Vävnad

Vävnadstransplantation är en livskvalitetshöjande och i vissa fall en livräddande behandling. I Sverige behandlas årligen drygt tusen patienter med mänskliga vävnadstransplantat från avlidna donatorer.

Vävnadsdonation är i teorin möjlig att utreda vid nästan alla dödsfall. Vården har längre tid på sig för att ta tillvara vävnader jämfört med organ, eftersom vävnader inte behöver vara försörjda med syresatt blod när de tas tillvara för donation.

Vävnader som tillvaratas från avlidna donatorer är framförallt ögonvävnad, hud, kardiovaskulär vävnad, senor och långa rörben.

Vävnadsprocessen från avlidna

Vävnadsverksamheten skiljer sig från organdonation på flera sätt. Det är både olika processer och andra delar av sjukvården som är inblandade.

Processen omfattar identifiering av avliden, medicinsk utredning, utredning av donationsviljan, tillvaratagande, kontroll, bearbetning, förvaring och distribution av mänskliga vävnader och celler. Det krävs också ett antal tidsmässiga, logistiska och praktiska förutsättningar för att en vävnadsdonation ska kunna ske. En förutsättning är att den avlidnes kropp bör komma till kylförvaring inom sex timmar efter dödsfallet och blodprover måste tas inom 24 timmar för smittester.

En fördjupning och beskrivning av de olika stegen finns på sidorna 21 till 24 i publikationen Vävnadsdonation och transplantation i Sverige 2023.

Olika typer av vävnadsdonation

Det finns flera olika typer av vävnader som kan tillvaratas från en avliden donator. I Sverige är det huvudsakligen hornhinnor, hud, kardiovaskulär vävnad, senor och långa rörben, så kallad strukturell benvävnad, som kan bli aktuell för donation.

Strukturellt ben

Strukturell bengraft från långa rörben används vid ortopedisk kirurgi för att förstärka eller ersätta försvagad benvävnad hos en patient vid frakturkirurgi, benskörhet, skelettumörer, proteslossning, reoperationer av ledproteser som lossnat, eller vid omfattande frakturer runt ledproteser. 

Strukturell benvävnad växer fast mot mottagarbenet och ger en hållbar förstärkning. Strukturellt ben används oftast i form av benplattor och benmjöl, men även som hela bitar.

Tillvaratagandet av ben äger rum i särskilda operationssalar och kan förvaras nedfrysta i upp till fem år i minus 80 grader. I dagsläget är Sverige självförsörjande när det gäller strukturella bengraft. 

Mer hos oss

Strukturella bengraft och senor, sid 17 och 30–31 i lägesrapporten Vävnadsdonation och transplantation i Sverige 2023.

Senor

Tillvaratagandet av senor kan äga rum vid bårhus eller i särskilda lokaler vid vävnadsinrättning om senorna antibiotikabehandlas, och kan då tas tillvaratas inom 72 timmar. Om senorna färskfryses behöver tillvaratagandet ske inom 24 timmar och äga rum i lokaler med än högre krav på sterilitet.

Tillvaratagna senor kan förvaras nedfrysta i upp till fem år i minus 80 grader. Sverige är idag inte självförsörjande på senor men målsättningen är att bli det.

Mer hos oss

Strukturella bengraft och senor, sid 17 och 30–31 i lägesrapporten Vävnadsdonation och transplantation i Sverige 2023.

Hjärtklaffar och kärlvävnad

Hjärtklaffarna fungerar som ventiler som öppnas och stängs i en bestämd ordning och när de stängs sluter de tätt mot varandra vilket hindrar blodet från att flöda tillbaka. Ett hjärtklaffstransplantat som kommer från en avliden donator kallas homograft.

Homograft används framförallt inom barnhjärtkirurgin för att korrigera komplicerade medfödda hjärtmissbildningar. Mellan 50–75 homograft transplanteras till barn och vuxna per år. Det råder konstant brist på hjärtklaffar i små storlekar och kärlvävnad för barn i åldersspannet ett till fem år. 

