Jouberts syndrom

Sjukdom/tillstånd

Jouberts syndrom är ett medfött syndrom där mittdelen av lillhjärnan saknas helt eller delvis.

Som nyfödda har barn med Jouberts syndrom ofta påverkat andningsmönster, låg muskelspänning och svårt att äta. Andra symtom som ses efter nyföddhetsperioden är balans- och koordinations­störningar, nedsatt syn och förändringar i njurarna. De flesta har en intellektuell funktionsnedsättning som varierar från lindrig till svår. En del med syndromet har gemensamma utseendemässiga drag.

Jouberts syndrom tillhör gruppen ciliesjukdomar (ciliopatier) och orsakas av defekter i de cellstrukturer som kallas primära cilier. För vissa celltyper, till exempel näthinneceller, hjärnans nervceller och en del njurceller, har de primära cilierna en nyckelroll när det gäller utveckling och funktion. Detta kan förklara en del av symtomen.

I Socialstyrelsens kunskapsdatabas om sällsynta hälsotillstånd finns mer information om ciliopatier, se Ciliopatier – en översikt.

Det finns ingen behandling som botar Jouberts syndrom. Insatserna inriktas på att lindra symtomen, förebygga medicinska komplikationer och kompensera för de funktionsnedsättningar som syndromet leder till. Kontakt med flera olika specialister behövs, till exempel barnneurolog, ögonläkare och barnpsykiater. Habiliteringsinsatser är också en viktig del av behandlingen. I vuxen ålder behövs fortsatt medicinsk uppföljning och en del behöver specialistvård.

Jouberts syndrom beskrevs första gången år 1968 av den kanadensiska neurologen Marie Joubert. Det finns även Jouberts syndrom-liknande sjukdomar (Joubert syndrome-related disorders) med varierande symtom, men som alla kännetecknas av den typiska missbildningen i hjärnan. Denna text beskriver endast Jouberts syndrom.

I Socialstyrelsens kunskapsdatabas om sällsynta hälsotillstånd finns separata informationstexter om andra ciliopatier:

• Alströms syndrom
• Bardet-Biedls syndrom
• Ellis-van Crevelds syndrom och Weyers akrofaciala dysostos
• Orofaciodigitalt syndrom I och II
• Primär ciliär dyskinesi
• Ushers syndrom.

Förekomst

Antalet personer i Sverige som har Jouberts syndrom är inte känt. Uppskattningsvis föds cirka 1 per 100 000 barn med syndromet, vilket skulle innebära att det föds 1 barn per år med syndromet i Sverige. Troligen finns det fler med syndromet som ännu inte har fått diagnosen fastställd. Studier visar att syndromet förekommer ungefär dubbelt så ofta hos pojkar som hos flickor.

Orsak

Jouberts syndrom uppkommer till följd av sjukdomsorsakande varianter (mutationer) i gener som är mallar för tillverkningen av (kodar för) proteiner med betydelse för uppbyggnad och funktion hos de primära cilierna. Sjukdomen tillhör gruppen ciliesjukdomar (ciliopatier).

Cilier är hårliknande utskott som finns på nästan alla kroppens celler. De har stor betydelse för flera av cellernas funktioner och deltar bland annat i signalutbytet mellan miljön innanför och utanför cellen. För vissa celltyper, till exempel cellerna i näthinnan, hjärnans nervceller och en del njurceller, har cilierna en nyckelroll när det gäller utveckling och funktion. Defekta cilier antas därför vara orsaken till de flesta av utvecklingsavvikelserna vid Jouberts syndrom, men det är ännu oklart hur ciliernas nedsatta funktion ger upphov till avvikelserna.

Den missbildning i hjärnan som är kännetecknande för syndromet har formen av en kindtand (molar tooth sign), vilket syns vid magnetkameraundersökning.

Illustration av lillhjärnan och hjärnstammen i genomskärning. Den vänstra bilden visar hur lillhjärnans mittdel normalt ser ut, den högra bilden visar de missbildningar som är typiska vid Jouberts syndrom.

