Fruktos-1,6-bifosfatasbrist

Sjukdom/tillstånd

Fruktos-1,6-bifosfatasbrist är en ärftlig metabol sjukdom som ger upphov till attacker av sjunkande blodsocker och tilltagande surhetsgrad i kroppen. Namnet förkortas till FBP1D från engelskans fructose-1,6-biphosphatase deficiency.

Orsaken till sjukdomen är en förändring i genen FBP1 som orsakar brist på enzymet fruktos-1,6-bifosfatas (FBP1). Det leder till att levern inte kan tillgodose hjärnans behov av sockerarten glukos, när intaget av glukoshaltig föda är bristfälligt och de förråd som finns i levern i form av kolhydraten glykogen har tagit slut. Enzymbristen påverkar även kroppens nedbrytning av sockerarten fruktos och av glycerol, som är en komponent i fett.

Sjukdomen visar sig som attacker i samband med brist på föda eller vid ökat behov av glukos, som vid infektioner med feber. Symtom vid dessa attacker är tilltagande trötthet som snabbt kan följas av medvetslöshet och epileptiska anfall. Andningen ökar och kräkningar är vanligt. Om symtomen inte omedelbart behandlas kan tillståndet leda till hjärnskador och bli livshotande. Riskerna för allvarliga komplikationer är störst hos små barn, särskilt strax efter födseln då symtomen ofta visar sig och diagnosen är oklar.

Diagnosen kan lätt missas under nyföddhetsperioden, eftersom det hos nyfödda är vanligt med låga blodsockernivåer som snabbt går över. Vid FBP1D är det låga blodsockret kombinerat med en ökad surhetsgrad i blodet, vilket skiljer sjukdomen från de flesta andra tillstånd med lågt blodsocker. Diagnosen ställs vanligen med DNA-analys.

Fruktos-1,6-bifosfatasbrist tillhör inte de sjukdomar som ingår i den allmänna screeningen av nyfödda i Sverige, se Nyföddhetsscreening (PKU-provet).

Vid en akut attack med sänkt blodsocker sker behandlingen genom tillförsel av glukos (druvsocker), antingen som dryck eller direkt i blodet (intravenöst). Attackerna kan förebyggas genom täta måltider och mat som innehåller den typ av kolhydrater som bryts ned långsamt i mage och tarm.

Om diagnosen ställs i tid och de förebyggande åtgärderna genomförs väl är den medicinska prognosen för personer med FBP1D mycket god. Det innebär att de ofta kan vara symtomfria under långa perioder. En del har endast lindriga symtom. Känsligheten för fasta brukar minska med åren. Risken att drabbas av attacker av lågt blodsocker finns dock kvar vid tillfällen när matintaget blir för lågt, som vid sjukdom, bantning eller kraftig fysisk ansträngning. Detta gäller särskilt när personen äter mer än en liten mängd fruktos.

Fruktos-1,6-bifosfatasbrist beskrevs första gången år 1970 hos en sexårig flicka av forskarna Lester Baker och Albert I Winegrad i Pittsburg, USA.

Förekomst

Fruktos-1,6-bifodfatasbrist är ett mycket ovanligt tillstånd i Europa och Amerika, men är vanligare i Asien. I Nederländerna har man uppskattat att det föds 1 barn med tillståndet av 350 000 födda. I Frankrike anges det vara ännu mera sällsynt. Dessa uppgifter är emellertid osäkra. Eftersom symtomen ibland kan vara lindriga är det troligt att diagnosen i vissa fall aldrig ställs, och att förekomsten därför underskattas.

I Sverige känner man till flera personer med sjukdomen från olika delar av landet, men någon kartläggning av hur vanlig FBP1D är har hittills inte gjorts.

Orsak

Kroppens uppbyggnad och funktioner styrs av de gener som finns i arvsmassan (genomet) i våra cellkärnor. Generna fungerar som mallar för att bygga proteiner som behövs för kroppens alla funktioner och vävnader. Många av dessa proteiner är enzymer som deltar i och påverkar olika kemiska reaktioner i kroppen utan att själva förbrukas.

Fruktos-1,6-bifosfatasbrist (FBP1D) uppstår till följd av att en person har sjukdomsorsakande genvarianter i båda sina kopior av genen FBP1, som finns på kromosom 9 (lokalisation 9q22.32). Genen FBP1 är en mall för tillverkningen av (kodar för) enzymet fruktos-1,6-bifosfatas (FBP1). Sjukdomen kan också orsakas av en deletion, då ett kromosomsegment saknas där FBP1 ingår. I båda fall leder det till att enzymet FBP1 inte bildas alls eller inte fungerar tillräckligt väl och därmed orsakar sjukdomen.

Normal omsättning av glukos

Enzymet FBP1 har en mycket viktig funktion i kroppen i den kedja av kemiska reaktioner som förser blodet med glukos (druvsocker) i situationer när ämnet inte levereras från matsmältningen och leverns reservförråd av glykogen har tagit slut.

Glukos är en energibärande sockerart som cirkulerar i blodet. Glukos kan förse alla vävnader och organ med den energi som behövs för livsprocesserna. Hjärnan förbrukar mycket energi och accepterar normalt bara glukos för sin energiförsörjning. De flesta andra vävnader kan däremot utnyttja även andra ämnen för sitt energibehov, framför allt fettsyror. Hjärnans stora behov av energi gör det nödvändigt att blodet alltid innehåller en jämn halt av glukos.

Kolhydrater i födan kan brytas ned till glukos under matsmältningen i tarmen och därifrån tas upp i blodet. Den glukos som inte omedelbart behövs för kroppens energibehov lagras i vävnaderna. Det sker i form av glykogen, som består av hopkedjade glukosmolekyler, eller som fett. Glykogen lagras i störst mängd i musklerna och levern. Därifrån kan glukos återbildas för att bli energikälla för dessa organ, när tillförseln från blodet tryter. Det är dock bara levern, och i mycket liten utsträckning njurarna, som kan leverera glukos från glykogen till blodet när glukoshalten där minskar.

Insulin är ett hormon som reglerar upptag och bildning av glykogen i musklerna och många andra vävnader. Varken hjärnan eller levern behöver emellertid insulin för upptag av glukos. Ett annat hormon, glukagon, och vid stresspåslag även adrenalin, styr nedbrytningen av leverns glykogen till glukos i blodet när det behövs. Blodets halt av glukos regleras således noga av dessa hormoner.

Leverns förråd av glykogen klarar att förse hjärnan med glukos under mindre än ett dygn, om det inte sker något tillskott av glukos från matsmältningen. Perioden kan vara betydligt kortare om glykogenförrådet är litet, som hos nyfödda som har fått för låg näringstillförsel via moderkakan under slutet av fosterlivet.

När leverglykogenet tryter träder normalt en process i levern in som kallas glukoneogenesen. Det är en serie kemiska omvandlingar som leder till att glukos bildas från andra ämnen, främst laktat (mjölksyra) och vissa aminosyror. Dessa aminosyror kommer från nedbrutna proteiner från framför allt muskler. I liten utsträckning bidrar även glycerol, som frisätts vid nedbrytning av fett. Glukoneogenesen kräver särskilda enzymer för att fungera, bland dem FBP1, och regleras av glukagon och insulin. Processen är normalt mycket uthållig, och kan leverera glukos för hjärnans behov i många veckor.

Följder av brist på enzymet fruktos-1,6-bifosfatas (FBP1)

Om inte enzymet FBP1 bildas eller har mycket dålig funktion kommer levern inte att kunna producera glukos i situationer när glukos inte kommer från matsmältningen och leverglykogenet har tagit slut. Blodets halt av glukos kommer då att sjunka och hjärnans funktion påverkas. Tillståndet kallas hypoglykemi och kan snabbt bli livshotande.

De kemiska reaktioner som rör glukos och dess omsättning i levern är mycket komplexa och sammanflätade med varandra. Ett bortfall av funktionen hos enzymet FBP1 kommer därför att också påverka andra processer. En sådan är omvandlingen av sockerarten fruktos till glukos. Denna omvandling hejdas och ger upphov till en anhopning av ett mycket reaktivt ämne, fruktos-1-fosfat, i levern. Det hämmar bland annat omvandlingen av leverglykogen till glukos, vilket kan orsaka hypoglykemi. Anhopningen kan också bidra till reaktioner som gör att fett lagras i levern. Intag av fruktos bör därför ske med försiktighet vid FBP1D.

