Isokromosom 18p-syndromet

Sjukdom/tillstånd

Isokromosom 18p-syndromet är en medfödd kromosomavvikelse som bland annat medför lindrig till medelsvår intellektuell funktionsnedsättning och kortväxthet. Till syndromet hör också vissa gemensamma utseendemässiga drag, vilket är vanligt vid kromosomala avvikelser. Isokromosom 18p-syndromet är mycket sällan ärftligt. Det orsakas av en extra kromosom som för det mesta finns i kroppens alla celler.

Isokromosom 18p-syndromet beskrevs första gången 1963 av den danske genetikern Anders Frøland och hans medarbetare.

Förekomst

I artiklar i internationell medicinsk litteratur finns fler än 75 personer med syndromet beskrivna. Det finns personer med isokromosom 18p-syndromet i Sverige, men det exakta antalet är okänt.

Orsak

Syndromet orsakas av en extra kromosom, som består av två kopior av den korta armen på kromosom 18, en så kallad isokromosom. Vid en normal celldelning delar sig kromosomen på längden så att två identiska dotterkromosomer uppkommer. Om kromosomen i stället delar sig på tvären uppkommer dels en dotterkromosom som består av de båda korta armarna, isokromosom 18p, dels en dotterkromosom som består av de två långa armarna, isokromosom 18q (se figur). Isokromosomen nedärvs sedan som en extra kromosom tillsammans med två normala kromosomer 18, vilket innebär att det vid isokromosom 18p-syndromet finns fyra kopior av den korta armen på kromosom 18, i stället för som normalt två.

Till vänster ses en normal delning av kromosomen vid celldelning, som resulterar i två nya, normala kromosomer med vardera en lång och en kort arm. Till höger visas hur isokromosomer uppstår när kromosomen i stället delar sig på tvären.

Ärftlighet

Isokromosom 18p-syndromet beror oftast på en nymutation, vanligen en feldelning av kromosom 18 vid bildandet av en äggcell eller mera sällan, en spermie, vilket innebär att den extra kromosomen inte är nedärvd. Sannolikheten att föräldrarna till ett barn med en nymutation på nytt får ett barn med syndromet uppskattas då till mindre än 1 procent. Sällsynta nedärvda fall har beskrivits, där kromosomavvikelsen funnits i mosaikform (endast i en del av kroppens celler) hos den ena föräldern. Upprepningsrisken är då förhöjd.

Symtom

Nyfödda med isokromosom 18p-syndromet har ofta låg födelsevikt och ett litet huvudomfång (mikrocefali). I nyföddhetsperioden är det också vanligt med nedsatt muskelspänning (hypotonus), vilket tillsammans med svårigheter att koordinera sugning och sväljning kan leda till matningsproblem. I kombination med att det också är vanligt att barnen kräks när de har ätit kan detta bidra till att de ökar dåligt i vikt under spädbarnstiden. Senare i livet kan muskelspänningen i stället vara förhöjd (hypertonus).

Alla med syndromet har också intellektuell funktionsnedsättning som vanligtvis är lindrig till medelsvår. Detta gör att barn med isokromosom 18p-syndromet vanligen har en försenad motorisk utveckling, vilket innebär att de till exempel sitter, kryper och går senare än normalt. Språkutvecklingen är också påverkad, eftersom medelsvår eller svår intellektuell funktionsnedsättning innebär begränsade möjligheter att använda språket.

Personer med syndromet är oftast kortväxta. En del har ortopediska problem, som sned rygg (skolios eller kyfos), felställningar i fötterna och plattfothet.

Problem från mag-tarmkanalen är vanliga, till exempel förstoppning och att den normala ventilmekanismen mellan magsäcken och matstrupen (övre magmunnen) inte fungerar normalt och maginnehållet därför läcker upp i matstrupen (gastroesofageal reflux). Refluxen medför att barnen ofta kräks, vilket tillsammans med svårigheter att äta kan leda till fortsatt dålig viktuppgång. Den kan också orsaka smärta och inflammation i matstrupen.

Synproblem förekommer ofta, i form av skelning, närsynthet, översynthet och brytningsfel, som astigmatism. Många barn med syndromet har också återkommande öroninfektioner, vilket kan orsaka hörselnedsättning.

