Mukopolysackaridos typ II

Sjukdom/tillstånd

Mukopolysackaridos typ II är en ärftlig ämnesomsättningssjukdom som tillhör gruppen mukopoly­sackaridoser. Personer med mukopolysackaridos typ II har brist på enzymet iduronat 2-sulfatas. Det leder till att mukopolysackarider som normalt bryts ner av enzymet i stället inlagras i kroppen och skadar olika organ.

Mukopolysackaridoser ingår i gruppen lysosomala sjukdomar. Lysosomer är små enheter som finns i alla celler i kroppen, utom i röda blodkroppar. De har till uppgift att ta hand om och bryta ned olika ämnen så att de senare kan återanvändas. Gemensamt för lysosomala sjukdomar är en störning i lysosomernas funktion. Den leder till ansamling av skadliga ämnen i lysosomen, vilket med tiden orsakar nedsatt funktion hos cellen.

Sjukdomen förekommer nästan enbart hos pojkar och finns i varierande svårighetsgrad. Graden av enzymbrist påverkar hur svår sjukdomen är. Ungefär två tredjedelar av personer med sjukdomen har en svår form med en fortskridande påverkan på kognitiva funktioner. Vid såväl svår som lindrigare form av sjukdomen påverkas hjärna, hjärta, leder, skelett, andningsorgan, lever och hörsel i varierande grad.

Det går inte att bota mukopolysackaridos typ II, men det finns behandlingar som till viss del kan bromsa sjukdomsutvecklingen. Enzymersättningsterapi, som innebär att det saknade enzymet tillförs direkt i blodbanan, kan ha positiv effekt på en del sjukdomssymtom. Personer med mukopoly­sackaridos typ II bör följas och behandlas av ett team med särskild kunskap om muko­polysackaridoser. Det är viktigt att tidigt upptäcka och behandla komplikationer av sjukdomen. Habiliterande insatser kan behövas.

Eftersom det finns ökad risk för komplikationer i samband med narkos måste en narkosläkare med kunskap om mukopolysackaridoser göra en bedömning inför varje eventuell operation.

Mukopolysackaridos typ II beskrevs första gången år 1917 av den kanadensiska professorn Charles Hunter.

Det finns sammanlagt sju kända mukopolysackaridoser. Sjukdomarna har tidigare fått namn efter den läkare som först beskrev sjukdomen eller efter det saknade enzymet. Numera övergår man alltmer till att benämna sjukdomarna med siffror, som mukopolysackaridos typ II.

I Socialstyrelsen kunskapsdatabas om sällsynta hälsotillstånd finns också informationstexter om följande mukopolysackaridoser:

• Mukopolysackaridos typ I
• Mukopolysackaridos typ III
• Mukopolysackaridos typ IV
• Mukopolysackaridos typ VI
• Mukopolysackaridos typ VII

Förekomst

Drygt 1 av 100 000 pojkar föds med mukopolysackaridos typ II. I Sverige finns färre än 10 personer med sjukdomen.

Orsak

Mukopolysackaridos typ II uppstår till följd av en sjukdomsorsakande variant (mutation) i genen IDS på X-kromosomens långa arm (Xq28). IDS är en mall för tillverkningen av (kodar för) enzymet iduronat 2-sulfatas.

Enzymet iduronat 2-sulfatas behövs för nedbrytningen av mukopolysackarider (kallas även glukosaminoglykaner). Mukopolysackarider är långa kedjor av sockermolekyler och ingår som komponenter i ben, brosk, senor och många andra vävnader i kroppen. De omsätts hela tiden i kroppen genom att nya bildas och gamla bryts ned. Nedbrytningen sker normalt i cellernas lysosomer, små enheter som finns i alla celler i kroppen, utom i röda blodkroppar. Lysosomerna har till uppgift att med hjälp av enzymer ta hand om och bryta ned olika ämnen. Enzymer är proteiner som påverkar kemiska reaktioner utan att själva förbrukas. Nedbrytningen innebär att ämnenas byggstenar frigörs och kan återanvändas.

Den sjukdomsorsakande genvarianten leder till nedsatt funktion hos enzymet iduronat 2-sulfatas. Det gör att mukopolysackarider ansamlas i cellerna, vilket leder till att olika vävnader och organ i kroppen successivt skadas.

Ärftlighet

Mukopolysackaridos typ II orsakas av en förändrad (muterad) gen på X-kromosomen, som är en av de könsbestämmande kromosomerna. Män har en X-kromosom och en Y-kromosom, medan kvinnor har två X-kromosomer. X-kromosombundna ärftliga sjukdomar förekommer som regel bara hos män, och nedärvs via vanligen friska kvinnliga bärare av en normal och en sjukdomsorsakande variant i en gen. Sannolikheten för söner till kvinnliga bärare av en sjukdomsorsakande genvariant att få sjukdomen är 50 procent. För döttrarna är sannolikheten 50 procent att bli friska bärare av en sjukdomsorsakande genvariant.