Vid FBP1D i svältsituationer drabbas även omvandlingen av ämnet glycerol till glukos. Glycerol frisätts i kroppen när fett bryts ned. Vid sjukdomen hejdas omvandlingen av glycerol, och då anhopas fosfathaltiga nedbrytningsprodukter. Det kan orsaka en brist på fosfor i kroppen som kan få allvarliga följder för bildningen av viktiga energirika ämnen.

Även laktat anhopas, när glukoneogenesen aktiveras utan att enzymet FBP1 fungerar. Det sänker pH-värdet i kroppens vävnader (acidos), vilket påverkar en rad livsnödvändiga biokemiska processer. Den ökade surhetsgraden i blod och vävnader motverkas genom ökat andningsdjup och ökad andningsfrekvens, som gör att mer koldioxid utsöndras vid utandning.

Ärftlighet

Fruktos-1,6-bifosfatasbrist (FBP1D) nedärvs autosomalt recessivt, vilket innebär att båda föräldrarna är friska bärare av en sjukdomsorsakande variant av en gen. Vid varje graviditet med samma föräldrar är sannolikheten 25 procent att barnet får genvarianterna i dubbel uppsättning (en från varje förälder). Barnet får då sjukdomen. Sannolikheten att barnet får en sjukdomsorsakande variant i enkel uppsättning är 50 procent. Då blir barnet, liksom föräldrarna, frisk bärare av genvarianten. Sannolikheten att barnet varken får sjukdomen eller blir bärare av en sjukdomsorsakande genvariant är 25 procent.

Autosomal recessiv nedärvning.

Om en person med en autosomalt recessivt ärftlig sjukdom, som har två sjukdomsorsakande varianter, får barn med en person som inte har en sjukdomsorsakande variant, så ärver samtliga barn den sjukdomsorsakande genvarianten i enkel uppsättning. De får då inte sjukdomen, utan blir friska bärare. Om en person med en autosomalt recessivt ärftlig sjukdom och två sjukdomsorsakande varianter däremot får barn med en frisk bärare av en sjukdomsorsakande genvariant i enkel uppsättning, så är sannolikheten 50 procent att barnet får sjukdomen. Sannolikheten för att barnet blir frisk bärare av en sjukdomsorsakande genvariant är också 50 procent.

Symtom

Vid fruktos-1,6-bifosfatasbrist (FBP1D) uppkommer akuta attacker som främst beror på sjunkande nivåer av glukos i blodet (hypoglykemi). Symtomen uppstår när den som har tillståndet har varit utan kolhydrathaltig föda under så lång tid att leverns förråd av glykogen sinat. Intag av större mängder fruktos kan också sänka glukosnivån. Därtill tilltar andningen och leverstorleken ökar akut.

Hur lång tid utan föda som tolereras varierar mycket mellan olika åldrar och mellan olika individer. Barn, i synnerhet nyfödda under de första levnadsdygnen, är mera utsatta än vuxna. Det brukar förklaras med att äldre personer har större förråd av glykogen i levern än yngre. Så länge glykogenförråden räcker till har personer med FBP1D inga symtom. Det betyder att de ofta kan vara symtomfria under långa perioder eller till och med hela livet.

Symtomen vid sjunkande blodsocker är obehagskänsla i magen, ibland kräkningar, trötthet, bristande koncentrationsförmåga, svimningskänsla och medvetslöshet, stundom med epileptiska anfall. Andningen tilltar på grund av ansamling av mjölksyra (laktacidos) i kroppens vävnader. Vuxna får samma symtom som barn vid attacker med lågt blodsocker.

Om personen inte får glukos i tid kan symtomen bli livshotande och leda till hjärnskador som kan ge påverkad kognitiv och motorisk utveckling, epilepsi och annan funktionsnedsättning.

Den största risken för lågt blodsocker finns hos nyfödda under de första levnadsdygnen. Det tar en viss tid innan den nyfödda får hela sitt behov av glukos från bröstmjölk eller bröstmjölksersättning. Normalt frisätts då glukos till blodet från leverns förråd av glykogen. Förråden av glykogen i levern varierar emellertid mycket hos nyfödda barn, beroende på hur god näringsförsörjningen har varit till fostret under den sista delen av graviditeten och om barnet har fötts för tidigt. Det är storleken på leverns förråd av glykogen som avgör om glukoneogenesen behöver startas för att försörja blodet med tillräckliga mängder glukos. Det är också därför mängden leverglykogen som avgör om ett nyfött barn med FBP1D får symtom eller inte under den första levnadstiden. Är förråden mycket små kan tillståndet bli livshotande redan inom några timmar efter födseln. Ett nyfött barn med hypoglykemi reagerar med sänkt medvetandegrad, svarar inte normalt på stimuli och blir slappt i kroppen. Kroppstemperaturen kan också sjunka.

Prognos

Om ett barn med FBP1D klarar nyföddhetsperioden utan allvarliga symtom, en god näringstillförsel kan bibehållas och attacker av lågt blodsocker behandlas effektivt får barnet en normal tillväxt och utveckling. Personer med FBP1D är helt symtomfria mellan attackerna. Perioderna utan symtom kan vara mycket långa, särskilt hos vuxna.

Eftersom tillståndet är ovanligt är kunskaperna om prognosen på längre sikt begränsade. Baserat på dagens kunskap är prognosen emellertid god och attackerna med lågt blodsocker blir mer ovanliga med stigande ålder. Man har funnit en ökad inlagring av fett i levern (steatos) hos vissa personer med tillståndet. Det är dock inte klarlagt om detta innebär någon risk för komplikationer hos personer med FBP1D.

Diagnostik

Vid fruktos-1,6-bifosfatasbrist (FBP1D) är blodsockersänkningen kombinerad med en ökad surhetsgrad i blodet (acidos), till skillnad från de flesta andra orsaker till lågt blodsocker. Mycket ofta ses också en förstorad lever, som känns vid undersökning av buken.

Alla symtom och kemiska avvikelser normaliseras mycket snabbt efter tillförsel av glukos och sådan föda som kan omvandlas till glukos. Symtomen är därför bara möjliga att fånga för diagnostiska ändamål under en period när näringstillförseln är otillräcklig.

Man bör misstänka FBP1D vid upprepade attacker med illamående, kräkningar, trötthet, ökad andning och medvetanderubbningar, oavsett om lågt blodsocker har bekräftats eller inte, och oberoende av personens ålder.

Utöver låg nivå av blodglukos och ökad surhetsgrad i blodet finns andra biokemiska fynd som talar för diagnosen. De är ökad utsöndring av glycerol och glycerol-3-fosfat i urinen samt ökad mängd urinsyra (urat) i blodet.

För att minska risken för livshotande skador är det viktigt att diagnosen ställs tidigt i livet. I omkring hälften av de fall som har beskrivits i den medicinska litteraturen har de första symtomen visat sig tidigt under den första levnadsveckan. Eftersom lågt blodsocker i den åldern är vanligt förekommande är symtomen välkända och uppmärksamheten hög hos sjukvårdspersonal. I allmänhet är symtomen vid lågt blodsocker hos nyfödda lindriga och snabbt övergående efter behandling med glukos. Någon närmare utredning av orsakerna görs därför sällan. FBP1D hör inte heller till de tillstånd som ingår i den allmänna screeningen för medfödda sjukdomar (PKU-provet). Det gör att diagnosen lätt missas.

Diagnosen fastställs i första hand med DNA-analys.

Även till synes friska syskon till en person med FBP1D bör erbjudas undersökning, inte minst därför att symtomen kan vara mycket diskreta.

Diagnosen kan också fastställas genom att påvisa låg eller utebliven aktivitet av enzymet FBP1 i vita blodkroppar (monocyter), eller i levervävnad eller tarmslemhinna från en biopsi. Det kräver dock särskilda laboratorieresurser.

I samband med att diagnosen ställs är det viktigt att genetisk vägledning erbjuds. Det innebär information om sjukdomen och hur den ärvs, samt en bedömning av sannolikheten för olika familjemedlemmar att få barn med samma sjukdom.

Vid ärftliga sjukdomar där den genetiska avvikelsen är påvisad i familjen är det möjligt att utföra anlagsbärardiagnostik och fosterdiagnostik, samt i vissa fall preimplantatorisk genetisk testning (PGT).

Behandling/stöd

Behandlingen vid fruktos-1,6-bifosfatasbrist (FBP1D) omfattar dels åtgärder då en person får akuta symtom, dels förebyggande dietbehandling i syfte att förhindra att sådana attacker uppstår.

För att den förebyggande dietbehandlingen ska lyckas krävs en nära och fortlöpande kontakt med en dietist med särskild kunskap om metabola sjukdomar. Det är lämpligt att behandlingen och uppföljningen leds från ett av landets centrum för medfödda metabola sjukdomar. Där samarbetar läkare, sjuksköterskor och dietister med bland andra genetiker, kemister, psykologer och kuratorer. Vid dessa centrum finns aktuell kunskap om forskning och utveckling kring sjukdomen och dess behandling.

Akut behandling

Det som orsakar akuta symtom vid FBP1D är i första hand att hjärnan inte får tillräckligt med glukos via blodet, i andra hand att mjölksyra ansamlas och hotar att sänka pH-värdet i kroppen (acidos).

Behandlingen vid en akut sjukdomsattack syftar till att så snabbt som möjligt återställa den normala nivån av glukos i blodet. Om personen är vid medvetande kan det ske genom att glukos i någon form tillförs, i första hand som dryck, till exempel druvsockerlösning eller särskilda preparat kallade glukospolymerer. Andra söta drycker får inte ges därför att de oftast innehåller fruktos, sackaros eller andra sötningsmedel som är verkningslösa eller skadliga vid FBP1D. Kolhydratrik föda i fast form kan också ges. Effekten av behandlingen brukar vara snabb.

En ännu snabbare behandling, som utförs av sjukvårdspersonal, är att ge glukos direkt i blodet (intravenöst). Glukos måste ges intravenöst om personen inte accepterar erbjuden dryck eller om medvetandegraden är sänkt. Glukosinfusionen ges tills dess att blodets glukoshalt är stabilt normaliserad. Därefter ska kolhydratrik föda ges för att återställa leverns depåer av glykogen.

Att injicera glukagon som akut åtgärd, i syfte att frisätta glukos i blodet från glykogen, ger vid FBP1D ingen effekt eftersom leverglykogen saknas.

Sänkningen av pH-värdet i blodet kan behandlas, men det behövs oftast inte. pH-värdet normaliseras vanligen snabbt när blodsockret stiger.

Den som har fått diagnosen FBP1D bör alltid ha glukospolymer eller druvsocker till hands för att snabbt kunna behandla tidiga tecken på blodsockersänkning. Personer med sjukdomen bör alltid bära med sig information om diagnosen och de åtgärder som ska vidtas vid akuta symtom. När det gäller barn bör även berörd personal i förskola och skola informeras.

Förebyggande behandling

Grundbulten i behandlingen av FBP1D är de förebyggande åtgärderna. Det finns ännu inte några internationellt accepterade och vetenskapligt grundade rekommendationer för hur den förebyggande behandlingen praktiskt bäst utformas vid tillståndet. Den framgångsrika förebyggande behandling som ändå nu tillämpas syftar till att förhindra akuta attacker genom att begränsa situationer när glukoneogenesen behöver aktiveras för att upprätthålla glukoshalten i blodet. Personer med tillståndet behöver hålla glykogendepån i levern välfylld genom att inte ha för långa mellanrum mellan kolhydrathaltiga måltider. De behöver vanligen också begränsa intaget av födoämnen som är rika på fruktos.

Inslaget i födan av så kallade långsamma kolhydrater spelar roll för toleransen för fasta hos en person med FBP1D. Sådana kolhydrater avger glukos långsamt och därmed under lång tid under matsmältningen. De kan ha en särskild betydelse när det gäller att undvika lågt blodsocker nattetid under sömnen. Långsamma kolhydrater före sänggåendet, ett eller flera nattmål eller okokt majsstärkelse till natten är åtgärder som kan vidtas. Okokt majsstärkelse avger fortlöpande glukos under tarmpassagen, och har också visat sig vara en fungerande behandling nattetid vid andra sjukdomar där levern producerar otillräckliga mängder glukos.

Det är viktigt att ta hänsyn till att toleransen för fasta ändrar sig under livet. Små barn kan få lågt blodsocker efter några få timmar utan mat, medan vuxna klarar sig längre. Idealt styrs den förebyggande behandlingen genom att individens tolerans för fasta först kartläggs. Det kan göras under trygga omständigheter genom att man fortlöpande följer blodets halt av glukos under fasta efter en måltid. Kunskap om den individuella toleransen för fasta kan därefter ligga till grund för planeringen av personens måltidsintervall.

Frågan om i vilken grad fruktos behöver undvikas vid FBP1D är omdiskuterad. Många vuxna med FBP1D äter fruktoshaltiga födoämnen utan att de upplever obehag. Men det är väl belagt att om fruktos ges direkt i blodet till försökspersoner med sjukdomen så sjunker glukosnivån i blodet snabbt. Att dra ned på fruktos i födan vid tillståndet är därför något som de flesta, men inte alla, metabola centrum i världen rekommenderar. Mot bakgrund av att fruktos har en väl dokumenterad förmåga att sänka blodets glukoshalt, och att barn lättare än vuxna drabbas av sådana attacker, är det rimligt att begränsa intaget av fruktos till barn. Det gäller i synnerhet i samband med sjukdom eller annars när barnets näringstillförsel är bristfällig.

Vanligt socker (sackaros, sukros) är sammansatt av lika delar fruktos och glukos, och är alltså ett fruktoshaltigt födoämne. Fruktos finns också i till exempel honung, frukt och kommersiella sötningsmedel, bland annat i form av fruktos-glukossirap (high fructose corn syrup, HFCS). Sötningsmedlet sorbitol (E420) kan omvandlas till fruktos i kroppen.

Även läkemedel kan innehålla fruktos. Inom EU är läkemedelsproducenter skyldiga att ha med en varningstext i patientinformationen om fruktos finns i läkemedlet. Om mängden där är liten innebär intaget ingen risk för personer med FBP1D. Uppgift om mängden fruktos finns i läkemedelsförpackningens bipacksedel. För barn med tillståndet är det en god regel att undvika läkemedel som innehåller fruktos.

Risksituationer

Den förebyggande behandlingen är åldersberoende och syftar till att eliminera en rad risksituationer. Nyfödda barn med nyupptäckt FBP1D behandlas med bröstmjölk eller bröstmjölksersättning på sjukhus med täta mål. Barnets tolerans för fasta bestäms genom att noggrant följa blodets glukoshalt. Barnet kan skrivas ut till hemmet när en fast och säker måltidsrutin har etablerats. Särskild vaksamhet krävs sedan när amningen avslutas. Bröstmjölken har en hög halt av mjölksocker som är en källa till glukos. Blodsockret kan därför sjunka när barnet får annan föda med lägre halt av kolhydrater.

Under barnaåren är risken för attacker av hypoglykemi störst i samband med ett minskat födointag till följd av infektioner. Det gäller särskilt vid diarrésjukdomar. Symtomen kan då komma snabbt och bli mycket allvarliga, och kräva intravenös tillförsel av glukos på sjukhus. Ett vanligt beteende som matvägran, eller skolbarn som hoppar över frukost och skolmåltider, kan försvåra den förebyggande behandlingen. Tonårstiden innebär ibland en lockelse att bryta mot regler och testa gränser, även när det gäller maten. Vid anorexi kan tillståndet bli livshotande.

Med åren utvecklar personer med FBP1D vanligen ett levnadsmönster med en diet med tillräckligt kolhydratinnehåll och anpassade intervall mellan måltiderna som gör attacker med blodsockersänkning ovanliga. Det kan föra med sig att vaksamheten på sådant som kan leda till attacker försvagas i situationer utanför den vardagliga rutinen. Feber, kräkningar, fasta, bantning, fysisk ansträngning och större intag av fruktos kan innebära sådana risker. Även intag av alkohol ökar risken för symtom.

Som nämnts kan toleransen för både fasta och fruktos testas under kontrollerade former vid ett centrum för metabola sjukdomar. Det kan också vara en åtgärd som hindrar att dieten blir alltför restriktiv.

Täta måltider med kolhydratrik kost kan öka risken för att utveckla övervikt. Kontroll av viktutvecklingen är därför en angelägen åtgärd vid uppföljningen av behandlingen.

Det är också viktigt att uppmärksamhet på behandlingen bibehålls under hela livet. Det sker bäst genom regelbundna återbesök vid ett centrum för metabola sjukdomar, där hälsoläget, dieten och toleransen för fasta kan följas och där läkare och dietister är uppdaterade när det gäller behandling. Det kan vara svårt att hålla en sådan kontakt levande genom åren när sjukdomen inte ger märkbara symtom. En regelbunden kontakt är dock viktig för att hålla dietbehandlingen optimerad, förmedla och tillämpa nya forskningsrön, samt aktualisera vad som är risksituationer och hur de kan hanteras.

Graviditet

FBP1D utgör inget hinder mot graviditet och utgör inte heller någon känd fara för modern eller fostret, men kosten kan behöva ses över under graviditeten. Kontakt bör därför tas tidigt med både mödravårdscentralen och ett behandlingscentrum för metabola sjukdomar, så att en god planering av kontroller kan ske.

Forskning

Forskningsaktiviteten om fruktos-1,6-bifosfatasbrist (FBP1D) är låg. Det pågår en kartläggning av tidigare okända sjukdomsorsakande varianter av genen FBP1. Man studerar hur dessa genvarianter förändrar den molekylära strukturen hos enzymet fruktos-1,6-bifosfatas (FBP1), och om förändringarna i vissa fall skulle kunna påverkas med läkemedel för att återfå enzymets funktion. Det sistnämnda målet är emellertid avlägset och forskningen är endast på ett förberedande stadium.

• Den europeiska databasen Orphanet samlar information om forskning som rör sällsynta hälsotillstånd, se orpha.net, sökord: FBPase deficiency, fructose-1,6-diphosphatase deficiency, fructose-1,6-bisphosphatase deficiency.
• Den amerikanska databasen ClinicalTrials.gov samlar information om kliniska studier, se clinicaltrials.gov, sökord: fructose-1,6-diphosphatase deficiency.

Resurser

Kunskap om fruktos-1,6-bifosfatasbrist (FBP1D) och resurser för diagnostik och behandling finns vid universitetssjukhusen.

• Viss vård vid medfödd metabol sjukdom utförs vid Karolinska universitetssjukhuset i Stockholm, Sahlgrenska universitetssjukhuset i Göteborg och Skånes universitetssjukhus i Lund, se tillstånd Medfödd metabol sjukdom.

Fruktos-1,6-bifosfatasbrist ingår i nätverket MetabERN för medfödda metabola sjukdomar, metab.ern-net.eu.

Resurspersoner

Resurspersonerna kan svara på frågor om fruktos-1,6-bifosfatasbrist:

Lund

Göteborg

Stockholm

Intresseorganisationer

Databas

Orphanet samlar information om intresseorganisationer, framför allt i Europa, se orpha.net, sökord: FBPase deficiency, fructose-1,6-diphosphatase deficiency, fructose-1,6-bisphosphatase deficiency.

Kurser, erfarenhetsutbyte

Ytterligare information

Kvalitetsregister

Övrigt

• OMIM, Online Mendelian Inheritance in Man, omim.org, sökord: fructose-1,6-bisphosphatase deficiency, FBP1D.
• GeneReviews (University of Washington), GeneReviews, sökord: fructose-1,6-bisphosphatase deficiency, FBP1 deficiency, FBPase deficiency, fructose-1,6-diphosphatase deficiency.
• Orphanet, europeisk databas, orpha.net, sökord: FBPase deficiency, fructose-1,6-diphosphatase deficiency, fructose-1,6-bisphosphatase deficiency.