Kardiovaskulär vävnad innefattar kärlvävnad och hjärtklaffar (pulmonalisklaff, aortaklaff och aortabåge). 

Mer hos oss

Kardiovaskulär vävnad, sid 14 och 27–28 i lägesrapporten Vävnadsdonation och transplantation i Sverige 2023.

Ögonvävnad

Hornhinnor från en donator kan förbättra livskvaliteten genom att återställa synen hos upp till fem personer med skador eller sjukdomar i hornhinnan. 

Behovet av ögonvävnad är stort. Vävnadsinrättningarna uppskattar att en rimlig målsättning är 600 hornhinnedonatorer per år för att uppnå en stabil försörjning av hornhinnor i Sverige. Varje år skulle uppskattningsvis 800 hornhinnetransplantationer behöva utföras för att möta behovet.

Även ögats vita senhinna (sklera) kan användas vid transplantation. Användningsområdena är att förlänga en muskel vid skelningsoperation, att förstärka svagheter i befintlig sklera eller att användas vid ögonplastikingrepp.

Mer hos oss

Hornhinnor, sid 13-14 och 25–27 i lägesrapporten Vävnadsdonation och transplantation i Sverige 2023.

Mer hos andra

Svenska Cornearegistret

Svensk Cornealkirurgisk Förening

Vävnadsområdesgruppen (VOG) ögonvävnad, hos SKR

Hud

Donerad hud från avlidna kan fungera som livräddande förband vid en omfattande brännskada; den är smärtlindrande, ger minskad infektionsrisk och utgör temporär täckning av sårytor med god sårläkningsmiljö. Transplanterad hud stöts bort efter 6–8 veckor när den egna huden återbildas.

Hudvävnad måste tas tillvara inom 72 timmar efter dödsfallet. Hud tillvaratas från ryggen och benens fram och baksidor.

Mer hos oss

Hud, sid 16 och 29–30 i lägesrapporten Vävnadsdonation och transplantation i Sverige 2023.

Vävnad från levande donatorer

Fosterhinna (amnion)

Amnionhinna är det allra innersta skiktet av fostersäcken där barnet utvecklas. Kvinnor som föder med kejsarsnitt kan donera sin amnionhinna. Den används vanligtvis till att behandla skador på ytan av ögat men kan också användas för att behandla sår.

Höftkula (caput)

Lårbenshuvudet avlägsnas från levande donatorer vid höftprotesoperationer i de fall höftleden ersätts med en höftledprotes. Allogen benvävnad från lårbenshuvudet kan sedan användas vid andra operationer av leder eller för att laga skadade ryggkotor. I vissa fall används benvävnad också vid ansiktskirurgi som benfyllnadsmaterial.

Tidsaspekter vid tillvaratagande

Tidsaspekter vid tillvaratagande skiljer sig åt mellan olika vävnadstyper och är i vissa fall kritisk. Ben behöver tillvaratas inom 24 timmar, kardiovaskulär vävnad och hornhinnor inom 48 timmar, medan hud och senor kan tas tillvara inom 72 timmar.

Tillvaratagna vävnader transporteras till särskilda vävnadsinrättningar där de granskas och bearbetas. Här genomgår de en noggrann kvalitetskontroll innan de förvaras och slutligen godkänns (frisläppas) att bli ett transplantat för användning på människa. 

Om vävnaden inte kan användas för transplantation kasseras den enligt strikta medicinska skäl för mottagarens säkerhet.

Förvaringstiden inför transplantation

Förvaringstiden inför transplantation varierar beroende av vävnadstyp. Tidsramarna är avgörande för att säkerställa att vävnaderna är av högsta möjliga kvalitet vid transplantation.

