Tejping

Tejping är en metod för att underlätta kommunikation med hjälp av visuell gestaltning.

Målgrupp: Barn och vuxna med psykisk eller fysisk funktionsnedsättning

Typ av metod: Insats

Målgrupp

Den ursprungliga målgruppen för tejping var barn och unga med psykisk ohälsa och deras familjer. Metoden används nu även i samtal med vuxna med talsvårigheter på grund av funktionshinder eller bristande språkkunskaper samt vid traumabearbetning.

Syfte

Tejping används i utredning och behandling för att hjälpa klienten att kommunicera, men också för att förmedla information till klienten. Metoden syftar till fördjupad klientkontakt och till att ge klienten en förstärkt förmåga att uttrycka sig.

Innehåll och genomförande

Metoden innebär att man låter klienten eller familjen använda målade träfigurer för att visuellt gestalta sitt nätverk, sin livssituation, en inre eller yttre konflikt eller en traumatisk upplevelse. Det hela utspelar sig på en ”scen”, som tejpas upp på ett bord. För mindre barn kan scenen utgöras av en sandlåda på ett bord.

Omfattning och intensitet

Tejping är inte en manualbaserad metod. Omfattning och intensitet kan därför variera.

Utbildning och licens

Utbildning ges av Nilsson och Sjölin Psykologikonsult (BOF-Tejping.com). Grundkursen i tejping vänder sig till behandlare och utredare inom socialtjänst, familjerätt, vuxen- och barnpsykiatri, skola, habilitering och institutionsbehandling.

Kunskap om insatsens effekter

Statens beredning för medicinsk och social utvärdering (SBU) har identifierat vetenskapliga kunskapsluckor när det gäller tejping; en när det gäller stöd till familjehem och familjehemsplacerade barn samt en när det gäller familjer där man vet eller misstänker att barn utsatts för någon form av våld och försummelse.

Sökresultat på "tejpning" på SBU:s vetenskapliga kunskapsluckor (SBU.se)

Referenser

  • Soltvedt M. BOF Barnorienterad familjeterapi. Mareld; 2005. Se sid. 32–35 och 203–209.
Senast uppdaterad:
Publicerad: