3p-deletionssyndromet

Sjukdom/tillstånd

3p-deletionssyndromet omfattar medfödda kromosomavvikelser där en del av den korta armen (p-armen) saknas på en av kromosomerna i kromosompar 3. Symtomen och deras svårighetsgrad varierar mellan personer med syndromet och beror på vilken del av den korta armen som saknas. I den här texten beskrivs framförallt deletioner av den yttersta delen av p-armen (band 3p25 och 3p26). Deletioner av denna del av kromosom 3 leder ofta till missbildningar av till exempel hjärtat, urinvägarna och mag-tarmkanalen. De flesta med 3p-deletionssyndromet har också en intellektuell funktionsnedsättning. En del har autistiska drag eller autism. Några har en ökad risk för att utveckla tumörer. Många med syndromet har gemensamma utseendemässiga drag och blir kortväxta.

Personer med syndromet behöver samordnade insatser inom flera olika specialistområden. Det psykologiska och sociala stödet är viktigt.

3p-deletionssyndromet beskrevs första gången 1978 av genetikern Marianne Verjaal och barnläkaren Jaak De Nef från Nederländerna.

I Socialstyrelsens kunskapsdatabas om sällsynta hälsotillstånd finns mer information om olika typer av kromosomavvikelser, se Kromosomavvikelser, en översikt.

Förekomst

Det finns inga säkra uppgifter om hur vanligt 3p-deletionssyndromet är. I Sverige känner man till ett fåtal personer med syndromet.

Orsak

3p-deletionssyndromet orsakas av en förlust (deletion) av en liten del (ett segment) av den korta armen på en av kromosomerna i kromosompar 3. De gener som finns inom detta kromosomsegment finns då i endast en kopia, i stället för som normalt två. Ofta spelar det ingen roll om den ena genkopian inte fungerar, men för vissa gener medför deletionen olika symtom. Deletionens omfattning skiljer sig mellan personer med 3p-deletionsyndromet. Antingen har änden på kromosomen förlorats (terminal deletion), eller så är det en bit inuti kromosomen som försvunnit (interstitiell deletion). Symtomen varierar beroende på vilka gener som är inkluderade. De personer som saknar samma gen eller gener har ofta liknande symtom. Nya metoder att kartlägga olika deletioner och samtidigt jämföra med kliniska symtom kan ge bättre möjlighet till information om prognos och behandling. Till exempel medför en deletion som inkluderar genen VHL en ökad risk att utveckla tumörer, som vid von Hippel-Lindaus sjukdom. Det finns andra gener som kan ha betydelse för uppkomsten av till exempel intellektuell funktionsnedsättning, hjärtmissbildning och dövhet, men ytterligare forskning behövs för att säkerställa sambandet.

von Hippel-Lindaus sjukdom

Terminal deletion.

Hos de flesta med 3p-deletionssyndromet har deletionen uppstått som en nymutation i samband med bildningen av någon av föräldrarnas könsceller (ägg eller spermier). Ibland uppstår avvikelsen först efter att det befruktade ägget delat sig några gånger. Då finns förändringen bara i en del av kroppens celler, så kallad kromosomal mosaicism.

Deletionen kan ibland nedärvas om en av föräldrarna har en deletion eller en balanserad strukturell kromosomavvikelse, oftast en translokation (delar av kromosomer har bytt plats). Om någon av föräldrarna har en balanserad strukturell kromosomavvikelse har barnet, förutom 3p-deletion, ofta även en extra kopia (duplikation) av kromosom 3 eller någon annan kromosom. Detta påverkar också symtomen hos barnet, beroende på vilken kromosom och vilka gener som omfattas av duplikationen.

I sällsynta fall beror 3p-deletionssyndromet på att en ringkromosom 3 bildats. Kromosom 3 har då gått av i båda ändarna och en del av den korta (p) och en del av den långa (q) kromosomarmen har förlorats. De två kromosomarmarna som är kvar sluter sig till en ring. Symtomen vid ringkromosom 3-syndromet blir då en blandning av de symtom som finns vid 3p-deletionssyndromet och 3q-deletionssyndromet.

I Socialstyrelsens kunskapsdatabas om sällsynta hälsotillstånd finns mer information om olika typer av kromosomavvikelser och deras orsak, Kromosomavvikelser, en översikt.

