4q-deletionssyndromet

Sjukdom/tillstånd

4q-deletionssyndromet är ett samlingsnamn för en grupp medfödda kromosomavvikelser som innebär att en del av den långa armen (q-armen) saknas på en av kromosomerna i kromosompar 4. En förlust av kromosommaterial kallas deletion.

Symtomen och deras svårighetsgrad varierar mycket mellan olika personer med 4q-deletions­syndromet, beroende på vilken del av kromosomen som saknas och storleken på deletionen.

Många barn med 4q-deletionssyndromet föds med missbildningar av skelettet, hjärtat, njurarna och könsorganen. De flesta har också en intellektuell funktionsnedsättning, som kan vara lindrig, medelsvår eller svår. En del har epilepsi. Många med 4q-deletionssyndromet har gemensamma utseendemässiga drag. De blir vanligen kortväxta.

Det finns ingen behandling som botar 4q-deletionssyndromet. Behandlingen inriktas på att lindra symtomen, förebygga medicinska komplikationer och kompensera för funktionsnedsättningarna. Personer med 4q-deletionssyndromet behöver samordnade insatser med olika specialister för utredning, behandling, uppföljning och habilitering. Psykologiskt och socialt stöd är viktigt.

4q-deletionssyndromet beskrevs första gången år 1967 av den brittiska läkaren Charles Ockey och hans medarbetare.

Mer information om olika typer av kromosomavvikelser finns i Socialstyrelsens kunskapsdatabas om sällsynta hälsotillstånd, se Kromosomavvikelser, en översikt.

Förekomst

Det finns inga säkra uppgifter om hur många som har 4q-deletionssyndromet. I Sverige känner man endast till ett fåtal personer med tillståndet.

Orsak

4q-deletionssyndromet orsakas av en förlust (deletion) av en del (ett segment) av den långa armen (q-armen) på en av kromosomerna i kromosompar 4. De gener som finns inom detta kromosomsegment finns då endast i en kopia, i stället för två kopior som är det normala. För många gener spelar det ingen roll om den ena genkopian inte fungerar, men för vissa gener medför en förlust av den ena kopian olika symtom.

Deletion.

4q-deletionssyndromet kan delas in i tre huvudgrupper beroende på vilken del av kromosomen som förlorats: proximal, interstitiell eller terminal deletion.

Det finns ett samband mellan de symtom som uppstår och det kromosomsegment som saknas. Personer som saknar samma gener har ofta liknande symtom.

Storleken på deletionerna liksom deras brottspunkter varierar mellan olika personer med syndromet. Det innebär att symtomen kan variera inom syndromets tre huvudgrupper och överlappa mellan grupperna beroende på vilka gener som förlorats hos varje enskild individ.

Kromosom 4 indelad i segment med fokus på den långa armen, samt symtom som kopplas till deletion av de olika segmenten.

Proximal deletion

Vid en proximal deletion saknas segment i området närmast centromeren, från centromeren ner till och med band 4q21. Centromeren är den sammandragna region som håller samman kromosomens två systerkromatider vid celldelning och utgör brytpunkten mellan den korta och långa armen.

Deletion av det proximala segmentet som innehåller generna BMP3 och SEC31A har kopplats till kortväxthet, skelettmissbildningar, intellektuell funktionsnedsättning och särskilda utseendemässiga drag.

Interstitiell deletion

Interstitiell deletion innebär förlust av ett segment i mitten av armen, från band 4q22 till 4q28.

Förlust av den mellersta delen av kromosomen där generna PKD2, GRID2, NEUROG2, ANK2 samt FGF2 finns kan kopplas till njuravvikelser, hjärtfel, skelettmissbildningar, intellektuell funktionsnedsättning och epilepsi.

Terminal deletion

Terminal deletion innebär förlust av ett segment i den nedersta (distala) delen av den långa armen, från band 4q31 ner till änden (telomeren).

Deletion av den distala delen leder vanligen till hjärtfel och arytmier om den innefattar genen HAND2.

Ärftlighet

Hos många med 4q-deletionssyndromet har deletionen uppstått i samband med bildningen av någon av föräldrarnas könsceller (ägg eller spermie). 4q-deletionssyndromet beror då på en nyuppkommen kromosomavvikelse (nymutation), och föräldrarna har normala kromosomer. Sannolikheten att föräldrarna på nytt får ett barn med 4q-deletionssyndromet uppskattas då till mindre än 1 procent. Den nyuppkomna kromosomavvikelsen hos barnet blir dock ärftlig och kan föras vidare till nästa generation.

Ibland uppstår avvikelsen först efter att det befruktade ägget delat sig några gånger. Då finns förändringen bara i en del av kroppens celler, så kallad mosaicism. Vid mosaicism kan symtomen vara lindrigare jämfört med symtomen hos de personer som har deletionen i alla kroppens celler.

Deletionen kan också vara nedärvd om en av föräldrarna har deletionen eller en balanserad strukturell kromosomavvikelse, vanligen en translokation (delar av kromosomer har bytt plats) eller inversion (två kromosombrott på en kromosom med en rotation av det mellanliggande segmentet).

När kromosomavvikelsen hos barnet beror på en strukturell kromosomavvikelse hos någon av föräldrarna ökar sannolikheten att de på nytt får ett barn med 4q-deletionssyndromet.

Endast några få familjer där flera personer har 4q-deletionssyndromet är hittills kända.

I sällsynta fall beror 4q-deletionssyndromet på att en ringkromosom 4 bildats. Kromosom 4 har då gått av i båda ändarna och en del av den korta kromosomarmen (p) och den långa kromosomarmen (q) har förlorats. De två kromosomarmar som är kvar har slutit sig till en ring. Symtomen vid ringkromosom 4-syndromet blir då en blandning av dem som finns vid 4q-deletionssyndromet och 4p-deletionssyndromet.

I Socialstyrelsens kunskapsdatabas om sällsynta hälsotillstånd finns en separat informationstext om 4p-deletionssyndromet.

Mer information om translokationer, ringkromosomer och andra typer av kromosomavvikelser finns i Socialstyrelsens kunskapsdatabas om sällsynta hälsotillstånd, se Kromosomavvikelser, en översikt.

Symtom

Symtomen och deras svårighetsgrad varierar mellan personer med 4q-deletionssyndromet, beroende på vilket kromosomsegment som har förlorats och vilka gener som saknas. Även inom syndromets tre huvudgrupper kan symtomen variera märkbart mellan olika personer, och symtomen kan överlappa mellan grupperna beroende på vilka gener som förlorats hos varje enskild individ.

Gemensamma symtom

Många barn med 4q-deletionssyndromet har låg födelsevikt i förhållande till graviditetens längd. Nyfödda brukar också ha låg muskelspänning (hypotonus). Det gör att de kan ha svårt att suga och få i sig näring. Gastroesofageal reflux förekommer. Det innebär att magsäckens innehåll kommer tillbaka upp i matstrupen, och ger ofta symtom i form av sura uppstötningar och ibland kräkningar.

De flesta med 4q-deletionssyndromet har en intellektuell funktionsnedsättning. Svårighetsgraden varierar hos olika individer, från lindrig till medelsvår eller svår.

Den som har en intellektuell funktionsnedsättning har en generellt nedsatt kognitiv förmåga. Det innebär svårigheter med abstrakt och teoretiskt tänkande och påverkar i hög grad förmågan att lära sig saker, planera och utföra uppgifter samt att lösa problem. Den intellektuella funktions­nedsättningen påverkar också tal- och språkutvecklingen. I kombination med nedsatt förmåga att kommunicera innebär den kognitiva funktionsnedsättningen svårigheter att socialt och praktiskt klara av sin vardag. Svårigheterna varierar avsevärt både beroende på graden av intellektuell funktions­nedsättning och graden av påverkan på till exempel språk och tal, motorik, koncentrationsförmåga, uppmärksamhet, syn och hörsel samt förekomst av epilepsi.