Bokstäverna A, B  och C i bilden hänvisar till de missbildningar som är kännetecknande för molar tooth sign:

A. Djup grop mellan lillhjärnsarmarna (fossa interpeduncularis).

B. Förtjockad och långsträckt övre lillhjärnsarm (pedunculus cerebellaris superior), som ger den karaktäristiska förändringen molar tooth sign.

C. Underutveckling (hypoplasi) av lillhjärnans mittparti (vermis cerebelli).

Missbildningen i hjärnan innebär att lillhjärnans mittdel (vermis) saknas helt eller delvis, och gör att kontakten mellan lillhjärnans båda halvor inte finns eller är nedsatt. Det kan förklara en del symtom, som svårigheter med balans och koordination. Hjärnstammen påverkas också, vilket innebär att styrningen av andnings- och ögonmuskulaturen störs.

Jouberts syndrom delas in i olika former beroende på vilken genförändring som påvisats. Sjukdomsorsakande varianter i någon av de fyra generna CC2D2A, CEP290, AHI1 eller TMEM67 är vanligast och har påvisats hos cirka 40 procent av de som har Jouberts syndrom.

Ärftlighet

Jouberts syndrom nedärvs i de allra flesta fall autosomalt recessivt, vilket innebär att båda föräldrarna är friska bärare av en sjukdomsorsakande variant av en gen. Vid varje graviditet med samma föräldrar är sannolikheten 25 procent att barnet får genvarianterna i dubbel uppsättning (en från varje förälder). Barnet får då syndromet. Sannolikheten att barnet får en sjukdomsorsakande genvariant i enkel uppsättning är 50 procent. Då blir barnet, liksom föräldrarna, frisk bärare av en genvariant. Sannolikheten att barnet varken får syndromet eller blir bärare av en sjukdomsorsakande genvariant är 25 procent.

Om en person med en autosomalt recessivt ärftlig sjukdom, som har två sjukdomsorsakande genvarianter, får barn med en person som inte har en sjukdomsorsakande genvariant ärver samtliga barn en sjukdomsorsakande genvariant i enkel uppsättning. De får då inte syndromet. Om en person med en autosomalt recessivt ärftlig sjukdom får barn med en frisk bärare av en sjukdomsorsakande genvariant i enkel uppsättning är sannolikheten 50 procent att barnet får syndromet. Sannolikheten att barnet blir frisk bärare av en sjukdomsorsakande genvariant är också 50 procent.

Autosomal recessiv nedärvning.

Den ovanliga form av Jouberts syndrom som benämns JBST10 nedärvs X-kromosombundet och orsakas av en sjukdomsorsakande variant i genen OFD1. Genen finns på X-kromosomen, som är en av de könsbestämmande kromosomerna. Män har en X-kromosom och en Y-kromosom, medan kvinnor har två X-kromosomer. X-kromosombundet ärftliga sjukdomar förekommer som regel bara hos män och nedärvs via vanligen friska kvinnliga bärare av en normal gen och en sjukdoms­orsakande variant i en gen. Sannolikheten för söner till kvinnliga bärare av en sjukdomsorsakande genvariant att få sjukdomen är 50 procent. För döttrar är sannolikheten 50 procent att bli friska bärare av den sjukdomsorsakande genvarianten.

En man med en X-kromosombundet ärftlig sjukdom kan inte överföra den till sina söner, men alla döttrar blir bärare av den sjukdomsorsakande genvarianten.

X-kromosombunden nedärvning från kvinna, med muterad gen.

En annan mycket ovanlig form av syndromet benämnd JBST11 uppstår till följd av en nyuppkommen sjukdomsorsakande variant (nymutation) i genen TTC21B. Genvarianten har då oftast uppstått i en av föräldrarnas könsceller (ägg eller spermie). Sannolikheten att de på nytt får ett barn med syndromet uppskattas till mindre än 1 procent. Den nyuppkomna genvarianten hos barnet blir dock ärftlig och kan föras vidare till nästa generation med autosomal recessiv ärftlighetsgång.

Symtom

Redan vid födseln har barn med Jouberts syndrom ofta andningsstörningar och kan behöva vårdas på en neonatalavdelning. Andra vanliga symtom som visar sig efter hand är låg muskelspänning (hypotonus), koordinationsstörningar (ataxi), påverkad ögonmotorik, nedsatt syn och förändringar i njurarna. Många har en intellektuell funktionsnedsättning.

