Friedreichs ataxi

Sjukdom/tillstånd

Friedreichs ataxi är en ärftlig fortskridande neurologisk sjukdom som utöver ataxi kännetecknas av skador på perifera nerver (polyneuropati) och otydligt tal. Ataxi är grekiska för ”brist på ordning” och används som en medicinsk term för svårigheter att samordna rörelser. Ataxi uppstår till följd av att signalerna till och från ryggmärgen och lillhjärnan (cerebellum) inte fungerar som de ska. Vid Friedreichs ataxi beror detta på en genetisk avvikelse som orsakar en brist på proteinet frataxin.

Symtomen brukar visa sig mellan 10 och 15 års ålder, ibland något senare, och fortskrider olika snabbt. De första tecknen är gång- och balansstörningar. Påverkan på hjärtmuskeln är vanligt och många får med tiden hjärtsvikt. Andra symtom vid Friedreichs ataxi är nedsatt syn och hörsel, sväljsvårigheter, muskelsvaghet och sned rygg (skolios). Diabetes förekommer hos en tredjedel av alla med sjukdomen.

Det finns ingen behandling som botar eller bromsar sjukdoms­förloppet, men läkemedel ges i syfte att hindra påverkan på hjärtat. Personer med sjukdomen behöver kontakt med specialister inom olika områden, där habilitering ingår.

Sjukdomen beskrevs första gången 1863 av den tyska läkaren Nikolaus Friedreich. Den franska läkaren Paul Brousse beskrev 1882 sjukdomen mer i detalj och införde begreppet Friedreichs ataxi. Först 1988 lokaliserades genen till kromosom 9, och den sjukdomsorsakande genvarianten kartlades 1996.

Exempel på andra nedärvda ataxisjukdomar är CANVAS (cerebellär ataxi med neuropati och vestibulopati), ataxi med vitamin E-brist, ataxia telangiectasia, och dominant ärftliga spinocerebellära ataxier (SCA). För de två sistnämnda finns separata informations­material i Socialstyrelsens kunskapsdatabas om sällsynta hälsotillstånd.

• Ataxia telangiectasia
• Spinocerebellära ataxier, dominant ärftliga

Förekomst

Friedreichs ataxi är en av de vanligaste ärftliga ataxisjukdomarna i västvärlden, främst i USA, Central- och Sydeuropa, där den förekommer hos 2–4 personer per 100 000 invånare. I Sverige får i genomsnitt två personer varje år diagnosen Friedreichs ataxi.

Orsak

Sjukdomen orsakas av mutationer (sjukdomsorsakande varianter) i genen FXN på kromosom 9 (9q21.11). FXN är en mall för tillverkningen av (kodar för) proteinet frataxin. Varianterna leder till en brist på proteinet frataxin. Hos personer med Friedreichs ataxi finns det en instabilitet i ett område av genen. Den har uppkommit genom att en speciell DNA-sekvens (GAA) upprepats för många gånger och därför finns i fler kopior än normalt. Normalt finns det hos friska personer 5–33 sådana kopior. Hos de som har 34–65 kopior (premutation) uppstår oftast inga symtom. Personer med Friedreichs ataxi har fler än 65 kopior, vanligen 600–1 200. Ju fler kopior, desto svårare blir sjukdomen, vilket yttrar sig i tidigare ålder för insjuknande, mer uttalad muskel­svaghet och påverkad hjärtmuskel.

Av alla personer med Friedreichs ataxi har 90–94 procent denna instabilitet i båda kromosomerna i par 9. Övriga 6–10 procent har instabiliteten i sin ena kromosom 9 och en mindre förändring (sekvensvariant) i samma gen i sin andra kromosom 9. Dessa personer har ofta en något lindrigare form av sjukdomen.

Proteinet frataxin finns framför allt i mitokondrierna, vilka fungerar som kraftverk i cellerna. I mitokondrierna binder frataxin järn, som har betydelse för tillverkning av järn- och svavelhaltiga proteiner. Dessa är i sin tur viktiga vid tillverkningen av tre av de enzym­komplex som behövs i mitokondrien för omvandlingen av energi. Brist på frataxin leder till en ansamling av järn inne i mitokondrierna och till en nedsatt energi­omvandling. Varför detta enbart drabbar vissa celler och organ vid Friedreichs ataxi är fortfarande inte helt klarlagt, men frataxin kan normalt påvisas i hjärnan, hjärtat, bukspott­körteln och levern samt i muskel­vävnaden.

Symtomen uppstår till följd av en tillbakabildning (degeneration) av dels de nervceller som förbinder lillhjärnan med den översta delen av ryggmärgen, dels av nervförbindelser i ryggmärgen. Dessutom sker ett funktions­bortfall av de nervceller som leder känsel­impulser från olika delar av kroppen till ryggmärgen (perifera känselnerver). Det här innebär att sjukdomen är både en cerebellär och en sensorisk ataxi.

Friedreichs ataxi medför även stor risk för bindvävs­omvandling av hjärt­muskulaturen, Hos en del personer skadas dessutom bukspottkörtelns förmåga att bilda insulin. Sjukdomen påverkar inte den kognitiva funktionen, eftersom nervceller i storhjärnan inte påverkas.

Ärftlighet

Friedreichs ataxi nedärvs autosomalt recessivt, vilket innebär att båda föräldrarna är friska bärare av en sjukdoms­orsakande variant av en gen. Vid varje graviditet med samma föräldrar är sannolikheten 25 procent att barnet får genvarianten i dubbel uppsättning (en från varje förälder). Barnet får då sjukdomen. Sannolikheten för att barnet får den sjukdoms­orsakande genvarianten i enkel uppsättning är 50 procent. Då blir barnet, liksom föräldrarna, frisk bärare av genvarianten. Sannolikheten att barnet varken får sjukdomen eller blir bärare av den sjukdoms­orsakande varianten är 25 procent.

Autosomal recessiv nedärvning.

Om en person med en autosomalt recessivt ärftlig sjukdom, som alltså har två sjukdomsorsakande genvarianter, får barn med en person som inte har den varianten ärver samtliga barn den sjukdoms­orsakande varianten i enkel uppsättning. De får då inte sjukdomen. Om en person med en autosomalt recessivt ärftlig sjukdom däremot får barn med en frisk bärare av genvarianten i enkel uppsättning är sannolikheten 50 procent att barnet får sjukdomen. Sannolikheten för att barnet blir frisk bärare av den sjukdoms­orsakande varianten är också 50 procent.

Symtom

Friedreichs ataxi är en sjukdom som påverkar fler organsystem utöver nervsystemet. De första sjukdomstecknen är dock neurologiska och yttrar sig i svårigheter att samordna muskelrörelser (ataxi). Ataxin medför gång-, balans- och koordinations­svårigheter, otydligt tal och sväljsvårigheter.

Symtomen börjar vanligtvis i 10–15-årsåldern och fortskrider sedan olika snabbt. Till följd av ataxi i bålen behöver många använda rullstol innan de är 20 år. Tio år efter de första symtomen använder de flesta rullstol. Hos en fjärdedel börjar symtomen först efter 25 års ålder (late onset Friedreichs ataxi), och sjukdomen får då ett långsammare förlopp. Ett fåtal individer med en konstaterad sjukdoms­orsakande genetisk variant uppvisar ökad muskelspänning (spasticitet) och svaghet i benen (spastisk parapares) utan tecken till ataxi.

Det är vanligt med känselnedsättning som påverkar vibrations- och beröringskänseln samt proprioception (ledsinnet – det vill säga kroppens förmåga att uppfatta var kroppsdelar befinner sig i rummet), framför allt i underben och fötter. Dessa symtom är ett uttryck för nedsatt funktion i perifera nerver (polyneuropati). Det är också vanligt med domningar och pirrningar, liknande symtomen vid restless legs. Känselsinnet för smärta och temperatur brukar inte vara nedsatt i samma grad.

Många har muskelsvaghet och ökad muskelspänning i benens muskler.

Nedsatt rörelseförmåga i talorganen gör att talet blir långsamt och otydligt (dysartri). Nästan alla personer som har haft sjukdomssymtom i mer än fem år har dysartri. Svårigheter att svälja (dysfagi) ökar risken för att få ned mat i lungorna, vilket i sin tur ökar risken för lunginflammationer.

