Sprututbytesverksamhet
Sprututbytesverksamheter, utformade som lågtröskelmottagningar, kan bidra till en mer positiv kontakt med vården för personer som injicerar droger. Den primära målsättningen med sprututbytesverksamhet är att begränsa smitta och smittspridning, men verksamheterna kan också fungera som en ingång för att möta en utsatt grupp i samhället och etablera kontakt, erbjuda råd och stöd kring personernas hälsosituation samt motivera till frivillig vård och behandling för missbruk eller beroende.
Överdosprevention
Via sprututbyten kan man även nå ut med överdosprevention till målgruppen. Det kan exempelvis handla om informationsinsatser kring hur man kan agera om man bevittnar en överdos samt utdelning av naloxon vilket rekommenderas i Socialstyrelsens nationella riktlinjer för vård och stöd vid missbruk och beroende.
Nationella riktlinjer för vård och stöd vid missbruk och beroende
Regionerna ansvarar för sprututbytesverksamheten
Sprututbytesverksamhet ska ses som ett komplement till, och inte en ersättning för, vård- och behandlingsinsatser för missbruk eller beroende. I mars 2017 infördes ett antal ändringar i lagen om utbyte av sprutor och kanyler (2006:323). Lagändringarna syftade till att "förbättra tillgången till sprututbyten i hela landet". Ändringarna innebar att ansvaret för sprututbytesverksamheterna koncentrerades till regionerna samt att åldersgränsen för att få delta i sprututbytet sänktes från 20 till 18 år.
2021 gjordes ännu en ändring när bosättningsprincipen togs bort. Det innebär att personer kan delta i en regions sprututbytesverksamhet även om de inte är bosatta i regionen. Genom detta kan tillgängligheten och möjligheten till sprututbyte öka än mer. Därmed ökar också möjligheten för personer som injicerar droger att skydda sig själva och andra mot smitta.
Myndigheternas ansvarsområden
Flera myndigheter har ansvarsområden inom området sprututbytesverksamhet. Socialstyrelsen ansvarar för föreskrifter, IVO ansvarar för tillstånd och tillsyn och Folkhälsomyndigheten ansvarar för nationell samordning inom smittskyddsarbete.
Inspektionen för vård och omsorg utfärdar tillstånd
En region som vill starta sprutbytesverksamhet måste ansöka om tillstånd hos Inspektionen för vård och omsorg (IVO). Verksamheterna ska också, enligt 13 § i Socialstyrelsens föreskrifter (SOSFS 2007:2) om utbyte av sprutor och kanyler till personer som missbrukar narkotika, årligen inkomma med en verksamhetsberättelse till IVO. För att underlätta rapporteringen för verksamheterna och för att informationen i verksamhetsberättelserna ska bli mer jämförbar och strukturerad har Socialstyrelsen i samverkan med IVO, Folkhälsomyndigheten och verksamheterna utformat en elektronisk mall som kan användas för rapportering av verksamhetsberättelse.
Läs mer om verksamhet för sprututbyte hos Inspektionen för vård och omsorg, IVO
Antalet sprututbytesverksamheter har ökat
Numera finns sprututbytesverksamheter i samtliga regioner. Totalt finns möjlighet att hämta och byta kanyler och sprutor på 30 platser i Sverige plus en mobil verksamhet. Av de personer som deltar i sprututbytesverksamhet är cirka 70 procent män och cirka 30 procent kvinnor. Att tillgänglighet till sprututbytesverksamheter ökar är positivt.
Sprututbytesverksamheter är en del i arbetet med att minska hepatit C
Sverige har antagit WHO:s mål att eliminera hepatit C till 2030. Den största gruppen som smittas med hepatit C är personer som injicerar droger. verksamheterna för sprututbyte arbetar med att minska smittspridning genom att dela ut sprutor och kanyler. Många av verksamheter arbetar också aktivt med att erbjuda eller underlätta tillgång till hepatit C-behandling. De flesta verksamheter erbjuder behandling inom verksamhet. Andra verksamheter slussar personerna vidare och erbjuder behandlingen i samarbete med infektionsklinik.
Samverkan mellan olika verksamheter
Det finns en bred samverkan mellan landets sprututbytesverksamheter och psykiatri, beroendevård, mödrahälsovård, socialtjänst med flera. Många besökare rapporteras ha en pågående kontakt med någon av dessa verksamheter när de skrivs in vid sprututbytet.
Utdelning och påfyllning av Naloxon samt utbildningsinsatser till deltagare i sprututbyte är väletablerat.
Socialstyrelsens informationsmaterial om naloxon
I verksamhetsberättelserna beskrivs att verksamheten ofta fyller en viktig funktion för individen utöver utbytet av kanyler och sprutor. Ofta återkommer individer som inte längre injicerar till verksamheten då relationer utvecklats som bygger på icke-fördömande attityder.
Flera understryker vikten av samverkan med så kallad LARO-behandling,(läkemedelsassisterad behandling vid opioidberoende), men att individer kan uppleva en oro för att bli utskriven från LARO om de skulle vara öppna med att de också besöker sprututbytesverksamheten.
Vid flera verksamheter finns en koppling till nationell forskning för att studera verksamheternas betydelse för smittspridning, dödlighet och behandling i stort. Vissa verksamheter följer mer noggrant än andra hur många besökare som tar del av behandling genom socialtjänst eller regional beroendevård. Flera beskriver också fortsatt utvecklingsbehov för att öka tillgänglighet och lågtröskelperspektiv för att nå ännu fler.
Läs mer om läkemedelsassisterad behandling vid opioidberoende (LARO)