En man med en X-kromosombunden ärftlig sjukdom kan inte överföra den till sina söner, men alla döttrar blir bärare av den sjukdomsorsakande genvarianten.

Kvinnor kan ha sjukdomen mukopolysackaridos typ II, trots att de har två X-kromosomer och därmed två kopior av genen IDS. Det beror oftast på en skev X-kromosominaktivering där den friska genen slumpmässigt inaktiveras i högre grad än den sjukdomsorsakande genen. Det är dock mycket sällsynt.

X-kromosombunden nedärvning från kvinna med muterad gen.

Mukopolysackaridos typ II kan också uppstå till följd av en nyuppkommen sjukdomsorsakande variant (nymutation) i genen IDS hos pojkar. Genvarianten har då oftast uppstått i en av föräldrarnas könsceller (ägg eller spermie). Sannolikheten att föräldrarna på nytt får ett barn med sjukdomen uppskattas till mindre än 1 procent. Den nyuppkomna genvarianten hos barnet blir dock ärftlig och kan föras vidare till nästa generation.

Symtom

Mukopolysackaridos typ II förekommer i en svår och en lindrigare form, varav den svåra är vanligast. Ungefär två tredjedelar av de som har sjukdomen har den svåra formen. Sjukdomen kallas svår när den, utöver de kroppsliga symtomen, också påverkar den kognitiva utvecklingen. De båda sjukdomsformerna representerar ytterligheterna i ett spektrum av symtom och svårighetsgrader. De individuella variationerna är stora, även inom samma familj.

Svår form av mukopolysackaridos typ II

Vid den svåra formen av mukopolysackaridos typ II påverkas hjärna, hjärta, leder, skelett, andnings­organ, lever, ögon och hörsel av inlagringen av mukopolysackarider. Sjukdomsbilden liknar den vid mukopolysackaridos typ I, men sjukdomen har ett långsammare förlopp och skelettet påverkas inte i lika hög grad. Pojkarna föds friska och utvecklas normalt fram till två–fyra års ålder, då symtomen börjar visa sig.

Anletsdragen blir hos många av pojkarna med tiden karaktäristiska med bred näsrot, tjocka läppar, stor tunga, framträdande ögonbryn, tjockt hår och ökad kroppsbehåring. Stort huvud och framträdande panna, stor mage och ett karaktäristiskt sätt att gå och hålla armarna är också typiskt. Alla barn har dock inte de typiska utseendemässiga dragen.

Inlagring av mukopolysackarider i hjärnan påverkar den kognitiva utvecklingen. Vid den svåra formen av mukopolysackaridos typ II förlorar pojkarna inlärda färdigheter allteftersom sjukdomen fortskrider. Det finns stora individuella variationer när det gäller vilken kognitiv funktionsnivå var och en uppnår och hur snabbt försämringen går. Beteendeavvikelser, till exempel hyperaktivitet och impulsivitet, är vanligt förekommande. Det finns också en ökad risk för epileptiska anfall.

Inlagring av mukopolysackarider i hjärnhinnorna kan leda till att vätskan i hjärnan inte dräneras på normalt sätt, med vidgade vätskerum och ett ökat vätsketryck i hjärnan som följd. Detta kallas hydrocefalus. Inlagringar kan också ge trängsel i ryggmärgskanalen (spinalkanalen), som kan påverka nerverna som löper i ryggmärgen.

Hjärtat kan påverkas hos personer med sjukdomen. Hjärtmuskeln kan försvagas och förstoras (kardiomyopati). Hjärtats klaffar kan förtjockas av inlagringar och fungera sämre. Förändringarna kan leda till hjärtsvikt. Förträngningar i hjärtats kranskärl kan också förekomma.

Täta övre luftvägsinfektioner, lunginflammationer och öroninfektioner är vanligt förekommande vid mukopolysackaridos typ II. Påverkan på lungvävnaden och upprepade lunginflammationer kan leda till en ökad belastning på hjärtat (cor pulmonale). Halsmandlarna (tonsillerna) och körteln bakom näsan (adenoiden) kan vara förstorade och påverka andningen. Många av pojkarna har andningssvårigheter i samband med sömn, och det är vanligt med kortvariga andningsuppehåll (sömnapnéer).

Levern och mjälten blir förstorade och i kombination med svaga bukmuskler bidrar detta till att buken blir framträdande, ofta med bråckbildningar i form av navelbråck eller ljumskbråck.

Kroppens leder kan påverkas av inlagring av mukopolysackarider, vilket visar sig som ledstelhet och ibland även ledsmärtor. Det kan i sin tur leda till nedsatt rörlighet (kontrakturer) i knän, höfter, armbågar, axelleder och fingrar.

På samma sätt som vid andra mukopolysackaridoser kan skelettet vara avvikande. Kotorna i ryggraden kan vara underutvecklade och ge upphov till en krökning (kyfos) av ryggraden. Ledpannan för höftkulan kan vara flackare, vilket kan påverka ledrörligheten och gångförmågan samt medföra smärta. Fötterna har ofta ett högt fotvalv. Längdtillväxten hämmas med tiden och slutlängden är kortare än förväntat. Karpaltunnelsyndrom (se nedan) är mycket vanligt. Det kan försämra finmotoriken samt leda till smärta, känselpåverkan och en kloformad handställning.

Tänderna är små och sitter glest. Inlagringar i tandköttet medför ibland problem när mjölktänder eller permanenta tänder ska komma fram.

Hörselnedsättning är vanligt och orsakas av inlagringar och skada på hörselorganet och/eller av att vätska samlas bakom trumhinnan till följd av upprepade öroninflammationer. Synnedsättning är mindre vanligt, men förekommer. Den beror i regel på inlagring i näthinnan.

Livslängden vid den svåra formen av mukopolysackaridos typ II är förkortad. Många uppnår inte vuxen ålder, men de individuella variationerna är stora.

Lindrigare form av mukopolysackaridos typ II

Vid den lindrigare formen av mukopolysackaridos typ II är den kognitiva utvecklingen normal. Sjukdomsformen kallas lindrigare enbart för att den kognitiva förmågan inte påverkas, men att beteckna den som lindrigare kan vara vilseledande när det gäller de övriga kroppsliga förändringarna. Den lindrigare formen kan tvärtom medföra en stor påverkan på kroppens organ, medan pojkar med den svåra formen, utöver att hjärnan är påverkad, endast kan ha lindriga symtom från kroppens övriga organ.

Vid den lindrigare formen utvecklas symtomen i långsammare takt än vid den svåra formen, dock med stor individuell variation. Anletsdragen hos personer med sjukdomen liknar de vid den svåra formen. De flesta har en hörselnedsättning, men det är ovanligt med nedsatt syn.

Karpaltunnelsyndrom förekommer vid både svår och lindrigare form av sjukdomen. Det orsakas av att förtjockade stråk av bindväv trycker mot en nerv vid handleden och yttrar sig som smärta, domningar, nedsatt känsel och i svåra fall förtvining av några av tummens muskler.

Tillväxten påverkas så småningom och slutlängden i vuxen ålder är oftast under 160 cm.

Liksom vid den svåra formen påverkas ibland hjärtat, med risk för hjärtmuskelpåverkan, sämre funktion i hjärtklaffarna och nedsatt hjärtfunktion. Förträngningar i kranskärlen förekommer också. Förhöjt blodtryck är vanligt.

Infektioner i de övre luftvägarna och lungorna förekommer ofta.

Många pojkar med mukopolysackaridos typ II har periodvis besvär från mag-tarmkanalen, till exempel diarré eller förstoppning.

Med stigande ålder finns det en risk för trängsel och tillklämning av ryggmärgen, särskilt i halsryggen. Det beror bland annat på att de omgivande hinnorna blir förtjockade. Symtom vid påverkan på ryggmärgen kan vara svaghet och spasticitet i armarna, händerna och benen samt inkontinens.

Livslängden vid den lindrigare formen av mukopolysackaridos typ II behöver inte vara förkortad, men symtom från hjärta och lungor kan medföra en för tidig död.

Diagnostik

Vid misstanke om någon form av mukopolysackaridos rekommenderas analys av glukosaminoglykaner (GAG) i urinprov. Förhöjd utsöndring av GAG ses vid alla mukopolysackaridoser. Vid mukopolysackaridos typ II är det glukosaminoglykanerna heparansulfat och dermatansulfat som utsöndras i ökad mängd.

För att fastställa typ av mukopolysackaridos går man vidare med enzymanalyser i blodprov eller i celler från ett hudprov. Vid mukopolysackaridos typ II är aktiviteten hos enzymet iduronat 2-sulfatas uttalat låg.

Diagnosen bekräftas med DNA-analys.

Ibland sker diagnostiken i omvänd ordning; en sjukdomsorsakande variant i genen IDS påvisas i en bred genetisk utredning utifrån sjukdomssymtomen. Enzymanalys i blod och analys av glukosaminoglykaner i urin görs för att bekräfta diagnosen.

Det finns inte några biokemiska metoder att bestämma svårighetsgrad av sjukdomen, utan det är symtomen hos den enskilda personen som får avgöra svårighetsgraden. Det finns vissa genetiska varianter som man vet är förknippade med svår sjukdom. Man hoppas att i framtiden bättre kunna koppla samman specifika genetiska förändringar med en viss sjukdomsbild och därmed kunna ge en säkrare prognos i det enskilda fallet.