Ärftlighet

Om kromosomavvikelsen vid 3p-deletionssyndromet inträffat vid könscellsbildningen har föräldrarna normala kromosomer. Syndromet beror då på en nymutation. Sannolikheten att de på nytt får ett barn med syndromet uppskattas till mindre än en procent. Den nyuppkomna kromosomavvikelsen hos barnet blir dock ärftlig och kan föras vidare till nästa generation.

Om kromosomavvikelsen hos barnet beror på en strukturell kromosomavvikelse hos någon av föräldrarna eller mosaicism (se under rubriken Orsak), ökar sannolikheten att på nytt få ett barn med 3p-deletionssyndromet.

Symtom

Symtomen och deras svårighetsgrad varierar mellan personer med syndromet och beror på vilken del av kromosomen som saknas och vilka gener som omfattas. När den yttersta delen av den korta armen på kromosom 3 saknas (3p25 och 3p26) medför det ofta missbildningar av hjärtat, urinvägarna och mag-tarmkanalen. Liksom vid andra kromosomavvikelser brukar personer med syndromet också ha en intellektuell funktionsnedsättning.

Barnen har vanligtvis låg födelsevikt i förhållande till graviditetens längd. Nyfödda brukar också ha låg muskelspänning (hypotonus), som gör att de kan ha svårt att suga och få i sig näring. Det är vanligt med gastroesofageal reflux, vilket innebär att magsäckens innehåll kommer tillbaka upp i matstrupen och kan göra att barnet kräks. Reflux kan orsaka smärta och inflammation i matstrupen (esofagit), och även leda till infektioner i luftvägarna om magsaft kommer ner i luftstrupen.

En del av barnen föds med gomspalt. Det påverkar också förmågan att suga.

Personer med kromosomavvikelser har ofta vissa gemensamma utseendemässiga drag. När 3p-deletionssyndromet omfattar deletion av 3p25 och 3p26 är det vanligt med ett litet huvud (mikrocefali), platt nacke, liten haka och triangelformat ansikte. Avståndet mellan ögonen är ofta brett (hypertelorism). Hängande ögonlock (ptos), små ögonspringor (blefarofimosis) med ett veck i inre ögonvrån (epikantus) är vanligt. Näsroten är vanligen platt och näsan kort och bred med uppåtriktade näsborrar. Fåran mellan näsan och munnen (filtrum) är lång och läpparna tunna. Öronen är oftast små och runda och lågt placerade. Ibland finns små gropar eller knoppar framför den lilla utbuktningen vid ytterörat (tragus). De karaktäristiska dragen kan vara mer eller mindre framträdande och kan försvagas eller förstärkas över åren. Kortväxthet är vanligt.

Om 3p-deletionssyndromet omfattar deletioner från band 3p12 till 3p14 brukar ansiktet vara kantigt med bred panna och näsrot. Ögonspringorna är små med ett veck i inre ögonvrån (epikantus). Öronen är lågt placerade och avviker i formen.

Hjärta

Ungefär en tredjedel har någon typ av medfött hjärtfel, till exempel en öppning i skiljeväggen mellan hjärtats förmak (förmaksseptumdefekt, ASD) eller en öppning i skiljeväggen mellan kamrarna (ventrikelseptumdefekt, VSD). Hjärtfelen är oftast lindriga och leder oftast inte till symtom eller försämrad hjärtfunktion. Ibland förekommer svårare hjärtfel som behöver opereras.

Urinvägar och könsorgan

Många barn har missbildningar i urinvägarna. Njurarna kan till exempel avvika i form och storlek. De kan också ha fel läge. Avvikelserna behöver inte leda till symtom eller påverka njurarnas funktion, men kan innebära en ökad risk för urinvägsinfektioner, vilket i sin tur kan påverka njurfunktionen.

Hos en del pojkar med 3p-deletionssyndromet har testiklarna inte vandrat ned i pungen. Urinrörets mynning kan vara felplacerad (hypospadi).

Mage och tarm

En del barn föds med missbildningar i mag-tarmkanalen, till exempel avvikelser i tarmarnas utseende och ett felaktigt läge (malrotation) av tarmen. Det leder ibland till förstoppning, diarré, magsmärtor och tarmvred.

Hjärna

Omkring en tredjedel av barnen har epilepsi. Olika typer av anfall förekommer.