Andning

I nyföddhetsperioden har de flesta med syndromet en karaktäristisk andningsstörning. Barnen andas snabbt och flämtande, med en frekvens på upp till 200 andetag i minuten, mot normalt cirka 40 för nyfödda. Omväxlande med den snabba andningen har de andningsuppehåll (apnéer). Apnéer är inte ovanligt hos nyfödda, men vid Jouberts syndrom är de ofta längre. Hos en del försvinner svårigheterna under sömnen, men apnéerna kan ibland vara så svåra att barnet måste vårdas på sjukhus under lång tid för övervakning. Ibland behövs andningshjälp, till exempel respirator. Efter hand minskar andningssvårigheterna, men ofta kvarstår en tendens till snabb andning i vissa situationer, särskilt när barnen blir ivriga.

Andningssvårigheterna i kombination med den låga muskelspänningen gör att de flesta barn med syndromet har svårt att äta, framför allt under nyföddhetsperioden. De orkar inte suga, och det är vanligt att de sväljer fel.

Under de första tre levnadsåren förekommer en ökad dödlighet bland de barn som har en mycket svår form av syndromet, framför allt hos de som har svåra andningsstörningar.

Motorik

Barn med Jouberts syndrom kan ha koordinationsstörningar (ataxi), vilket innebär ett okoordinerat och ostadigt rörelsemönster. Till att börja med yttrar sig den motoriska störningen som låg muskelspänning och senare mest som skakighet i gången och dålig balans. Genomsnittsåldern för när barn med Jouberts syndrom börjar att gå är omkring fem år. Gången är oftast bredspårig och vinglig, och barnen trillar lätt. Den dåliga balansen gör att de kan känna sig osäkra på ojämna underlag och vid nivåskillnader. I samband med infektioner går de ofta tillbaka i sin motoriska utveckling, och det kan ta lång tid innan de återhämtat sig. Med åren blir ataxin mindre framträdande genom att barnen lär sig olika sätt att kompensera för den. En del barn lär sig dock aldrig att gå.

Även musklerna i ansiktet och svalget påverkas och talet kan bli hackigt och otydligt.

Ögon

Ögonsvårigheterna är av två slag: dels en störning av ögonrörelserna, dels en synnedsättning.

Vid födseln har de flesta barn med syndromet ofrivilliga snabba ögonrörelser (nystagmus), vilket innebär att ögat rör sig i hastiga ryck, oftast i sidled. De ofrivilliga ögonrörelserna brukar minska med tiden. Under uppväxten brukar andra problem med ögonmotoriken bli tydliga, till exempel kan barnen ha svårt att rikta blicken eller att titta uppåt. En del har också hängande ögonlock (ptos) och skelar.

Knappt hälften har förändringar i näthinnan (retinal dystrofi) som kan medföra synnedsättning. Vissa får en svår synnedsättning. Hos andra påverkar inte näthinneförändringarna synen, men kan ge upphov till en lätt ljuskänslighet.

Njurar

Ungefär en tredjedel av barnen har förändringar i njurarna som kan leda till nedsatt njurfunktion. De kan vara av olika slag, men det vanligaste är små cystor.

Hos en del kan nefronerna upphöra att fungera. Nefronerna är de enheter i njurarna som renar blodet och bildar urin. Det leder till att njurarna skadas och njursvikt uppstår.

De barn som har njurförändringar har också ofta en synnedsättning. Det diskuteras om dessa barn har en särskild variant av syndromet.

Lever

Leversjukdom (leverfibros) förekommer hos cirka 10 procent, och är vanligare hos de som har en sjukdomsorsakande variant i genen TMEM67. Vid leverfibros ökar mängden bindväv i levern så att den får nedsatt funktion.