I samband med att diagnosen ställs är det viktigt att genetisk vägledning erbjuds. Det innebär information om sjukdomen och hur den ärvs samt en bedömning av sannolikheten för olika familjemedlemmar att få barn med samma sjukdom.

Vid ärftliga sjukdomar där den genetiska avvikelsen är påvisad i familjen är det möjligt att utföra anlagsbärardiagnostik och fosterdiagnostik samt i vissa fall preimplantatorisk genetisk testning (PGT).

Behandling/stöd

Det finns ingen behandling som botar mukopolysackaridos typ II. Behandlingen inriktas på att lindra symtomen, förebygga medicinska komplikationer och kompensera för de funktionsnedsättningar som sjukdomen leder till.

Personer med mukopolysackaridos typ II bör följas och behandlas av ett medicinskt specialistteam med särskild kunskap om sjukdomen. I teamet ingår i regel barn- eller vuxenneurolog, ortoped, hjärtläkare, lungläkare, hörselläkare samt ögonläkare. Det finns både nationella och internationella riktlinjer för uppföljning och behandling vid mukopolysackaridos typ II. Specialistteamet tar också ställning till vilken sjukdomsinriktad behandling som bör ges.

Vid alla mukopolysackaridoser finns en ökad risk för komplikationer vid narkos. Orsakerna till det är bland annat trånga luftrör, avvikande skelett, nedsatt rörlighet i bröstkorg, rygg, nacke och käke samt att hjärt- och lungfunktionen kan vara påverkad. Inför en eventuell operation bör en narkosläkare med god kännedom om sjukdomen göra en bedömning. Det är också viktigt att i möjligaste mån samordna flera undersökningar eller operationer till en sövning.

Enzymersättningsterapi

En behandlingsmöjlighet är att tillföra det saknade enzymet direkt i blodbanan (enzym­ersättnings­terapi). Behandlingen minskar inlagringen i många inre organ och vävnader. Enzymersättningsterapi för mukopolysackaridos typ II har funnits sedan 2007, i form av ett läkemedel med den aktiva substansen idursulfas. Läkemedlet ges en gång per vecka under en längre tid, tills man bedömer att det inte längre har någon sjukdomslindrande effekt. Behandlingen kan göra att andningen, lungfunktionen och hjärtfunktionen förbättras, ledstelheten minskar och därmed ökar rörligheten, infektionerna blir färre och allmäntillståndet bättre. Enzymersättningsbehandlingen har däremot inte så god effekt vid påverkan på till exempel skelettet, hjärtklaffarna eller ögonen. Enzymläkemedlet kan, i sin nuvarande form, inte heller passera från blodet in i hjärnan. Det finns därför inte något som tyder på att läkemedlet kan minska inlagringen av mukopolysackarider i hjärnan och på så sätt förhindra att de kognitiva funktionerna fortsätter att försämras vid den svåra formen av mukopolysackaridos typ II.

Allogen hematopoetisk stamcellstransplantation

Allogen hematopoetisk stamcellstransplantation innebär att en persons blodstamceller ersätts med blodstamceller från en person utan anlaget. En transplantation med blodstamceller från en benmärgsdonator eller från donerat navelsträngsblod används som behandlingsmetod vid vissa andra ovanliga enzymbristsjukdomar (till exempel mukopolysackaridos typ I). Transplantationen tillför celler som har normal funktion i det enzym som är bristfälligt. Behandlingen kan ha god effekt på inre organ, öka rörligheten och tillväxten samt förbättra lungfunktionen och allmäntillståndet. En stamcells­transplantation kan i ett tidigt skede av vissa enzymbristsjukdomar även bromsa en fortskridande påverkan på hjärnan.

Hematopoetisk stamcellstransplantation vid mukopolysackaridos typ II har inte tydligt visat sig kunna bromsa den fortskridande påverkan på hjärnans funktioner som ses vid den svåra formen av sjukdomen. Under senare år har det dock kommit rapporter om att tidig transplantation, under de första levnadsåren, skulle kunna ha effekt även på hjärnan. Risken för svåra komplikationer vid stamcellstransplantation har minskat med åren, vilket gör att det kan komma att bli ett behandlingsalternativ för vissa personer med mukopolysackaridos typ II.

Symtombehandling

Hörseln bör kontrolleras regelbundet. Det kan ansamlas vätska bakom trumhinnorna, vilket påverkar hörseln. Vätskan kan försvinna av sig själv, men ibland behöver ett plaströr sättas in för att avleda vätskan. För att underlätta tal- och språkutvecklingen samt förmågan att kommunicera bör hörhjälpmedel provas ut tidigt vid tecken på hörselnedsättning.

Hydrocefalus åtgärdas genom att en shunt, en tunn slang, opereras in. Överskottsvätska från hjärnan leds då bort från hjärnans hålrum (ventriklarna) och under huden ner till bukhålan. Under barndomen kontrolleras regelbundet att shunten fungerar.