Hjärtmissbildning förekommer hos nästan hälften av barnen, till exempel hål i skiljeväggen mellan kamrarna (kammarseptumdefekt, VSD) och hål i skiljeväggen mellan förmaken (förmaksseptumdefekt, ASD).

Hos pojkar med syndromet kan urinröret mynna på undersidan av penis (hypospadi). De kan också ha testiklar som ligger kvar i bukhålan och inte har vandrat ned i pungen (kryptorkism).

Cirka en fjärdedel av barnen utvecklar epilepsi.

Till syndromet hör också vissa gemensamma utseendemässiga drag, vilket är vanligt vid kromosomala avvikelser. Vid isokromosom 18p-syndromet är ansiktsformen ofta oval och öronen lågt placerade, ibland med en avvikande form. Näsan brukar vara liten, liksom munnen. Det är också vanligt med lång överläpp med utslätad skåra (filtrum) samt en trång, hög gom och en spetsig, ibland framträdande haka.

Ett fåtal barn föds med mycket svåra missbildningar av inre organ, till exempel hjärta och lungor.

Diagnostik

Diagnosen ställs genom kromosomanalys och/eller DNA-analys. Föräldrarna bör erbjudas kromosomundersökning för att utesluta en ärftlig kromosomavvikelse med förhöjd upprepningsrisk. I samband med att diagnosen ställs bör familjen erbjudas genetisk vägledning, vilket innebär information om sjukdomen och hur den ärvs. Bedömning av sannolikheten för att andra i familjen ska insjukna ingår också, liksom vilka möjligheter till diagnostik som då finns.

Fosterdiagnostik är möjlig, även om sannolikheten att på nytt få ett barn med samma kromosomavvikelse inte är förhöjd.

Behandling/stöd

Det finns ingen botande behandling, men de olika symtomen kan behandlas. Åtskilligt kan göras för att ge stöd och så mycket som möjligt kompensera för funktionsnedsättningarna.

Under spädbarnstiden bör hjärtat undersökas av en barnhjärtläkare (barnkardiolog), som sedan avgör den fortsatta behandlingen av ett eventuellt hjärtfel.

Eftersom nyfödda barn med syndromet ofta har svårt att äta kan de behöva hjälp att få i sig näring. För att få igång matningsrutiner kan föräldrarna få hjälp och stöd av en dietist och en logoped. Om matningsproblemen fortsätter kan det bli nödvändigt med en så kallad knapp (PEG, perkutan endoskopisk gastrostomi), en operativt åstadkommen förbindelse till magsäcken via bukväggen. Det är viktigt att noga följa barnens tillväxt.

De barn som har epilepsi behöver utredas och behandlas av en barnneurolog. Om barnet har hämmad tillväxt görs en utredning av barnendokrinolog. Brist på tillväxthormon kan behandlas.

Behov av synhjälpmedel behöver utredas och bedömas av ögonläkare. Vid skelning kan lappbehandling behövas, vilket innebär att det öga som inte skelar täcks med en lapp för att synen på det skelande ögat ska övas upp.

De pojkar vars testiklar inte har vandrat ned i pungen bör opereras tidigt, helst före ett års ålder. Även hypospadi behöver oftast korrigeras kirurgiskt.

Skolios, kyfos, felställningar av fötterna eller andra ortopediska problem bedöms och behandlas av en barnortoped.

Barn med isokromosom 18p-syndromet behöver habiliteringsinsatser. I ett habiliteringsteam ingår yrkeskategorier med särskild kunskap om funktionsnedsättningar och deras effekter på vardagsliv, hälsa och utveckling. Insatserna sker inom det medicinska, pedagogiska, psykologiska, sociala och tekniska området. De består bland annat av utredning, behandling, utprovning av hjälpmedel, information om funktionsnedsättningen och samtalsstöd. Information om samhällets stöd samt råd inför anpassning av bostaden och andra miljöer som barnet vistas i ges också. Föräldrar, syskon och andra anhöriga får också stöd.

Omfattningen av funktionsnedsättningarna avgör vilka insatser som kan behövas. Insatserna planeras utifrån de behov som finns, varierar över tid och sker i nära samverkan med personer i barnets nätverk.

Vid val av förskola, fritidshem och skola är det viktigt att se till barnets individuella behov och utveckling. Barn med intellektuell funktionsnedsättning behöver specialpedagogiskt stöd.