Utveckling

Intellektuell funktionsnedsättning är vanligt vid Jouberts syndrom och svårighetsgraden varierar från lindrig till svår, men det finns också personer med syndromet som har en normal kognitiv utveckling. Personer som har en intellektuell funktionsnedsättning har en generellt nedsatt kognitiv förmåga. Det innebär svårigheter med abstrakt och teoretiskt tänkande och påverkar i hög grad förmågan att lära sig saker, planera och utföra uppgifter samt att lösa problem. I kombination med nedsatt förmåga att kommunicera innebär detta svårigheter att socialt och praktiskt klara av sin vardag. Svårigheterna varierar avsevärt både beroende på graden av intellektuell funktionsnedsättning (lindrig, medelsvår eller svår) och grad av påverkan på till exempel språk och tal, motorik, koncentrations­förmåga, uppmärksamhet och syn samt förekomst av epilepsi.

Beteende

Många barn med Jouberts syndrom är hyperaktiva och har plötsliga humörsvängningar med återkommande känsloutbrott. Ibland påverkar ataxin talet, vilket innebär att en del barn kan och förstår mer än vad de har förmåga att uttrycka. Detta kan leda till stor frustration. Även autistiska drag, som begränsad förmåga till social interaktion, kommunikation och/eller föreställningsförmåga, förekommer. En del av barnen har ett självskadebeteende, till exempel att de biter sig i tungan, läpparna, armarna eller händerna.

Utseendemässiga drag

Till syndromet hör vissa gemensamma utseendemässiga drag med höga rundade ögonbryn, bred näsrot, triangelformad mun och öron som sitter lågt. De utseendemässiga dragen varierar mellan olika personer med syndromet och finns ibland inte alls.

Övrigt

Ibland kan Jouberts syndrom även medföra andra symtom, till exempel bråck i halsryggen, epilepsi, extra fingrar och tår (polydaktyli), godartade tumörer i tungan, gomspalt samt underutveckling av tolvfingertarmen (duodenalatresi).

En del med syndromet har en ökad risk att få infektioner.

Påverkan på mag-tarmkanalen ger förstoppning.

Diagnostik

Jouberts syndrom misstänks utifrån kombinationen av symtom, framför allt andningssvårigheter under nyföddhetsperioden, låg muskelspänning, avvikande ögonrörelser och påverkad eller avvikande utveckling.

Vanligtvis är diagnosen möjlig att fastställa genom en magnetkameraundersökning (MR) av hjärnan som visar de karaktäristiska förändringarna. Flera studier visar att alla med Jouberts syndrom har en missbildning i hjärnan där mittdelen i lillhjärnan (vermis) saknas.

Det är angeläget att fastställa rätt diagnos, eftersom sannolikheten för en familj att få fler barn med Jouberts syndrom vanligtvis är 25 procent, medan den vid andra, liknande missbildningar i lillhjärnan oftast är betydligt lägre.

Diagnosen kan bekräftas med DNA-analys hos drygt 50 procent av alla med syndromet.

I samband med att diagnosen ställs är det viktigt att genetisk vägledning erbjuds. Det innebär information om syndromet och hur det ärvs samt en bedömning av sannolikheten för olika familjemedlemmar att få barn med samma syndrom.

Vid ärftliga syndrom där den genetiska avvikelsen är påvisad i familjen är det möjligt att utföra anlagsbärardiagnostik och fosterdiagnostik samt i vissa fall preimplantatorisk genetisk testning (PGT).

Behandling/stöd

Det finns ingen behandling som botar Jouberts syndrom. Insatserna inriktas på att lindra symtomen, förebygga medicinska komplikationer och kompensera för de funktionsnedsättningar som syndromet leder till. Behandlingen och stödinsatserna varierar, eftersom kombinationen av symtom och deras svårighetsgrad skiljer sig mellan olika personer. De flesta behöver kontakt med flera olika specialister, till exempel barnneurolog, ögonläkare och barnpsykiater, och det är viktigt att insatserna samordnas. Det är också viktigt att familjens behov av psykologiskt och socialt stöd tillgodoses, både när diagnosen ställs och senare.

Andning

Vid uttalade andningssvårigheter måste barnen övervakas och behandlas på sjukhus. För barn med andningsstörningar i form av andningsuppehåll finns det särskilda larm som kan användas i hemmet. Enstaka barn kan behöva andningshjälpmedel, till exempel en CPAP-apparat med andningsmask (continuous positive airway pressure) som blåser luft in i luftvägarna. Ibland kan man behöva göra en konstgjord öppning på halsen in till luftstrupen (trakeostomi). När barnen blir äldre brukar andningsproblemen minska.

Nutrition

Om barnet har svårt att suga, äta och svälja behövs kontakt med ett specialistteam (dysfagi- och nutritionsteam). I teamet ingår bland annat en logoped och en dietist. Logopeden ger råd om träning och hjälpmedel för att underlätta matningen av barnet. Dietisten gör kostberäkningar för rätt kalorimängd och en bra sammansatt kost samt ger kostråd som motverkar förstoppning. Är matningsproblemen svåra kan barnet under en tid få näring genom en sond i näsan. Kvarstår problemen kan en så kallad knapp (PEG, perkutan endoskopisk gastrostomi) behövas för att barnet ska få i sig tillräckligt med näring. En PEG är en operativt åstadkommen direktförbindelse till magsäcken via bukväggen.

Njurar

Njurfunktionen kontrolleras och följs upp regelbundet. Det är viktigt att tidigt upptäcka och behandla urinvägsinfektioner, eftersom en infektion ytterligare kan förvärra en njurskada. Vid svårare njurskador kan det bli nödvändigt med dialys eller njurtransplantation.

Lever

Leverns funktion kontrolleras och följs upp regelbundet för att upptäcka eventuella tecken på leverfibros. Tecken på leverfibros kan vara förstorad lever och mjälte samt cystor och ökad täthet i levern.

Ögon

Ögonen och synförmågan undersöks av en ögonläkare varje år under uppväxten. Med olika hjälpmedel går det oftast att kompensera för en synnedsättning.

Munhåla och tänder

Barnen bör tidigt få komma till en barntandvårdsspecialist (pedodontist) för utredning och behandling. De flesta behöver förstärkt förebyggande tandvård.

Habilitering

Barn med Jouberts syndrom behöver habiliteringsinsatser som för många också innefattar synhabilitering. Habilitering innebär stöd och behandling till personer med en medfödd eller tidigt förvärvad funktionsnedsättning för bästa utveckling utifrån individuella förutsättningar. Habiliteringsteamet har särskild kunskap om funktionsnedsättningar och hur svårigheterna de medför i det dagliga livet kan förebyggas och minskas. Syftet med de habiliterande insatserna är att personer med funktionsnedsättningar ska kunna utveckla och bibehålla bästa möjliga funktionsförmåga, samt få förutsättningar att leva ett så självständigt och delaktigt liv som möjligt.

Insatserna planeras utifrån barnets behov och förutsättningar, varierar över tid och sker i nära samverkan med närstående och andra i barnets nätverk. En viktig del av habiliteringen är att förmedla kunskap till föräldrar och andra i nätverket för att de ska kunna ge stöd utifrån barnets funktionsförmåga.

Insatserna består bland annat av utredning, behandling och utprovning av hjälpmedel. Föräldrarna får information och råd om möjligheterna att anpassa bostaden och andra miljöer som barnet vistas i, liksom information om det samhällsstöd som finns att få. Olika former av stöd till föräldrar och syskon ingår också. Kontakt med andra familjer i liknande situation kan ha stor betydelse.

Barnen behöver hjälp att utveckla sina motoriska färdigheter och lära sig kompensera för de svårigheter som kan orsakas av koordinationsstörningarna (ataxi). För att lättare klara av vardagen kan hjälpmedel och anpassning av vardagsmiljön behövas.

Tal-, språk- och kommunikationsförmågan påverkas hos barn med Jouberts syndrom. Därför är det viktigt att tidigt arbeta med språklig stimulans och vid behov alternativ och kompletterande kommunikation (AKK). Som för alla barn utvecklas kommunikationen i det tidiga samspelet mellan föräldrar och barn. Föräldrar och andra personer runt barnet behöver kunskap och vägledning i att använda alternativa kommunikationsvägar för att ge barnet förutsättningar att förstå och uttrycka sig utifrån sin förmåga.

För att bedöma de kognitiva funktionerna görs en neuropsykologisk utredning. Utredningen utförs så tidigt som möjligt och i god tid före skolstart, så att barnet utifrån sina förutsättningar får rätt insatser och lämplig skolform. Under uppväxten upprepas utredningen. De flesta barn behöver special­pedagogiska insatser i förskola och skola. Ofta behövs den särskilda pedagogik som används i den anpassade grundskolan och gymnasieskolan.