Det är viktigt att regelbundet undersöka hjärnan och ryggmärgen med magnetkamera (MR) för att tidigt upptäcka och behandla trängsel av hjärna eller ryggmärg.

Epilepsi behandlas med anfallsförebyggande läkemedel.

Beteendeavvikelser kan ibland behandlas med läkemedel. I vissa fall behövs även barn- eller vuxenpsykiatrisk behandling.

Det är viktigt att vara uppmärksam på om karpaltunnelsyndrom uppkommer. Med en elektro­fysiologisk undersökning av nervledningen i handen går det tidigt att se om nerverna är påverkade. För att undvika att bestående nervskador utvecklas görs en operation.

Luftvägsinfektioner och lunginflammationer behandlas vid behov med antibiotika.

Förstorade tonsiller eller polyper bakom näsan behöver ibland opereras bort. Andningsstöd med till exempel en CPAP-apparat med andningsmask som blåser luft in i luftvägarna kan bli aktuellt vid sömnapnéer och dålig syresättning under sömnen.

Hjärtat undersöks med ultraljud och EKG av en barnhjärtläkare (barnkardiolog) som sedan avgör den fortsatta behandlingen. Hjärtklaffar som skadats av förträngningar kan ersättas med klaffproteser.

Personer med sjukdomen kan behöva kontakt med en dietist som kan ge råd om kostförändringar för att minska besvär med diarréer och förstoppning.

Personer med sjukdomen kan behöva förbyggande specialisttandvård.

Habilitering

Personer med bestående funktionsnedsättningar behöver habiliterande insatser som även kan innefatta hörsel- och synhabilitering. Insatserna görs med stöd av ett tvärprofessionellt team som har särskild kunskap om funktionsnedsättningar. Syftet med de habiliterande insatserna är att personer med funktionsnedsättningar ska få förutsättningar att leva ett så självständigt och delaktigt liv som möjligt.

Insatserna planeras utifrån barnets behov och förutsättningar, varierar över tid och sker i nära samverkan med närstående och andra i barnets nätverk. En viktig del av habiliteringen är att förmedla kunskap till föräldrar och andra i nätverket för att de ska kunna ge stöd till barnet utifrån barnets funktionsförmåga.

Habilitering omfattar utredning, behandling och utprovning av hjälpmedel. Föräldrar till barn med funktionsnedsättningar får genom habiliteringen information om det samhällsstöd som finns att få och om möjligheterna att anpassa bostaden och andra miljöer som barnet vistas i.

Personer med hörselnedsättning kan behöva habiliteringsinsatser av ett hörselteam, i vilket det ingår yrkeskategorier med särskild kunskap om hur hörselnedsättning påverkar samspelet med omgivningen och delaktigheten i samhället. Insatserna består bland annat av utredning, behandling, utprovning av hjälpmedel, information om hörselnedsättningen och samtalsstöd. Vid svårare hörsel­nedsättning används ibland kokleaimplantat som stimulerar hörselnerven med hjälp av elektriska impulser.

Rörelsenedsättningar på grund av felställningar och kontrakturer som orsakas av annorlunda bildat skelett och/eller förtjockade, stela ligament runt lederna går inte att träna eller tänja bort. Däremot är rörelseträning i kombination med ortosbehandling viktigt för att behålla den rörlighet som finns så länge som möjligt och för att fördröja utvecklingen av felställningar.  

Andningsgymnastik kan vara aktuellt för att lättare lösa och avlägsna slem ur lungorna, när andningsmusklerna eller hostförmågan är försvagad.

Tal-, språk- och kommunikationsförmågan hos barn med syndromet varierar. Det är angeläget att tidigt arbeta med språklig stimulans samt alternativ och kompletterande kommunikation (AKK). Förutom föräldrarna behöver andra personer runt barnet stöd i att använda sig av olika alternativa kommunikationsvägar.

Specialpedagogiska insatser är viktiga, eftersom undervisningen successivt måste anpassas efter funktionsnivån. Ofta försämras korttidsminnet först, medan långtidsminnet fungerar bättre. För att möta kommande behov kan man tillsammans med barnet och närstående hitta sådant som känns motiverande och roligt att använda även längre fram, till exempel spara sagor och musikstycken som varit favoriter, liksom inspelningar av den egna rösten.

Psykologiskt stöd utifrån ålder och mognad bör erbjudas och ges fortlöpande under uppväxten. Även små barn behöver få svar på sina frågor och funderingar. Kontakt med andra familjer i liknande situation kan vara värdefullt.

Vuxna

Äldre tonåringar och vuxna behöver fortsatt regelbunden medicinsk uppföljning och habiliterings­insatser. Vanligtvis sker detta vid enheter för vuxenhabilitering och vid neurologiska kliniker.

Palliativ vård

För barn med svår form av mukopolysackaridos typ II kan det bli aktuellt med palliativ vård i livets slutskede. Palliativ betyder lindrande, och målet med den palliativa vården är att se till att barnets sista tid blir så trygg och smärtfri som möjligt. Det innebär ett nära och intensivt samarbete mellan föräldrar, andra närstående och personal med olika kompetens.

Många föräldrar vill så långt det är möjligt vårda det sjuka barnet hemma med hjälp av sjukvårds­personal. Ofta vårdas barnet växelvis i hemmet och på sjukhuset. Det är viktigt att föräldrar och syskon får det psykologiska och sociala stöd som behövs i detta skede.

Samhällsstöd

Kommunen kan erbjuda stöd i olika former för att underlätta vardagslivet för personer med funktionsnedsättningar och deras närstående. Exempel på insatser är avlösarservice i hemmet, kontaktfamilj, korttidsboende, boende med särskild service, daglig verksamhet, boendestöd, hemtjänst, färdtjänst och i vissa fall personlig assistans.

Hos Arbetsförmedlingen kan personer med funktionsnedsättning beviljas till exempel lönebidrag eller stöd för att söka eller anpassa ett arbete.

Försäkringskassan kan bevilja till exempel omvårdnadsbidrag, aktivitetsersättning eller sjukersättning, merkostnadsersättning eller personlig assistans.

Vid den lindrigare formen av mukopolysackaridos typ II kan till exempel studievägledning och stöd vid val av bostad behövas.

Forskning

Forskning om mukopolysackaridoser och andra lysosomala sjukdomar pågår världen över. Nya behandlingar prövas först i till exempel cellstudier eller med hjälp av djurexperimentella modeller. Därefter kan det bli aktuellt med kliniska prövningar för personer med den aktuella sjukdomen.

En av utmaningarna vid mukopolysackaridos typ II är att kunna bromsa inlagringen av mukopolysackarider och den fortskridande sjukdomen i hjärnan vid den svåra formen.

Vad gäller nya behandlingar vid mukopolysackaridos typ II finns det flera pågående kliniska prövningar. Andra tänkbara behandlingar befinner sig ännu i ett tidigt skede av läkemedels­utveckling. Behandlingar som är aktuella är exempelvis förbättrade enzymbehandlingar, där enzymet är ihopkopplat med en molekyl som förhoppningsvis gör att enzymet kan transporteras in till hjärnan. Det finns också pågående studier där enzymersättning ges både via blodbanan och i hjärnvätskan via en infart till vätskan i ryggmärgskanalen.

Genterapi för mukopolysackaridos typ II är under utveckling. Kliniska prövningar pågår, men det finns ännu inga rapporterade resultat.

En viktig del av forskningen är att göra långtidsuppföljningar av personer som behandlats med enzymersättning. På det sättet får man kunskap om behandlingens effekter på längre sikt.

Det behövs också fler studier med långtidsuppföljning av tidigt stamcellstransplanterade barn med mukopolysackaridos typ II, som stöd i ställningstagandet om det kan vara ett bra behandlings­alternativ vid den svåra formen av mukopolysackaridos typ II.

För att öka kunskapen om kliniska symtom i förhållande till genförändringar (genotyp-fenotypkorrelation) görs sammanställningar av olika molekylärgenetiska förändringar. Det kan förbättra möjligheterna att ge en prognos för sjukdomens svårighetsgrad och underlätta beslut om lämplig behandling.

Den europeiska databasen Orphanet samlar information om forskning som rör sällsynta hälsotillstånd, se orpha.net, sökord: mucopolysaccharidosis type 2.

Databasen EU Clinical Trials Register drivs av EU:s läkemedelsmyndighet EMA som samlar information om europeiska kliniska studier, se clinicaltrialsregister.eu, sökord: mucopolysaccharidosis type II.

Den amerikanska databasen ClinicalTrials.gov samlar information om kliniska studier, se clinicaltrials.gov, sökord: mucopolysaccharidosis type II.

Resurser

Två speciallaboratorier med inriktning mot metabola sjukdomar har resurser för klinisk biokemisk diagnostik: Avdelningen för klinisk kemi och neurokemi, Sahlgrenska universitets­sjukhuset/Sahlgrenska i Göteborg, och Centrum för medfödda metabola sjukdomar, Karolinska universitetssjukhuset i Stockholm.

Genetisk diagnostik kan ske vid avdelningar för klinisk genetik på universitetssjukhusen. Vid riktad misstanke om någon form av mukopolysackaridos kan prov skickas till Klinisk genetik, Sahlgrenska universitetssjukhuset/Sahlgrenska i Göteborg, eller Centrum för medfödda metabola sjukdomar, Karolinska universitetssjukhuset i Stockholm.

Nationell högspecialiserad vård (NHV) är komplex och sällan förekommande vård som bedrivs vid ett fåtal enheter i landet med tillstånd från Socialstyrelsen. Syftet är att säkerställa tillgången till likvärdig och högkvalitativ vård. För mer information, se Nationell högspecialiserad vård.

• Viss vård vid medfödd metabol sjukdom utförs vid Karolinska universitetssjukhuset i Stockholm, Sahlgrenska universitetssjukhuset i Göteborg och Skånes universitetssjukhus i Lund, se Medfödd metabol sjukdom.

Expertteam för medfödda metabola sjukdomar, med särskild kompetens inom diagnostik, utredning och behandling, finns vid flera av universitetssjukhusen:

• Skånes universitetssjukhus, Lund, telefon 046-17 10 00.
• Sahlgrenska universitetssjukhuset/Östra, Göteborg, telefon 031-342 10 00. För mer information om teamet, se CSD Väst, sahlgrenska.se.
• Astrid Lindgrens barnsjukhus, Karolinska universitetssjukhuset, Solna, telefon 08-123 700 00. För mer information om teamet, se CSD Karolinska, karolinska.se.
• Akademiska sjukhuset, Uppsala, telefon 018-611 00 00.
• Norrlands universitetssjukhus, Umeå, telefon 090-785 00 00.

Mukopolysackaridos typ II ingår i nätverket MetabERN för sällsynta medfödda metabola sjukdomar.

Tandvård

Pedagogiska resurser

Resurspersoner

Resurspersonerna kan svara på allmänna frågor om mukopolysackaridos typ II:

Intresseorganisationer

National MPS Society, en amerikansk intresseorganisation, e-post info@mpssociety.org, mpssociety.org.

Databasen Orphanet samlar information om intresseorganisationer, framför allt i Europa, se orpha.net, sökord: mucopolysaccharidosis type II.

Kurser, erfarenhetsutbyte

Ytterligare information

Information på engelska om olika mukopolysackaridoser ges ut av den brittiska föreningen The Society for Mucopolysaccharide Diseases, mpssociety.co.uk, och den amerikanska föreningen National MPS Society, mpssociety.org.

Registret för medfödda metabola sjukdomar (RMMS) är ett nationellt kvalitetsregister där mukopolysackaridos typ II finns med, se rmms.se. Här registreras information om behandling och resultat vid medfödda metabola sjukdomar, i syfte att utveckla kunskap och behandlingsmetoder inom hälso- och sjukvård.

• OMIM, Online Mendelian Inheritance in Man, omimy.org, sökord: mucopolysaccharidosis type II
• GeneReviews (University of Washington), genereviews.org, sökord: mucopolysaccharidosis type II
• Orphanet, europeisk databas, orpha.net, sökord: mucopolysaccharidosis type 2.

Litteratur

Barth AL, de Magalhaes TS, Reis AB, de Oliveira ML, Scalco FB, Cavalcanti NC et al. Early hematopoietic stem cell transplantation in a patient with severe mucopolysaccharidosis II: A 7-year follow-up. Mol Genet Metab Rep 2017: 12: 62–68. https://doi.org/10.1016/j.ymgmr.2017.05.010

Broomfield A, Davison J, Robert J, Stewart C, Hensman P, Beesley C et al. Ten years of enzyme replacement therapy in paediatric onset mucopolysaccharidosis II in England. Mol Genet Metab 2020; 129: 98–105. https://doi.org/10.1016/j.ymgme.2019.07.016

Burton BK, Jego V, Mikl J, Jones SA. Survival in idursulfase-treated and untreated patients with mucopolysaccharidosis type II: data from the Hunter Outcome Survey (HOS). J Inherit Metab Dis 2017; 40: 867–74. https://doi.org/10.1007/s10545-017-0075-x

Dabaj I, Gitiaux C, Avila-Smirnov D, Ropers J, Desguerre I, Salon A et al. Diagnosis and management of carpal tunnel syndrome in children with mucopolysaccharidosis: A 10-year experience. Diagnostics (Basel) 2019; 10: 5. https://doi.org/10.3390/diagnostics10010005

da Silva EM, Strufaldi MW, Andriolo RB, Silva LA. Enzyme replacement therapy with idursulfase for mucopolysaccharidosis type II (Hunter syndrome). Cochrane Database Syst Rev 2016; 2: CD008185. https://doi.org/10.1002/14651858.cd008185.pub4

Hopwood JJ, Bunge S, Morris CP, Wilson PJ, Steglich C, Beck M et al. Molecular basis of mucopolysaccharidosis type II: Mutations in the iduronate-2-sulphatase gene. Hum Mut 1993; 2: 435–442. https://doi.org/10.1016/bs.accb.2019.09.001

Horgan C, Jones SA, Bigger BW, Wynn R. Current and future treatment of mucopolysaccharidosis (MPS) type II: Is brain-targeted stem cell gene therapy the solution for this devastating disorder? Int J Mol Sci 2022, 23, 4854. https://doi.org/10.3390/ijms23094854

Hunter CA. A rare disease in two brothers. ProcR Soc Med 1917; 10: 104–116.