Personer med kromosomavvikelser har många gånger vissa gemensamma utseendemässiga drag, och individer med deletion av samma gener kan likna varandra. Många med 4q-deletionssyndromet har en bred och hög panna samt litet eller utbuktande bakhuvud. Ögonen sitter ofta brett isär (hypertelorism), ibland med små hudveck över inre ögonvinkeln (epikantusveck) och sneda ögonspringor. Öronen kan vara lågt placerade med ovanlig form. Näsan är ibland kort och bred och näsryggen bred eller platt. Precis som övriga symtom kan de utseendemässiga dragen variera mellan olika individer.

En del barn med 4q-deletionssyndromet har en tydlig fåra tvärs över handflatorna (fyrfingerfåra).

Proximal deletion

Vid proximala deletioner är det vanligt med kortväxthet och skelettmissbildningar som påverkar fingrar, fötter och tår. Benen kan vara korta. Barnen är ofta små vid födseln, och kan ha ett huvud som är stort i förhållande till kroppen. En del barn har en stor fontanell som sluts sent.

Barn med en proximal deletion kan ha ett högt gomvalv. Förändringar i tändernas emalj förekommer, och frambrottet av både mjölktänder och permanenta tänder kan vara senare än förväntat.

En del barn med proximala deletioner har hjärtmissbildningar. Exempel på hjärtfel som förekommer vid 4q-deletionssyndromet är en öppning i skiljeväggen mellan hjärtats förmak (förmaksseptumdefekt, ASD), en öppning i skiljeväggen mellan kamrarna (ventrikelseptumdefekt, VSD) eller en öppen förbindelse mellan kroppspulsådern och lungpulsådern (öppetstående ductus arteriosus, PDA).

En del personer med proximala deletioner har epilepsi.

Interstitiell deletion

Vid interstitiella deletioner är det vanligt med en stor fontanell som sluts sent. Hos andra kan skallbenen växa ihop för tidigt, vilket kallas kraniosynostos. Det leder till att skallen kan få en avvikande form. Öronen kan vara lågt placerade med ovanlig form och många har trånga hörselgångar.

Några barn föds med gomspalt, vilket påverkar förmågan att suga och äta.

Det är vanligt med skelettmissbildningar som innefattar korta armar, klumpfot samt fingrar och tår som överlappar varandra. Den motoriska utvecklingen samt tal- och språkutvecklingen är vanligen påverkad.

Vid interstitiella deletioner förekommer Axenfeld-Riegers syndrom, som kännetecknas av medfödda avvikelser i ögats främre del och i tänderna.

I Socialstyrelsens kunskapsdatabas om sällsynta hälsotillstånd finns en separat informationstext om Axenfeld-Riegers syndrom.

Skelning (strabism) förekommer. En del har hängande ögonlock (ptos).

En del personer med interstitiella deletioner har en hörselnedsättning. Hörselnedsättningen kan bero på ledningshinder i mellanörat (konduktiv hörselnedsättning) eller på skador på innerörat och/eller hörselnerven (sensorineural hörselnedsättning).

Vid interstitiella deletioner förekommer hjärtmissbildningar. Exempel på hjärtfel som förekommer vid 4q-deletionssyndromet är en öppning i skiljeväggen mellan hjärtats förmak (förmaksseptumdefekt, ASD), en öppning i skiljeväggen mellan kamrarna (ventrikelseptumdefekt, VSD) eller en öppen förbindelse mellan kroppspulsådern och lungpulsådern (öppetstående ductus arteriosus, PDA).

En del personer med interstitiella deletioner har epilepsi.

Missbildningar av njurarna förekommer. Det är vanligt att det bildas blåsor i njurarna (polycystiska njurar).

Pojkar med interstiella deletioner har ibland avvikelser i de yttre könsorganen, som att urinröret mynnar på penis undersida (hypospadi).

Terminal deletion

Om en terminal deletion endast omfattar ett mindre kromosomsegment kan den ibland ge mycket lindriga och näst intill omärkbara symtom. Vid större deletioner liknar symtomen dem vid proximala och interstitiella deletioner.  

Några barn med terminala deletioner föds med gomspalt. En del har Pierre Robins sekvens, vilket innebär en liten haka (mikrognati) i kombination med högt gomvalv eller gomspalt. Gomspalt påverkar förmågan att suga och äta. I sällsynta fall kan en Pierre Robins sekvens medföra andningssvårigheter. Ett fåtal barn har också avvikelser i de över luftvägarna vilket kan bidra till andningssvårigheter.

Tandutvecklingen kan vara påverkad, med små eller böjda tänder, eller tänder som saknas.

Terminala deletioner förknippas med flera former av hjärtmissbildningar. Exempel på hjärtfel som förekommer vid 4q-deletionssyndromet är en öppning i skiljeväggen mellan hjärtats förmak (förmaksseptumdefekt, ASD), en öppning i skiljeväggen mellan kamrarna (ventrikelseptumdefekt, VSD) eller en öppen förbindelse mellan kroppspulsådern och lungpulsådern (öppetstående ductus arteriosus, PDA). Vid terminala deletioner förekommer även andra strukturella hjärtfel, som Fallots tetrad. Det innebär att det är hål i skiljeväggen mellan hjärtkamrarna och att utflödet till lungpulsådern är för trångt. En del personer har pulmonalstenos, som är en förträngning av lungpulsåderklaffen. Pulmonalstenos kan förekomma ensamt eller tillsammans med andra hjärtfel.

Det är vanligt med missbildningar av lillfingret, som kan vara påtagligt kort och oböjligt. Även andra avvikelser i händer och fingrar förekommer. Många har små fötter med tår som överlappar.

Pojkar med terminala deletioner har ibland avvikelser i de yttre könsorganen, som att urinröret mynnar på penis undersida (hypospadi) och att testiklarna inte vandrat ned i pungen.

Diagnostik

Kromosomavvikelser kan misstänkas vid låg födelsevikt, kortväxthet, nedsatt muskelspänning (hypotonus), gomspalt, typiska utseendemässiga drag samt intellektuell funktionsnedsättning.

Hos ett barn med ett misstänkt syndrom görs en genetisk analys, som kan påvisa deletioner (förlust av kromosommaterial) och duplikationer (extra kromosommaterial) och fastställa deras omfattning.

Om barnet har en obalanserad strukturell kromosomavvikelse undersöks även föräldrarnas kromosomer. Undersökningen görs för att ta reda på om avvikelsen är nedärvd från en förälder, eftersom en strukturell kromosomavvikelse hos någon av föräldrarna ökar sannolikheten att på nytt få ett barn med 4q-deletionssyndromet. Om en strukturell kromosomavvikelse upptäcks hos någon av föräldrarna kan även nära släktingar erbjudas undersökning, eftersom de också kan vara bärare av samma kromosomavvikelse.

I samband med att diagnosen ställs är det viktigt att genetisk vägledning erbjuds. Det innebär information om syndromet och hur det ärvs, samt en bedömning av sannolikheten för olika familjemedlemmar att få barn med samma syndrom.

Vid ärftliga syndrom där den genetiska avvikelsen är påvisad i familjen är det möjligt att utföra anlagsbärardiagnostik och fosterdiagnostik, samt i vissa fall preimplantatorisk genetisk testning (PGT).

Behandling/stöd

Det finns ingen behandling som botar 4q-deletionssyndromet. Behandlingen inriktas på att lindra symtomen, förebygga medicinska komplikationer och kompensera för de funktionsnedsättningar som syndromet leder till.

När diagnosen ställs görs en utförlig utredning, eftersom olika delar av kroppen kan vara påverkade. Många med syndromet har missbildningar av olika organ och behöver regelbunden kontakt med flera specialister inom barn- och vuxensjukvården. Det är viktigt att insatserna för utredning, behandling, uppföljning och habilitering samordnas. Stöd till föräldrar, syskon och andra närstående är viktigt.

Nutrition

Barn som har ätsvårigheter kan behöva nutritionsbehandling. Barnen utreds och behandlas av ett nutritionsteam inom barn- och ungdomsmedicin. I behandlingsteamet ingår förutom barnläkare ofta sjuksköterska, dietist och logoped. Logopeden utreder och behandlar sug-, tugg- och sväljsvårigheter samt nedsatt salivkontroll. Även kontakt med fysioterapeut, arbetsterapeut och psykolog bör övervägas. Nutritionsteamet ger råd om kost, träning och hjälpmedel som kan underlätta och stimulera ätandet, och bedömer också vilka andra insatser som behövs.

Huvud och ansikte

Om skallbenen vuxit ihop för tidigt så kan en eller flera operationer behövas. Utredningen och planeringen av de olika operationerna görs av ett kraniofacialt team som finns vid vissa universitetssjukhus.

Gommen och gomfunktionen undersöks tidigt, eftersom även en mindre gomspalt kan göra det svårt för barnet att äta. Vid flera universitetssjukhus finns särskilda team som följer upp och behandlar barn och ungdomar med läpp-, käk- och gomspalt (LKG-team).

Övrigt

Hjärtat bör undersökas av en barnhjärtläkare (barnkardiolog), som sedan avgör den fortsatta behandlingen och behovet av uppföljning.

Epilepsi behandlas med anfallsförebyggande läkemedel.

Det är viktigt att undersöka urinvägarna. Missbildningar i urinvägarna utreds av en barnurolog. Testiklar som inte vandrat ned i pungen kan opereras. Även hypospadi opereras.

Habilitering

Personer med 4q-deletionssyndromet behöver habiliterande insatser. Habilitering är en tvärprofessionell specialistenhet för personer med medfödda eller tidigt förvärvade funktionsnedsättningar. De habiliterande insatserna ges inom det medicinska, pedagogiska, psykologiska, sociala och tekniska området, och kan omfatta utredning, behandling och utprovning av hjälpmedel. Insatserna planeras utifrån barnets behov och förutsättningar, varierar över tid och sker i nära samverkan med närstående och andra i barnets nätverk. Syftet är att personer med funktionsnedsättningar ska kunna utveckla och bibehålla bästa möjliga funktionsförmåga, samt få förutsättningar att leva ett så självständigt och delaktigt liv som möjligt.

En viktig del av habiliteringen är att förmedla information och kunskap till föräldrar och andra i nätverket för att de ska kunna ge stöd till barnet utifrån barnets funktionsförmåga.

Barn med rörelsenedsättning behöver stöd att träna upp, utveckla och sedan behålla sin rörelseförmåga. Olika hjälpmedel och anpassningar kan underlätta vardagslivet. Föräldrar till barn med funktionsnedsättningar får genom habiliteringen information om möjligheterna att anpassa bostaden och andra miljöer som barnet vistas i.

Habiliteringen omfattar också fortlöpande psykologiskt stöd till barn och unga med funktions­nedsättningar, utifrån ålder och mognad. Stöd ges även till deras föräldrar, syskon och andra närstående. Behov kan uppstå i samband med att diagnosen ställs och även senare. Kontakt med andra familjer i en liknande situation kan vara värdefullt.

Om tal-, språk- och kommunikationsförmågan påverkas är det viktigt att tidigt arbeta med språklig stimulans samt alternativ och kompletterande kommunikation (AKK) för att utveckla barnets möjligheter att kommunicera. Förutom föräldrarna behöver andra personer runt barnet stöd i att använda sig av olika alternativa kommunikationsvägar.

De flesta barn med syndromet behöver specialpedagogiska insatser i förskola och skola. Vanligen behövs den särskilda pedagogik som används i den anpassade grundskolan och gymnasieskolan.

Vuxna

I vuxen ålder behöver personer med 4q-deletionssyndrometfortsatt uppföljning av olika specialister inom vuxensjukvården och fortsatta habiliteringsinsatser och stöd.

I kombination med andra funktionsnedsättningar påverkar den intellektuella funktionsnedsättningen vilket stöd man behöver för att klara det dagliga livet som vuxen. Personer med lindrig intellektuell funktionsnedsättning kan leva ett relativt självständigt liv med visst stöd. Är den intellektuella funktionsnedsättningen måttlig behövs mer stöd, men de flesta klarar enklare uppgifter i vardagen. Vid svår intellektuell funktionsnedsättning behövs omfattande stöd och hjälp av omgivningen för att klara vardagliga aktiviteter. Det kan till exempel vara stöd och omvårdnad i en bostad med särskild service samt daglig verksamhet.

Samhällsstöd

Kommunen kan erbjuda stöd i olika former för att underlätta vardagslivet för personer med funktionsnedsättningar och deras närstående. Exempel på insatser är korttidsboende, kontaktfamilj, boende med särskild service, daglig verksamhet, boendestöd, färdtjänst och i vissa fall personlig assistans.

Personlig assistans kan ibland beviljas till den som på grund av omfattande och varaktiga funktionsnedsättningar behöver hjälp med grundläggande behov, men också för att öka möjligheten att delta i aktiviteter även när funktionsnedsättningen är omfattande.

Hos Arbetsförmedlingen kan personer med funktionsnedsättning beviljas till exempel lönebidrag eller stöd för att söka eller anpassa ett arbete.

Försäkringskassan kan bevilja till exempel omvårdnadsbidrag, aktivitetsersättning eller sjukersättning, merkostnadsersättning, bilstöd eller personlig assistans.

Forskning

Forskning om kromosomavvikelser pågår världen över. Bland annat bedrivs forskning om diagnostik och nya metoder för att kartlägga olika deletioner. Det arbetas också med att koppla kliniska symtom till olika deletioner i syfte att få mer kunskap om prognos och behandling vid olika kromosomavvikelser.

• Den europeiska databasen Orphanet samlar information om forskning som rör sällsynta hälsotillstånd, se orpha.net, sökord: monosomy 4q.

Resurser

Kunskap om kromosomavvikelser och resurser för diagnostik finns på avdelningarna för klinisk genetik vid universitetssjukhusen.

Utredningen görs av behandlande läkare i samarbete med specialister inom klinisk genetik. Behandlingen koordineras av patientansvarig läkare.

4q-deletionssyndromet ingår i nätverket ERN ITHACA för sällsynta syndrom med miss­bildningar och/eller intellektuell funktions­nedsättning, ern-ithaca.eu.

Tandvård

Pedagogiska resurser

Resurspersoner

Resurspersonerna kan svara på frågor om 4q-deletionssyndromet:

Intresseorganisationer

Databas

Orphanet samlar information om intresseorganisationer, framför allt i Europa, se orpha.net, sökord: monosomy 4q.

Kurser, erfarenhetsutbyte

Ytterligare information

Kvalitetsregister

Övrigt

• 4q deletions between 4q11 and 4q22
• 4q deletions between 4q21 and 4q22
• 4q deletions between 4q21 and 3q31
• 4q deletions from 4q31 and beyond.

• Orphanet, europeisk databas, orpha.net, sökord: monosomy 4q.

Litteratur

Davies JM, Clarren SK, Salk DJ. Brief clinical report: the del(4) (q31) syndrome- a recognizable disorder with atypical Robin malformation sequence. Am J Med Genet 1981; 9: 113–117. https://doi.org/10.1002/ajmg.1320090205

Huang T, Lin AE, Cox GF, Golden WL, Feldman GL, Ute M et al. Cardiac phenotypes in chromosome 4q- syndrome with and without a deletion of the dHAND gene. Genet Med 2002; 4: 464–467. https://doi.org/10.1097/00125817-200211000-00011

Giguet-Valard AG, Thevenin C, Dreux S, Decatrelle V, Juve ML, Yazza S et al. Antenatal description of large 4q13.2q21.23 deletion and outcomes. Mol Genet Genomic Med 2024; 12: e2397. https://doi.org/10.1002/mgg3.2397

Keeling SL, Lee-Jones L, Thompson P. Interstitial deletion 4q32-34 with ulnar deficiency: 4q33 may be the critical region in 4q terminal deletion syndrome. Am J Med Genet 2001; 99: 94–98. https://doi.org/10.1002/1096-8628(2000)9999:999%3C00::aid-ajmg1134%3E3.0.co;2-d

Kulhary AS, Maberry M, Kukolich MK, Day DW, Schneider NR, Wilson GN et al. Interstitial deletions 4q21.1q25 and 4q25q27: phenotypic variability and relation to Rieger anomaly. Am J Med Genet 1995; 55: 165–170. https://doi.org/10.1002/ajmg.1320550206

Lin AE, Garver KL, Diggans G, Clemens M, Wenger SL, Steele MW et al. Interstitial and terminal deletions of the long arm of chromosome 4: further delineation of phenotypes. Am J Med Genet 1988; 31: 533–548. https://doi.org/10.1002/ajmg.1320310308

Markiewicz MR, Verschueren D, Assael LA. 4q deletion syndrome: Craniofacial characteristics associated with monosomy of the long arm of chromosome 4q. Cleft Palate Craniofac J 2010; 47: 518–522. https://doi.org/10.1597/09-034

McDermott A, Cain R, Howell R. Partial monosomy of the long arm of chromosome 4 due to interstitial deletion. Hum Genet 1980; 53: 305–307. https://doi.org/10.1007/bf00287046

Mitchell JA, Packman S, Loughman WD, Fineman RM, Zackai EH, Patil SR et al. Deletion of different segments of the long arm of chromosome 4. Am J Med Genet 1981; 8: 73–89. https://doi.org/10.1002/ajmg.1320080110

Novo-Filho GM, Montenegro MM, Zanardo ÉA, Dutra RL, Dias AT, Piazzon FB et al. Subtelomeric copy number variations: The importance of 4p/4q deletions in patients with congenital anomalies and developmental disability. Cytogenet Genome Res 2016; 149: 241–246. https://doi.org/10.1159/000448905

Ockey CH, Feldman GV, Macaulay ME, Delaney MJ. A large deletion of the long arm of chromosome No. 4 in a child with limb abnormalities. Arch Dis Child 1967; 42: 428–434. https://doi.org/10.1136/adc.42.224.428

Sakazume S, Kido Y, Murakami N, Matsubara T, Numabe H. Additional patients with 4q deletion: Severe growth delay and polycystic kidney disease associated with 4q21q22 loss. Pediatr Int 2015; 57: 880–883. https://doi.org/10.1111/ped.12742

Sensi A, Prontera P, Buldrini B, Palma S, Aiello V, Gruppioni R et al. Cytogenetic and array CGH characterization of an intrachromosomal complex rearrangement of 4q in a patient with a 4q-phenotype. Am J Med Genet A 2008; 146A: 110–115. https://doi.org/10.1002/ajmg.a.32059

Strehle EM, Ahmed OA, Hameed M, Russel A. The 4q-syndrome. Genet Couns 2001; 12: 327–339.

Strehle EM, Middlemiss PM. Children with 4q- syndrome: the parents’ perspective. Genet Couns 2007; 18: 189–199.

Taub PJ, Wolfeld M, Cohe-Pfeffer J, Mehta L. Mandibular distraction in the setting of chromosome 4q deletion. J Plastic Reconstr Aesthet Surg 2012; 65: 95–98. https://doi.org/10.1016/j.bjps.2011.11.031

Tidrenczel T, Tardy EP, Pikó H, Sarkadi E, Böjtös I, Demeter J et al. Prenatal diagnosis of 4q terminal deletion and review of the literature. Cytogenet Genome Res 2019; 158: 63–73. https://doi.org/10.1159/000500735

Townes PL, White MD, di Marzo SV. 4q-syndrome. Am J Dis Child 1979; 133: 383–385. https://doi.org/10.1001/archpedi.1979.02130040037008

Vaux C, Sheffield L, Keith CG, Voullaire L. Evidence that Rieger syndrome maps to 4q25 or 4q27. J Med Genet 1992; 29: 256–258. https://doi.org/10.1136/jmg.29.4.256

Vlaikou AM, Manolakos E, Noutsopoulos D, Markopoulos G, Liehr T, Vetro A et al. An interstitial 4q31.21q31.22 microdeletion associated with developmental delay: case report and literature review. Cytogenet Genome Res 2014; 142: 227–238. https://doi.org/10.1159/000361001

Medicinsk expert/granskare/redaktion

Medicinsk expert som skrivit och reviderat textunderlaget är professor Göran Annerén, Akademiska barnsjukhuset, Uppsala.

Den senaste revideringen är gjord av överläkare Christos Aravidis, Klinisk genetik, Universitets­sjukhuset i Örebro.