  • Kardiovaskulär vävnad kan lagras under tio år i temperaturer så låga som minus 190°C.
  • Ben- och senvävnad förvaras nedfrysta upp till fem år.
  • Hud kan lagras kylskåpskallt upp till fem år.
  • Hornhinnor har en kortare förvaringstid på fem till sju veckor vid 31°C och förvaras i inkubator.

Vem kan donera

Vävnader behöver inte, till skillnad från organ, vara försörjda med syresatt blod när de tas tillvara för donation. Nästan alla avlidna kan därför utredas för vävnadsdonation, men endast ett fåtal uppfyller de strikta medicinska kraven som finns.

Utredning av förutsättningar för donation

En noggrann medicinsk utredning görs efter dödsfallet för att säkerställa att de aktuella vävnaderna är lämpliga och säkra för mottagaren. De medicinska kontraindikatorerna skiljer sig åt för de olika vävnaderna.

Om inga kontraindikationer förekommer för den eller de aktuella vävnadstyperna som är möjlig att tillvarata vid det berörda sjukhuset eller rättsmedicinsk enhet, startas en utredning av förutsättningar för donation. Personal kontrollerar om patienten har registrerat sin vilja i donationsregistret.

Närstående kontaktas alltid oavsett om den tilltänkta donatorn har registrerat sin vilja i donationsregistret eller inte. Om den avlidne inte har registrerat sin vilja i donationsregistret, eller inte på annat sätt gjort sin vilja känd, tillfrågas de närstående om vad den avlidne sannolikt skulle ha velat. Om donation är möjligt, ställs också frågor till närstående om sjukdomar och smitta för mottagarens säkerhet. 

Donationsregistret

Donationsregistret har stor betydelse för vårdpersonal och närstående i utredningen av den enskildes vilja. Registret innehåller enskilda personers inställning till att efter sin död donera organ eller vävnader för transplantation eller annat medicinskt ändamål. Man kan registrera ett ja eller ett nej och det går att göra undantag om det är något organ eller vävnad man inte vill donera.

Bara behörig personal har åtkomst till donationsregistret

Enligt förordningen (2018:307) är det Socialstyrelsen som håller registret. Registret är sekretessbelagt och det är bara personer med behörighet som har tillgång till det.

Donationsregistret

Vem är närstående?

Enligt Socialstyrelsens termbank är definitionen av en närstående en ”person som den enskilde anser sig ha en nära relation till”. Det innefattar make/maka, partner, barn, föräldrar, syskon och mor- och farföräldrar men det kan även vara en nära vän eller en annan person som den enskilde har haft en nära relation till.

Vid utredning av donationsvilja ska alltid närstående underrättas innan ett tilltänkt donationsingrepp. En person utan närstående och med en okänd donationsvilja kommer därför inte kunna bli en möjlig donator då dennes vilja till donation kommer förbli okänd.

Det finns ibland en oro för om det syns om man tagit exempelvis hud eller hornhinna. Sjukvården behöver vara tydlig med att det oftast inte syns att man donerat vävnad. Tillvaratagandet genomförs med största respekt och värdighet för den avlidne och i nära samarbete med donatorns närstående.

Syns det att donationen har ägt rum?

Generellt sett hanteras kroppen med största respekt och omsorg under hela donations- och tillvaratagandet.

  • Efter att hornhinnor har tagits tillvara får donatorn ögonproteser för att minimera synliga förändringar.
  • Det finns inga yttre synliga tecken efter donation av hjärtklaffar förutom förband.
  • Hud från det yttersta hudlagret, närmare bestämt epidermis och dermis, tas från rygg och benen, och dessa områden ser ut som ett skrubbsår.
  • Ben tas vanligtvis från långa rörben som femur, tibia, humerus och ulna, och dessa områden rekonstrueras efter proceduren.

Vem kan vara mottagare

Mottagare av vävnader är patienter i olika åldrar som behöver transplantationer som en del av behandlingen för att överleva eller för att få ökad livskvalitet. Det kan vara livshotande brännskador, hjärtsjukdomar, synproblem på grund av sjukdom i hornhinnan, skador på senor och ligament, eller behov av ersättning för förlorad benvävnad.