Andra vanliga symtom vid Friedreichs ataxi är sömnapné (andningsuppehåll under sömn) och varierande grad av störningar i urinblåsans funktion.

Hjärta

Hjärtmuskeln påverkas hos många, framför allt om sjukdomen börjar i unga år. Hos två tredjedelar av alla med Friedreichs ataxi uppstår med tiden en förtjockning av hjärtats muskelvägg (hypertrofisk kardiomyopati). Detta leder till nedsatt hjärtfunktion (hjärtsvikt) med risk för allvarliga komplikationer som oregelbunden hjärtrytm och proppar i hjärnan (stroke) till följd av förmaksflimmer. Hjärt­sjukdom medför en förkortad livslängd hos personer med Friedreichs ataxi.

Ortopediska avvikelser

Felställningar i fötterna med markant höga fotvalv (pes cavus) är vanligt.

De flesta med sjukdomen har sned rygg (skolios) vilket kan försvåra sittande och medföra försämrad andnings­funktion.

Syn

Avvikande ofrivilliga ögonrörelser (square wave jerks) är ett vanligt och tidigt symtom vid Friedreichs ataxi. Ett fåtal personer utvecklar med tiden nedsatt syn till följd av skada på synnerven.

Hörsel

Många får nedsatt hörsel till följd av skador på nervceller i hörselsnäckan och/eller på själva hörselnerven (sensorineural hörselnedsättning).

Hormonella avvikelser

Omkring en tredjedel av alla med sjukdomen får så småningom diabetes.

Utveckling över tid

Sjukdomsförloppet varierar mycket mellan olika personer med Friedreichs ataxi. Tidig debut är förenad med förkortad livslängd, förekomst av hjärtsvikt är en viktig faktor för förloppet.

Diagnostik

Diagnosen Friedreichs ataxi ställs baserat på symtom i kombination med resultat av neurologisk undersökning, och bekräftas med DNA-analys.

För diagnosen talar fortskridande svårigheter att samordna rörelser i armar, ben och bål, dysartri, nedsatta senreflexer, Babinskis tecken (en felaktig avvärjningsreflex vid smärtstimulering under fotsulan) samt att symtomen startat före 25 års ålder. En neurofysiologisk undersökning visar nedsatt funktion i känselnerver i armar och ben.

Diagnosen kan i vissa fall vara svår att ställa eftersom symtom och undersöknings­resultat inte alltid är typiska, särskilt tidigt i sjukdoms­förloppet. Det finns också andra neurologiska sjukdomar, framför allt andra ärftliga eller tidigt förvärvade ataxier, som ger liknande symtom och behöver uteslutas. En sådan är CANVAS, en ärftlig ataxisjukdom som är betydligt vanligare än Friedreichs ataxi. En annan är ataxi med vitamin E-brist, som går att behandla.

Med DNA-analys kan man identifiera antalet kopior i den instabila regionen i genen FXN. Frånvaro av denna instabilitet utesluter diagnosen Friedreichs ataxi.

I samband med att diagnosen ställs är det viktigt att familjen erbjuds genetisk vägledning. Vid ett informationssamtal går man igenom de medicinska, psykologiska och genetiska aspekterna av sjukdomen. Familjen informeras om möjligheterna till anlagsbärardiagnostik för bedömning av sannolikheten att få fler barn med samma sjukdom och risken för andra familjemedlemmar att insjukna.

Om upprepningsrisken är förhöjd och den sjukdoms­orsakande genvarianten är känd i familjen kan anlagsbärar- och fosterdiagnostik erbjudas, liksom i vissa fall preimplantatorisk genetisk diagnostik/testning (PGD/PGT).

Behandling/stöd

Det finns ingen behandling som kan bota sjukdomen eller bromsa sjukdoms­förloppet. Insatserna inriktas på att behandla sjukdomens inverkan på hjärtat (hjärtsvikt) och förebygga dess komplikationer (till exempel proppar i hjärnan till följd av förmaksflimmer), lindra symtomen och kompensera för funktions­ned­sättningarna. Personer med Friedreichs ataxi utreds och följs upp av ett team med specialister inom olika områden där habilitering ingår. Insatserna samordnas av barn- respektive vuxenneurolog.