Vid hyperaktivitet, beteendesvårigheter samt symtom på autism görs en neuropsykiatrisk utredning. Det är viktigt för familjen och andra personer i omgivningen att lära sig möta barnet på ett sätt som minskar symtomen. Genom att vara observant på i vilka situationer problemen uppstår ökar förståelsen för orsaken till beteendet, och därmed vilka möjligheter som finns att avvärja och avleda det. En kommunikativ miljö där kraven är anpassade efter barnets förutsättningar minskar ofta problemen. Likaså har strukturerade aktiviteter och förberedelser inför förändringar ofta stor betydelse. Om barnet har ett självskadande beteende har behandling med psykofarmaka ibland en positiv effekt, och för en del barn med hyperaktivitet kan läkemedel vara till hjälp.

Vuxna

Vuxna med Jouberts syndrom behöver fortsatt medicinsk uppföljning och en del behöver specialistvård. Många behöver fortsatt habiliterande insatser och stöd i vardagslivet. Vid medelsvår intellektuell funktionsnedsättning kan man för det mesta kommunicera och klara enkla uppgifter i vardagen, medan den som har en svår intellektuell funktionsnedsättning behöver omfattande hjälp av omgivningen. Det kan till exempel vara stöd och omvårdnad i en bostad med särskild service samt daglig verksamhet.

Samhällsstöd

Kommunen kan erbjuda stöd i olika former för att underlätta vardagslivet för personer med funktionsnedsättningar och deras närstående. Exempel på insatser är avlösarservice i hemmet, kontaktfamilj, korttidsboende, boende med särskild service, daglig verksamhet, boendestöd, hemtjänst, färdtjänst och i vissa fall personlig assistans.

Hos Arbetsförmedlingen kan personer med funktionsnedsättning beviljas till exempel lönebidrag eller stöd för att söka eller anpassa ett arbete.

Försäkringskassan kan bevilja till exempel omvårdnadsbidrag, aktivitetsersättning eller sjukersättning, merkostnadsersättning eller personlig assistans.

Forskning

• Den europeiska databasen Orphanet samlar information om forskning som rör sällsynta hälsotillstånd, se orpha.net, sökord: Joubert syndrome.
• Den amerikanska databasen ClinicalTrials.gov samlar information om kliniska studier, se clinicaltrials.gov, sökord: Joubert syndrome.

Resurser

Nyfödda barn med Jouberts syndrom behöver oftast vård på nyföddhetsavdelning.

Jouberts syndrom ingår i nätverket ERN ITHACA för sällsynta syndrom med missbildningar och/eller intellektuell funktionsnedsättning, se ern-ithaca.eu.

Tandvård

Pedagogiska resurser

Resurspersoner

Resurspersonerna kan svara på frågor om Jouberts syndrom:

Intresseorganisationer

Det finns ingen specifik intresseorganisation för personer med Jouberts syndrom i Sverige, men generell kunskap finns hos följande organisationer:

Joubert Syndrome & Related Disorders Foundation, ett internationellt föräldranätverk, se jsrdf.org.

Databas

Orphanet samlar information om intresseorganisationer, framför allt i Europa, se orpha.net, sökord: Joubert syndrome.

Kurser, erfarenhetsutbyte

Ytterligare information

Övrigt

• OMIM (Online Mendelian Inheritance in Man), omim.org, sökord: Joubert syndrome
• GeneReviews (University of Washington), GeneReviews, sökord: Joubert syndrome
• Orphanet, europeisk databas, orpha.net, sökord: Joubert syndrome.