Väntetiden för planerade ingrepp varierar beroende på vävnadstyp och region. Transplantation av hud vid svåra brännskador ingår däremot i den högspecialicerade akutsjukvården.

Organisation

Vävnadsverksamheten omfattar donation, tillvaratagande, kontroll, bearbetning, förvaring och distribution av mänskliga vävnader och celler. Dessa aktiviteter utförs av olika aktörer, däribland bårhusverksamheten, rättsmedicinska enheter, vävnadsinrättningar med flera.

Vävnadsverksamhetens olika aktörer

Identifiering, utredning och tillvaratagande

Identifiering, utredning och tillvaratagande kan utföras vid cirka 35 bårhus, 6 RMV enheter samt cirka 80 IVA avdelningar i samband med organdonation (hjärtklaffar). Vävnadsutredningar utgår från mer än 10 aktörer.

Patologavdelning och rättsmedicinska enheter

De vävnadsinrättningar som inte själva utför tillvaratagandet av vävnader har avtal med patologavdelning eller Rättsmedicinalverket (RMV) för tillvaratagande. Rättsmedicinalverket (RMV) och de rättsmedicinska enheterna saknar ett formellt uppdrag att verka donationsfrämjande, men tillvaratar genom avtal ändå en stor del av det totala antalet vävnader som tillvaratas för transplantation.

Vävnadsinrättningar

Av Sveriges idag 31 tillståndspliktiga vävnadsinrättningar är det totalt åtta som frisläpper vävnader från avlidna för transplantationsändamål.

  • Vävnadsbanken Lund är en multivävnadsbank som tillvaratar och förmedlar kardiovaskulär vävnad, hornhinnor, hörselben, hud, ben och senor.
  • Cell- och vävnadslaboratoriet för klinisk immunologi och transfusionsmedicin på Sahlgrenska Universitetssjukhuset i Göteborg hanterar hjärtklaffar.
  • Sveriges enda vävnadsinrättning som hanterar hud finns i Uppsala.
  • I Stockholm, Göteborg, Örebro, Lund och Umeå finns vävnadsinrättningar som hanterar ögonvävnad.
  • Det finns en vävnadsinrättning för ben och senor i Östersund.
  • Två vävnadsinrättningar importerar senor.

Regionala donationscentra

Det finns idag ett par etablerade regionala donationscentra, Regionalt donationscentrum Stockholm Gotland och Regionalt donationscentrum Väst i Västra sjukvårdsregionen. En liknande formering med uppdrag att stärka och utveckla donationsarbetet är Regionala Styrgruppen för vävnadsdonation i Södra sjukvårdsregionen. Under 2024 planerar Sydöstra regionen starta upp ett regionalt donationscentrum.

Transplantationsenheter

Vävnadstransplantationer genomförs på många av landets sjukhus. Det vanligaste är att det finns transplantationsverksamhet för hornhinnor på ett sjukhus i varje sjukvårdsregion.

Hjärtklaffar transplanteras på de barnhjärtkirurgiska enheterna och på några thoraxkirurgiska kliniker. Rörben och senor transplanteras inom den specialiserade ortopediska verksamheten.

Det finns två brännskadecentrum i Sverige idag som ingår under Nationell Högspecialiserad vård, varav endast ett av dessa centrum (Uppsala) som i dagsläget använder donorhud.

Mer hos oss

Mer hos andra

Patient- och intresseföreningar

Kontakta oss

Frågor om donation och transplantation

donation@socialstyrelsen.se

Frågon om annat humanmaterial (SoHO)

soho@socialstyrelsen.se

Telefontider

Vi nås på telefon 075-247 30 00.

Måndag 09.00–10.00 och Onsdag 13.00–14.00.

Telefonen är stängd dag före helgdag och helgdag.

Senast uppdaterad:
Publicerad: