Dravets syndrom

Sjukdom/tillstånd

Dravets syndrom beror på en variant i en gen som leder till svårbehandlad epilepsi samt påverkad neurologisk utveckling med kognitiva, motoriska, språkliga och beteendemässiga svårigheter.

Vid födseln har barn med syndromet inga symtom. Senare under det första levnadsåret får barnen feberutlösta epilepsianfall som oftast kommer på natten. Anfallen kan vara långdragna och barnen behöver ofta akutvård för att anfallen ska brytas. Så småningom kan epilepsianfall utlösas av andra faktorer än feber, till exempel värme, kraftigt ljus, speciella optiska mönster, emotionell stress eller upprymdhet.

Vid två års ålder brukar det märkas att barnens språkutveckling är påverkad. De flesta med syndromet har en intellektuell funktionsnedsättning som brukar bli medelsvår till svår. En del har autism. Den motoriska utvecklingen påverkas, vilket gör att personer med syndromet kan ha svårt att samordna sina rörelser. Det är vanligt med sömnsvårigheter.

I vuxen ålder tenderar en del av epilepsianfallen att försvinna. De flesta vuxna med Dravets syndrom har fortsatta sömnsvårigheter.

Personer med syndromet behöver samordnade insatser inom flera olika specialistområden där habilitering är en viktig del. Epilepsianfallen brukar vara svåra att kontrollera med läkemedel och ofta behöver flera epilepsiläkemedel kombineras. Även sömnsvårigheter kan behöva behandlas med läkemedel.

Dravets syndrom beskrevs första gången år 1978 av den franska barnneurologen Charlotte Dravet. Det kallades från början svår myoklonusepilepsi hos små barn (Severe Myoclonic Epilepsy of Infancy, SMEI).

Förekomst

Syndromet finns uppskattningsvis hos 3–6 barn per 100 000 nyfödda i Europa, men det är troligen vanligare än så. I Sverige känner man till drygt 70 barn och unga vuxna med Dravets syndrom.

Orsak

Hos de flesta (cirka 85 procent) uppstår Dravets syndrom till följd av en sjukdomsorsakande variant (mutation) i genen SCN1A på den långa armen av kromosom 2 (2q24.3). SCN1A är en mall för tillverkningen av (kodar för) subenhet alfa i centrala nervsystemets natriumjonkanal typ 1. Denna natriumjonkanal fyller en viktig funktion för nervimpulserna genom att skapa den elektriska spänningsförändring som uppkommer då en nervcell stimuleras.

På ytan i kroppens nervceller finns receptorer (mottagare) som binder signalsubstanser. När det händer öppnas jonkanalen för natrium, och positivt laddade natriumjoner släpps in i nervcellen. Det leder till att den negativt laddade spänningsskillnad som normalt finns mellan cellens in- och utsida minskar. När spänningsskillnaden minskat till en kritisk gräns öppnas jonkanalen helt och en nervimpuls fortleds längs nervcellens utskott. På så sätt leds nervimpulsen vidare till andra nervceller eller till muskler. Efter impulsöverföringen stängs jonkanalen för natrium. I stället öppnas en jonkanal för kalium och positivt laddade kaliumjoner strömmar ut ur cellen. Detta återställer spänningsskillnaden mellan cellens in- och utsida.

Det finns flera typer av nervceller i hjärnan. En del nervceller leder nervsignalen vidare och aktiverar andra celler, medan andra dämpar nervsignalen.

Sjukdomsorsakande varianter i gener som kodar för olika jonkanaler gör att genomströmningen av respektive jon inte fungerar på ett normalt sätt. Vid Dravets syndrom leder genförändringen till att subenhet alfa i natriumjonkanal typ 1 inte bildas på ett korrekt sätt. Natriumjonkanalens förändrade funktion gör att dämpande nervceller inte aktiveras som förväntat, vilket i sin tur leder till överretbara nervceller.

När nervcellerna i hjärnbarken blir mer retbara kan det leda till epilepsianfall. Förändrade natriumjonkanaler påverkar även retbarheten i andra nervceller, vilket kan leda till symtom som hyperaktivitet, inlärningssvårigheter och autism. När nervcellerna i lillhjärnan är påverkade kan det leda till koordinationsstörningar och försämrad balans (ataxi).

Natriumjonkanal.

Sjukdomsorsakande varianter i SCN1A förekommer också vid andra tillstånd som innebär en ökad risk för epilepsianfall vid förhöjd kroppstemperatur, men utan associerade svårigheter med inlärning och beteende.

Hos cirka 15 procent av de med Dravets syndrom går det inte att påvisa någon förändring i SCN1A. Sjukdomsorsakande varianter har även påvisats i generna GABRA1, GABRA2, SCN1B, CHD2 och STXBP1. Troligen finns det även varianter i andra gener som kan orsaka Dravets syndrom.

Skillnaderna i symtom och svårighetsgrad vid Dravets syndrom beror på vilka gener som är förändrade, men också på hur genvarianten påverkar natriumkanalens funktion.

Ärftlighet

I de flesta fall (70–80 procent) har syndromet uppstått som en nyuppkommen sjukdomsorsakande variant av en gen (nymutation). Genvarianten har då oftast uppstått i en av föräldrarnas könsceller (ägg eller spermie). Sannolikheten att föräldrarna på nytt får ett barn med sjukdomen uppskattas då till mindre än 1 procent. Den nyuppkomna genvarianten hos barnet blir dock ärftlig och kan föras vidare till nästa generation.

Det förekommer att en av föräldrarna har den sjukdomsorsakande genvarianten i en del av sina könsceller (germinal mosaicism). Föräldern är då inte sjuk själv, men förekomsten av genvarianten i könscellerna ökar sannolikheten att på nytt få ett barn med syndromet.

Dravets syndrom kan också nedärvas autosomalt dominant. Detta innebär att om en av föräldrarna har syndromet, det vill säga har en normal gen och en sjukdomsorsakande variant av en gen, är sannolikheten att få syndromet 50 procent för såväl söner som döttrar. De barn som inte har fått den sjukdomsorsakande genvarianten får inte syndromet och för det inte heller vidare.

Autosomal dominant nedärvning.

Hos 20–30 procent med syndromet förekommer feberutlösta epilepsianfall i släkten. Anfallen uppkommer i dessa fall vid temperaturförändringar (generaliserad epilepsi med feberutlösta anfall+, GEFS+). Sjukdomsorsakande varianter i SCN1A har också påvisats hos personer med andra former av epilepsi.

Symtom

De första epilepsianfallen vid Dravets syndrom kommer vid 6–12 månaders ålder. Under andra levnadsåret kommer anfallen oftare. Epilepsin brukar sedan stabiliseras under de följande småbarnsåren. Dravets syndrom kan delas in i tre olika faser utifrån när olika symtom uppkommer.

Första fasen

Under det första levnadsåret kommer de första feberutlösta epilepsianfallen. De brukar vara långdragna. Anfallen kan också komma i serier då barnet inte återfår medvetandet mellan anfallen (status epilepticus). Anfallen är kloniska eller tonisk-kloniska med medvetandepåverkan (konvulsiva anfall).

Kloniska anfall kännetecknas av kortvariga, regelbundna och rytmiska muskelspänningar som följer på varandra. Anfallen är ofta ensidiga (hemikloniska), men kan växla sida eller spridas till hela kroppen. Detta alternerande anfallsmönster är karakteristiskt för Dravets syndrom.

Anfallen kan även börja i en begränsad del av hjärnan (fokala anfall) och symtomen beror då på vilken del av hjärnan som är påverkad. Fokala anfall kan uppträda i form av påverkat medvetande och medföra symtom som blekhet, andningsförändringar, dregling och svettning. Huden, läpparna och naglarna kan få en blåaktig ton. Det kan också förekomma fokala anfall utan påverkat medvetande i form av vridningar av kroppen eller kloniska ryckningar som är begränsade till en arm eller ett ben, eller till ena sidan.

Toniska anfall innebär en ihållande muskelspänning och är ovanligare.

Andra fasen

Från det andra levnadsåret kan andra typer av epilepsianfall tillkomma, exempelvis muskelryckningar (myoklona anfall). Dessa kan vara fokala, i form av huvudnickningar eller ryckningar i armar och axlar. Även andra delar av kroppen kan påverkas. Anfallen kan vara isolerade eller förekomma i serier om två eller tre myoklonier (ryckningar). Myoklona anfall kan vara spontana eller utlösas av flimrande ljus, ögonstängning, variation i ljusintensitet eller visuella mönster.

Till en början är anfallen feberutlösta, men så småningom kan anfallen komma även när barnet inte har feber. Då kan även små förändringar i kroppstemperaturen göra att barnet får anfall. Anfallen kan också utlösas av yttre faktorer som värme (till exempel vanligt varmbad), kraftigt eller flimrande ljus, framträdande mönster, fysisk ansträngning, upphetsning och stress.

Frånvaroanfall (atypiska absenser) kan uppträda i olika åldrar. De kan åtföljas av ögonlocksmyoklonier eller andra myoklona anfall. Absensstatus kan också uppträda, vilket innebär långdragna episoder då det inte går att få kontakt med barnet.

En annan typ av icke konvulsiv status epilepticus, obtundationsstatus, är typisk vid Dravets syndrom. Det innebär påverkat medvetande av varierande grad och oregelbundna myoklonier med låg amplitud som omfattar extremiteterna och ansiktet, ibland med samtidig dregling. Personen kan reagera på stimuli och till och med utföra enkla aktiviteter. Detta kan pågå i timmar eller dagar.

Den psykomotoriska utvecklingen påverkas samtidigt som anfallen kommer oftare och nya typer av anfall tillkommer. Det första symtomet är ofta att barnets språkutveckling är försenad. Barn med Dravets syndrom börjar gå vid normal ålder, men utvecklar en ostadig gång. Även beteendet påverkas. Det är vanligt med hyperaktivitet samt att barnen har svårigheter att kommunicera, bibehålla uppmärksamheten och fokusera.

Tredje fasen

Under den tredje fasen, från 4–5 års ålder, stabiliseras epilepsin något. Det är vanligt att beteendet påverkas, vilket innebär att barn med syndromet ofta har svårigheter med förändringar och att avbryta eller slutföra aktiviteter. Många uppfyller kriterierna för autism, som innebär nedsatt förmåga att kommunicera och delta i socialt samspel, begränsade intressen och aktiviteter samt ett stereotypt och repetitivt beteende.

Motoriken påverkas, vilket kan ge symtom som ofrivilliga rörelser och koordinationssvårigheter (ataxi). Felställningar i ryggen (kyfoskolios), höfterna och knäna förekommer. Gången kan bli stel och framåtlutad.

När barn med syndromet blir äldre märks det tydligt att även den kognitiva utvecklingen är påverkad. Barnen har oftast en medelsvår till svår intellektuell funktionsnedsättning. Personer som har en intellektuell funktionsnedsättning har en generellt nedsatt kognitiv förmåga. I kombination med nedsatt förmåga att kommunicera innebär detta svårigheter att socialt och praktiskt klara av sin vardag. Svårigheterna varierar avsevärt både beroende på graden av intellektuell funktions­nedsättning, graden av autism och graden av påverkan på till exempel språk och tal, motorik, koncentrationsförmåga och uppmärksamhet.

Sömnen brukar vara påverkad hos barn med syndromet och den störs ofta av nattliga epilepsianfall. Sömnbristen kan göra att anfallen blir svårare och kommer oftare. Trötthet kan också påverka beteendet på dagen. Sömnstörningen innebär ofta en stor påfrestning för familjen.

Det är vanligt att munmotoriken är påverkad, vilket gör det svårt för barnet att tugga. Det bidrar också till ett otydligt tal. Barnen kan även ha nedsatt salivkontroll.

Vuxna

Epilepsianfallen blir färre med åren och risken för långdragna anfall och status epilepticus minskar. Konvulsiva anfall förekommer under hela livet hos de flesta personer med syndromet, medan hemikloniska anfall blir mindre vanliga med stigande ålder. Frånvaroanfall och myoklona anfall tenderar att försvinna. Temperaturkänslighet och anfall utlösta av olika stimuli brukar också minska med åren.

Tonåringar och vuxna har framför allt episoder med upprepade tonisk-kloniska anfall. Anfallen brukar utlösas av en infektion och komma på natten.

Många faktorer påverkar hur personer med syndromet klarar det dagliga livet i vuxen ålder. Intellektuell funktionsnedsättning och autism påverkar vardagen. Ordfattigdom samt nedsatt förståelse och verbal kommunikationsförmåga bidrar till försämrade sociala relationer, i synnerhet i tonåren. Motoriska svårigheter som ataxi förekommer liksom felställningar i ryggen och benen. En del kan ha svårt att gå. Ett typiskt framåtlutat gångmönster och stelhet i huvud och överkropp är vanligt. Sömnen är fortfarande påverkad, både med insomningssvårigheter och frekventa uppvaknanden. Det gör att många upplever trötthet under dagen.

De flesta med syndromet når vuxen ålder, men det finns en ökad risk att dö i samband med status epilepticus eller i samband med infektioner och olyckor. Plötslig oförklarlig död vid epilepsi (Sudden Unexpected Death in Epilepsy, SUDEP) är vanligare vid syndromet än vid andra former av epilepsi.

Diagnostik

Diagnosen Dravets syndrom ställs i första hand baserat på typ av epilepsianfall, insjuknandeålder och anfallsutlösande faktorer. Till stöd för diagnosen finns internationellt överenskomna diagnoskriterier.

ILAE classification and definition of epilepsy syndromes with onset in neonates and infants: Position statement by the ILAE Task Force on Nosology and Definitions

I utredningen ingår undersökning med elektroencefalogram (EEG) som mäter aktiviteten i hjärnans nervceller. EEG-mönstret är till en början normalt, men när den kognitiva utvecklingen är påverkad blir bakgrundsaktiviteten långsammare på ett onormalt sätt. Personer med olika former av epilepsi har ibland specifika EEG-förändringar (epileptiform aktivitet). Under första levnadsåret kan korta episoder av epileptiform aktivitet framkallas av ljusblixtar (fotosimulering), och under andra och tredje levnadsåret ses utbredd epileptiform aktivitet.

Vid tidiga epileptiska anfall brukar man utreda om det finns någon bakomliggande ämnes­omsättningssjukdom (metabol sjukdom), men vid Dravets syndrom visar de laboratorietester som används vid utredning av metabola sjukdomar normala värden. Undersökning av hjärnan med magnetkamera (MR) eller datortomografi (DT) visar inte heller några avvikelser.

Diagnosen bekräftas vanligen med DNA-analys.

I samband med att diagnosen ställs är det viktigt att genetisk vägledning erbjuds. Det innebär information om syndromet och hur det ärvs samt en bedömning av sannolikheten för olika familjemedlemmar att få barn med samma syndrom.

Vid ärftliga syndrom där den genetiska avvikelsen är påvisad i familjen är det möjligt att utföra anlagsbärardiagnostik och fosterdiagnostik, samt i vissa fall preimplantatorisk genetisk testning (PGT).

Behandling/stöd

Det finns ingen behandling som botar Dravets syndrom. Behandlingen inriktas på att lindra symtomen, förebygga medicinska komplikationer och kompensera för de funktionsnedsättningar som syndromet leder till. Personer med syndromet behöver samordnade insatser inom flera olika specialistområden där habilitering ingår.

Ett barn med misstänkt Dravets syndrom bör regelbundet följas upp på ett sjukhus där det finns erfarenhet av syndromet och svårbehandlad epilepsi.

Epilepsi

Epilepsin är bestående hos nästan alla med sjukdomen, men en minskning av anfallsfrekvensen kan göra att den kognitiva utvecklingen förbättras och att de beteendemässiga svårigheterna samt koncentrations- och sömnsvårigheterna minskar.

Risken för status epilepticus gör att barn med Dravets syndrom bör ha tillgång till akutläkemedel (bensodiazepin). Närstående behöver tydlig information om syndromet, den ökade risken för plötslig oförklarlig död vid epilepsi (SUDEP) och akutbehandlingen. I svåra fall kan det behövas ett individuellt utformat vårdprotokoll för långdragna epilepsianfall som föräldrarna kan bära med sig.

Läkemedel

Epilepsi kan behandlas med anfallsförebyggande läkemedel, men epilepsianfallen vid Dravets syndrom är vanligen svårbehandlade. Målet är att minska antalet anfall med så få biverkningar som möjligt. Det är ofta nödvändigt att kombinera två eller tre epilepsiläkemedel. En del epilepsianfall, framför allt myoklona och tonisk-kloniska anfall, kan förvärras av vissa anfallsförebyggande epilepsiläkemedel som karbamazepin, lamotrigin, oxkarbazepin, rufinamid och vigabatrin. För många med syndromet är den mest effektiva behandlingen valproat i kombination med bensodiazepin. Ofta behöver stripentol läggas till. Fenfluramin och cannabidiol har nyligen visat effekt i kliniska prövningar. För att stabilisera anfallen på längre sikt kan epilepsiläkemedlet topiramat läggas till.

Ketogen kost

Ketogen kost är en extremt fettrik och kolhydratfattig kost som medför många biokemiska, metabola, hormonella och fysiologiska förändringar. Dessa kan bidra till minskad retbarhet hos nervcellerna och därmed till bättre anfallskontroll. För en del barn leder det till att antalet anfall minskar och ibland försvinner helt, men det är sällan möjligt att helt sluta med anfallsförebyggande läkemedel. Kosten behöver oftast kompletteras med vitaminer och spårämnen. Behandlingen med ketogen kost inleds och följs upp på universitetsklinikerna och sker under noggrann medicinsk kontroll av ett team med särskild kompetens där läkare, sjuksköterska och dietist ingår.

Kroppstemperatur

Om barnet får feber är det viktigt att snabbt få ned kroppstemperaturen med hjälp av avsvalkande tvättning och febernedsättande läkemedel. Det är viktigt att undvika infektioner och tidigt ta ställning till antibiotikabehandling. Barn som har upprepade infektioner, till exempel öroninflammationer, kan behöva antibiotikabehandling i förebyggande syfte (profylaktiskt). Det kan göra att antalet infektioner minskar och därmed även antalet febertillfällen.

Situationer där det finns risk att barnet blir för varmt bör undvikas, till exempel varma bad och starkt solljus. Särskilda kylvästar kan användas vid fysisk aktivitet för att minska risken för ökad kroppstemperatur. En fysioterapeut kan ge råd om förhållningssätt till fysisk aktivitet.

Förskolan, skolan, arbetsplatsen och hemmet kan behöva anpassas för att minska risken för ökad kroppstemperatur. Klimatanläggningar och markiser är exempel på sådana anpassningar.

Sömn

Det är viktigt med fasta rutiner och regelbundna vanor. Sovrummet bör vara mörkt och tyst.

Läkemedel kan i perioder behöva användas för att ändra sömnrutiner. Melatonin, som är ett kroppseget hormon, kan ibland ges för att underlätta insomning och minska upprepade uppvaknanden.

Tandvård

Flera av de äldre epilepsimedicinerna, däribland valproat, kan göra att tandköttet svullnar. Det ökar risken för tandskador. Forskning saknas om hur de nyare läkemedlen påverkar tänderna. Behandling med centralstimulerande läkemedel kan minska salivproduktionen, vilket ökar risken för karies. Det är viktigt att barnen tidigt får kontakt med tandvården för förebyggande vård och information om munhälsa.

En logoped bedömer förutsättningarna för munmotorisk träning i syfte att öka barnens förmåga att behålla saliven i munnen. Mängden saliv kan även minskas med läkemedel.

Beteende

Centralstimulerande läkemedel kan ibland användas för att behandla hyperaktivitet och koncentrationssvårigheter.

Habilitering

Barn med bestående funktionsnedsättningar behöver habiliteringsinsatser. Insatserna görs med stöd av ett tvärprofessionellt team som har särskild kunskap om funktionsnedsättningar. Syftet med de habiliterande insatserna är att personer med funktionsnedsättningar ska få förutsättningar att leva ett så självständigt och delaktigt liv som möjligt.

Insatserna planeras utifrån barnets behov och förutsättningar, varierar över tid och sker i nära samverkan med närstående och andra i barnets nätverk. En viktig del av habiliteringen är att förmedla kunskap till föräldrar och andra i nätverket för att de ska kunna ge stöd utifrån barnets funktionsförmåga.

Habilitering omfattar utredning, behandling och utprovning av hjälpmedel. Föräldrar till barn med funktionsnedsättningar får genom habiliteringen information om det samhällsstöd som finns att få och om möjligheterna att anpassa bostaden och andra miljöer som barnet vistas i.

Barn med rörelsenedsättning behöver stöd att träna upp, utveckla och sedan behålla sin rörelseförmåga. Regelbundna uppföljningar bör göras av en ortoped och en fysioterapeut för att tidigt upptäcka och fördröja utvecklingen av skolios och ledfelställningar. Fysisk aktivitet som gör att personer med syndromet kan ha fortsatt rörlighet i höfterna, knäna och fotlederna är av stor betydelse för att behålla gångförmågan.

Tal-, språk- och kommunikationsförmågan varierar hos barn med syndromet. Föräldrar och andra personer runt barnet får utbildning och vägledning i att stimulera barnets språk och använda alternativa kommunikationsvägar för att ge barnet förutsättningar att förstå och uttrycka sig utifrån sin förmåga.

För att bedöma barnets kognitiva utveckling görs en neuropsykologisk utredning. Utredningen utförs så tidigt som möjligt och i god tid före skolstart, så att barnet utifrån sina förutsättningar får rätt insatser och lämplig skolform. Under uppväxten upprepas utredningen. Barn med syndromet behöver specialpedagogiska insatser i förskola och skola. Den särskilda pedagogik som används i den anpassade grundskolan och gymnasieskolan brukar behövas.

Vid misstanke om autism görs också en neuropsykiatrisk utredning så tidigt som möjligt. Det är viktigt för familjen och andra personer i omgivningen att lära sig möta barnet på ett sätt som minskar symtomen. Exempelvis har strukturerade aktiviteter och förberedelser inför förändringar stor betydelse. En lugn miljö har också stor betydelse eftersom både epilepsin och beteendet påverkas av en miljö med många intryck, starkt och flimrande ljus samt stress.

Familjen bör erbjudas psykologiskt stöd när diagnosen ställs och även senare.

Vuxna

De habiliterande insatserna fortsätter även i vuxen ålder. I kombination med andra funktionsnedsättningar påverkar den intellektuella funktionsnedsättningen vilket stöd en person behöver för att klara det dagliga livet som vuxen. Det kan till exempel vara boendestöd, stöd och omvårdnad i en bostad med särskild service samt daglig verksamhet. Personer med lindrig intellektuell funktionsnedsättning kan leva ett relativt självständigt liv med visst stöd. Är den intellektuella funktionsnedsättningen medelsvår behövs mer stöd, men de flesta klarar enklare uppgifter i vardagen. Vid svår intellektuell funktionsnedsättning behövs omfattande stöd och hjälp av omgivningen för att klara vardagliga aktiviteter. Fortsatt uppföljning av olika specialister inom vuxensjukvården behövs också.

Samhällsstöd

Kommunen kan erbjuda stöd i olika former för att underlätta vardagslivet för personer med funktionsnedsättningar och deras närstående. Exempel på insatser är avlösarservice i hemmet, kontaktfamilj, korttidsboende, boende med särskild service, daglig verksamhet, boendestöd, hemtjänst, färdtjänst och i vissa fall personlig assistans.

Försäkringskassan kan bevilja till exempel omvårdnadsbidrag, aktivitetsersättning eller sjukersättning, merkostnadsersättning eller personlig assistans.

Forskning

Forskning inom det molekylärgenetiska området sker vid flera olika internationella centrum.

Flera forskningsstudier pågår som undersöker effekter och biverkningar av nya anfallsförebyggande epilepsiläkemedel. Längst har man kommit med studier av cannabidiol och fenfluramin. Inget av dessa läkemedel kan förskrivas på recept eller licens i Sverige. Det pågår även studier avseende genterapi vid Dravets syndrom.

Andra forskningsstudier undersöker samsjuklighet och mående hos personer med Dravets syndrom samt deras psykosociala situation. Expertteamet för Dravets syndrom vid Drottning Silvias barnsjukhus i Göteborg leder en nationell forskningsstudie om psykosociala aspekter vid Dravets syndrom. Även syskons och vårdnadshavares mående och psykosociala situation omfattas av studien. De leder även en studie om vilka behov som finns vid överflyttning till vuxenvården.

• Den europeiska databasen Orphanet samlar information om forskning som rör sällsynta hälsotillstånd, se orpha.net, sökord: Dravet syndrome.
• Databasen EU Clinical Trials Register drivs av EU:s läkemedelsmyndighet EMA som samlar information om europeiska kliniska studier, se Clinical Trials, sökord: Dravet syndrome.
• Den amerikanska databasen ClinicalTrials.gov samlar information om kliniska studier, se clinicaltrials.gov, sökord: Dravet syndrome.

Resurser

Genetisk diagnostik av syndromet görs vid mottagningarna för klinisk genetik på universitetssjukhusen. Där ges också genetisk information.

Expertteam för sällsynta epilepsier

Expertteam för sällsynta epilepsier med särskild kompetens inom diagnostik, utredning och behandling, finns vid flera av universitetssjukhusen:

• Karolinska universitetssjukhuset i Solna, telefon 08-123 700 00, CSD Karolinska, Team för svårbehandlad epilepsi.
• Sahlgrenska universitetssjukhuset i Göteborg, telefon 031-342 10 00, CSD Väst, Expertteam för sällsynta och komplexa epilepsier.

Dravets syndrom ingår i nätverket ERN EpiCARE för sällsynta och komplexa epilepsier, se epi-care.eu.

Tandvård

Pedagogiska resurser

Resurspersoner

Resurspersonerna kan svara på frågor om Dravets syndrom:

Intresseorganisationer

Dravet Syndrome UK, en brittisk intresseorganisation för personer med Dravets syndrom och deras familjer, se dravet.org.uk.

Dravet syndrome foundation i USA erbjuder information och stöd till personer med Dravets syndrom och deras anhöriga, se dravetfoundation.org.

Databas

Databasen Orphanet samlar information om intresseorganisationer, framför allt i Europa, se orpha.net, sökord: Dravet syndrome.

Kurser, erfarenhetsutbyte

Autism Utbildningcenter arrangerar utbildningar för föräldrar, personer med diagnos och personal på många orter i landet, se Autism Utbildningcenter.

Ytterligare information

Kvalitetsregister

Tryckt material

Övrigt

Epilepsy Foundation har information om epilepsi och hur det är att leva med epilepsi på sin webbplats, se epilepsy.com.

Databaser

• OMIM (Online Mendelian Inheritance in Man), omim.org, sökord: Dravet syndrome
• GeneReviews (University of Washington), GeneReviews, sökord: SCN1A-related seizure disorders
• Orphanet, europeisk databas, orpha.net, sökord: Dravet syndrome.

Litteratur

Andrade DM, Berg AT, Hood V, Knupp KG, Koh S, Laux L et al. Dravet syndrome: A quick transition guide for the adult neurologist. Epilepsy Res 2021; 177: 106743. https://doi.org/10.1016/j.eplepsyres.2021.106743

Bjurulf B, Reilly C, Sigurdsson GV, Thunström S, Kolbjer S, Hallböök T. Dravet syndrome in children – A population-based study. Epilepsy Res 2022; 182: 106922. https://doi.org/10.1016/j.eplepsyres.2022.106922

Bjurulf B, Reilly C, Hallböök T. Caregiver reported seizure precipitants and measures to prevent seizures in children with Dravet syndrome. Seizure 2022; 103: 3–10. https://doi.org/10.1016/j.seizure.2022.09.018

Bjurulf B, Reilly C, Hallböök T. Caregiver reported behavior, sleep and quality of life in children with Dravet syndrome: A population-based study. Epilepsy Behav 2024; 150: 109560. https://doi.org/10.1016/j.yebeh.2023.109560

Cardenal-Muñoz E, Auvin S, Villanueva V, Cross JH, Zuberi SM, Lagae L et al. Guidance on Dravet syndrome from infant to adult care: Road map for treatment planning in Europe. Epilepsia Open 2022; 7: 11–26. https://doi.org/10.1002/epi4.12569

Catterall WA. Sodium channels, inherited epilepsy, and antiepileptic drugs. Annu Rev Pharmacol Toxicol 2014; 54: 317–338. https://doi.org/10.1146/annurev-pharmtox-011112-140232

Chilcott E, Díaz JA, Bertram C, Berti M, Karda R. Genetic therapeutic advancements for Dravet syndrome. Epilepsy Behav 2022; 132: 108741. https://doi.org/10.1016/j.yebeh.2022.108741

Dravet C. Les epilepsies graves de l’enfant. Vie Med 1978; 8: 543–548.

Eschbach K, Knupp KG. Stiripentol for the treatment of seizures in Dravet syndrome. Expert Rev Clin Pharmacol 2019;12: 379–388. https://doi.org/10.1080/17512433.2019.1605904

Jansson JS, Hallböök T, Reilly C. Intellectual functioning and behavior in Dravet syndrome: A systematic review. Epilepsy Behav 2020; 108: 107079. https://doi.org/10.1016/j.yebeh.2020.107079

Lagae L, Sullivan J, Knupp K, Laux L, Polster T, Nikanorova M et al. FAiRE DS Study Group. Fenfluramine hydrochloride for the treatment of seizures in Dravet syndrome: a randomised, double-blind, placebo-controlled trial. Lancet. 2019; 394: 2243–2254. https://doi.org/10.1016/s0140-6736(19)32500-0

Laux LC, Bebin EM, Checketts D, Chez M, Flamini R, Marsh ED et al. CBD EAP study group. Long-term safety and efficacy of cannabidiol in children and adults with treatment resistant Lennox-Gastaut syndrome or Dravet syndrome: Expanded access program results. Epilepsy Res 2019; 154: 13–20. https://doi.org/10.1016/j.eplepsyres.2019.03.015

Licheni SH, Mcmahon JM, Schneider AL, Davey MJ, Scheffer IE. Sleep problems in Dravet syndrome: a modifiable comorbidity. Dev Med Child Neurol 2018; 60: 192–198. https://doi.org/10.1111/dmcn.13601

Morimoto M, Shimakawa S1, Hashimoto T1, Kitaoka T2, Kyotani S2. Marked efficacy of combined three-drug therapy (Sodium Valproate, Topiramate and Stiripentol) in a patient with Dravet syndrome. J Clin Pharm Ther 2018; 43: 571–573. https://doi.org/10.1111/jcpt.12659

Myers KA. SCN1A as a therapeutic target for Dravet syndrome. Expert Opin Ther Targets 2023; 27: 459–467. https://doi.org/10.1080/14728222.2023.2230364

Nabbout R, Mistry A, Zuberi S, Villeneuve N, Gil-Nagel A, Sanchez-Carpintero R et al. FAiRE, DS Study Group. Fenfluramine for treatment-resistant seizures in patients with Dravet syndrome receiving Stiripentol-inclusive regimens: A randomized clinical trial. JAMA Neurol 2020 1; 77: 300–308. https://doi.org/10.1001/jamaneurol.2019.4113

Nabbout R, Chemaly N, Chipaux M, Barcia G, Bouis C, Dubouch C et al. Encephalopathy in children with Dravet syndrome is not a pure consequence of epilepsy. Orphanet J. Rare Dis, 2013: 8, 176. https://doi.org/10.1186/1750-1172-8-176

Reilly C, Bjurulf B, Hallböök T. Intellectual functioning and adaptive behaviour in children with Dravet syndrome: A population-based study. Dev Med Child Neurol 2023; 65: 831–837. https://doi.org/10.1111/dmcn.15495

Selvarajah A, Zulfiqar-Ali Q, Marques P, Rong M, Andrade DM. A systematic review of adults with Dravet syndrome. Seizure 2021; 87: 39–45. https://doi.org/10.1016/j.seizure.2021.02.025

Shmuely S, Sisodiya SM, Gunning WB, Sander JW, Thijs RD. Mortality in Dravet syndrome: A review. Epilepsy Behav 2016; 64: 69–74. https://doi.org/10.1016/j.yebeh.2016.09.007

Soto Jansson J, Bjurulf B, Dellenmark Blom M, Hallböök T, Reilly C. Diagnosis, epilepsy treatment and supports for neurodevelopment in children with Dravet syndrome: Caregiver reported experiences and needs. Epilepsy Behav 2024; 151: 109603. https://doi.org/10.1016/j.yebeh.2023.109603

Wang YQ, Fang ZX, Zhang YW, Xie LL, Jiang L. Efficacy of the ketogenic diet in patients with Dravet syndrome: A meta-analysis. Seizure 2020; 81: 36–42. https://doi.org/10.1016/j.seizure.2020.07.011

Wirrell EC, Hood V, Knupp KG, Meskis MA, Nabbout R, Scheffer IE et al. International consensus on diagnosis and management of Dravet syndrome. Epilepsia 2022; 63: 1761–1777. https://doi.org/10.1111/epi.17274

Zuberi SM, Wirrell E, Yozawitz E, Wilmhurst JM, Specchio N, Riney K et al. ILAE classification and definition of epilepsy syndromes with onset in neonates and infants: Position statement by the ILAE Task force on nosology and definitions. Epilepsia 2022; 63: 1349–1397. https://doi.org/10.1111/epi.17239

Medicinsk expert/granskare/redaktion

Medicinsk expert som har skrivit och reviderat textunderlaget är docent Tove Hallböök, Drottning Silvias barnsjukhus, Göteborg.