Litteratur

Bachmann-Gagescu R, Dempsey JC, Bulgheroni S, Chen ML, D’Arrigo S, Glass IA et al. Healthcare recommendations for Joubert syndrome. Am J Med Genet A 2020; 182: 229–249. https://doi.org/10.1002/ajmg.a.61399

Bulgheroni S, D'Arrigo S, Signorini S, Briguglio M, Di Sabato ML, Casarano M et al. Cognitive, adaptive and behavioral features in Joubert syndrome. Am J Med Genet 2016; 12: 3115–3124. https://doi.org/10.1002/ajmg.a.37938

Dong Y, Zhang K, Yao H, Jia T, Wang J, Zhu D et al. Clinical and genetic characteristics of 36 children with Joubert syndrome. Front Pediatr 2023; 11: 1102639. https://doi.org/10.3389/fped.2023.1102639

Esscher E, Flodmark O, Hagberg G, Hagberg B. Non-progressive ataxia: origins, brain pathology and impairments in 78 Swedish children. Dev Med Child Neurol 1996; 38: 285–296. https://doi.org/10.1111/j.1469-8749.1996.tb12095.x

Gena S, Serpieri V, Valente EM. Genotype-phenotype correlates in Joubert syndrome: A review. Am J Med Genet C Semin Med Genet 2022; 190: 72–88. https://doi.org/10.1002/ajmg.c.31963

Joubert M, Eisenring JJ, Robb J, Andermann F. Familial agenesis of the cerebellar vermis. A syndrome of episodic hyperpnea, abnormal eye movements, ataxia, and retardation. Neurology 1969; 19: 813–825. https://doi.org/10.1212/wnl.19.9.813

Kloka J, Blum LV, Piekarski F, Zacharowski K, Raimann FJ. Total intravenous anesthesia in Joubert syndrome patient for otorhinolaryngology surgery: A case report and mini review of the literature. Am J Case Rep 2020; 21: e923018. https://doi.org/10.12659/ajcr.923018

Kroes HY, Monroe GR, van der Zwaag B, Duran KJ, de Kovel CG, van Roosmalen MJ et al. Joubert syndrome: genotyping a northern European patient cohort. Eur J Hum Genet 2016; 2: 214–220. https://doi.org/10.1038/ejhg.2015.84

Morelli F, Toni F, Saligari E, D’Abrusco F, Serpieri V, Ballante E et al. Visual function in children with Joubert syndrome. Dev Med Child Neurol 2023; 66; 379–388. https://doi.org/10.1111/dmcn.15732

Poretti A, Boltshauser E, Valente EM. The molar tooth sign is pathognomonic for Joubert syndrome! Pediatr neurol 2014; 50: 15–16. https://doi.org/10.1016/j.pediatrneurol.2013.11.003

Poretti A, Gerner GJ. Neurocognitive functions and behavior in Joubert syndrome. Pediatr Neurol Briefs 2016; 30: 47. https://doi.org/10.15844/pedneurbriefs-30-12-3

Poretti A, Snow J, Summers AC, Tekes A, Huisman TA, Aygun N et al. Joubert syndrome: neuroimaging findings in 110 patients in correlation with cognitive function and genetic cause. J Med Genet 2017; 54: 521–529. https://doi.org/10.1136/jmedgenet-2016-104425

Spahiu L, Behluli E, Grajçevci-Uka V, Liehr T, Temaj G. Joubert syndrome: Molecular basis and treatment. J Mother Child 2023; 26: 118–123.

Surisetti BK, Holla VV, Prasad S, Neeraja K, Kamble N, Yadav R et al. Clinical and imaging profile of patients with Jourbert syndrome. J Mov Disord 2021; 14: 231–235. https://doi.org/10.14802/jmd.21066

Vilboux T, Doherty DA, Glass IA, Parisi MA, Phelps IG, Cullinane AR et al. Molecular genetic findings and clinical correlations in 100 patients with Joubert syndrome and related disorders prospectively evaluated at a single center. Genet Med 2017; 10: 875–882. https://doi.org/10.1038/gim.2016.204

Vinod S, Ghaly E, Cruz Soriano P, Sampath H, February M, Gupta A. A variable presentation of Joubert syndrome: Case report and a brief review. J Neonatal Perinatal Med 2020; 13: 587–591. https://doi.org/10.3233/npm-180144

Medicinsk expert/granskare/redaktion

Medicinsk expert som har skrivit det ursprungliga textunderlaget är barnneurolog Eva Esscher, Sachsska Barnsjukhuset, Stockholm.

Revideringen av materialet har gjorts av överläkare Martin Jägervall, Region Kronoberg, Växjö.