Hjärta

Eftersom många med sjukdomen med tiden får en förtjockning av hjärtmuskeln och utvecklar hjärtsvikt är det viktigt att hjärtat undersöks med EKG och ultraljud varje år, eller oftare vid behov. Vid misstanke om hjärtsjukdom konsulteras en hjärtspecialist. Hjärtsvikt behandlas med läkemedel. Vid mycket svår hjärtsvikt kan hjärttransplantation övervägas.

Ortopediska avvikelser

Felställningar i fötterna och ryggen kontrolleras regelbundet och behandlas med individuellt utprovade skenor (ortoser) respektive korsett. Om skoliosen förvärras kan den i vissa fall åtgärdas med en ortopedisk operation där ryggraden rätas upp med hjälp av metallstag. Operationen är omfattande och bör därför föregås av noggrant övervägande, särskilt med tanke på riskerna för en under­liggande kardiomyopati.

Syn

Ögonen kontrolleras och följs upp av ögonläkare (oftalmolog). Skada på synnerven kontrolleras med hjälp av optisk koherenstomografi (OCT), där man mäter tjockleken på näthinnan. Synnedsättning kan i vissa fall korrigeras med glasögon.

Hörsel

Hörseltest bör ske vartannat eller vart tredje år, oavsett om personen upplever hörselpåverkan eller inte. Vid konstaterad hörsel­nedsättning bör tätare uppföljning ske hos audionom, som vid behov kan ordinera olika hjälpmedel (mottagarförstärkare, och hörapparat).

Övrig behandling

Mätning av blodsocker vid fasta sker en gång per år för att upptäcka eventuell diabetes. Påvisad diabetes behandlas med förändrad kost­hållning och läkemedel (tabletter och/eller insulin).

Personer med sömnapné kan behandlas med CPAP (continuous positive airway pressure), en andningsmask som via övertryck tillför syre för att underlätta andningen.

Urinträngningar och/eller svårigheter att tömma blåsan kan behandlas med läkemedel, injektioner med botulinumtoxin i blåsan, eller med kateterisering.

Sömnstörningar och restless legs behandlas med klonazepam respektive dopamin­agonister. Vid spasticitet eller muskel­samman­dragningar kan injektioner med botulinumtoxin prövas.

Habilitering

Barn och ungdomar med Friedreichs ataxi behöver habiliterings­insatser. Insatserna görs med stöd av ett tvärprofessionellt team med särskild kunskap om funktions­ned­sättningar och deras effekter på vardagsliv, hälsa och utveckling. Syftet med insatserna är att personer med funktions­ned­sättningar ska få förutsättningar att leva ett så självständigt liv som möjligt.

Teamet ger stöd inom det medicinska, pedagogiska, psykologiska, sociala och tekniska området. Insatserna består bland annat av utredning, behandling, utprovning av hjälpmedel, information om funktions­ned­sättningen och samtals­stöd. De omfattar också information om det samhälls­stöd som finns att få samt råd inför anpassning av bostaden och andra miljöer som personen vistas i. Insatserna planeras utifrån de behov som finns, varierar över tid och sker i nära samverkan med personer i barnets nätverk.

Det psykologiska stödet är viktigt. Föräldrar kan behöva psykologiskt stöd när diagnosen ställs och senare. Barnen och ungdomarna själva bör också erbjudas detta fortlöpande utifrån ålder och mognad samt även i vuxen ålder.

Det är mycket viktigt att talstörningar och sväljsvårigheter utreds och behandlas. En logoped ger information och råd, ibland i kombination med röst- och talträning. Beroende på talstörningens natur kan olika hjälpmedel vara av stort värde. Logopeden ger även praktiska råd vid sväljsvårigheter.

Vid betydande viktnedgång är det viktigt med kontakt med en dietist. Om viktnedgången förvärras till följd av svårigheter att svälja eller om det finns risk för felsväljning kan näringstillförseln ske via en sond genom bukväggen in till magsäcken (gastrostomi). Sonden ersätts ofta med en så kallad knapp (gastrostomiport).

Aktiviteter och träning kan motverka vissa av sjukdomens konsekvenser. Intensiv finmotorisk träning kan till exempel förbättra koordinationen vid Friedreichs ataxi. En fysioterapeut kan ge råd om individuellt anpassade aktiviteter för att bevara en så god funktion som möjligt, och erbjuda behandlings­insatser när svårigheter uppstår med balans och finmotorik. De flesta med sjukdomen behöver med tiden använda rullstol.