Kognitiva funktioner

De flesta med 3p-deletionssyndromet har en intellektuell funktionsnedsättning som kan vara lindrig till svår. Den som har en intellektuell funktionsnedsättning har en generellt nedsatt kognitiv förmåga. Det innebär svårigheter med abstrakt och teoretiskt tänkande som är så omfattande att förmågan att lära sig, planera och utföra saker samt att lösa problem är nedsatt. I kombination med nedsatt förmåga att kommunicera innebär detta svårigheter att socialt och praktiskt klara av sin vardag. Svårigheterna varierar avsevärt både beroende på graden av intellektuell funktionsnedsättning och graden av påverkan på till exempel språk och tal, motorik, koncentrationsförmåga, uppmärksamhet, syn och hörsel samt förekomst av epilepsi.

En del har autistiska drag eller autism. Autism innebär nedsatt förmåga att kommunicera och delta i socialt samspel, begränsade intressen/aktiviteter och ett stereotypt och repetitivt beteende.

Skelett

En del har för många fingrar och tår (polydaktyli).

Tänder

Gommen är ofta hög, vilket kan leda till avvikelser i bettet.

Ögon

Skelning, brytningsfel och grå starr (katarakt) förekommer. Nedhängande ögonlock (ptos) begränsar ibland synfältet.

Öron

Många med syndromet har en hörselnedsättning. Den beror oftast på att nervsystemet inte leder ljudimpulser vidare till hjärnan (sensorineural hörselnedsättning). Hörselnedsättningen kan också bero på förändringar i hörselgången eller mellanörat som gör att ljudet inte kan ledas vidare till innerörat (konduktiv hörselnedsättning). Den kan orsakas av till exempel öroninflammationer.

Tumörer

Några med syndromet har en ökad risk för att utveckla tumörer. Tumörutvecklingen liknar den vid von Hippel-Lindaus sjukdom.

von Hippel-Lindaus sjukdom

Diagnostik

När ett barn föds med ett misstänkt syndrom görs en genetisk analys, som kan påvisa deletioner (förlust av kromosommaterial) och duplikationer (extra kromosommaterial) och fastställa deras omfattning.

Om barnet/fostret har en kromosomavvikelse undersöks ofta föräldrarnas kromosomer. Undersökningen görs för att ta reda på om avvikelsen är nedärvd eftersom en strukturell kromosomavvikelse hos någon av föräldrarna ökar sannolikheten att få fler barn med kromosomavvikelser.

I samband med att diagnosen ställs är det viktigt att familjen erbjuds genetisk vägledning. Det innebär information om syndromet och en bedömning av sannolikheten att få fler barn med samma syndrom. Vid behov ges information om möjligheter till familjeutredning och diagnostik, som anlagsbärar- och fosterdiagnostik, samt preimplantatorisk genetisk diagnostik (PGD) i samband med provrörsbefruktning.

Behandling/stöd

Många med syndromet har missbildningar av olika organ och det är viktigt att samordna utredning, behandling och habilitering.

Barn med syndromet har ofta svårt att suga och få i sig tillräckligt med näring. Föräldrarna kan då behöva kontakt med ett nutritionsteam. En del barn behöver sondmatas genom en slang som förs via näsan, svalget och matstrupen till den övre delen av tunntarmen. Vid långvariga matningssvårigheter kan näringen ges via en så kallad knapp efter en perkutan endoskopisk gastrostomi (PEG), som är en operativt åstadkommen förbindelse till magsäcken via bukväggen.

Om det finns symtom på gastroesofageal reflux görs en mätning av surhetsgraden i matstrupen (pH-mätning). Reflux behandlas i första hand med läkemedel som sänker surhetsgraden i magsaften, men ibland kan en operation bli nödvändig.

Gom och gomfunktion undersöks tidigt, eftersom även en mindre gomspalt kan göra det svårt för barnet att äta. Vid många regionsjukhus finns särskilda team som följer upp och behandlar barn och ungdomar med läpp-, käk- och gomspalt (LKG-team).

Hjärta

Hjärtat undersöks av en barnhjärtläkare (barnkardiolog), som sedan avgör den fortsatta behandlingen och behovet av uppföljning.

Urinvägar och könsorgan

Missbildningar i urinvägarna utreds med ultraljud och behandlas vid behov av en barnurolog. Testiklar som inte vandrat ned i pungen opereras, liksom hypospadi.

Mage och tarm

Om tarmarna är påverkade bedömer en barnkirurg vilken behandling som behövs och om en operation bör göras.

Hjärna

Epilepsi behandlas med läkemedel.

Skelett

Om barnet har extra tår och fingrar görs en bedömning av en barnortoped respektive handkirurg.

Ögon

Ögon och synförmåga behöver undersökas av en ögonläkare. Grå starr opereras. Nedhängande ögonlock kan opereras om synfältet påverkas. Skelning behandlas med en lapp över ögat med bäst syn för att synen på det andra ögat ska övas upp. En del barn behöver glasögon.

Tänder

Barn med 3p-deletionssyndromet bör tidigt få kontakt med tandvården för förebyggande vård och information om munhälsa.

Öron

Hörseln behöver kontrolleras tidigt. Om det finns en hörselnedsättning bedömer ett hörselteam vilka insatser som behövs, till exempel hörapparat. Vid svår sensorineuronal hörselnedsättning övervägs kokleaimplantat, som stimulerar hörselnerven med hjälp av elektriska impulser.

Tumörer

För att tidigt upptäcka och behandla tumörer bör personer som har 3p-deletionssyndromet med deletion av VHL-genen erbjudas samma kontrollprogram som gäller för personer med von Hippel-Lindaus sjukdom. Kontrollerna görs av olika specialister med kunskap om sjukdomen.

von Hippel-Lindaus sjukdom

Habilitering

Barn med 3p-deletionssyndromet behöver oftast habiliterande insatser, som vid behov innefattar syn- och hörselhabilitering. Habilitering innebär stöd och behandling till personer med en medfödd eller tidigt förvärvad funktionsnedsättning för bästa utveckling utifrån individuella förutsättningar. Habiliteringsteamet har särskild kunskap om funktionsnedsättningar och hur svårigheterna de medför i det dagliga livet kan förebyggas och minskas.

Insatserna består bland annat av utredning, behandling och utprovning av hjälpmedel. Föräldrarna får information om möjligheterna att anpassa bostaden och andra miljöer som barnet vistas i, liksom information om det samhällsstöd som finns att få. Olika former av stöd till föräldrar och syskon ingår också.

De habiliterande insatserna planeras utifrån barnets behov och förutsättningar, varierar över tid och sker i nära samverkan med närstående och andra i barnets nätverk. I insatserna ingår också att förmedla kunskap till föräldrar och andra i nätverket för att de ska kunna ge stöd utifrån barnets funktionsförmåga.

Tal-, språk- och kommunikationsförmågan påverkas oftast och det är därför viktigt att tidigt arbeta med språklig stimulans samt vid behov alternativ och kompletterande kommunikation (AKK). Som för alla barn utvecklas kommunikationen i det tidiga samspelet mellan föräldrar och barn. Föräldrar och andra personer runt barnet behöver få kunskap och vägledning i att använda alternativa kommunikationsvägar för att ge barnet förutsättningar att förstå och uttrycka sig utifrån sin förmåga.

För att kunna möta barnets behov och ge rätt insatser görs en bedömning av den kognitiva utvecklingen så tidigt som möjligt. Vid misstanke om autism görs också en neuropsykiatrisk bedömning. Det är viktigt för familjen och andra personer i omgivningen att lära sig möta barnet på ett sätt som minskar symtomen. Till exempel har strukturerade aktiviteter, lugn miljö och förberedelser inför förändringar stor betydelse.

De flesta barn med syndromet behöver specialpedagogiska insatser i skola och förskola. Ofta behövs den särskilda pedagogik som används i den anpassade grundskolan och gymnasieskolan.

Föräldrar och syskon får stöd när diagnosen ställs och under hela barnets uppväxt. Kontakt med andra familjer i liknande situation kan ha stor betydelse.

Kommunen kan erbjuda stöd i olika former för att underlätta familjens vardagsliv. En kontaktfamilj eller ett korttidsboende är exempel på insatser. Personlig assistans kan ges till den som på grund av omfattande och varaktiga funktionsnedsättningar behöver hjälp med grundläggande behov, men också för att öka möjligheten till att delta i aktiviteter trots en omfattande funktionsnedsättning.

I vuxen ålder fortsätter de habiliterande insatserna. I kombination med andra funktionsnedsättningar påverkar den intellektuella funktionsnedsättningen hur man klarar sitt dagliga liv som vuxen. När den är lindrig kan man leva ett relativt självständigt liv med visst stöd. Är den måttlig behövs mer stöd, men man klarar enklare uppgifter i vardagen. Vid svår intellektuell funktionsnedsättning behövs omfattande stöd och hjälp av omgivningen för att klara vardagliga aktiviteter. Det kan till exempel vara stöd och omvårdnad i en bostad med särskild service samt daglig verksamhet. Fortsatt uppföljning av olika specialister inom vuxensjukvården behövs också.

Forskning

--

Resurser

Genetisk diagnostik görs vid avdelningar för klinisk genetik vid universitetssjukhusen.

Tandvård

Resurspersoner

Resurspersonerna kan svara på frågor om 3p-deletionssyndromet.

Intresseorganisationer

Databas

Orphanet samlar information om intresseorganisationer, framför allt i Europa, se orpha.net, sökord: 3p deletion.

Kurser, erfarenhetsutbyte

Ytterligare information

Övrigt

• OMIM (Online Mendelian Inheritance in Man), omim.org, sökord: chromosome 3pter-p25 deletion syndrome
• Orphanet, europeisk databas, orpha.net, sökord: 3p deletion syndrome.

Litteratur

Barber JC. Terminal 3p deletions: phenotypic variability, chromosomal non-penetrance, or gene modification? Am J Med Genet A 2008 15; 146A: 1899-1901.

Cargile CB, Goh DL, Goodman BK, Chen XN, Korenberg JR, Semenza GL et al. Molecular cytogenetic characterization of a subtle interstitial del(3)(p25.3p26.2) in a patient with deletion 3p syndrome. Am J Med Genet 2002; 109: 133-138.

Coelho DH, Taormina Y, Moore J, Dodson K, Sismanis A. 3p deletion syndrome: implications for cochlear implantation. Cochlear Implants Int 2012; 13: 248-251.

Dimitrov BI, Ogilvie C, Wieczorek D, Wakeling E, Sikkema-Raddatz B, van Ravenswaaij-Arts CM et al. 3p14 deletion is a rare contiguous gene syndrome: report of 2 new patients and an overview of 14 patients. Am J Med Genet A 2015; 167: 1223-1230.

Fernandez TV, García-González IJ, Mason CE, Hernández-Zaragoza G, Ledezma-Rodríguez VC, Anguiano-Alvarez VM et al. Molecular characterization of a patient with 3p deletion syndrome and a review of the literature. Am J Med Genet A 2008; 146A: 2746-2752.

Gunnarsson C, Foyn Bruun C. Molecular characterization and clinical features of a patient with an interstitial deletion of 3p25.3-p26.1. Am J Med Genet A 2010; 152A: 3110-3114.

Kellogg G, Sum J, Wallerstein R. Deletion of 3p25.3 in a patient with intellectual disability and dysmorphic features with further definition of a critical region. Am J Med Genet A 2013;161A: 1405-1408.

Malmgren H, Sahlén S, Wide K, Lundvall M, Blennow E. Distal 3p deletion syndrome: detailed molecular cytogenetic and clinical characterization of three small distal deletions and review. Am J Med Genet A 2007; 143A: 2143-2149.

Moghadasi S, van Haeringen A, Langendonck L, Gijsbers AC, Ruivenkamp CA. A terminal 3p26.3 deletion is not associated with dysmorphic features and intellectual disability in a four-generation family. Am J Med Genet A 2014; 164A: 2863-2868.

Shuib S, McMullan D, Rattenberry E, Barber RM, Rahman F, Zatyka M et al. Microarray based analysis of 3p25-p26 deletions (3p- syndrome). Am J Med Genet A 2009; 149A: 2099-3002.

Suzuki-Muromoto S, Hino-Fukuyo N, Haginoya K, Kikuchi A, Sato H, Sato Y et al. A case of 3p deletion syndrome associated with cerebellar hemangioblastoma. Brain Dev 2016; 38: 257-260.

Ţuţulan-Cunită AC, Papuc SM, Arghir A, Rötzer KM, Deshpande C, Lungeanu A et al. 3p interstitial deletion: novel case report and review. J Child Neurol 2012; 27: 1062-1066.

Verjaal M, De Nef MB. A patient with a partial deletion of the short arm of chromosome 3. Am J Dis Child 1978; 132: 43-45.

Zhang K, Song F, Zhang D, Liu Y, Zhang H, Wang Y et al. Chromosome r(3)(p25.3q29) in a patient with developmental delay and congenital heart defects: A case report and a brief literature review. Cytogenet Genome Res 2016; 148: 6-13.

Medicinsk expert/granskare/redaktion

Medicinsk expert som skrivit textunderlaget är professor Elisabeth Syk Lundberg, Karolinska Universitetssjukhuset, Stockholm.