2013 med bedömningen att det inte är etiskt acceptabelt att införa denna teknik i Sverige så länge de medicinska riskerna är ofullständigt kända.

• Den europeiska databasen Orphanet samlar information om forskning som rör sällsynta hälsotillstånd, se orpha.net, sökord: Leber hereditary optic neuropathy.
• Databasen EU Clinical Trials Register drivs av EU:s läkemedelsmyndighet EMA som samlar information om europeiska kliniska studier, se Clinical trials, sökord: Leber hereditary optic neuropathy.
• Den amerikanska databasen ClinicalTrials.gov samlar information om kliniska studier, se clinicaltrials.gov, sökord: Leber hereditary optic neuropathy.

Resurser

• Viss vård vid medfödd metabol sjukdom utförs vid Karolinska universitetssjukhuset i Stockholm, Sahlgrenska universitetssjukhuset i Göteborg och Skånes universitetssjukhus i Malmö/Lund, se tillstånd Medfödd metabol sjukdom, inklusive nyföddhetsscreening.

Lebers hereditära optikusneuropati ingår i nätverket ERN-EYE för sällsynta ögonsjukdomar, se ern-eye.eu.

Pedagogiska resurser

Resurspersoner

Resurspersonerna kan svara på frågor om Lebers hereditära optikusneuropati:

Stockholm

Göteborg

Lund

Intresseorganisationer

LHON Eye Society erbjuder information och stöd till personer med sjukdomen, anlagsbärare och anhöriga samt stödjer forskning om sjukdomen, e-post info@lhon.se, lhon.se.

Databas

Orphanet samlar information om intresseorganisationer, framför allt i Europa, se orpha.net, sökord: Leber hereditary optic neuropathy.

Kurser, erfarenhetsutbyte

Ytterligare information

Kvalitetsregister

Svenska LHON-registret är ett forskningsregister som startats i syfte att öka kunskapen och främja forskningen om Lebers hereditära optikusneuropati, se lhon-registret.se.

Övrigt

LHON Eye Society har informationsbroschyren Lär dig mer om LHON! och annan information på sin webbplats.

• Lär dig mer om LHON! – En ovanlig ärftlig sjukdom som kan påverka synen
• lhon.se

LHON är ett nätverk i USA som anordnar nätbaserade årliga konferenser och månadsseminarier, se lhon.org.

Statens medicinsk-etiska råd (SMER) har sammanställt rapporten Mitokondriebyte vid allvarlig ärftlig sjukdom – etiska aspekter.

• OMIM, Online Mendelian Inheritance in Man, omim.org, sökord: Leber optic atrophy
• GeneReviews (University of Washington), GeneReviews, sökord: Leber hereditary optic neuropathy.
• Orphanet, europeisk databas, orpha.net, sökord: Leber hereditary optic neuropathy.

Litteratur

Battista M, Carelli V, Bottazzi L, Bandello F, Cascavilla ML, Barboni P. Gene therapy for Leber hereditary optic neuropathy. Expert Opin Biol Ther. 2024; 24: 521–528. https://doi.org/10.1080/14712598.2024.2359015

Carelli V, La Morgia C, Valentino ML, Rizzo G, Carbonelli M, De Negri AM et al. Idebenone treatment in Leber's hereditary optic neuropathy. Brain 2011: 134; e188. https://doi.org/10.1093/brain/awr180

Hyslop L, Blakeley P, Craven L, Richardson J, Fogarty NME, Fragouli E et al. Towards clinical application of pronuclear transfer to prevent mitochondrial DNA disease. Nature 2016; 534, 383–386. https://doi.org/10.1038/nature18303

Giordano C, Iommarini L, Giordano L, Maresca A, Pisano A, Valentino ML et al. Efficient mitochondrial biogenesis drives incomplete penetrance in Leber’s hereditary, optic neuropathy. Brain 2014; 137: 335–353. https://doi.org/10.1093/brain/awt343

Giordano L, Deceglie S, d'Adamo P, Valentino ML, La Morgia C, Fracasso F et al. Cigarette toxicity triggers Leber's hereditary optic neuropathy by affecting mtDNA copy number, oxidative phosphorylation and ROS detoxification pathways. Cell Death Dis 2015; 6: e2021. https://doi.org/10.1038%2Fcddis.2015.364

Gueven N, Woolley K, Smith J. Border between natural product and drug: Comparison of the related benzoquinones idebenone and coenzyme Q10. Redox Biology 2015; 4: 289–295. https://doi.org/10.1016/j.redox.2015.01.009

Harding E, Sweeney MG, Miller DH, Mumford CJ, Kellar-Wood H, Menard D et al. Occurrence of a multiple sclerosis-like illness in women who have a Leber’s hereditary optic neuropathy mitochondrial DNA mutation. Brain 1992; 115: 979–989. https://doi.org/10.1093/brain/115.4.979

Ji Y, Jia X, Li S, Xiao X, Guo X, Zhang Q. Evaluation of the X-linked modifier loci for Leber hereditary optic neuropathy with the G11778A mutation in Chinese. Mol Vis 2010; 16: 416–424.

Kirkman MA, Korsten A, Leonhardt M, Dimitriadis K, De Coo IF, Klopstock T et al. Quality of life in patients with Leber hereditary optic neuropathy. Invest Ophthalmol Vis Sci 2009; 50: 3112–3115. https://doi.org/10.1167/iovs.08-3166

Kirkman MA, Yu-Wai-Man P, Korsten A, Leonhardt M, Dimitriadis K, De Coo IF et al. Gene-environment interactions in Leber hereditary optic neuropathy. Brain 2009; 132: 2317–2326. https://doi.org/10.1093/brain/awp158

Klopstock T, Yu-Wai-Man P, Dimitriadis K, Rouleau J, Heck S, Bailie M et al. A randomized placebo-controlled trial of idebenone in Leber’s hereditary optic neuropathy. Brain 2011; 134: 2677–2686. https://doi.org/10.1093/brain/awr170

Klopstock T, Metz G, Yu-Wai-Man P, Büchner B, Gallenmüller C, Bailie M et al. Persistence of the treatment effect of idebenone in Leber’s hereditary optic neuropathy. Brain 2013; 136: e230. https://doi.org/10.1093/brain/aws279

Layrolle P, Orssaud C, Leleu M, Payoux P, Chavanas S. The optic nerve at stake: Update on environmental factors modulating expression of Leber's hereditary optic neuropathy. Biomedicines 2024; 12: 584. https://doi.org/10.3390/biomedicines12030584

Newman NJ, Yu-Wai-Man P, Subramanian PS, Moster ML, Wang A-G, Donahue SP et al. Randomized trial of bilateral gene therapy injection for m.11778G>A MT-ND4 Leber optic neuropathy, Brain 2023; 4, 1328–1341. https://doi.org/10.1093/brain/awac421

Leber. Über hereditäre und kongenital-angelegte Sehnervenleiden. Arch Ophtalmol (Berlin) 1871; 17: 249–291.

Liu H; Prokosch V. Energy metabolism in the inner retina in health and glaucoma. Int. J. Mol Sci 2021, 22, 3689. https://doi.org/10.3390/ijms22073689

Lopez Sanchez MIG, Kearns LS, Staffieri SE, Clarke L, McGuinness MB, Meteoukki W et al. Establishing risk of vision loss in Leber hereditary optic neuropathy. Am J Hum Genet 2021; 108: 2159–2170. https://doi.org/10.1016%2Fj.ajhg.2021.09.015

Man PY, Griffiths PG, Brown DT, Howell N, Turnbull DM, Chinnery PF. The epidemiology of Leber hereditary optic neuropathy in the North East of England. Am J Hum Genet 2003; 72: 333–339. https://doi.org/10.1086/346066

Pfeffer G, Burke A, Yu-Wai-Man P, Compston D, Alastair S, Chinnery PF. Clinical features of MS associated with Leber hereditary optic neuropathy mtDNA mutations. Neurology 2013; 81: 2073–2081. https://doi.org/10.1212/01.wnl.0000437308.22603.43

Puomila A, Hämäläinen P, Kivioja S, Savontaus ML, Koivumäki S, Huoponen K et al. Epidemiology and penetrance of Leber hereditary optic neuropathy in Finland. Eur J Hum Genet 2007; 15: 1079–1089. https://doi.org/10.1038/sj.ejhg.5201828

Rosenberg T, Nørby S, Schwartz M, Saillard J, Magalhães PJ, Leroy D et al. Prevalence and genetics of Leber hereditary optic neuropathy in the Danish population. Invest Ophthalmol Vis Sci 2016; 57: 1370–1375. https://doi.org/10.1167/iovs.15-18306

Sabet-Peyman EJ, Khaderi KR, Sadun AA. Is Leber hereditary optic neuropathy treatable? Encouraging results with idebenone in both prospective and retrospective trials and illustrative case. J Neuroophthalmol 2012; 32: 54–57. https://doi.org/10.1097/wno.0b013e318241da45

Yu-Wai-Man P, Griffiths PG, Chinnery PF. Mitochondrial optic neuropathies – disease mechanisms and therapeutic strategies. Prog Retin Eye Res 2011; 30: 81–114. https://doi.org/10.1016/j.preteyeres.2010.11.002

Medicinsk expert/granskare/redaktion

Medicinsk expert som har skrivit och reviderat textunderlaget är överläkare Martin Engvall, Karolinska universitetssjukhuset, Huddinge i Stockholm.