Litteratur

Baker L, Winegrad AI. Fasting hypo­glycaemia and metabolic acidosis associated with deficiency of hepatic fructose-1,6-diphosphatase activity. Lancet. 1970; 2: 13–16. https://doi.org/10.1016/s0140-6736(70)92474-8

Dalili S, Sedighi Pirsaraei N, Sharifi A, Pouryousef A, Aghaee F, Bayat R et al. Intrafamilial pheno­typic variability due to a missense pathogenic variant in FBP1 gene. Mol Genet Metab Rep. 2024; 41: 101136. https://doi.org/10.1016/j.ymgmr.2024.101136

Emecen Sanli M, Cengiz B, Kilic A, Ozsaydi E, Inci A, Okur I et al. Fructose 1,6 bisphosphatase deficiency: outcomes of patients in a single center in Turkey and identification of novel splice site and indel mutations in FBP1. J Pediatr Endocrinol Metab. 2022; 35: 497–503. https://doi.org/10.1515/jpem-2021-0732

Ferguson C, Madison A, Hamosh A, Koerner C. Metabolic manage­ment of a successful pregnancy and post­partum complications in fructose-1,6-bisphosphatase deficiency. JIMD Reports. 2024; 65: 1–5. https://doi.org/10.1002/jmd2.12453

Gorce M, Lebigot E, Arion A, Brassier A, Cano A, De Lonlay P et al. Fructose-1,6-bisphosphatase deficiency causes fatty liver disease and requires long-term hepatic follow-up. J Inherit Metab Dis. 2022; 45: 215–222. https://doi.org/10.1002/jimd.12452

Krishnamurthy V, Eschrich K, Boney A, Sullivan J, McDonald M, Kishnani PS et al. Three successful pregnancies through dietary manage­ment of fructose-1,6-bisphosphatase deficiency. J Inherit Metab Dis. 2007; 30: 819. https://doi.org/10.1007/s10545-007-0606-y

Lebigot E, Brassier A, Zater M, Imanci D, Feillet F et al. Fructose 1,6-bisphosphatase deficiency: clinical, bio­chemical and genetic features in French patients. J Inherit Metab Dis. 2015; 38: 881–887. https://doi.org/10.1007/s10545-014-9804-6

Li N, Chang G, Xu Y, Ding Y, Li G, Yu T et al. Clinical and molecular characterization of patients with fructose 1,6-bisphosphatase deficiency. Int J Mol Sci. 2017; 18: 857. https://doi.org/10.3390/ijms18040857

Moey LH, Abdul Azize NA, Yakob Y, Leong HY, Keng WT, Chen BC et al. Fructose-1,6-bisphosphatase deficiency as a cause of recurrent hypo­glycemia and metabolic acidosis: Clinical and molecular findings in Malaysian patients. Pediatr Neonatol. 2018; 59: 397–403. https://doi.org/10.1016/j.pedneo.2017.11.006

Pinto A, Alfadhel M, Akroyd R, Atik Altınok Y, Bernabei SM, Bernstein L et al. International practices in the dietary manage­ment of fructose 1-6 biphosphatase deficiency. Orphanet J Rare Dis. 2018; 13: 21. https://doi.org/10.1186/s13023-018-0760-3

Sakuma I, Nagano H, Hashimoto N, Fujimoto M, Nakayama A, Fuchigami T et al. Identification of genotype-bio­chemical phenotype correlations associated with fructose 1,6-bisphosphatase deficiency. Commun Biol. 2023; 6: 787. https://doi.org/10.1038/s42003-023-05160-y

Salih RM, Mohammed EA, Alhashem AM, Mohamed S, Al-Aqeel AI. Fructose-1,6-bisphosphatase deficiency with confirmed molecular diagnosis. An important cause of hypo­glycemia in children. Saudi Med J. 2020; 41: 199–202. https://doi.org/10.15537/smj.2020.2.24885

Åsberg C, Hjalmarson O, Alm J, Martinsson T, Waldenström J, Hellerud C. Fructose 1,6-bisphosphatase deficiency: enzyme and mutation analysis performed on calcitriol-stimulated monocytes with a note on long-term prognosis. J Inherit Metab Dis. 2010; 33: 113–121. https://doi.org/10.1007/s10545-009-9034-5

Medicinsk expert/granskare/redaktion

Medicinska experter som har skrivit underlaget till denna text är professor Ola Hjalmarson och överläkare Annika Reims, Centrum för medfödda ämnesomsättningssjukdomar, båda vid Drottning Silvias barnsjukhus, Sahlgrenska universitetssjukhuset i Göteborg.