I samspel och lek stimuleras och tränas tal, språk och kommunikation. För att ge de bästa förutsättningarna för utveckling utreds barnen språkligt och kommunikativt. Därefter anpassas träningen efter varje barns förutsättningar och utvecklingsnivå. Många barn behöver tidigt ges möjlighet till alternativ och kompletterande kommunikation (AKK). AKK är ett samlingsnamn för kommunikation som inte bygger på tal.

Kommunen kan erbjuda stöd i olika former för att underlätta familjens vardagsliv. Personlig assistans kan till exempel ges till den som på grund av stora och varaktiga funktionsnedsättningar behöver hjälp med grundläggande behov, men också för att utöka möjligheten till ett aktivt liv trots omfattande funktionsnedsättning. Avlösning i form av en kontaktfamilj eller ett korttidsboende är andra exempel på stödinsatser.

Vuxna med isokromosom 18p-syndromet behöver fortsatta individuellt utformade habiliteringsinsatser och stöd i det dagliga livet, till exempel stöd och omvårdnad i en bostad med särskild service samt daglig verksamhet.

Forskning

- -

Resurser

Diagnostik och genetisk vägledning finns på avdelningar för klinisk genetik vid universitetssjukhusen.

Resurspersoner

Resurspersonerna kan svara på frågor om isokromosom 18p-syndromet.

Intresseorganisationer

Chromosome 18 Registry & Research Society är en internationell patientförening, chromosome18.org.

Kurser, erfarenhetsutbyte

Ytterligare information

• Chromosome 18 Registry & Research Society, chromosome18.org, sökord: the conditions/tetrasomy 18p.

Litteratur

Abeliovich D, Dagan J, Levy A, Steinberg A, Zlotogora J. Isochromosome 18p in a mother and her child. Am J Med Genet 1993; 46: 392-393.

Balícek P, Zizka J, Lichy J. An isochromosome of the short arms of the no 18 chromosome in a mentally retarded girl. Clin Genet 1976; 9: 192-196.

Boyle J, Sangha K, Dill F, Robinson WP, Yong SL. Grandmaternal origin of an isochromosome 18p present in two maternal half-sisters. Am J Med Genet 2001; 101: 65-69.

Brøndum Nielsen K, Dyggve H, Friedrich U, Hobolth N, Lyngbye T, Mikkelsen M. Small metacentric nonsatellited extra chromosome: report of five mentally retarded individuals and review of literature. Contribution to further delineation of a new syndrome. Hum Genet 1978; 44: 59-69.

Bugge M, Blennow E, Friedreich U, Petersen MB, Pedeutour F, Tsezou A et al. Tetrasomy 18p de novo: Parental origin and different mechanisms of formation. Eur J Hum Genet 1996; 4: 160-167.

Callen DF, Freemantle CJ, Ringenbergs ML, Baker E, Eyre HJ, Romain D et al. The isochromosome 18p syndrome: confirmation of cytogenetic diagnosis in nine cases by in situ hybridization. Am J Hum Genet 1990; 47: 493-498.

Condron CJ, Cantwell RJ, Kaufman RL, Brown SB, Warren RJ. The supernumerary isochromosome 18 syndrome (+18pi). Birth Defects Orig Art 1974; Ser X: 36-42.

Frøland A, Holst G, Terslev E. Multiple anomalies associated with an extra small autosome. Cytogenetics 1963; 2: 99-106.

Ogata K, Iinuma K, Kamimura K, Morinaga R, Kato J. A case report of a presumptive +i(18p) associated with serum IgA deficiency. Clin Genet 1977; 11: 184-188.

Sebold C, Roeder E, Zimmerman M, Soileau B, Heard P, Carter E et al. Tetrasomy 18p: report of the molecular and clinical findings of 43 individuals. Am J Med Genet A 2010; 152A: 2164-2172.

Taylor KM, Wolfinger HL, Brown MG, Chadwick DL. Origin of a small metacentric chromosome: Familial and cytogenetic evidence. Clin Genet 1975; 8: 364-369.

Medicinsk expert/granskare/redaktion

Medicinsk expert som skrivit underlaget är professor Elisabeth Syk Lundberg, Karolinska Universitetssjukhuset, Stockholm.