Kommunen kan erbjuda stöd i olika former för att underlätta familjens vardagsliv. Personlig assistans kan ibland beviljas till den som på grund av stora och varaktiga funktions­ned­sättningar behöver hjälp med grundläggande behov, men också för att utöka möjligheten till ett aktivt liv trots omfattande funktions­ned­sättning.

Vuxna

I vuxen ålder behövs fortsatt medicinsk uppföljning, liksom fortsatta habiliterings­insatser och stöd i det dagliga livet. Det kan till exempel vara stöd och omvårdnad i en bostad med särskild service.

För en del personer i arbetsför ålder kan program för rörelseträning samt utprovade hjälpmedel och förändrade arbetssätt ibland göra det möjligt att fortsätta arbeta trots sjukdomen. Arbetsförmedlingen ger vägledning vid funktions­ned­sättning som påverkar arbetsförmågan. Försäkringskassan samordnar de insatser som behövs för att söka eller återgå i arbete när en funktions­ned­sättning påverkar arbetsförmågan.

Forskning

Omaveloxolon (Omav) är en substans som har en skyddande effekt på mitokondrier och dämpar oxidativ stress genom uppreglering av transkriptionsfaktorn Nfr2. Omaveloxolon har i en fas 2-studie visat sig ha positiva effekter på de neurologiska symtomen hos individer med Friedreichs ataxi och förbättrat deras aktiviteter i det dagliga livet (ADL). Omaveloxolon är klassificerat som särläkemedel i EU och USA, men ytterligare studier återstår och läkemedlet finns ännu inte tillgängligt på den svenska marknaden.

Läkemedel som ökar nivån av eller stabiliserar frataxin (hemin, smörsyra, erytropoetin (EPO)) har undersökts i olika studier men utan påvisad symtom­lindrande effekt på sjukdomen. I cellodlingar och i djurstudier studeras andra ämnen som man hoppas ska öka halten frataxin i mitokondrierna. Exempel på sådana ämnen är histondeacetylas­hämmare (HDAC-hämmare), nikotinamid (vitamin B3), gammainterferon, pioglitazon och resveratrol.

Genterapi som behandlings­metod har hittills bara studerats på djur­modeller.

• Den europeiska databasen Orphanet samlar information om forskning som rör sällsynta hälsotillstånd, se orpha.net, sökord: Friedreich ataxia.
• Databasen EU Clinical Trials Register drivs av EU:s läkemedels­myndighet EMA som samlar information om europeiska kliniska studier, se Clinical trials, sökord: Friedreich ataxia.
• Den amerikanska databasen ClinicalTrials.gov samlar information om kliniska studier, se clinicaltrials.gov, sökord: Friedreich ataxia.

Resurser

Barn- och vuxenneurologer på universitetssjukhusen har kunskap om sjukdomen.

DNA-baserad diagnostik utförs vid avdelningar för klinisk genetik på universitetssjukhusen.

Friedreichs ataxi ingår i ERN-RND för sällsynta neurologiska sjukdomar, se ern-rnd.eu.

Resurspersoner

Resurspersonerna kan svara på frågor om Friedreichs ataxi.

Intresseorganisationer

Ataxia UK är en brittisk välgörenhetsorganisation som stödjer forskningen om ataxier och bidrar med information, rådgivning och stöd till personer som påverkas av sjukdomen, e-post helpline@ataxia.org.uk, ataxia.org.uk.

Friedreich’s Ataxia Research Alliance, FARA, är en amerikansk ideell organisation som verkar för att främja forskningen om Friedreichs ataxi, e-post info@curefa.org curefa.org.

Databas

Orphanet samlar information om intresseorganisationer, framför allt i Europa, se orpha.net, sökord: Friedreich ataxia.

Kurser, erfarenhetsutbyte

Ytterligare information

Kvalitetsregister

Övrigt

• OMIM (Online Mendelian Inheritance in Man), omim.org, sökord: Friedreich ataxia
• GeneReviews (University of Washington), GeneReviews, sökord: Friedreich ataxia
• Orphanet, europeisk databas, orpha.net, sökord: Friedreich ataxia.

Litteratur

Alvarez V, Arnold P, Kuntzer T. Very late-onset Friedreich ataxia: later than life expectancy? J Neurol 2013; 260: 1408–1409. https://doi.org/10.1007/s00415-013-6874-6

Bencze KZ, Kondapalli KC, Cook JD, McMahon S, Millán-Pacheco C, Pastor N et al. The structure and function of frataxin. Crit Rev Biochem Mol Biol 2006; 41: 269–291. https://doi.org/10.1080/10409230600846058

Corben LA, Ho M, Copland J, Tai G, Delatycki MB. Increased prevalence of sleep-disordered breathing in Friedreich ataxia. Neurology 2013; 81: 46–51. https://doi.org/10.1212/wnl.0b013e318297ef18

Corben LA, Lynch D, Pandolfo M, Schulz JB, Delatycki MB, Clinical Management Guidelines Writing Group. Consensus clinical management guidelines for Friedreich ataxia. Orphanet J Rare Dis; 2014; 9: 184. https://doi.org/10.1186/s13023-014-0184-7

De Michele G, Di Maio L, Filla A, Majello M, Cocozza S, Cavalcanti F et al. Childhood onset of Friedreich ataxia: a clinical and genetic study of 36 cases. Neuropediatrics 1996; 27: 3–7. https://doi.org/10.1055/s-2007-973740

De Castro M, Garcia-Planells J, Monrós E, Cañizares J, Vázquez-Manrique R, Vílchez JJ et al. Genotype and phenotype analysis of Friedreich’s ataxia compound heterozygous patients. Hum Genet 2000; 106: 86–92. https://doi.org/10.1007/s004399900201

Delatycki MB, Bidichandani SI. Friedreich ataxia – pathogenesis and implications for therapies. Neurobiol Dis 2019; 132: 104606. https://doi.org/10.1016/j.nbd.2019.104606

Evans-Galea MV, Lockhart PJ, Galea CA, Hannan AJ, Delatycki MB. Beyond loss of frataxin: the complex molecular pathology of Friedreich ataxia. Discov Med 2014; 17: 25–35.

Fortuna F, Barboni P, Liguori R, Valentino ML, Savini G, Gellera C et al. Visual system involvement in patients with Friedreich’s ataxia. Brain 2009; 132: 116–123. https://doi.org/10.1093/brain/awn269

Friedreich N. Über degenerative Atrophie der spinalen Hinterstrange. Virchows Arch Pathol Anat Physiol 1863; 26: 391–419.

Frauscher B, Hering S, Högl B, Gschliesser V, Ulmer H, Poewe W et al. Restless legs syndrome in Friedreich ataxia: a polysomnographic study. Mov Disord 2011; 26: 302–306. https://doi.org/10.1002/mds.22769

Hausse AO, Aggoun Y, Bonnet D, Sidi D, Munnich A, Rötig A et al. Idebenone and reduced cardiac hypertrophy in Friedreich’s ataxia. Heart 2002; 87: 346–349. https://doi.org/10.1136/heart.87.4.346

Koeppen AH. Friedreich’s ataxia: pathology, pathogenesis, and molecular genetics. J Neurol Sci 2011; 303: 1–12. https://doi.org/10.1016/j.jns.2011.01.010

Lynch DR, Chin MP, Delatycki MB, Subramony SH, Corti M, Hoyle JC, et al. Safety and efficacy of omaveloxolone in Friedreich ataxia (MOXIe Study). Ann Neurol 2021; 89: 212–225. https://doi.org/10.1002/ana.25934

Lynch DR, Farmer J, Hauser L, Blair IA, Wang QQ, Mesaros C, et al. Safety, pharmacodynamics, and potential benefit of omaveloxolone in Friedreich ataxia. Ann Clin Transl Neurol 2018; 6: 15–26. https://doi.org/10.1002/acn3.660

Lynch DR, Johnson J. Omaveloxolone: potential new agent for Friedreich ataxia. Neurodegener Dis Manag 2021; 11: 91–98. https://doi.org/10.2217/nmt-2020-0057

Meier T, Perlman SL, Rummey C, Coppard NJ, Lynch DR. Assessment of neurological efficacy of idebenone in pediatric patients with Friedreich’s ataxia: data from a 6-month controlled study followed by a 12-month open-label extension study. J Neurol 2012; 259: 284–291. https://doi.org/10.1007/s00415-011-6174-y

Milbrandt TA, Kunes JR, Karol LA. Friedreich’s ataxia and scoliosis: the experience at two institutions. J Pediatr Orthop 2008; 28: 234–238. https://doi.org/10.1097/bpo.0b013e318164fa79

Milne SC, Campagna EJ, Corben LA, Delatycki MB, Teo K, Churchyard AJ et al. Retrospective study of the effects of inpatient rehabilitation on improving and maintaining functional independence in people with Friedreich ataxia. Arch Phys Med Rehabil 2012; 93: 1860–1863. https://doi.org/10.1016/j.apmr.2012.03.026

Parkinson MH, Boesch S, Nachbauer W, Mariotti C, Giunti P. Clinical features of Friedreich's ataxia: classical and atypical phenotypes. J Neurochem 2013; 126: 103–117. https://doi.org/10.1111/jnc.12317

Parkinson MH, Schulz JB, Giunti P. Co-enzyme Q10 and idebenone use in Friedreich's ataxia. J Neurochem 2013; 126: 125–141. https://doi.org/10.1111/jnc.12322

Payne RM. The heart in Friedreich's ataxia: basic findings and clinical implications. Prog Pediatr Cardiol 2011; 31: 103–109. https://doi.org/10.1016/j.ppedcard.2011.02.007

Perlman SL. A review of Friedreich ataxia clinical trial results. J Child Neurol 2012; 27: 1217–1222. https://doi.org/10.1177/0883073812453872

Puccio H, Anheim M, Tranchant C. Pathophysiogical and therapeutic progress in Friedreich ataxia. Rev Neurol 2014; 170: 355–365. https://doi.org/10.1016/j.neurol.2014.03.008

Rance G, Corben LA, Du Bourg E, King A, Delatycki MB. Successful treatment of auditory perceptual disorder in individuals with Friedreich ataxia. Neuroscience 2010; 171: 552–555. https://doi.org/10.1016/j.neuroscience.2010.09.013

Sedlak TL, Chadavimol M, Straatman L. Cardiac transplantation: a temporary solution for Friedreich’s ataxia-induced dilated cardiomyopathy. J Heart Lung Transplant 2004; 23: 1304–1306. https://doi.org/10.1016/j.healun.2003.09.015

Seyer LA, Galetta K, Wilson J, Sakai R, Perlman S, Mathews K et al. Analysis of the visual system in Friedreich ataxia. J Neurol 2013; 260: 2362–2369. https://doi.org/10.1007/s00415-013-6978-z

Vaubel RA, Isaya G. Iron-sulfur cluster synthesis, iron homeostasis and oxidative stress in Friedreich ataxia. Mol Cell Neurosci 2013; 55: 50–61. https://doi.org/10.1016/j.mcn.2012.08.003

Vogel AP, Brown SE, Folker JE, Corben LA, Delatycki MB. Dysphagia and swallowing-related quality of life in Friedreich ataxia. J Neurol 2014; 261: 392–399. https://doi.org/10.1007/s00415-013-7208-4

Wedding IM, Kroken M, Henriksen SP, Selmer KK, Fiskerstrand T, Knappskog PM et al. Friedreich ataxia in Norway – an epidemiological, molecular and clinical study. Orphanet J Rare Dis 2015; 10: 108. https://doi.org/10.1186/s13023-015-0328-4

Weidemann F, Rummey C, Bijnens B, Störk S, Jasaityte R, Dhooge J et al. The heart in Friedreich ataxia: definition of cardiomyopathy, disease severity, and correlation with neurological symptoms. Circulation 2012; 125: 1626–1634. https://doi.org/10.1161/circulationaha.111.059477

Medicinsk expert/granskare/redaktion

Medicinsk expert som skrivit det ursprungliga underlaget är Göran Solders, docent i neurologi, överläkare vid Karolinska Universitetssjukhuset, Stockholm.

Den senaste revideringen är gjord av Martin Paucar Arce, med dr i neurologi och specialistläkare vid Karolinska Universitetssjukhuset i Stockholm.