Keilmann A, Nakarat T, Bruce IA, Molter D, Malm G; on behalf of the HOS Investigators. Hearing loss in patients with mucopolysaccharidosis II: Data from HOS – the Hunter Outcome Survey. J Inherit Metab Dis 2012; 35: 343–353. https://doi.org/10.1007/s10545-011-9378-5

Lampe C, Bosserhoff AK, Burton BK, Giugliani R, de Souza CF, Bittar C et al. Long-term experience with enzyme replacement therapy (ERT) in MPS II patients with a phenotype: an international case series. J Inherit Metab Dis 2014; 37: 823–829. https://doi.org/10.1007/s10545-014-9686-7

Lau H, Harmatz P, Botha J, Audi J, Link B. Clinical characteristics and somatic burden of patients with mucopolysaccharidosis II with or without neurological involvement: An analysis from the Hunter Outcome Survey. Mol Genet Metab Rep 2023: 37: 101005. https://doi.org/10.1016/j.ymgmr.2023.101005

Link B, Botha J, Giugliani R. Characterization of orthopedic manifestations in patients with mucopolysaccharidosis II using data from 15 years of the Hunter Outcome Survey. JIMD Rep 2023; 65: 17–24. https://doi.org/10.1002/jmd2.12401

Muenzer J, Wraith JE, Beck M, Giugliani R, Harmatz P, Eng CM et al. A phase II/III clinical study of enzyme replacement therapy with idursulfase in mucopolysaccharidosis II (Hunter syndrome). Genet Med 2006; 8: 465–473. https://doi.org/10.1097/01.gim.0000232477.37660.fb

Muenzer J, Botha J, Harmatz P, Giugliani R, Kampmann C, Burton BK. Evaluation of the long-term treatment effects of intravenous idursulfase in patients with mucopolysaccharidosis II (MPS II) using statistical modeling: data from the Hunter Outcome Survey (HOS). Orphanet J Rare Dis 2021; 16: 456. https://doi.org/10.1186/s13023-021-02052-4

Okuyama T, Eto Y, Sakai N, Nakamura K, Yamamoto T, Yamaoka M et al. A phase 2/3 trial of Pabinafusp alfa, IDS fused with anti-human transferrin receptor antibody targeting neurodegeneration in MPS-II. Mol Ther 2021, 29, 671–679. https://doi.org/10.1016/j.ymthe.2020.09.039

Pantel T, Lindschau M, Luebke AM, Kunkel P, Dreimann M, Muschol N et al. Spinal cord compression in patients with mucopolysaccharidosis. Eur Spine J 2022; 31: 1693–1699. https://doi.org/10.1007/s00586-022-07168-0

Scarpa M, Almássy Z, Beck M, Bodamer O, Bruce IA, De Meirleir L et al. Mucopolysaccharidosis type II: European recommendations for the diagnosis and multidisciplinary management of a rare disease. Orphanet J Rare Dis 2011; 6: 72. https://doi.org/10.1186/1750-1172-6-72

Verma S, Pantoom S, Petters J, Pandey AK, Hermann A, Lukas J. A molecular genetics view on mucopolysaccharidosis type II. Mutat Res Rev Mutat Res 2021; 788: 108392. https://doi.org/10.1016/j.mrrev.2021.108392

Walker R, Belani KG, Braunlin EA, Bruce IA, Hack H, Harmatz PA et al. Anaesthesia and airway management in mucopolysaccharidoses. J Inherit Metab Dis 2013; 36: 211–219. https://doi.org/10.1007/s10545-012-9563-1

Wraith JE, Beck M, Giugliani R, Clarke J, Martin R, Muenzer J: HOS Investigators. Initial report from the Hunter outcome survey. Genet Med 2008; 19: 508–516. https://doi.org/10.1097/gim.0b013e31817701e6

Böcker

Neufeld EF, Muenzer J. The mucopolysaccharidoses. In Scriver CS, Beaudet AL, Sly WS, Valle D eds: The metabolic and molecular bases of inherited disease. New York: McGraw-Hill 2001; 8:e utgåvan: 3371–3877. ISBN-nummer 978-0079130358.

Medicinsk expert/granskare/redaktion

Medicinsk expert som skrivit det ursprungliga textunderlaget är docent Gunilla Malm, Karolinska universitetssjukhuset, Huddinge, Stockholm. 

Revideringen av materialet har gjorts av Karin Naess, med dr och överläkare vid Astrid Lindgrens barnsjukhus och Centrum för medfödda metabola sjukdomar, Karolinska universitetssjukhuset, Stockholm.